Handgjord fotobok i trettio exemplar
Markus Jenemark har gjort sin egen fotobok – helt handgjord och i bara 30 exemplar. Nästa bok kommer att bli ännu mer exklusiv.
Markus Jenemark, som just nu går konstnärligt projektår på Hjo Konstskola, kallar sin nya bok för "Distans". Omslaget är gjort i fotopolymertryck, en teknik som Markus provat en del under året. Bilderna är abstrakta och lämnar stort utrymme för tolkning.
Samtidigt med boksläppet ställer Markus ut sina bilder på Konstskolan i Hjo samband med den lokala konstrundan, den 13-15 maj.
Varför har du bara gjort 30 exemplar av boken?
– Dels tycker jag att det är intressant med små upplagor, och dels blir det inte så mycket "industri" över det. Jag kan göra boken mer personligt utan att det tar så lång tid att jag tappar lusten. Nästa bok gör jag kanske endast 12 exemplar av.
Berätta om hur du gjort böckerna.
– Bilderna har tillkommit under mitt projektår. Jag har blandat lite olika tekniker såsom fotopolymer och teckning ihop med mina fotografier. Under året har jag även intresserat mig för olika strukturer på bilder och jobbat mer åt det abstrakta hållet jämfört med mina tidigare arbeten. Bilderna till boken har jag sedan printat och satt ihop med kartongomslag med enkel stålbindning. På omslaget har jag tryckt ett prov av fotopolymer och det finns även prov på andra tekniker i boken. Det är intressant att få visa lite av processerna och inte bara "färdiga" bilder.
Vad handlar boken om?
– Jag har inte planerat i förväg vad boken ska handla om utan provat mig fram och gått på intuition. Sedan har jag valt bilder och kombinationer som jag tycker passar bokens titel Distans. Jag har funderat kring ordet distans och vad det betyder. Vikten av avstånd i kompositioner och sträckor i bilder, och även den känslomässiga distans jag ibland känner när jag är helt upptagen av mig själv.
Vad innebär det att gå ett konstnärligt projektår?
– Konstnärligt projektår är en utbildning som förbereder och utvecklar dig inför det självständiga arbetet som konstnär eller om man vill fortsätta studera på högskola. Jag har under året kunnat fokusera helt och hållet på mitt eget skapande och har fått utveckla mitt konstnärliga språk. Jag har fått testa olika tekniker och haft lärare som bollat idéer med mig. Tanken är att man själv förväntas veta vad man vill utveckla under året – alltså ha tydliga mål. Så det passar mig, eftersom jag gillar att jobba självständigt.
Har du några andra projekt på gång?
– Jag har en idé om en resa i höst, men vi får se vad det blir. Hur som helst kommer det bli fler bilder och böcker i framtiden!
Läs mer
Fotosidan är gratis! Som inloggad får du smarta funktioner. Du kan ladda upp 10 bilder och få kritik på dem. Du får vårt nyhetsbrev. Du kan skapa köp&sälj annonser mm
33 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Gör nåt eget istället, LO
En fullständigt briljant idé! Var kommer all denna klokskap och vishet ifrån? Man undrar. Men tack för att du delar med dig.
Du får nog utveckla kopplingen mellan kvalitet och kvantitet, för jag förstår inte vad du är ute efter. Menar du att konst blir bättre för att man gör den i större upplaga?
Alla vet väl att Lady Gaga är jättebra eftersom hon säljer miljoner skivor
Jo det som är intressant att man försöker skapa något exklusivt och unikt med ett media som tillhör massmedia. Något som är unikt för fotografin i jämnförets med andra tekniker för att framställa bilder. Komet i håg diskussionerna på slutet av 70-talet när ett fotografi var färdigt papperskopian eller i en tryckt upplaga
Detta är nog inget kommersiellt projekt, jag gillar det, allting är inte pengar, LO
Du har helt missuppfattat allt kring denna bok. Ha fin sommar på dig .
Frågan är väl varför det skulle spela någon roll om det genererar pengar? Fotosidan marknadsför sig inte som en sida som handlar om att tjäna pengar på foto.
Sen kan jag personligen tycka att "Student gör något okonventionellt i liten upplaga" inte är av jättestort intresse, men det handlar mer om mina personliga intressen inom fotografering. Någon som enbart är intresserad av filmfoto i mellanformat tycker nog inte recensioner av de senaste spegellösa digitalkamerorna är jättegivande. Skulle vara en trist värld om vi alla var likadana :)
Detta är inte menat som fotografens projekt i sig utan mer en analys av tendenser.
