Sara Skyttedal förlorar helt i DN-målet
2009 laddade DN ner privata bilder från Sara Skyttedals Facebook-konto och använde dessa bilder i nyheter. Sara Skyttedal stämde DN och idag kom domen där Skyttedal förlorar helt och skall betala över 500 000 kr i DN:s rättegångskostnader.
Fotosidan har i ett antal tidigare artiklar rapporterat om målet mellan Skyttedal och DN - DN överklagar Skyttedal-domen och Skyttedal överklagar dom om bildstöld och idag kom domen där Skyttedal helt förlorar. I ett långt inlägg på Facebook berättar Sara Skyttedal om förlusten;
"Nu kom domen. Efter flera år av lågmäld ångest kommer det tunga beskedet om total förlust. För 3,5 år sedan valde Dagens Nyheter att ladda ner ett antal semesterbilder från 2009 som jag publicerat på min privata Facebooksida. Dessa användes i en ”nyhet” där de därefter ljugit om vad bilderna föreställde och försökte konstruera en kontrovers inför vårt då stundande partiledarval. DN:s inställning har hela tiden varit att jag inte bör ha något skydd för min integritet och upphovsrätt eftersom jag är en offentlig person. När jag valde att driva frågan har det hela tiden varit en principfråga om rätten till privatliv. Jag skäms inte för de bilder som publicerats. Det som varit viktigt för mig är att mediala jättar inte helt godtyckligt ska kunna ta sig friheter att publicera precis vad som helst som hör till min privata sfär. Jag har riskerat personlig konkurs när jag valde att ta strid mot DN och deras advokater."
I Patent- och marknadsöverdomstolens nyhet förklaras grunden till domen kort och gott med;
Domstolen har funnit att publiceringen var tillåten eftersom den skedde i samband med rapporteringen av en aktuell händelse.
Förlusten innebär att Skyttedal skall stå för DN:s rättegångskostnader om dryga 500 000 plus sina egna kostnader.
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
134 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Framför allt är väl det här ett intressant mål om hur upphovsrätten kan ställas mot yttrandefrihet och journalistiska granskningar av makthavare.
Så här skriver Patent och marknadsöverdomstolen om varför DN:s publiceringar var okej:
”En av förutsättningarna för att DN:s publiceringar skulle vara tillåtna var att fotografierna lovligen hade offentliggjorts innan DN:s publiceringar. I den frågan kom domstolen fram till att fotografierna tidigare var lovligen offentliggjorda, eftersom rättighetshavaren själv hade laddat upp fotografierna på Facebook på ett sådant sätt att de gjorts tillgängliga för ett stort och obestämt antal personer. En annan förutsättning för att publiceringarna skulle vara tillåtna var att de skedde i samband med en redogörelse för en aktuell händelse.”
Vet inte om jag är på rätt spår här, men diskussionen / kontoversen verkar vara om DN ska ha rätt att använda bilder som ligger ute på en tredjepartssida (dvs fb) utan att fråga om lov först. Skulle detta förfaringssätt vara möjligt eller tillåtet om bilderna låg ute här på FS istället?
Jag tolkar det som att en uppladdning på FS definitivt skulle räknas som offentliggjort, här finns långt fler mottagare än i Skyttedals facebookgrupp. Men för att en nyhetsredaktion ska motivera att publicera någon annans bilder utan att fråga eller ersätta krävs det sannolikt bättre skäl än att bilderna finns tillgängliga på nätet.
Jag tycker alltså att domen var riktig. Trots att man som fotograf såklart värnar om sin upphovsrätt så finns det saker som, i en del situationer, är viktigare för samhället i stort, exempelvis granskningen av våra makthavare. Ibland ställs olika intressen mot varandra. I det här fallet valde domstolen att värdera allmänhetens informationsrätt högre än Sara Skyttedals upphovsrätt.
Frågan i målet är alltså om bilderna utgör en dagshändelse. Nu har jag tyvärr inte hunnit läsa domen från PMÖD utan endast den från PMD. Jag tycker PMD:s resonemang ligger väl i linje med propen och SOUn.
Bilderna på Ebba och de övriga militanta bilderna utgör dagshändelser, de har ett nyhetsvärde. Frågan är alltså om landsskapsvyerna gör det? PMD tyckte inte det medan PMÖD tyckte att bildserien gjorde att även de bilderna sattes i ett sammanhang där de blev en del av dagshändelsen. Nu ska jag inte gå emot praxis utan att på goda grunder rättsligt argumentera för min sak. Men i hjärtat känner jag att PMD:s tolkning var mer ändamålsenlig. När jag läst PMÖD:s dom och hela deras argumentation kanske jag ändrar mig.
Som jag fattat det så äger fotografen rätt, i fall att denne upptäcker att någon använder bilden och i synnerhet i kommersiellt syfte, ha rätt till ersättning om denne kan komma överens med den som använt bilden eller åtala för brott mot upphovsmannarättslagen. För mig har detta varit hugget i sten och kan inte se annat än att DN har en skuld.
