"Process" är en 3-minuters kortfilm som beskriver filosofin bakom storformatsfotografering.
– Den moderna digitalkameran gör att vi enkelt kan ta hundratals bilder, redigera dem och ladda upp våra favoriter till internet inom några minuter. Det här är en mycket annorlunda upplevelse jämfört med den stora fotografen, berättar filmaren Will Campbell.
Processen är svår, analog och allt annat än omedelbar. Så vad driver storformatsfotografer på? Fotografen Scott Folsom bjuder i filmen på visdom och kunskap när det gäller analog fotografi, storformat och framkallningsprocesser. Den här filmen svarar frågan om varför vissa människor hellre väljer en långsam process än en snabb.
Det finns ju fördelar med rullfilm också, som bättre filmekonomi. Och med tanke på hur få exponeringar det är på en rulle kan man oftast anpassa framkallningen efter motivkontrasten.
Blev också lite förvånad av att Folsom använde rullfilmsbakstycke med 120-film i en film som skall illustrera storformatsfotografering. Men förfarandet i stort är detsamma som bladfilm och hanteringen av kameran är lika långsam och "eftertänksam" vare sig man använder blad- eller rullfilm. Man hinner uppenbarligen till och med att röka pipa när man står där och komponerar sin bild :-) Så på det hela taget så tycker jag att det var kul med ytterligare lite storformatsuppmärksamhet här på FS. Jag tror faktiskt att många som är intresserade av analog fotografi skulle tycka att storformat är kul och utvecklande.
Att börja med storformat för några år sedan blev en nytändning för mig. Men jag föredrar jag bladfilm, både 4X5 och 8X10.
Få saker är så trevliga som livet under skynket, komponerandes en bild på en mattskiva där allt är upp och ner och spegelvänt. Dessutom vill jag absolut inte beskära bilden i efterhand, så jag måste vara noggrann.
Som motvikt kör jag både digitalt och polaroider och Instax i olika former.
Intressant film. Kul att storformat uppmärksammas. Undrar hur lång tid man i genomsnitt spenderar när kameran äntligen är uppställd och inställd. Kan tänka mig att man vill vänta in den perfekta skiftningen i väder och ju längre tid det tar att få utrustningen på plats desto mer tålamod har man sen att vänta? Lite som att sitta i ett gömsle och vänta in den perfekta positionen hos djuret (något jag inte heller sysslat med)?
Från det att jag slänger av mig fotoväskan till det att filmen exponerats tror jag att jag aldrig varit under 30min...det är absolut såsom du säger att man gärna sitter någon minut extra och väntar in ett bättre tilfälle. Ibland är det tvärtom, man ser en vacker scen, men innan kameran är uppe har scenen förändrats (moln, solvinkel, etc) så pass mkt att det bara är att packa ihop igen...
Även i filmen pratar fotografen om "large format" och han använder en storformatskamera med ett bakstycke som ger negativ i 6x9 cm (tror jag). Det finns såvitt jag vet inga mellanformatskameror som går att förställa lika mycket som dessa bänkkameror (som ofta fungerar med många olika filmstorlekar).
Ja precis, det är processen som är det intressanta, inte formatet i sig.
Det är kanske få som missförstår trots att termen storformat används så det kanske inte gör något. Lite knepigt är det nog ändå.
Hej! Vi ser att du kör med AdBlock. Vi förstår att man kan ogilla annonser men det är en viktig
inkomstkälla för att driva denna sajt och täcka de kostnader vi har. Om du inte vill slå av
Adblock för just Fotosidan så stöd oss gärna genom att till exempel köpa
ett Plus-medlemskap.
8 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Det finns ju fördelar med rullfilm också, som bättre filmekonomi. Och med tanke på hur få exponeringar det är på en rulle kan man oftast anpassa framkallningen efter motivkontrasten.
Blev också lite förvånad av att Folsom använde rullfilmsbakstycke med 120-film i en film som skall illustrera storformatsfotografering. Men förfarandet i stort är detsamma som bladfilm och hanteringen av kameran är lika långsam och "eftertänksam" vare sig man använder blad- eller rullfilm. Man hinner uppenbarligen till och med att röka pipa när man står där och komponerar sin bild :-) Så på det hela taget så tycker jag att det var kul med ytterligare lite storformatsuppmärksamhet här på FS. Jag tror faktiskt att många som är intresserade av analog fotografi skulle tycka att storformat är kul och utvecklande.
Att börja med storformat för några år sedan blev en nytändning för mig. Men jag föredrar jag bladfilm, både 4X5 och 8X10.
Få saker är så trevliga som livet under skynket, komponerandes en bild på en mattskiva där allt är upp och ner och spegelvänt. Dessutom vill jag absolut inte beskära bilden i efterhand, så jag måste vara noggrann.
Som motvikt kör jag både digitalt och polaroider och Instax i olika former.
Från det att jag slänger av mig fotoväskan till det att filmen exponerats tror jag att jag aldrig varit under 30min...det är absolut såsom du säger att man gärna sitter någon minut extra och väntar in ett bättre tilfälle. Ibland är det tvärtom, man ser en vacker scen, men innan kameran är uppe har scenen förändrats (moln, solvinkel, etc) så pass mkt att det bara är att packa ihop igen...
I kortfilmen är det inte formatet som är det viktiga utan processen.
Även i filmen pratar fotografen om "large format" och han använder en storformatskamera med ett bakstycke som ger negativ i 6x9 cm (tror jag). Det finns såvitt jag vet inga mellanformatskameror som går att förställa lika mycket som dessa bänkkameror (som ofta fungerar med många olika filmstorlekar).
Ja precis, det är processen som är det intressanta, inte formatet i sig.
Det är kanske få som missförstår trots att termen storformat används så det kanske inte gör något. Lite knepigt är det nog ändå.