Få ut mer av Fotosidan som inloggad
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
Mer premiumläsning
Test: Peak Design Roller Pro Carry-On - hård väska i mjuk design
Fotosidan testar
Plus
Peak Design Roller Pro carry-on är en praktisk och rymlig rullväska som riktar sig till den resande kreatören som har klipp i steget och är rädd om sin utrustning. Trots lätta material och smart design är denna snygga väska ingen lättviktare – men premiumkänsla, smarta lösningar och livstidsgaranti väger tungt.
Läs mer...
3
Joel Meyerowitz får priset Outstanding Contribution to Photography 2026
Fotografer
Joel Meyerowitz har utsetts till mottagare av utmärkelsen Outstanding Contribution to Photography vid Sony World Photography Awards 2026. Priset hedrar personer som genom sitt arbete har haft ett betydande inflytande på fotografins utveckling. Meyerowitz uppmärksammas för sitt omfattande och varierade bildskapande och dess påverkan på fotografins visuella uttryck.
Läs mer...
5












22 Kommentarer
Logga in för att kommentera
För övrigt många vackra bilder.
Om jag vore Björn, så skulle jag kalla mig visuell artist. Då var allt sådan här snack ur världen. Och det skulle vara väldigt skönt.
Det tror jag också vore bra. Jag är rätt säker på att många av dessa bilder är manipulerade. Det är många av himlarna som är väldigt väldigt groteskt överdramatiserade och det är sant att det faktiskt kan se ut så här i Kenya vid enstaka tillfällen men inte på var och varannan bild. Det riskerar att bli lite väl mycket "extra allt" om detta präglar en hel utställning. "Graduated circular filter" är det nog också på några bilder (lejon och leopard). Inget fel i det men det är väl inte särskilt puristiskt för en del purister.
Jag bryr mig dock inte ett dugg om det, för jag är för allt som kan stärka medvetandet om hur utsatta djuren nu är i Kenya, Tanzania och Syd-Afrika och för att inte tala om i östar Kongo i de förra med den vikande safariturismen i pandemins och flygskamningens tidevarv och i det sista fallet p.g.a. krigen. Den snabbt ökande befolkningstillväxten i Öst-Afrika är dock kanske tillsammans med klimatförändringarna är dock kanske de starkaste hoten på sikt. Så jag säger bara "Heja Björn!", kör på och lycka till med allt!
Jag tittade nyss in på Björns hemsida. Han kallar den "Wildlife Photography". För mig känns det som att "Wildlife Art Photography" skulle passa bättre.
Angående giraffbilden i denna artikel så verkar Anders ha klonat flera av djuren om man går efter mönstren som jag förmodar är unika för var individ. Giraffen längst fram är ju samma djur som nummer två från vänster i sådana fall. Nummer två och nummer fyra från höger ser också ut att vara samma individ. Titeln "One for all, all for one" mister ju sin slagkraft – kanske borde den heta "One for two, two for one". Eller varför inte "(Cl)one for all, all for (cl)one". ;-)
Slutligen får man väl ändå hoppas att Anders fotografi faktiskt hjälper djuren i Afrika. Det är ju behjärtansvärt i sig.
Det ska givetvis vara ”Björn” istället för ”Anders” i min kommentar. Sorry. Tillfälligt (förhoppningsvis) hjärnsläpp från min sida.
Benägen att hålla med dig, Johnny.
Ovanstående skrev han 21 oktober 2021, ett par år efter hans elefantbild uppdagades. Giraffbilden på Facebook får en massa superlativer i kommentarerna om hur bra fotat det är etc. och att folk vill köpa en print. Personligen skulle jag tycka att det vore rejält skämmigt att sälja printar på de premisserna, och inte förklara att mycket av bilden kom till med kloningar och annat efterarbete. För mig är äktheten central i fotografi.
Eftersom jag inte sysslar med naturfoto så drabbar detta inte mig men jag kan tänka mig hur irriterande det måste vara för naturfotografer som tar äkta bilder.
Det är bra mycket närmare än jag skulle våga befinna mig en sån. Säga vad man vill om hans bildskapande, men att vara så nära är modigt.
Jag besökte Östafrika första gången på 1960-talet när jag var 6-7 år gammal. (Nu har jag outat mig som gammal gubbe). På den tiden körde man själv i viltreservaten (inte jag själv personligen, förstås :-) utan guide. Fascinationen för djurlivet i Afrika har inte släppt sen dess.
Jag vänder mig dock mot tesen att använda känsloargument för att bevara naturmiljöer. Det kan slå tämligen snett. Man bör argumentera vetenskapligt och alla åtgärder som görs i naturskyddssyfte bör vara vetenskapligt belagda. Annars hamnar vi snart fel.
Sidospår: bilden "Father and son" må vara lite gullig, men lejonhannar är allt annat än gulliga. De kan döda ungar i flocken som inte är deras egna, framförallt när de tar över en flock.
Där sätter du fingret på viktiga saker. Romantisering av naturen i någon slags ”Jehovas vittnen-stil” kan man kanske ifrågasätta nyttan med när det gäller att bevara naturvärden?