Tycker det är märkligt att pressen skulle anses vara så angelägna för vår överlevnad att de kan ta sig rättigheter och motivera det med att det är av 'allmänt intresse'. Snyggare hade ju varit om de en gång frågade Sara om hon hade något emot att de publicerade. Nu publicerade de föga smickrande text och illustrerade det med hennes privata bilder. Utan tillstånd. Upphovsmannarätten kan alltid diskuteras men gäller den så får man utgå från det.
Tycker hur som helst att media ska hålla sig goda för att på ett lömskt och illvilligt utnyttja andras privata bilder för att sedan göra egna tolkningar och vinklingar av motiven. Nej fy f-n DN. Skäms!
Har man inte förstått att genom att publicera bilder på Facebook så kan de spridas för vinden?
Och användas för allehanda ändamål!
Sluta använda sociala medier för sådant som du inte vill skall vara allmän egendom!
Sluta gärna helt att använda Facebook, av många skäl!
Nu har ju inte domstolen varit inne och petat i Upphovsrättslagen i sig, utan man har vägt upphovsrätten mot allmänhetens rätt att få sina makthavare granskade. Det är inte direkt ovanligt att lagar ställs mot varandra, eller att det finns formulerade undantag i en lag. Till exempel finns flera undantag i nya lagen om personuppgiftshantering, GDPR, bland annat journalistiska och konstnärliga undantag som ger oss fotografer större möjligheter att använda våra bilder.
Yttrandefrihetslagen, som är en grundlag, ställs regelbundet mot brottet. ”Hets mot folkgrupp”.
Upphovsrätten har (som du såklart vet) också en rad undantag där den får stå åt sidan.
Det vill säga att det är fullt tillåtet att citera en person, speciellt om det finns ett allmänintresse och i synnerhet om det citerade är offentligt tillgängligt.
Däremot kan naturligtvis inte DN ta en random bild från Sara Skyttedals FB-konto för att göra reklam för apelsiner, Israels bästa hotel eller se här: Skyttedal läser DN etc. Och även om tidningar så att säga lever på nyheter så anses inte nyheter vara ett kommersiellt bruk utan ses som skyddsvärt i sig.
Det var väl Ebba Busch Thor och inte Skyttedal som var huvudfigur i nyhetsrapporteringen?
Visst, jag håller med om att ”scoopet” inte kändes så angeläget. Det var lite ”jaha, och?” över publiceringen.
Samtidigt kan jag inte bedöma all god journalistik enbart utifrån vad jag själv tycker är viktigt eller intressant.
Israel-Palestina är inte en av mina hjärtefrågor, men nog har den slagkraft i den allmänna debatten. Och att en blivande KD-ledare poserar på israeliska pansarvagnar har en viss laddning med tanke på partiets engagemang i fredsfrågor i allmänhet, och Israel i synnerhet, och hur Sveriges officiella inställning till konflikten har varit historiskt.
Dvs inte en israelisk pansarvagn.
Innebär målet då att man som privatperson inte längre har rätt till sina egna bilder om nu en redaktion skulle tycka sig ha rätten att använda ens bilder utan godkännande?
Jag tycker att det är intressant att vi sätter dit personer som bryter mot copyright när det kommer till verk som är värda många miljoner, men struntar i copyright när det gagnar andra verksamheter.
Det korta svaret är nej. Det är en rad kriterier som måste uppfyllas för att en redaktion ens ska överväga att använda offentliggjorda bilder utan godkännande. I det här fallet fanns inga rimliga alternativ att rapportera om händelsen utan att publicera bilderna från Skyttedals Facebook. Detta ansåg DN och domstolen har gått på samma linje. Domstolen har också tagit hänsyn till att händelsen har ett nyhetsvärde, och att allmänheten har rätt att få information om händelsen. Det är alltså inte vilka sammanhang som helst som kvalificerar en redaktionen att utan godkännande publicera bilder på det här sättet.
"Jag tycker att det är intressant att vi sätter dit personer som bryter mot copyright när det kommer till verk som är värda många miljoner, men struntar i copyright när det gagnar andra verksamheter."
Det är ju mycket värre att förlora många miljoner än att förlora ytterst lite, så prioriteten är väl rimlig? :-/
Jag håller med M Källman:"Tycker hur som helst att media ska hålla sig goda för att på ett lömskt och illvilligt utnyttja andras privata bilder för att sedan göra egna tolkningar och vinklingar av motiven. Nej fy f-n DN. Skäms!"
Men jag tror också att vi delvis har oss själva att skylla som kollektiv. Hur många skickar inte in sina bilder till både tidningar och SVT för att få se sina bilder i exv. SVT:s väderrapportering. Vi har ju faktiskt som kollektiv delvis skämt bort de stora nyhetsbolagen med gratisbilder i rätt många år nu, så att detta skett som DN gjort är väl bara ytterligare ett bevis på att det skett en viss normalisering kring att använda bilder ur detta "gratisflöde" utan att ens bry sig längre om att ange vem fotografen är.
