Vilken brännvidd måste jag skaffa till min digitala systemkamera?
Fototeknik
[verbatim]
OBS! Denna artikel är uppdaterad och omskriven efter diskussioner om
föregående artikel. Av administrativa skäl och för att gamla
kommentarer inte längre stämmer, är alla kommentarer raderad.
På olika filmformat ger objektiv med samma brännvidd olika bildutsnitt (bildvinkel). Detta fenomen kallas ibland felaktigt för "brännviddsförlängning". För att råda bot på detta kommer jag att kalla det för "bildvinkelförändring", detta på grund av att det är faktiskt bara bildvinkeln som förändras när man byter bildformat och samtidigt behåller brännvidden. Varken skärpedjup eller några andra optiska egenskaper ändras.
Många av dagens digitala systemkameror har en bildsensor som är ungefär lika stor som bildytan på APS-film. För att man skall kunna få en uppfattning vilken bildvinkel som olika brännvidder får på detta mindre bildformat i relation till 135-film (småbildsfilm) anges en förändringsfaktor, vanligen x1,5-x1,6. Givetvis kan man räkna ut en förändringsfaktor mellan andra format, t.ex. mellan småbildsfilm och mellanformat.
Detta gör att man måste skaffa sig andra brännvidder för att känna sig hemma med det nya bildformatet. Detta problem blir extra tydligt då vissa kameratilverkare numera har digitala systemkameror som använder samma objektivprogram som till sina systemkameror för småbildsfilm.
Att objektivens bildvinkel är förskjutna pågrund av bildvinkelförändring är inte ett stort problem i sig om man bortser från att det är svårare att hitta riktigt vidvinkliga objektiv till sin kamera, däremot är det lättare att hitta riktigt långa teleobjektiv som fortfarande har hög ljusstyrka.
Denna "devalvering" av objektiven gör att skärpedjupet blir större på det mindre formatet jämfört samma bildvinkel vid samma bländaren på det större formatet. I vissa fall är det bra att få mer skärpedjup t.ex. vid fotografering av landskap och arkitektur. Med ibland är det önskvärt med ett kort och framförallt kontrollerat skärpedjup vid t.ex. porträttfotografering.
Måste använda en större bländare för samma skärpedjup
Konsekvensen av detta är att man måste använda en större bländare för att få samma skärpedjup vid samma bildutsnitt i förhållande till ett större filmformat. För att nå önskat kort skärpedjup blir man hänvisad till mycket dyr proffsoptik vilka är de enda som har bländare 2,8 eller större. Amatörzoomobjektiv med en ljustyrka på 5,6 gör sig icke besvär.
Ett tydligt exempel är det populära porträttbränvidden 85mm. På formatet 24x36mm 135-film krävs det bländare 2,8 för att få en riktigt kort skärpedjup (70mm på 1m avstånd) vid ett porträtt. För att få samma skärpedjup med ett objektiv som ger samma bildvinkel på en t.ex. Canon 10D krävs det en 50mm brännvidd och bländare 1,8. Det slår en med en gång att detta endast är möjligt att använda ett riktigt ljusstarkt fast normalobjektiv.
Ännu tydligare blir det om man vill ha kort skärpedjup vid vidvinkel. Vi tar ett riktigt extremt exempel för belysa det. Tänk dig att du fotograferar på 1m anstånd med ett 50mm vidvinkelobjektiv för Hasselblad 6x6cm på 120-film (motsvarar 28 mm på 135 film) och vill ha ett skärpedjup på 220mm. För detta skulle det krävas bländare 5,6 med Hasselbladaren medan objektivet för Canon 10D skulle behöva vara 19mm och ha en bländare på 2,0 vilket är mycket sällsynt.
Skillnad i skärpa
Skärpemässigt finns det också en problematik med bildvinkelförändring. Många objektiv är helt enkelt inte riktigt skarpa på sin största bländaröppning som krävs för de små skärpedjupen, om de överhuvudtaget har en tillräckligt hög ljusstyrka. En förmildrande omständighet är att kameror med ett mindre bildformat endast använder en mindre yta av objektivets bildcirkel. Alla objektiv är skarpare i centrum än ute i kanterna vilket gör att kameror med ett mindre bildformat endast använder de bättre delarna av objektivets bildcirkel.
Jämför därför aldrig viktade MTF värden för ett objektiv till din systemkamera för film som du tänker ersätta ett annat objektiv på din digitala systemkamera, utan läs av MTF kurvorna istället. För digitala systemkameror kan man bortse från värdena som är längre från centum än 15mm.
Testa själv
För att göra det lite enklare att räkna ut vilken brännvidd man måste skaffa sig har jag med hjälp av vanliga optikformler sammanställt ett enkelt formulär där du matar in brännvidd på ditt befintliga system, bildvinkelförändring, fokuseringsavstånd och önskat skärpedjup. Som svar får du vilken bländare och brännvidd du borde använda på ditt befintliga system repektive på din nya digitala systemkamera.