Trenden i samhället sedan 80-talet är mot att uppfatta människor som fritt svävande monader, dessa kan klumpa ihop sig i grupper tillfälligt men varje monad är sitt eget universum. Denna ideologi framkallar tiggare på gatorna, fattig pensionärer, Getton i förorter och Gated communities för de som har råd. Även inskränkning i rättigheter för de som inte tillhör ekonomisk, politisk och medial PK elit. Konsten går givitvis åt samma håll då den inte existerar utanför samhället.
@Lars:
Att någon lägger ner tid och energi på att tillföra en särskild kvalitet, ett udda material eller egen form är spännande, och verkligen inte något som vi är bortskämda med i dag... troligen inget vi kommer vara i framtiden heller, då det mesta blir digitalt.
Att snubben gör bara 30 exemplar av boken har säkert i första hand att göra med att det är tidskrävande. Men jag kan också se en kvalitet i det faktum att varje exemplar är unikt och har genomgått ett handarbete. I mina ögon (och andra sinnen) tillför det ganska mycket.
Sedan håller jag med om folkbildningstanken osv, men jag ser inte riktigt varför det skulle vara en motsättning till detta. Snarare tvärtom. Det här är ju mångfald på riktigt.
Thomas, en fyndig kommentar som sätter fingret på en obehaglig tendens. Det är bara att kämpa på för det man tror på så att vi inte hamnar i den hopplösa slutsatsen att det var bättre förr.
Erik, du har troligen rätt!
Jag har bara lagt märke till en tendens till exklusivisering som riskerar att stänga ute den informationshungrige.
Jag gillar inte idéen om privatisering och att människor stänger in sig (om de har pengar till detta) medan andra inte har tillgång till ens det mest nödvändiga.
Hantverksgrejen är egentligen något jag uppskattar.
Ett exemplar bottnar i originalets beskaffenhet ex grafik fins i felar exemplar medans en målning altigt blir unik.då den endast kan framställas i ett original En av fotografins styrkor är massupplagan som ger varia bild en obegränsad upplaga. Att trissa upp värdet på konstgjord väg är bara larvigt allra hälsa när bokens formgivning i det närmaste blir huvudnumret inte de berättelser som de bifogade bilderna berättar.
Håller inte med. Det här är inte ett fotografi, det är en fotobok. Tycker att formen/pappersval/tryckteknik etc har mycket stor betydelse för upplevelsen.
Tja köpt numrerade signerade begränsade upplagor några gånger, varken skämt mig exalterad eller utvald snarare blåst och då är det ändö bilder av minna favoriter. Tycker det hela luktar geschäft att skäppa ett värde som inte fins ungefär samlar porslin att lura på en publik som söker kulturelt cred. Sen har vi de som lär ut och sitter och tar betalt oftast duktigt betalt för att granska och kriteders dumin de läns många gånger som det är de som drar in storkovan på affärsidën.
PS brukar påpeka tål bilder en sämre återgivning eller måste de lindas in i en form som tar bort uppmärksamheten
Visst, men en sak om det är en slentrianmässigt producerad fotobok i offset-tryck (eller ännu värre print-on.demand). En annan om det är en handbunden fotobok av fiberpapper och i silvergelatintryck. Två olika saker tycker jag – och svåra att jämföra.
Upplagan är i sig inte väsentlig för upplevelsen, men rimligtvis kan man vänta sig att en handgjord fotobok görs i mindre upplaga än en maskintryckt. Och den handgjorda bör rimligtvis kosta mer att tillverka och köpa, oavsett vem fotografen är.
Att en mindre upplaga genererar ett större andrahandsvärde (och ett högre butikspris) är ren marknadsekonomi, vilken man ju kan tycka olika om. Men det är en annan diskussion.
Jag bedömer inte fotoböcker bara efter dess fotografiska innehåll. De ska ju ha andra kvaliteter också, som sjysst bindning, passande papper, fint tryck, lämplig design m.m.
Ett intressant exempel är William Egglestons klassiska "Guide", med ett underbart fotografiskt innehåll, hyfsad form men ett fullständigt undermåligt offset-tryck. Kass bok! Kunde ha varit outstanding. Tror den har tryckts i många och stora upplagor genom åren.
Ofta är stora upplagor ett varningstecken – det är mycket dyrt och svårt att göra högkvalitativt tryck i stora upplagor. En av få förläggare som faktiskt lyckas med detta är Gerhard Steidl som ger ut fantastiska kvalitetsböcker i stora upplagor. All heder åt honom, men det är få andra i branschen som är så nördigt intresserade av fotobokkonst.