Det är klart att ett helt nytt informationslandskap även förändrar hur politiker gör utspel, dagshändelser sker och traditionella medier rapporterar om det.
Det var det jag svarade på och faktiskt vad som hänt. Numera plockar tidningarna friskt från privata sidor på Facebook.
Skäms DN.
Och fallet med DN och Skyttedals bilder är väl inte första gången en tidning har använd bilder från Facebook utan att fråga? Så värst plötsligt är det alltså inte.
Ge några exempel så att man förstår vad du syftar på.
(Än en gång, i mitt tidigare inlägg syftade jag inte på att något har hänt eller inte hänt – utan att det är mer komplicerat än så.)
Länka gärna till andra exempel, behöver inte vara DN.
Jag kan lägga till att landsortstidningar softa publicerar insända bilder på eftertextsidor och föreningssidor med byline ”privat” för att slippa ersättning.
Är detta ok? Nej. Det tycker inte jag.
Är det ett nytt fenomen som har kommit i och med domen Skyttedal? Nej. Absolut inte.
Vill gärna också se exempel på hur DN och andra seriösa andra tidningar publicerar bilder med byline ”Facebook”.
den okunskap som finns.
Det är mer än 30 år sedan jag fick ersättning av något media, de har heller
inte publicerat några bilder då jag alltid haft min copyright inklistrad på
bilderna.
Jag gjorde ett test: satte Barncancerfonden som copyright på bilderna.
Då fick jag en sur fråga från tidningen, varför??
Finns det några heltidsfotografer som inte idag är "fringisar", eller ingår i
fristående grupp??
DN förlorar mest på detta. Synd om Sara S, men vi kanske genom Fotosidan
kan starta en insamling till hennes advokaträkning!
Sedan kan man ju fråga sig om hon hade rätt. Domstolarna anser inte det. I det sista domslutet så sades det att DN hade rätt att använda materialet de det användes i samband med en aktuell händelse. Att nyhetsmedia har rätt att göra så borde Sara kunnat kolla upp innan hon påbörjade processen. Då hade hon besparat sig tid och kostnader.
Hoppas att DN drabbas av att andra snor deras nyheter och artiklar (sker väl redan idag till en viss del, och något som EU vill ändra på med nya lagar). :)
Media har idag en stort ansvar, men de lever inte alltid upp till våra
förväntningar.
Läste på en annan webbsida att andra politiska åsikter också kom med.
Vad har de att göra med vad som är "allmänt och privat".
Hoppas att respektive partiledare tar dessa personer "hårt i örat"
Vi måste vara mer kritiska till vad media publicerar, de spär på det stora
näthat som finns.
Det är inte en grundkurs i juridik som Sara S hade behövt, det är seriösa
mediaägare vi behöver.
Vill inte att diskussionen ska spåra ur, men det där uttalandet är rätt grovt och jag tycker du borde styrka det med källor. Har märkt att det finns ett utbrett journalistförakt på Fotosidan och det förvånar mig. I många länder råder inte ens yttrandefrihet, och i en del länder (som t.ex. USA) är journalistiken så polariserad att den närmast kan liknas propaganda. Snälla, skaffa lite perspektiv.
Sverige har jämförelsevis seriösa medier som levererar balanserad rapportering och granskar makt oavsett färg. Jag tycker att Dagens Nyheter är ett föredöme. Tidningen har de senaste åren gjort en rad viktiga granskningar och stora avslöjanden om bl.a. Riksrevisionen, Transportstyrelsen, den bristfälliga återvinningen av plast och senast hur staten slösade bort 140 miljoner på sjukvårdsprojekt som aldrig blev av.
Att säga att DN bidrar till näthatet är besynnerligt då de nyligen även publicerade en stor artikelserie som kartlade näthatet bland populistiska nätsajter inför valet.
Märk väl att inget av ovanstående avslöjanden är sensationsjournalistik. Det är gediget grävande arbete kring ämnen som påverkar vår vardag indirekt eller direkt.
Min enda poäng är att man skall undvika att ruinera sig själv genom att inte ge sig in i riskabla processer.
och tillägger: "Vill inte att diskussionen ska spåra ur, men det där uttalandet är rätt grovt och jag tycker du borde styrka det med källor. Har märkt att det finns ett utbrett journalistförakt på Fotosidan och det förvånar mig. I många länder råder inte ens yttrandefrihet, och i en del länder (som t.ex. USA) är journalistiken så polariserad att den närmast kan liknas propaganda. Snälla, skaffa lite perspektiv.