Noteringar
Formuläret klara inte av undantagsfallet när fokuseringsavståndet passerar hyperfokalavståndet (det fokuseringsavstånd som ger skärpedjup förbi/nära oändligheten) för den aktuella brännvidden och bländaren. Oskärpecirklen satt i formuläret till 1/1000 del av brännvidden, d.v.s. lite större än brukligt, men fullt acceptabelt för mindre kopior (mindre än A4).
Referens: Lättfattlig genomgång av linsoptik av Björn Roth
På olika filmformat ger objektiv med samma brännvidd olika bildutsnitt (bildvinkel). Detta fenomen kallas ibland felaktigt för "brännviddsförlängning". För att råda bot på detta kommer jag att kalla det för "bildvinkelförändring", detta på grund av att det är faktiskt bara bildvinkeln som förändras när man byter bildformat och samtidigt behåller brännvidden. Varken skärpedjup eller några andra optiska egenskaper ändras.
Många av dagens digitala systemkameror har en bildsensor som är ungefär lika stor som bildytan på APS-film. För att man skall kunna få en uppfattning vilken bildvinkel som olika brännvidder får på detta mindre bildformat i relation till 135-film (småbildsfilm) anges en förändringsfaktor, vanligen x1,5-x1,6. Givetvis kan man räkna ut en förändringsfaktor mellan andra format, t.ex. mellan småbildsfilm och mellanformat.
Detta gör att man måste skaffa sig andra brännvidder för att känna sig hemma med det nya bildformatet. Detta problem blir extra tydligt då vissa kameratilverkare numera har digitala systemkameror som använder samma objektivprogram som till sina systemkameror för småbildsfilm.
Att objektivens bildvinkel är förskjutna pågrund av bildvinkelförändring är inte ett stort problem i sig om man bortser från att det är svårare att hitta riktigt vidvinkliga objektiv till sin kamera, däremot är det lättare att hitta riktigt långa teleobjektiv som fortfarande har hög ljusstyrka.
Denna "devalvering" av objektiven gör att skärpedjupet blir större på det mindre formatet jämfört samma bildvinkel vid samma bländaren på det större formatet. I vissa fall är det bra att få mer skärpedjup t.ex. vid fotografering av landskap och arkitektur. Med ibland är det önskvärt med ett kort och framförallt kontrollerat skärpedjup vid t.ex. porträttfotografering.
Måste använda en större bländare för samma skärpedjup
Konsekvensen av detta är att man måste använda en större bländare för att få samma skärpedjup vid samma bildutsnitt i förhållande till ett större filmformat. För att nå önskat kort skärpedjup blir man hänvisad till mycket dyr proffsoptik vilka är de enda som har bländare 2,8 eller större. Amatörzoomobjektiv med en ljustyrka på 5,6 gör sig icke besvär.
Ett tydligt exempel är det populära porträttbränvidden 85mm. På formatet 24x36mm 135-film krävs det bländare 2,8 för att få en riktigt kort skärpedjup (70mm på 1m avstånd) vid ett porträtt. För att få samma skärpedjup med ett objektiv som ger samma bildvinkel på en t.ex. Canon 10D krävs det en 50mm brännvidd och bländare 1,8. Det slår en med en gång att detta endast är möjligt att använda ett riktigt ljusstarkt fast normalobjektiv.
Ännu tydligare blir det om man vill ha kort skärpedjup vid vidvinkel. Vi tar ett riktigt extremt exempel för belysa det. Tänk dig att du fotograferar på 1m anstånd med ett 50mm vidvinkelobjektiv för Hasselblad 6x6cm på 120-film (motsvarar 28 mm på 135 film) och vill ha ett skärpedjup på 220mm. För detta skulle det krävas bländare 5,6 med Hasselbladaren medan objektivet för Canon 10D skulle behöva vara 19mm och ha en bländare på 2,0 vilket är mycket sällsynt.
Skillnad i skärpa
Skärpemässigt finns det också en problematik med bildvinkelförändring. Många objektiv är helt enkelt inte riktigt skarpa på sin största bländaröppning som krävs för de små skärpedjupen, om de överhuvudtaget har en tillräckligt hög ljusstyrka. En förmildrande omständighet är att kameror med ett mindre bildformat endast använder en mindre yta av objektivets bildcirkel. Alla objektiv är skarpare i centrum än ute i kanterna vilket gör att kameror med ett mindre bildformat endast använder de bättre delarna av objektivets bildcirkel.
Jämför därför aldrig viktade MTF värden för ett objektiv till din systemkamera för film som du tänker ersätta ett annat objektiv på din digitala systemkamera, utan läs av MTF kurvorna istället. För digitala systemkameror kan man bortse från värdena som är längre från centum än 15mm.
