Photokina 2014 - mässrapport del 5
Vi hälsar på hos Nikon, pratar med Benro som utökar sitt sortiment, hälsar på Leica, kikar på Sigma 150-600 och provar Profoto B1 med TTL från nikonkamera. Dessutom besöker vi undervåningen med alla små leverantörer.
Nikon
Precis som i Canons monter var det trängsel hos Nikon och köbildning kring kamerorna man fick klämma på. Största attraktionen hos Nikon var förstås D750. Näst största var nog de kamerarobotar som följde och fotograferade varandra i en lätt bisarr dans.
Jag träffade Björn Nordgren och Peter Brodin från Nikon Nordic. Vi pratade dels om kameramarknaden i stort och där sade de ungefär samma saker som vi hörde hos de flesta kameramarknaden: Det är en jobbig marknad just nu. Samtidigt borde ingen i branschen egentligen vara speciellt förvånad. Jag minns ett pressmöte hos just Nikon för ett antal år sedan. Där drog de säljstatistik för föregående år och frågade sig hur länge de mycket höga försäljningsnivåerna kunde fortsätta. Om jag minns rätt så motsvarade försäljningen i Sverige, när den låg på topp, att nära hälften av hushållen köpt en ny kamera under året.
Men när vi pratade om D750 blev Björn Nordgren gladare, det märks att det här är en kameramodell de på Nikon Nordic längtat efter. Jag frågade om det inte finns en risk att D750 mest uppfattas som en variant på D600/D610, i och med att de är såpass lika till de yttre. Björn menade att det yttre styrts av att man siktat på att bygga en lätt kamera. Under skalet är D750 faktiskt mer lik D810 än D610.
Vi fick ju se och klämma på D750 redan förra veckan men andra intrycket på Photokina stämmer med det första: Kameran har ett trevligt grepp, den är rapp och responsiv och när jag provade att koppla upp via wifi till en surfplatta fungerade det snabbt och smidigt. Däremot lämnar Nikons app en hel del att önska, men det man ju inte klandra D750 för.
Den vikbara skärmen känns stabil, personligen föredrar jag skärmar som viks ut åt sidan och kan riktas i valfri ledd (som på D5300), men den lösningen innebär att man tappar knappraden till vänster om skärmen.
Benro
Vi hälsade på Benros monter och pratade med Niklas Andersson som är gammal frilansfotograf men som numera importerar Benro-produkter till Sverige.
Niklas Andersson på Benro
En nyhet hos Benro är Go-serien av stativ, de finns i två varianter, Go Travel och Go Classic. Tanken är att de skall vara flexibla och gå att bygga om på en rad olika sätt. Idén med anpassningsbara stativ är inte ny, men Benro verkar ha tagit ut svängarna mer än de flesta andra. Du kan till att börja med vinkla mittpelaren på ett betydligt enklare sätt än hos de liknande system jag har stött på.
Du kan dessutom skruva på tillbehör på mittpelaren och på det sättet skapa olika riggar. Den nedan kan bära upp en kamera med ett stort tele och låter dig skruva fast både kamerahus och objektiv. En variant för dem där det inte blir balans när man enbart skruvar i stativfoten på objektivet.
Du kan bygga en enkel videoslider med ett stativ och enbensstativ.
Benro har också introducerat en filterserie á la Cokin. Hållarna rymmer tre lager filter och med adapterringar kan du anpassa dem till olika filtergängor. Benro har också en extra djup variant för objektiv med stora frontelement, som Nikons 14-24/2,8. Filtren är i glas.
Benro har även tagit fram en rejäl fotoryggsäck som de designat tillsammans med naturfotografen och Benro-ambassadören Tom Svensson. Här får du plats med ett 800 mm-tele med monterad kamera, några extra kamerahus och mindre objektiv som en 100-400 eller en 70-200 kan du ställa på högkant i ryggsäcken. Den är kort sagt rätt rymlig.
En rymlig fotoryggsäck
Kinesiska företag i källaren
När jag pratade med Niklas Andersson nämnde han som ett mått på hur Benro vuxit att de nu var en av de mellanstora utställarna i hall 4 med en monter på 300 kvadratmeter. Medan de för inte så länge sedan var de ett i mängden av alla de kinesiska företagen med en monter på 30 kvadratmeter i undervåningen av hall 5.