Sverige har jämförelsevis seriösa medier som levererar balanserad rapportering och granskar makt oavsett färg. Jag tycker att Dagens Nyheter är ett föredöme. Tidningen har de senaste åren gjort en rad viktiga granskningar och stora avslöjanden om bl.a. Riksrevisionen, Transportstyrelsen, den bristfälliga återvinningen av plast och senast hur staten slösade bort 140 miljoner på sjukvårdsprojekt som aldrig blev av."
Har DN själv sedan nära 50 år och de sköter sig oftast bra men tyvärr har även DN precis som många andra media förändrats över tid. Vi ser allt mer av journalister som agerar megafoner för olika egna uppfattningar istället för att rapportera sakligt och opartiskt och låta vuxna läsare själva bilda sig egna uppfattningar efter eget huvud. När media gör detta är man ute på ett sluttande plan och man riskerar att dra på sig berättigad kritik och i värsta fall underminerar man sin egen ställning så att man till sist väljs bort för andra media. Jag tycker den utvecklingen är farlig. Media måste nog vara mer aktsamma om det anseende de haft. Annars är det nog faktiskt så att det kommer bli än svårare att före offentliga samtal på exv. nätet än det redan blivit.
Media har inte varit ensamma om att slira utan det har skett även på exv. Kulturdepartementet där Alice Bah satte upp en väggbonad där det fritt mitt minne stod ungefär att "Sverige behöver en Kulturrevolution". För mig är det ett rätt extremt exempel på en offentlig megafon. För många av oss som var med då på 60-talet står det ordet för Mao Tse Tungs kulturrevolution, Maos lilla röda, och horder av röda brigader som trakasserade allt och alla viftandes med denna lilla röda bok, på Maos och partiets uppdrag. Många tusentals dödades i de förföljelser som blev resultatet av den kampanjen.
Joel Halldorf Expressen skriver idag:
https://www.expressen.se/kultur/ide/glom-svensk-konsensus-nu-ar-det-kulturkrig/?site=desktop
"Kulturkriget är en konsekvens av att upplysningens samtalsmodell, med honnörsord som objektivitet och neutralitet, nu inte längre fungerar. För hur har man ett neutralt perspektiv på metafysik? Och går det att debattera existentiella frågor objektivt? "
"Den gamla modellen dolde skillnader av fruktan för att vi skulle börja döda varandra om vi blev för oeniga. En ohelig allians mellan Voltaire och Hobbes förklarar den paradoxala kombination av yttrandefrihet och åsiktskorridor som har präglat svensk offentlighet: alla idéer får uttalas, men alla är inte välkomna in i samtalet. Det är lätt att nostalgiskt önska gamla ordningar tillbaka, men det som sker är också en möjlighet – samtalet breddas och fördjupas."
Du skriver att du noterat ett utbrett journalistförakt även på FS och det är väl rätt intressant om det skulle finnas någon substans i det. Jag har själv länge undrat varför journalistyrket ofta hamnat absolut i botten på ett antal olika yrkesstatusundersökningar jag sett genom åren. Det är ju verkligen inte bra om det är så för vi behöver ju mer än någonsin kanske en mediasektor med högt anseende och stort förtroende, som kan ge oss den rapportering vi behöver för att kunna diskutera och fatta rationella beslut i stort som smått.
»» Jag har själv länge undrat varför journalistyrket ofta hamnat absolut i botten på ett antal olika yrkesstatusundersökningar jag sett genom åren ««
Kan du länka till dessa undersökningar? Efter en snabb googling ser jag nämligen motsatt resultat: journalistyrket har fortfarande mycket hög status (om än dalande) och hamnar ofta i topp-skiktet i undersökningar om eftertraktade jobb.
I de årliga undersökningarna om förtroende bland företag och institutioner hamnar medier som Sveriges Radio i absoluta toppskikten och har gjort så i över 20 år. (Källor: Medieakademin och SOM-institutet). Här varierar det givetvis beroende på medieföretag. Expressen och TV3 hamnar långt ner på listan. DN och SvD hamnar högt upp på listan.
I övrigt tycker jag att ditt inlägg mest är personliga synpunkter, och det är väl helt okej. Likaså Joel Halldrofs krönika i Expressen, som man kan hålla med om eller inte hålla med om.
Blanda för övrigt inte ihop ledarskribenter och reportrar (Halldorf skriver om det förstnämnda). Det är en jäkla skillnad.
Här finns en ganska dålig bild av bilderna:
https://cached-images.bonnier.news/cms30/UploadedImages/2015/2/13/01ca301b-b404-4542-94e3-0bbb49476fa0/original.jpg?interpolation=lanczos-none&downsize=*:549&output-quality=80&output-format=webp
Den lägre instansen menade att det var enkelt för DN att kontrollera vem som var fotografen och att de därför var skyldiga att göra det. Dock hade inte Sara kunnat visa hur detta medfört skada, varför inte skadestånd kunde betalas ut.
Överdomstolen sa istället följande:
”Eftersom fotografierna lovligen hade tillgängliggjorts utan att fotografens namn hade angetts var det, i enlighet med EU-domstolens tolkning, inte möjligt för DN att identifiera och ange fotografens namn."
