Michael Wolf vill berätta om människornas liv inuti de storslaga skyskraporna. Bidlkälla: The New York Times/Michael Wolf.
Länktips
I ett par år har fotografen Michael Wolf smygfotograferat människor i skyskraporna. Hans fotografier vill berätta om livet inuti de arkitekturiska och storslagna byggnaderna.
Det började i slutet av hösten 2006 när Michael Wolf stod på ett hustak i Chicago och fotograferade staden med sin mellanformatskamera. Han tittade på de moderna glasbyggnaderna men saknade tecken på liv. Det enda han kunde se var en trist och opersonlig yta. Men när han senare började studera utskrifterna och förstorade dem hundratals gånger kunde han se människor i skyskraporna. Vad han själv beskrev sig hitta var en upprepning av sina intryck av arkitekturen - invånarna i skyskraporna verkade leva dystra och banala liv.
Bilderna i boken "The Transparent City" (Aperture Foundation, 2008) kombinerar opersonliga skyskrapor med kraftigt förstorade bilder på byggnadens invånare. Michael har även lagt till några närbilder som är tagna med 300mm objektiv.
Det har gått diskussioner om huruvida Michael har gått över gränsen för personernas privatliv med sina fotografier. New York Times har kommenterat att enligt lagen bör det vara okej så länge personerna visar sig på ett sådant sätt att främlingar har möjlighet att se dem utifrån;
As we understand it, the legal question is whether the subject of the photo had a reasonable expectation of privacy. In most states, the courts tend to side with photographers who are on public property, or their own property, and take pictures of things that could be witnessed by any passer-by. The thinking is that people have no expectation of privacy if they have placed themselves where strangers can glimpse them.
Se bildspelet med Michael Wolf här:
Life Behind Glass.
Källa:
Fotofeber..
Diskutera gärna: Vad tycker du om Michael Wolfs smygfotograferande?
12 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Jag vill oxå. Synd bara att man bor i en stad där högsta husen förvisso är 9 våningar, men ack så tråkiga.
Mer glas och metall åt fotograferna.
Jag kan förstå att vissa bilder kan tyckas vara för närgångna, men bilderna föreställer endast vad som hände på plats, vad andra kunde se. Om man är i en glasbyggnad och inte vill bli sedd så är det persienn ner eller linda in sig i alu-folie som gäller.
Men för privat - inget jag skulle varken betala för eller vilja bli utsatt för.
Det är därför jag inte bor in någon av Lidköpings alla skyskrapor... ;)
Skall vi tolka det så att om vi befinner oss som privatpersoner någonstans i ett rum där det finns fönster så har vi ingen önskan om privatliv?
Skall människor som inte vill bli fotograferade i sina egna hem i fortsättningen dra ner rullgardinen för alla fönster? Annars visar det att de inte har en önskan om privatliv?
Jag tycker det känns som en otäck värld vi skapar.
I konstens namn får vi göra mycket.
Vi har i demokrati rätt att uttrycka oss om och hur vi vill men när passerar vi gränsen?
Jag tycker det är olustigt att det är OK att sitta i en byggnad med kamera och lins för att fotografera ovetande människor i en byggnad på andra sidan och sedan hävda att de personerna inte vill ha privatliv.
Hände det mig så skulle jag känna mig så kränkt.
Var går gränsen för rätten att utrycka sig?
Går konsten alltid före människans känsla av intrång i privatlivet?
Ett oerhört intressant ämne.
Jag tycker i alla fall att detta projekt känns oerhört olustigt.
Måste konst idag vara provocerande för att synas i mediabruset?
Många funderingar och rätt, fel, vardag, konst här.
Det är väl MEST kontorsmiljöer, eller? Jag kan identifiera fyra bilder som är helt säkert privata hem. Dessutom om man som fåglarna vid fågelbergen bor i en höghusmiljö så ligger det väl i sakens natur att det är oundvikligt att man kan se lite kors o tvärs samt in och ut.
Exhibitionistisk miljö. Själv bor jag i skogen..
Bra bilder.
Drog tankarna direkt till filmen "Rear Window".
Tack för länken!
Ali
De sämsta på länge!