Photokina är fortfarande en rätt stora mässa uppdelad på ett antal mässhallar. Sedan Kodak försvann ur ekvationen (när de stod på topp hyrde de nästen en hel hall själva) så har det etablerats en ganska fast ordning. I hall 1 som ligger som en länk mellan det nybyggda mässkomplexet och det gamla som renoverats till ett företagshotell, där håller Leica till. Passande, de utgör ju i sig själva en länk till historien. I övervåningen av hall 2 håller Canon och Panasonic till, i övervåningen av hall 3 Nikon, Olympus och Pentax. I övervåningen av hall 4 håller Fujifilm, Tamron, Sigma med flera till medan Samsung och Sony dominerar övervåningen i hall 5. Undervåningarna då? Ja, hall 1 har ingen, men i undervåningarna i hall 2, 3 och 4, hittar du de mellanstora utställarna medan alla de riktigt små samlas i undervåningen av hall 5.
Det här är ungefär hälften av de utställare i undervåningen av hall 5 vars namn börjar på 's' ... Många små montrar blir det.
Hos de stora kameratillverkarna på övervåningarna ser ofta ut som en köpgalleria under mellandagsrean - trängsel och högljutt. I undervåningarna till hall 2-4 är det generellt lite lugnare men fortfarande gott om folk. Medan och i undervåningen av hall 5 är det snudd på folktomt.
Nu skall man komma ihåg att många av de här utställarna inte har något större intresse av att träffa privatpersoner. De visar ofta ett artigt intresse för oss pressfolk, men deras verkliga målgrupp är representanter för distributörer och butikskedjor. Likafullt är de ofta intressant att gå runt här. Visst, det är mängder med stativ och led-belysningar som ser ut som alla andra stativ och led-belysningar, men här och var hittar man mer udda och intressanta prylar.
En koreansk tillverkare av videostativ och videoriggar visar upp sina prylar
Det är sällan vi har så mycket att rapportera från sådana här utställare, men det känns intressant att gå runt att se vad det är som mindre företag bedömer att vi kan tänkas vara intresserade av de närmsta åren. Skall jag döma av årets tur i bottenvåningen av hall 5 så kommer troligen i alla fall utbudet av videostativ att öka.
Leica
Jag tog en tur till Leica i hall 1. De hade som vanligt en bra bildutställning och som vanligt var det många som ville passa på att känna på en Leica på riktigt.
Att även Leica numera använder cmos-tekniken öppnar upp för del lite oväntade funktioner, som att videofilma med nya Leica S typ 007. Nu står video kanske inte så högt på dagordningen bland traditionella mellanformatsfotografer, men faktum är att S Typ 007 verkar ha riktigt bra videoprestanda. Du kan spela in full HD med 24p, 25p och 30p, eller 4k i 24p. Med adapter får du både mikrofoningång och uttag för medhörning, plus möjlighet till tidkoder. Du kan plocka upp okomprimerad video via hdmi, Leica-representanten jag pratade med var osäker om det var 4:2:2-kvalitet som har nämnts, men hög kvalitet är det hur som helst. Det jag gillar är att när de väl infört video, så är det en seriös videofunktion, inte bara "vi gjorde det för att vi kände oss tvungna".
Vad som troligen lockar mer för de mer traditionellt tänkande mellanformatsfotograferna är saker som serietagning på 3,5 bilder/sekund och drastiskt mycket bättre batterikapacitet. Cmos-sensorer drar rejält mindre effekt än ccd. Jag frågade om sensorn kom från Cmosis som gör cmos-sensorerna till M240, men Leica-representanten bara log artigt och pratade om annat.
En mer udda fågel är Leica M Edition 60, en kamera utan bildskärm, utan jpg och gissar jag, ingen video heller. Den ges ut för att markera att det var 60 år sedan den första M-kameran började säljas. När jag försökte fråga om tekniska detaljer hos den blev svaren än mer artigt undvikande. Men jag kan förstå dem, det här är inte en kamera som handlar om teknik.
Känns ovant att se en kamera utan bildskärm på baksidan
Även Leica kör med paketobjektiv numera. Leica M Edition 60 säljs enbart i paket med Summilux-M 35 mm f/1,4 Asph, priset ryktas hamna runt 15 000 Euro
Sigma
I Sigmas monter var det som vanligt milt kaos, det verkar som deras Art-objektiv väcker riktigt stor nyfikenhet hos många. Själv var jag mest nyfiken på nya 150-600 mm f/5-6,3 DG OS HSM Sport. Det lite underliga är att Sigma faktiskt presenterar två olika 150-600-objektiv, dels Sport-versionen, dels en lättare variant i Contemporary-serien. I montern visade de bara upp Sport-versionen.
Hos Sigma 150-600 mm f/5-6.3 DG OS HSM Sport har bland annat tre fokuslägen, manuellt, enbart AF, och AF med möjlighet till manuell justering. Du kan även begränsa fokusområdet.