Sara Skyttedal drev denna process av principskäl - för att hon inte tyckte att mediadrakar skall få bete sig hur som helst. Detta faktum fullkomligt struntade domstolarna i naturligtvis. Dylika politiska ambitioner får hon rikta mot politiker.
Domstolen tittade bara på det aktuella fallet. Har hon lidit ekonomisk skada och har DN brutit mot lagen. Och nej, de fann ingenting att fälla dem för. Och då förlorade Sara.
Sedan kan man ju tycka att det är otäckt att hon då måste betala den dyra advokatkostnaden som DN dragit på sig. Men, det har ju pågått i 3.5 år och DN har ju varit tvungen att försvara sig i processen. Så - hur gör man?
Personligen så tycker jag det var tråkigt att DN vann. Tycker de borde dels kunnat göra ett bättre jobb att ta reda på vem som var fotograf, och dels så skulle de haft råd att ge normal ersättning för användande av bilderna.
Det sagt så tycker jag det var mindre vettigt av Skyttedal att publicera bilderna offentligt på Facebook. Det bör man, iaf. praktiskt, undvika om man vill skydda sina bilder.
DN hade kunnat betala en liten summa (någon eller några tusenlappar vore väl skäligt?) för användningen, men Skyttedal hade knappast låtit bli att stämma DN ändå.
Ett försök att "dölja" var dom "hitttat" bilderna.
Alla Svenska medier är ju som hökar när dom har betalt för bilderna,
extremt noggranna med källa/fotograf.
En sak är att journalister har rätt använda bilder fritt för allmänt intressanta historier,
politker, kunnglighter etc.
Men att sno övriga bilder, det var bland annat landskapsbilder,
från FB som gjordes här är inte rätt.
DN angav att bilderna hade hämtats från Sara Skyttedals Facebooksida så man försökte inte dölja var bilderna kom från.
Se sidan 16 i domen.
Om DN nu ansåg att de hade rätt att använda bilderna kunde de helt enkelt laddat ner bilderna som vanligt.
Att bilderna är publicerade av Sara tycker jag inte stämmer. Domen påstår att bilderna fanns på facebook för ett obestämt antal personer. Siffran var bestämd, det var helt enkelt de personer som Sara haft som vänner, var det inte exakt 1032 vid tidpunkten?
Detta borde inte ha drivits som ett skadeståndsmål, det är knappast något ekonomiskt skada som Sara lidit.
Som jag tror flera andra har påpekat hade Sara Skyttedal ställt in publiceringen på Facebook som ”offentlig”, dvs vem som helst kunde klicka sig in och se innehållet.
Läs sidan 16 i domen (länkad i mitt inlägg ovan).
DN kunde ju ha gissat att det var Skyttedal eftersom bilderna fanns på hennes FB-sida, men det hade ju inte varit så bra om man hade gissat fel.
Den delen av domen tycker jag inte borde vara så kontroversiell. Jag är mer fundersam över att domstolen gav DN rätt att använda alla bilderna i samlingen, även de som inte hade någon uppenbar referens till dagshändelsen.
Personligen tycker jag att Skyttedal har använt den här processen på ett smaklöst sätt för att vinna politiska poäng och göra sig själv till ett offer. Ungefär som Trump i USA. Otäck utveckling.
Angående rättegångskostnaden:
"Varifrån ska ni ta 300 000 kronor som går till rättegångskostnader?
SFF har en konfliktfond som vi kan ta i anspråk för frågor som är principiellt viktiga för branschen."
https://www.sfoto.se/nyheter/domen-ett-enormt-nederlag-for-alla-fotografer/
Men när processen är över och man utvärderar domen kan man som medborgare OCH fotograf antingen stirra sig blind på den berörda fotografens förluster och framtida hypotetiska inskränkningar i upphovsrätten (som i praktiken blir försumbara tror jag) – eller så lyfter man blicken och ser på det som är mest intressant: helheten.
Fotografer lever inte i ett isolerat universum utan är liksom alla andra beroende av yttrandefrihet och granskning av makthavare. Debatten (och rapporteringen) här på FS har en tendens att bli insnöad ibland, vilket kanske är okej med tanke på portalens namn. Men det skadar ju inte att lyfta fram andra aspekter också, liksom för att sätta saker i en större kontext.
När det gäller min kritik av Skyttedals agerande i media efter domarna så har det absolut ingenting med SFF:s ekonomiska stöd att göra.
Alternativt låta båda sidor komma till tals.
"Hur ser ni på domen? - Den är ett enormt nederlag för alla fotografer, såväl professionella som amatörer."
och jag håller med.
I egenskap av skrivande reporter på Fotosidan (som väl ändå strävar efter att leverera balanserad och neutral journalistik?) förutsätter jag att du kan lägga dina personliga åsikter åt sidan när du rapporterar om ämnet.
