Merläsning
Guide: Professionell hudretusch utan filter – använd grålager i Photoshop
Bildbehandling
Plus
Även om ett porträtt är väl ljussatt kan det hända att vi inte är nöjda med detaljer och hudtoner. Viss efterbehandling kan krävas i Photoshop, även efter lyckad råkonvertering. Det handlar inte om att fuska fram ett resultat, utan om att diskret korrigera färg och detaljer.
Läs mer...
Carolyn Drake och Roger Ballen bland namnen på Copenhagen Photo Festival
Festival
Copenhagen Photo Festival presenterar ett rejält utställningsprogram för 2026 med flera internationella och nordiska fotografer. Festivalen arrangeras den 11–17 juni på Det Kongelige Teaters Gamle Scene i Köpenhamn och omfattar utställningar, samtal, workshops och andra publika aktiviteter.
Läs mer...
1






















6 Kommentarer
Jag tycker många av bilderna tappar just pga vintage-känslan - antagligen beror det mest på att alla och deras mostrar kör Hipstamatic-varianter och vintage/lofi/Holga/Lomo-bilder är överallt. Men också för att det känns som om fotografen vill förstärka "misären" med bildspråket - som om inte motiven i sig räckte till.
Vore intressant att höra nån annans åsikter om detta.
Skulle bilderna bli mindre dramatiska? Eller om man spetsar till frågan: skulle de bli mindre bra, mindre intressanta om de inte hade denna bleknade ton?
Svårt att svara på entydigt. Min första reaktion, när jag såg reportaget i SvD's papperutgåva var först att jag hade blivit aningen vilseledd; först trodde jag att det var äldre, bleka kopior som var reproducerade - och visst till en början blev jag gripen av stämningen, men ju mer jag läste och ju mer jag tittade, ja detso mer blev jag litet besviken, kände mig lurad. Det aktuella, det "sanna" i bilderna kändes förlorat, det dokumentära värdet hade förlorats till viss del av iscénsättningen. Per Lindh ställer den relevanta frågan om P. van Hoopen inte riktigt tror på motivet i en mer naturlig färgställning.
Kanske svaret hade varit i en svartvit bildserie, utan den, faktiskt något irriterande, manipulativa blekningen. I svartvitt hade man fått en mer "konstlös" koncentration på ämnet och i viss mån, en mer "ärlig" vintage-association - utan att vara övertydlig.