Om vi börjar med Sport-versionen så är det en rätt rejäl pjäs på 2,8 kilo. Objektivet är vädertätat, stabiliserat (förstås) och kommer med Canon- och Nikon-fattning (Contemporary-versionen kommer även med Sony A-fattning). Hanteringsmässigt är det förstås tyngre än Tamrons 150-600 som väger under två kilo. Men det känns gediget byggd, som en längre version av deras 120-300 mm f/2,8 Sport. Det självzoomade kraftigt när man lutade det nedåt, men det finns ett zoomlås.
Sigma 150-600 mm f/5-6.3 DG OS HSM Sport är tyngre än Tamrons motsvarighet, men känns mer gediget
Den Sigma-representant jag pratade med menade, inte helt oväntat, att det här objektivet presterar bättre än Tamrons version. Min misstanke är att den lättare Contemporary-versionen är en mer direkt konkurrent till Tamron-objektivet. Det skall bli intressant att testköra de här objektiven.
360 Fly
Inom avdelningen udda prylar hittar vi 360 Fly, ett litet svart klot där en del består av en glaskupol. Innanför kupolen hittar du ett extremt vidvinkelobjektiv riktat uppåt, med 240 graders bildvinkel. Klotet är mycket kraftigt byggt och klarar fall från 2 meter och är vattentätt ned till en meter. Pluggar du igen mikrofonhålet är kameran tät ned till 15 meters djup. Den väger 120 gram och har ett stativfäste undertill.
360 Fly är ett litet svart klot där ytan är uppbyggt av facetter, närmare bestämt 360 stycken
Obearbetad video från en sådan här kamera skulle se förvirrande ut, men i den medföljande appen görs en slags defishing som ger dig en vidvinklig videobild där du kan panorera runt. Sätt kameran på en cykelhjälm, ta en tur och spela in en snutt. När du sedan tittar på videon kan du till exempel se framåt, men genom att dra med fingret kan du panorera och se vad som hände bakom dig eller rent av ovanför dig. Du kan även zooma in och ut ur bilden. Men zoomar du in kraftigt blir upplösningen lidande, kameran fångar in 1500 x 1500 pixlar, vilket sätter vissa gränser för hur mycket du kan förstora delar av bilden.
Det här är inte den första produkten som gör så här, men en av de koolaste jag har sett. Den är dessutom ovanligt enkel att använda i och med att den medföljande appen automatiskt skapar ett visningsbart resultat. Smart nog har de sett till så att den är kompatibel med många av Go Pro-fästen vilket gör att utbudet av fästen redan från start är mycket stort.
Profoto
Svenska Profoto har som vanligt en stor monter där du kan provköra deras grejer. Micke Johansson på Profoto demonstrerade den nya TTL-sändaren för Nikon, Air Remote TTL-N, till deras B1-blixtar.
Air Remote TTL-N
Mycket grovt brukar man dela in blixtar i tre kategorier. Först vanliga kamerablixtar som många av oss har. Medan man i studiovärlden antingen arbetar med aggregat med blixthuvuden, eller med kompaktaggregat. Ett blixtaggregat är en låda eller burk (ofta formfaktor som ett bilbatteri ungefär) som via kablar kan driva ett antal blixthuvuden. Medan ett kompaktaggregat är ett blixthuvud med ett eget inbyggt aggregat.
Profoto B1 skulle kunna kallas ett batteridrivet kompaktaggregat, men Profoto föredrar att kalla dem off-camera-blixtar. Vad de syftar på är att de sett till användningen mer är som vanliga kamerablixtar, bara så stora att de inte kan monteras i blixtskon på själva kameran. Till skillnad från traditionella kompaktaggregat, och likt vanliga kamerablixtar är B1-blixtarna helt kompatibla med Canons och numera också Nikons TTL-system.
B1, en off-camera-blixt. "Klumpen" på högersidan är batteriet.
Det här gör dem smidiga för den som vill göra mer ambitiös ljussättning utanför studion. Priset på över 17 000 kronor kan verka dyrt, men för den som är van att behöva kombinera 3, 4 eller 5 vanliga kamerablixtar för att få tillräcklig ljusstyrka eller bildfrekvens är det inte så farligt. En B1 kostar ungefär som fem stycken SB-910 till Nikon eller tre stycken 600EX-RT för Canon. Och styrkan hos B1 motsvarar flera sådana kamerablixtar tillsammans. Det ger bland annat möjlighet att köra blixtljus i full fart även med kameror som Eos 1D X eller D4s - runt 10 bilder i sekunden med rätt bra ljusstyrka. En vanlig nytta av av styrkan är möjligheten att kunna belysa motivet starkare än solen så att bakgrunden kan blir något underexponerad.
Paket för actionfoto i svagt ljus, B1 och D3s med Air Remote TTL-N
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
Bli först att kommentera
Logga in för att kommentera