Mer premiumläsning
Zed Nelson - årets fotograf i Sony World Photography Awards
Tävling
Årets Fotograf tilldelades den brittiske fotografen Zed Nelson för The Anthropocene Illusion. Under sex års tid och över fyra kontinenter har Zed Nelson utforskat hur vi ”alltmer omger oss med koreograferade och simulerade miljöer för att maskera vår destruktiva påverkan på den naturliga världen”.
Läs mer...
Test: Fujifilm GFX100RF - framkallar habegär
Fotosidan testar
Plus
Fujifilms senaste mellanformatstillskott är GFX100RF, den hittills mest kompakta GFX-kameran. Den kombinerar 100 MP-sensorn från GFX100 II med en design och smidighet som vi känner från Fujifilms populära X100-serie. Fast objektiv med ett vidvinkligt utsnitt i en retrosnygg design framkallar habegär.
Läs mer...
2
Test: Nikon Nikkor Z 50 mm f/1,4 - Ljusstyrka och skärpa till bra pris
Fotosidan testar
Plus
Man behöver inte alltid vara bäst, det räcker ofta att vara tillräckligt bra. Precis så är det med Nikons nya normalobjektiv Nikkor Z 50 mm f/1,4. Det är inte lika bra som Z 50 mm f/1,8 S som kostar lika mycket. Å andra sidan får du högre ljusstyrka och andra fördelar.
Läs mer...
4
Bli porträtterad med klassisk lådkamera
Fotografer
Med inspiration från ”gubbarna på torget” i bolivianska Santa Cruz, har José Figueroa byggt sin egen porträttkamera. Nu tar han med sig kameran till Galleri Fotografi i Stockholm och erbjuder alla som vill att ta plats i soffan för att bli avporträtterade på ett ovanligt sätt.
Läs mer...
2
22 Kommentarer
Logga in för att kommentera
För övrigt många vackra bilder.
Jag bryr mig dock inte ett dugg om det, för jag är för allt som kan stärka medvetandet om hur utsatta djuren nu är i Kenya, Tanzania och Syd-Afrika och för att inte tala om i östar Kongo i de förra med den vikande safariturismen i pandemins och flygskamningens tidevarv och i det sista fallet p.g.a. krigen. Den snabbt ökande befolkningstillväxten i Öst-Afrika är dock kanske tillsammans med klimatförändringarna är dock kanske de starkaste hoten på sikt. Så jag säger bara "Heja Björn!", kör på och lycka till med allt!
Angående giraffbilden i denna artikel så verkar Anders ha klonat flera av djuren om man går efter mönstren som jag förmodar är unika för var individ. Giraffen längst fram är ju samma djur som nummer två från vänster i sådana fall. Nummer två och nummer fyra från höger ser också ut att vara samma individ. Titeln "One for all, all for one" mister ju sin slagkraft – kanske borde den heta "One for two, two for one". Eller varför inte "(Cl)one for all, all for (cl)one". ;-)
Slutligen får man väl ändå hoppas att Anders fotografi faktiskt hjälper djuren i Afrika. Det är ju behjärtansvärt i sig.
Ovanstående skrev han 21 oktober 2021, ett par år efter hans elefantbild uppdagades. Giraffbilden på Facebook får en massa superlativer i kommentarerna om hur bra fotat det är etc. och att folk vill köpa en print. Personligen skulle jag tycka att det vore rejält skämmigt att sälja printar på de premisserna, och inte förklara att mycket av bilden kom till med kloningar och annat efterarbete. För mig är äktheten central i fotografi.
Eftersom jag inte sysslar med naturfoto så drabbar detta inte mig men jag kan tänka mig hur irriterande det måste vara för naturfotografer som tar äkta bilder.
Det är bra mycket närmare än jag skulle våga befinna mig en sån. Säga vad man vill om hans bildskapande, men att vara så nära är modigt.
Jag besökte Östafrika första gången på 1960-talet när jag var 6-7 år gammal. (Nu har jag outat mig som gammal gubbe). På den tiden körde man själv i viltreservaten (inte jag själv personligen, förstås :-) utan guide. Fascinationen för djurlivet i Afrika har inte släppt sen dess.
Jag vänder mig dock mot tesen att använda känsloargument för att bevara naturmiljöer. Det kan slå tämligen snett. Man bör argumentera vetenskapligt och alla åtgärder som görs i naturskyddssyfte bör vara vetenskapligt belagda. Annars hamnar vi snart fel.
Sidospår: bilden "Father and son" må vara lite gullig, men lejonhannar är allt annat än gulliga. De kan döda ungar i flocken som inte är deras egna, framförallt när de tar över en flock.
Det verkligt farliga är om Kenya och Tanzania får se så låga intäkter från turismen att de inte längre har råd med rangers i parkerna som håller uppsikt på djur och tjuvskytrar som ju också kan ses som ett uttryck för det ökade tryck en snabbt växande befolkning sätter på markresurserna. En förvärrad torka trycker även den på.
Så om Afrika kan få lite mer uppmärksamhet så tror jag bara det är positivt. Det är ingen motsättning i det! Alla goda krafter behövs faktiskt.
Sedan ska vi inte glömma det lokala gissel som landskonflikter och stamkrig utgjort i området. I Kongo fick det förfärliga kriget i östra Kongo stora effekter även på djurlivet. Den sällsynta okapin drabbades extra hårt.
Jag var själv 1986 i Qeen Elisabeth Park i västra Uganda på gränsen mot Kongo som var uppmarschområdet för de Tanzaniska trupper som kastade ut Idi Amins regim och de sköt ut nästan alla djur undrer den manövern. Kvar blev bara en massa flodhästar i Kazingakanalen och de vanliga fishing eagles. Det fanns inget annat kvar att se.
”Jag tycker egentligen att den stora skillnaden är att man genom att fotografera och behålla det man fotograferar i bilden är det som är intressant och utvecklande som fotograf. Det bygger upp förmågan att se och fånga det man ser som man vill visa det. Att efteråt fixa till bilder i datorn är en helt annan sak. Fotografi handlar ju om att se och lyckas fånga det man ser i ögonblicket vilket är det unika med fotografi anser jag. Sedan finns dem som är outstanding på att fixa bilder i datorn, men som sagt det är en helt annan sak. För mig handlar det inte så mycket om trovärdigheten i den presenterade bilden utan om vad som är unikt med fotografi och skiljer den från andra former av bilder.”
Risken med dessa totalt överdrivna och svulstiga himlarna som det går hyperinflation i till slut är ju bara att man får ont i huvudet och går vidare utan att överhuvudtaget orka ta in huvudmotivet och det är ju bara så synd. Det är som om man inte litar på att motiven i sig skulle hålla för sin presentation. Jag tycker faktiskt inte att detta är ett dugg bra - mest bara lite synd att man inte fattat att detta faktiskt flyttar fokus från djuren till alla dessa bakgrunder som bara skriker att det är de man vill att vi ska se.
Är det något som ofta brukar utmärka konsten så är det "fingertoppskänsla" för det subtila i nyanser och stämningar men visst kan man ägna sig åt någon form av brutalkonst också men då kommer det uttalade syftet med bilderna att bli helt marginaliserat och underordnat det brutala. Synd på så fina bilder i övrigt.