Jag tycker SFF överdriver i sitt uttalande och man verkar dessutom ha en dålig insikt i hur journalister arbetar. Fram tills att nästa liknande situation uppstår kan jag, och du, bara spekulera om följderna från domen. Ingen vet i nuläget. (Jag får lite vibbar från ”Lagen om kränkande fotografering”-debatten som också hade väldigt höga tongångar. )
I sådana här mål så är det den förlorande parten som ska stå för den vinnande partens rättegångskostnader, vilket ju är helt rimligt. Alternativet vore förödande för rättssäkerheten. Vi får f.ö. förutsätta att domstolen har granskat räkningen från DNs advokater och funnit den rimlig. Domstolar brukar ibland sänka ersättningen från den begärda om de anser att den inte är rimlig.
Jag håller med om att Skyttedal gjorde en blunder, men jag tror att det är få som har full koll på hela Upphovsrättslagen.
DN gjorde alltså inte "största felet" utan helt rätt. Din åsikt tolkar jag som att du inte tycker att 23 § i Upphovsrättslagen är en bra paragraf. Hur vill du ändra den?
Självklart respekterar jag att hon kan vara kritisk till DN:s granskning. Men som professionell politiker tycker jag att man ska tåla mycket . Och anser man att journalisternas arbete är dåligt genomfört eller osant ska man kritisera sakligt.
Det finns givetvis inga personliga eller politiska likheter mellan Skyttedal och Trump. Däremot tycker jag att deras strategier att bemöta medier har varit snarlika. Båda försöker flytta fokus från sakfrågan genom att svartmåla journalister. Skyttedal beskyller svepande DN för ljuga, exploatera och hota. Trump går snäppet längre och kallar alla medier som är kritiska för ”enemy of the people”. Sjukt skrämmande.
Skyttedal är väl ytterligare ett exempel på den nya tidens nyhetsförmedling och debatterande genom bloggande och ogrundat tyckande.
I sakfrågan om DN hade rätt att använda hennes bilder har Skyttedal fel, i och med domen, och hon bör nöja sig med det och inte gnälla mer. (N.B. att jag inte har läst vad hon har skrivit om domen).
För min del tycker jag dock att Patent- och marknadsöverdomstolen har en svag argumentation för varför DN hade rätt att publicera alla bilderna. Den förklarar inte varför bilderna som varken föreställer Ebba Busch-Thor, Sara Skyttedal eller någon annan person som var med har ett samband med dagshändelsen som skulle illustreras. (Sist på sidan 15 i domen).
Naturligtvis är detta osäkert ur rättssäkerhetssynpunkt. Det betyder ju att det är farligt att försöka stämma rika. Det kan komma surt efter om man misslyckas. Det betyder också att det är farligt att bli stämd av en rik.
För att fixa detta problem så kunde man ha en fond som står för rättegångskostnaderna för mindre bemedlade. Problemet med detta är att det finns mindre bemedlade rättshaverister. Snack om att hälla fotogen på brasan.
Det skulle ju öpnna för allsköns okynnesstämningar.
Det är inte farligt att bli stämd av någon som är rik om man inte har gjort fel. Ha alltid rent mjöl i påsen. :-)
Här riskerar vi att glida från ämnet så jag fattar mig kort: #MeToo-uppropet tycker jag är något annat och betydligt mer komplicerat: En mix av rättsosäkra uthängningar i media och vittnesmål om maktstrukturer, där framförallt kvinnor har utsatts för övergrepp utan rimliga möjligheter till stöd och upprättelse.
Juridiken når inte in i alla utrymmen i samhället. Det är svårt att bevisa saker som sker med hjälp av rotade maktstrukturer och bakom lyckta dörrar.
Risken med att det blir högljutt på bloggar och i sociala media från de som känner sig förfördelade av rättsväsendet (som i Skyttedals fall) är att förtroendet för rättsväsendet undermineras. Se bara på en del kommentarer här på FS om att DN minsann hade fel, trots domen.
Internetkulturen ger goda möjligheter till research, källhänvisningar och annat som inte alls fanns bara 20 år sedan. Det finns fler möjligheter att göra rätt idag, inte färre.
Facebookdrev utan källa är inte journalistik.
T ex Putin börjar få problem, han kan äga media men inte internet, sanningen sipprar oftare numera igenom hans "mur".
Jag tycker också att det är rätt att SFF har gjort detta till ett principfall som man stöttar ekonomiskt – vilket jag har påpekat flera gånger.
Däremot får du gärna förklara hur du tänker när du menar att Fotosidans reportrar öppet ska ta ställning för Sara Skyttedal och SFF.
Journalister ska granska och ställa kritiska frågor – åt båda håll. Det journalistiska uppdraget är att ge läsarna opartiska och faktagranskade artiklar så att de kan skapa sig en egen åsikt – inte få andras upptryckta i ansiktet. Det senare brukar politiker, organisationer och företag ta hand om själva via reklam och partipropaganda.