Nu är väll inte Guiden så katastrofal, då fins det betydligt värre exempel på närmare håll Max förlag som gjorde en total katastrof med Sune Jonssons bilder. Håller forfarande fast vid att tål inte en bild en sämre reproduktion så kan man ifrågasätta bilden. Sen har det bytts upp en hel industri kring foto som konst där det ister några i mitten och drar in storkådan från ängsliga fotografer och investerare, som kuratorer, publicister och fotoskolor., där det gäller att skapa en känsla av något unikt. Steidl har jag börjat tröttna på då de också rider på denna exklusivitet, det är nog bara Robert Franks små häften och kattelogen till München utställning med dagstidningstryck och det funkar. Dessutom så präntades hela utställningen inte en silvergelatinprint så lång ögat når. Det gillar jag fotografi som massmedia en utställning som går att återskapa med några knappstrykningar, nu senast i Brooklyn och sprida över allt samtidigt. Det blir lite som SVD skriver om upplagor och värdestegring när de samtidigt sponsras Stockholms Aktionsverk. Vad är det man vill uppnå är det fotografiet som värdepapper eller ett sett att kommunicera.
Vad är det du inte gillar med Max Ströms Sune Jonsson-bok? Jag tycker den håller hög klass i både papper och tryck.
I övrigt är jag inte så förtjust i Max Ströms utgivningar, de är oftast rätt tråkiga.
Det där med att bra fotografi ska hålla för dåligt tryck jag väl hålla med om på ett plan.... samtidigt tycker jag att det är synd att ignorera bokens kvaliteter. Fotoboken är ett eget sorts hantverk. Är man likgiltig inför det kan man ju kolla på datorn lika gärna.
Erik har du sett hans orginalprintar, jag fick en chock när jag bläddrade i boken sotigt sotig alla hans nyanser var borta och påminde om Peterssen printar. Ärligt tallåt så var jag rasande när jag gick ut från bokhandeln. Det finns en upplaga av ”Byn med det blå huset” som många upprördes över när den kom, men trycket är långt mycket bättre än Max utgåvan. Jag har ”Och tiden blir ett förunderligt ting” utgiven av Västerbottens läns hembygdsförbund där finns en närhet till originalet. Vist god formgivning är aldrig fel, men det Känns just nu som om formgivning är viktigas ära innehållet när jag ser bokpresentationer på nätet. Sen tycker jag att nätet är en utmärkt plats att att uppräka ny fotografi i en ny tid.
Var tvungen att plocka fram "Livstycken" och kolla. Tycker trycket är balanserat och bra. Absolut inte för mycket kontraster. Att jämföra med Anders Petersens kopieringsteknik känns överdrivet Alf.
(Tycker för övrigt att "From back home" är en riktigt bra Max Ström-utgivning.)
Jag har aldrig kollat i en kopia av "Byn med det blå huset", men de övriga Sune Jonssons-böckerna från förr har ju erbarmligt tryck. I princip dagstidningsraster. Fruktansvärt.
Men vore kul att kolla i Blå huset nån gång.
Det är för övrigt fascinerande att bläddra i fotoböcker från 1940-talet och bakåt. Djuptrycket är helt oslagbart, även om man i dag börjar komma i närheten av det igen.
Jo tycker man att Livstycken har bra tryck så förstår jag att man tycker att djuptrycks är bra. Tycker nog trots att min morfar var utbildad litograf oss Carl Zeiss i Jena och var verksam som det på Norrdisknrotgravyr från han kom till Sverige under kriget fram till 1958, att modern offset piskar skiten ur djupstryket, känns som litet postnostalgi. Handlar nog mera om att många har vant sig med sotigt tryck, har sett ett antal Jonsson utställningar med original kopior och de ser inte ut så som i boken näää.
Märkligt att du nämner just Nordisk Rotogravyr. De var ju specialiserade på högkvalitativt djuptryck och gjorde bland annat STF:s Årets bilder och tidningen Foto under 1940- och 1950-talen. Rent trycktekniskt fantastiska produkter, enorm bildkvalitet!
Senare gav deras förlag ut Fotografisk Årsbok, som trycktes offset hos andra tryckerier. Trycktekniskt var resultatet märkbart sämre.
Jo så jag har sett en hell del djuptysk kan inte påstå att den slår modern offset inte. Franska Camera International kom ut de första åren på 80-talet i djuptryck sedan i offset heller enskel därför att den var så överlägsen och bläddrar jag i årgångarna så kan jag bara hålla med ö. Övergången till offset var ett lyft för tidsskritten.
Eller för att citera Robert Frank, Books and Films, 1947–2016 is an unpretentious and accessible printed object—or in Frank’s own words: “Cheap, quick and dirty, that’s how I like it!” Här en artikel i New York Times om utställningen http://lens.blogs.nytimes.com/2016/02/05/robert-frank-steidl-books-films-exhibit-nyu/?_r=1
Dåligt djuptryck är säkerligen sämre (och dyrare) än dåligt offsettryck. Men riktigt bra djuptryck... nja, tycker inte jag.
Okej vi lägger ner detta nu. Det tillhör ändå det förgångna.