Testa själv
För att göra det lite enklare att räkna ut vilken brännvidd man måste skaffa sig har jag med hjälp av vanliga optikformler sammanställt ett enkelt formulär där du matar in brännvidd på ditt befintliga system, bildvinkelförändring, fokuseringsavstånd och önskat skärpedjup. Som svar får du vilken bländare och brännvidd du borde använda på ditt befintliga system repektive på din nya digitala systemkamera.
Noteringar
Formuläret klara inte av undantagsfallet när fokuseringsavståndet passerar hyperfokalavståndet (det fokuseringsavstånd som ger skärpedjup förbi/nära oändligheten) för den aktuella brännvidden och bländaren. Oskärpecirklen satt i formuläret till 1/1000 del av brännvidden, d.v.s. lite större än brukligt, men fullt acceptabelt för mindre kopior (mindre än A4).
Referens: Lättfattlig genomgång av linsoptik av Björn Roth
Publicerad 2003-12-29.
Läs mer
Få ut mer av Fotosidan som inloggad
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
Merläsning
Test: Fujifilm X-S20 - Instegskamera för entusiaster och proffs
Fotosidan testar
Plus
Att ha flera olika parallella serier av kameror har sina fördelar – det tycks förhållandevis enkelt att låna in teknik från andra modeller för att skapa nya. Eller för att uppdatera befintliga kameror. Fujifilms kompakta X-S20 är ett exempel på detta, där sensorn har ärvts från föregångaren X-S10 men processorn lånats in från nyare kameror i T-serien och H-serien.
Läs mer...
2
15 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Du jämför mellanformats kamera med 10D.
Hör med dem som fotograferar med mellanformat vad de tycker är sämst med mellanformat.
Det är det dåliga skärpedjupet.
De skulle bli mycket nöjda med ett större skärpedjup.
Vad menar du med devalvering av optik, har det blivit mindre med optik plötsligt.
Vilken fotograf räknar ut skärpedjupet när man ska fotografera.
Om detta med skärpedjupet är ett så stort problem, Varför skaffa sig digital kamera då.
Gå över till storformatare.
Den enda nackdelen för mig är att vidvinklarna inte är riktigt lika vidvinkliga längre.
Fördelarna med en digital kamera är mycket stora och därför är det intressant att använda den i större utsträckning även om det kan finnas tekniska hinder.
Med devalvering menas inte att något har tagits bort utan snarare förskjutet negativt (revalvering är dess motsats). I detta fall har de bildvinklar som respektive objektiv ger på 135-film (24x36mm) minskats när de används på det mindre format som ofta DSLR-kameror har.
Jag tillhör dom som vill kunna använda skärpedjupet kreativt, och då är det en kraftig begränsning om man använder en digitalkamera med liten bildsensor.
jag mest artikeln blandar in konstiga termer för
något som är enkelt. Att man får en "brännviddsförlängning" beror enbart på att CCD:n eller motsvarande är mindre än vanlig småbildsfilm. CCD:n beskär så att säga det som objektivet ser.
Men bländaren är fortfarande 2,8! Den förändras aldrig, vilken filmstorlek (CCD...) man än använder. Exempelvis har en studio-storformatskamera utrustad med ett 135mm f/5,6 objektiv alltid f/5,6 på största bländare, vare sig man använder 9X12 cm bladfilm eller ett rullfilmsbakstycke för 6X6 cm eller en digital-CCD på 4X4 cm. Det blir som Mikael påpekar enbart en "beskärning".
Jag inser att ni fotografer hänger med på alla termer. Jag uppfattar även att artikeln försöker vara grundläggande. Därför borde ett par teckningar lätta upp förståelsen.
Så sant 135mm f/5,6 är fortfarande det samma objektiv med samma skärpedjup men dess använda bildvinkel är olika på olika format.
Detta gör att man måste använda olika bländare på olika format för att få samma skärpedjup för samma bildvinkel.
Har dock en ska som jag vill påpeka hur det kan förklaras enklare.
Det är det med att man måste använda en ny bländare.
När man använder sig av en sensor som är mindre än 135 formatet så kommer ett utsnitt av den befintliga bilden att visas. Om man istället vill ha samma bild med båda formaten så måste den med mindre sensor backa. Eftersom denna då kommer längre bort från motivet så kommer skärpedjupet att öka och man måste då minska bländarvärdet för att få samma skärpedjup.
Kanske inte så himla bra förklarat detta heller men det ger en bild varför man måste byta bländare för att behålla samma skärpedjup när man byter formatet.
Förutsatt att vi, oavsett vilket objektiv vi använder vid fotoögonblicket, förstorar upp bilderna till samma storlek och betraktar dem från samma avstånd (vilket är högst troligt att de flesta gör idag) så blir konsekvensen att bilderna, om man följer ditt formulär, blir allt oskarpare ju längre brännvidd vi använder. Det är väl knappast din avsikt antar jag, så det vore bättre om du ändrade till en fast sensorformatsrelaterad oskärpehetscirkel, t ex 1/1000 av sensordiagonalen för små kopiestorlekar.
http://www.fotosidan.se/cldoc/1686.htm