"Journalister ska granska och ställa kritiska frågor – åt båda håll. Det journalistiska uppdraget är att ge läsarna opartiska och faktagranskade artiklar så att de kan skapa sig en egen åsikt – inte få andras upptryckta i ansiktet."
Det där är att omodernt synsätt som blir mer och mer tillbakaträngt i medielandskapet.
Utveckla gärna Per!
Sedan 1990-talet (innan sociala medier märk väl) har det skett en tydlig profilering även bland de stora mediehusen, med fler krönikörer, tyckare och på senare år bloggare och kopplingar till sociala medier.
Men man ska inte blanda ihop det med de hur de traditionella journalisterna, alltså de som rapporterar nyheterna, jobbar.
Utöver det sker det en massa olika fenomen på nätet som gärna vill framstå som seriösa journalister men som snarare är rena clickbaits (Newsner) eller hårt vinklade sakpolitiska portaler (Samtiden, Tidningen Syre, Fria tider Flamman etc).
Som jag ser det är det snarare de vanliga medborgarnas möjligheter att starta egna alternativa kommunikationskanaler som har förändrat mediebilden – inte hur de traditionella mediernas journalister arbetar.
Vad gäller nyhetsrapporteringen så har jag en tes (ej verifierad!) att medias underrapportering om problemen med den ganska stora invandringen så sakteliga ledde till SDs framgångar. Avsikten var nog den motsatta; att hindra fascistoida tendenser att få fäste men resultatet blev istället att ett f.d. nazistparti fick plats i Riksdagen. Jag tror inte att SD hade blivit så stora om (gammel)media hade varit mindre ängsliga. Att nya media (på internet) istället överdrev problemen med invandringen spädde också på åt fel håll.
Du har rätt i att möjligheten att skapa ett massmedium billigt har förändrat medialandskapet rejält. Anden är dock ur flaskan och kan inte stoppas tillbaka. Det kommer att bli värre innan det blir bättre.
»»För många är det kanske svårt att hålla isär tyckarartiklar och nyhetsartiklar i samma tidning. Om det förra blir fler så tror jag att uppfattningen att gammelmedia driver en agenda breder ut sig mer.««
Fast det där med ”tyckarartiklar” vet jag inte vad du menar? Ge gärna något exempel. Ledare, krönikor och debattartiklar har funnits så länge tidningar har funnits, det är inget nytt och har i alla tider var tydligt utmärkta med vinjett eller särskild rubrik. En trend med vinklade tyckar-reportage eller nyhetsartiklar har åtminstone inte jag sett i några av våra vanligaste nyhetsmedier. Som sagt ge exempel!
Det där med ”underrapportering om invandring” är ett så infekterat och komplicerat ämne att det är svårt att föra en vettig diskussion. Vad är fakta om migration och och vad är fördomar kring migration? En salig röra. Jag tycker Joakim Ruist – migrationsforskaren som väckte stor uppmärksamhet i SVT – har många intressanta och genomtänkta (beprövade!) teorier som borde få mer plats i det offentliga samtalet.
http://joakimruist.blogspot.com/
Jag håller med om att tyckare (som inte är experter på ämnet) får för stor plats i det offentliga samtalet. Men samtidigt, det är de etablerade medierna såsom SVT, SR och större tidningar som DN och SvD som fortfarande klarar bäst att leverera en balanserad nyhetsrapportering. All heder åt dem.
Stackar Ruist fick mycket skit för att ha blandat in fakta i debatten, och det alldeles före ett val. Han borde skämmas, tyckte en del.
Jag håller med om att gammelmedia är bättre på neutral (men opartisk kan ingen vara, och urvalet av nyheter påverkar neutraliteten) än nätmedia i allmänhet, men det är som sagt ett förlegat synsätt som gör att gammelmedia kommer att få allt svårare att stå emot nätmedias framfart. Det kommer som sagt att bli värre innan det blir bättre.
”Snyfthistorierna” har möjligen blivit fler än på.... låt säga, 1940-talet.. kanske, jag vet inte. Det är iallafall ingen modern uppfinning med emotionell journalistik. Men överlag har journalistiken sannolikt blivit oerhört mycket bättre – både på att kommunicera och att avslöja – med åren. Se bara på hur journalister och mediehus idag har börjat samarbeta globalt för att granska politiker och företag. Helt rätt i tiden, och ofta med imponerande resultat.
»»Stackar Ruist fick mycket skit för att ha blandat in fakta i debatten, och det alldeles före ett val. Han borde skämmas, tyckte en del.««
Läser man in sig lite på Ruist så inser man att majoriteten av hans forskning visar på väldigt positiva effekter av invandringen. Han är egentligen SD:s mardröm eftersom han så skickligt kartlägger hur fördomar styr mycket av debatten i Sverige. Problemet är att de som använder hans forskning i media ofta plockar russinen ur kakan. Det blir missvisande, som exemplet i SVT. Och där har medierna mycket att lära.