Jag tror också man ska försöka hålla sig till det vetenskapliga Per men risken är tyvärr ändå att vi nu har fokus på helt andra håll som exv. Ukraina och nu bubblar även Etiopien konflikterna igen genom att Magda Gad lyft dem.
Det verkligt farliga är om Kenya och Tanzania får se så låga intäkter från turismen att de inte längre har råd med rangers i parkerna som håller uppsikt på djur och tjuvskytrar som ju också kan ses som ett uttryck för det ökade tryck en snabbt växande befolkning sätter på markresurserna. En förvärrad torka trycker även den på.
Så om Afrika kan få lite mer uppmärksamhet så tror jag bara det är positivt. Det är ingen motsättning i det! Alla goda krafter behövs faktiskt.
Sedan ska vi inte glömma det lokala gissel som landskonflikter och stamkrig utgjort i området. I Kongo fick det förfärliga kriget i östra Kongo stora effekter även på djurlivet. Den sällsynta okapin drabbades extra hårt.
Jag var själv 1986 i Qeen Elisabeth Park i västra Uganda på gränsen mot Kongo som var uppmarschområdet för de Tanzaniska trupper som kastade ut Idi Amins regim och de sköt ut nästan alla djur undrer den manövern. Kvar blev bara en massa flodhästar i Kazingakanalen och de vanliga fishing eagles. Det fanns inget annat kvar att se.
”Jag tycker egentligen att den stora skillnaden är att man genom att fotografera och behålla det man fotograferar i bilden är det som är intressant och utvecklande som fotograf. Det bygger upp förmågan att se och fånga det man ser som man vill visa det. Att efteråt fixa till bilder i datorn är en helt annan sak. Fotografi handlar ju om att se och lyckas fånga det man ser i ögonblicket vilket är det unika med fotografi anser jag. Sedan finns dem som är outstanding på att fixa bilder i datorn, men som sagt det är en helt annan sak. För mig handlar det inte så mycket om trovärdigheten i den presenterade bilden utan om vad som är unikt med fotografi och skiljer den från andra former av bilder.”
Din väns definition av vad fotografi är stämmer väl med min egen. Det är vid exponeringen man tar bilden. Inte göra bilden efteråt genom att klippa och klistra och klona efteråt i photoshop.
Ja, det där med ”förmågan att se” och att det inte handlar om trovärdigheten utan om vad som är unikt för fotografi och skiljer den från annat, är klockrent formulerat. Denna diskussion har annars lätt för att komma in på vanlig redigering av ljus, kontrast, färgmättnad och liknande och hur mycket man kan tillåta sig, och inte så mycket på detta med själva defenitionen av vad fotografi i grunden står för. Begreppet har urholkats kraftigt med de digitala möjligheterna. Och vad som är fotografi, fotomontage eller digitalt bildskapande i dator är nog inte lätt att förklara numera? Allt hamnar i en och samma genre, fotografi. Och ibland kallar man det man gör för fotokonst/konstfotografi, men för mig är inte själva bildens framställningssätt något som avgör om det är konst eller ej. Då gäller helt andra kriterier, inte att man arbetar med fotomontage, använder diverse digitala datorverkryg, sk ädelförfaranden, speciella mörkrumstekniker eller annat för att ge bilderna ett visst tekniskt uttryck. Personligen anser jag att de största fotokonstnärerna/konstfotograferna är dom som utan speciella tekniker/metoder kan göra intressanta bilder av ”helt vanlig” fotografi.
Ja, men jag har alltid tyckt att den digitala processen med sina ofullgångna RAW som man måste efterbehandlas verkligen inbjuder till fotografers mer eller mindre avsiktliga avsteg från det rena avbildandet. Det är bara såååå enkelt att dra lite väl mycket i alla de spakar och kranar som finna att vrida på både i kameror med alla sina styles och filter och än värre är det ju med allt som nu finns även i RAW-konverterarna.
Risken med dessa totalt överdrivna och svulstiga himlarna som det går hyperinflation i till slut är ju bara att man får ont i huvudet och går vidare utan att överhuvudtaget orka ta in huvudmotivet och det är ju bara så synd. Det är som om man inte litar på att motiven i sig skulle hålla för sin presentation. Jag tycker faktiskt inte att detta är ett dugg bra - mest bara lite synd att man inte fattat att detta faktiskt flyttar fokus från djuren till alla dessa bakgrunder som bara skriker att det är de man vill att vi ska se.
Är det något som ofta brukar utmärka konsten så är det "fingertoppskänsla" för det subtila i nyanser och stämningar men visst kan man ägna sig åt någon form av brutalkonst också men då kommer det uttalade syftet med bilderna att bli helt marginaliserat och underordnat det brutala. Synd på så fina bilder i övrigt.
Det vore dock trist om den fotografiska processen slutade som en avbildning i och med att man tryckte av kameran. En stor del i processen är ju att förmedla sitt personliga uttryck. Så har det alltid varit och detta långt innan vi blev digitala. Problemet är när man byter, tar bort eller lägger till objekt som inte fanns från början. Fotografins magi med det frusna ögonblicket falnar och det börjar det likna Lego.