För att få en bättre bild av vad som händer i omvärlden bör man inte hålla sig till en och samma nyhetskälla hela tiden. Man bör läsa flera och kanske växla runt lite i mediaurvalet då och då. Man bör läsa även konstiga och knäppa nätmedia för att hålla sig ajour om hur sådana ser på saker och ting.
Det tycks som att rätt många får sin dagliga dos av nyhetsrapportering från Facebook, och för dem har nyhetsfältet smalnat av betänkligt. Som sagt, det kommer att bli värre innan det blir bättre.
Det blev ett jäkla hallå efter intervjun med Ruist i teve. Folk i media var både för och emot honom, men få hade läst och tagit till sig vad han faktiskt sa, och ännu färre hade läst hans forskningsresultat. Det var mest ryggmärgsreaktioner överallt.
Eller?
I enskilda fall, där nyhetsvärdet är tillräckligt stort och där en redaktion inte har någon annan rimlig metod att informera allmänheten om dagshändelsen, kan redaktionen utan lov publicera bilder (eller annat upphovsskyddat material) om bilderna redan tidigare har delats offentligt.
Det är inte en slump att detta mål drevs med hjälp, både ekonomiskt och moraliskt, av Svenska Fotografers Förbund.
Jag tycker personligen att det är både ett dåligt domslut, och visar även på en slapp inställning av DN gällande andras äganderätt.
Det sagt så visar detta även på att man som fotograf skall vara extremt försiktig och sparsam med att publicera bilder på Facebook och andra sociala media (om man vill skydda sina bilder från vidare publicering). Att som Skyttedal publicera bilderna med offentlig inställing är inte att rekommendera. Förhoppningsvis så kommer fler bli mer restriktiva med detta framåt tack vare denna domen.
Den här domen handlar inte ett jota om vare sig kommersiella eller ideella rättigheter för enskilda fotografer etc. Men om du kandiderar till partiledare, åker till Israel och poserar vid stridsvagnar och publicerar bilder på en offentlig sida på nätet där vem som helst kan se dem så kan DN eller någon annan tidning ta en skärmdump och publicera dem. Eller för den skull om du har en fotoutställning precis där kungen blir mördad och en massa tidningar tar bilder av mordplatsen där ett flertal av dina bilder syns i bild etc, etc.
Det domen besvarar kan möjligen uttryckas i är FB att likna vid ett offentligt rum och är att ta en skärmdump att liknas vid att fotografera i det offentliga rummet. Och det stannar där. Ingen får sno någons bilder och använda dem hur som helst.
Vill man bekymra sig om FB eller liknade ställen behöver man knappast tänka på vad DN kan göra med ens bilder utan mer vilka rättigheter man ger FB och andra aktörer.
Ja absolut. Men det var väl ganska välkänt även innan den här domen?
Helt riktigt.
Kan också hålla med om att det är en miss av Sara att publicera bilder (speciellt lite mer känsliga sådana) offentligt, och något som fler nog kommer att tänka sig för efter denna domen.
Speciellt politiker kommer nog bli mycket försiktigare som en konsekvens av denna domen, men även bra om allmänheten blir lite försiktigare och mer medveten om riskerna.
Tyvärr är det betalvägg på artikeln. Bifogat några referat längre ner.
https://www.journalisten.se/nyheter/skyttedal-domen-kan-sla-tillbaka-mot-journalistkaren
Journalistförbundets Olle Wilöf menar att risken med domen är att kan slå tillbaka mot redaktioner då deras egna bilder kan bli stulna med motiveringen att de föreställer aktuella händelser som är av allmänintresse.
DN:s redaktionschef Caspar Opitz säger att den princip som DN har kämpat för är att makthavare som deltar i kontroversiella sammanhang inte ska kunna gömma sig bakom upphovsrätten. Han framhåller att det är tydligt att domen gäller publicering vid en stor nyhetshändelse och att det inte innebär att det är fritt fram att stjäla bilder.
Christine Lager, en av tre domare i fallet, menar att domstolen motiverat sitt ställningstagande med att det var av högt informationsintresse att publicera bilderna då de föreställer en partiledarkandidat i ett kontroversiellt sammanhang.
Om de till synes ovidkommande bilderna på kaktusar och liknande säger hon så här:
”Vi bedömer att det journalistiska ändamålet motiverar att skildra hela händelsen. Vi la särskild vikt vid att bilderna återgavs tillsammans och att det var fråga om ett relativt begränsat antal foton. Vi har gjort en noggrann bedömning.”
Nätets tillgänglighet har delvis gett en amerikanisering av tänkande, lagstiftning och praxis, även om Sverige hålla sig något så när på rätt sida så är det snarast rättighetsivrarna som hotar det öppna och offentliga samhället än tvärtom och det hela handlar i grund och botten väldigt mycket om ekonomi.
Detta är en "slippery slope going downhill".