Ett tungt reportage med stort genomslag
Flickorna har precis räddats ur en bordell av polisen. Här är de på väg i polisbilen till indiska antitraffickingenhetens kontor.
I juni publicerade Aftonbladet reportaget Barn till salu, ett oerhört svårt och tungt reportage om sexhandeln och i synnerhet barnsexhandeln i Indien. Reportaget har fått ett oerhört genomslag bland läsarna. Vi har pratat med fotografen Andreas Bardell.
Vad var bakgrunden till projektet?
- Det här är en historia som vi tyckte var otroligt viktig att berätta. Både jag och Staffan hade börjat göra research på ämnet på egen hand och till slut satt vi på redaktionen och insåg vi att vi satt och jobbade på samma sak.
Från reportaget: GB Road löper mellan två av de största järnvägsstationerna i Delhi. Vid en första anblick liknar gatan vilken som helst i 25-miljonerstaden, med sin kaotiska trafik, sina lågt hängande elledningar och de oräkneliga järnaffärerna, som säljer pumpar, fläktar och motordelar.
Hur har gensvaret varit?
- När man gör sådana här reportage som ligger utanför det vanliga nyhetsflödet, så vet man aldrig hur det ska tas emot. Men det var ett fantastiskt gensvar; över 13 000 delningar på Facebook och drygt 650 000 unika besökare. Det i sig är fantastiska siffror, men det som stack ut var att lästiden på longread var 13 minuter. Så läsarna har verkligen tagit till sig reportaget.
Hur hanterar man känslorna när man arbetar med så här tunga ämnen?
- När man befinner sig på sådana här platser så stänger man av, man använder sig av yrkesrollen för att skydda sig, kameran blir ens sköld så att säga. Men som i det här fallet, när de försöker sälja barn till oss, det var svårt att hantera.
Materialet har både stillbild och video, hur viktig är den kombinationen i sådana här reportage?
- Otroligt viktigt! Men det är något vi jobbat med länge på Aftonbladet. Så det ter sig naturligt numera att köra både still och video på sådana här reportage. Jag tycker det är otroligt kul att kombinera. Däremot var det väldigt utmanande att göra det under det här reportaget, man kunde inte vara lika diskret.
Från reportaget: Fönstren högre upp har galler, som om de vore medeltida borgar. Och det sitter kvinnor och flickor därbakom. Bakom fasaderna säljs barn dygnet runt. Det går inte att föreställa sig
Är det inte problematiskt att gå runt med en kamera i sådana här miljöer?
- Det var inte alls lätt, jag hade kameran i en liten ryggsäck hela tiden och var verkligen på min vakt när tillfället dök upp. Jag försökte verkligen vara så diskret som möjligt, det hade inneburit problem annars om jag gått med den synligt. Det var flera tilllfällen när jag verkligen inte kunde fotografera för att inte riskera säkerheten för oss båda
Har du några allmänna råd kring att ta bilder i känsliga och jobbiga situationer?
- Det är aldrig lätt oavsett om man står personen nära eller inte. Allt handlar om känsla och att visa respekt i känsliga situationer. Det är en stor utmaning för oss bildjournalister när vi träffar människor i utsatta situationer att snabbt bygga upp en förtroende och tillit för att inte bara trycka upp en stor kamera i ansiktet. Det har hänt mig flera gånger att jag avstått från att fotografera för att det känts för påträngande för att man inte hunnit bygga upp något förtroende ännu.
Läs Andreas Bardells och Staffans Lindbergs reportage i Aftonbladet här.
Staffan Lindberg och Andreas Bardell i Indien.
Läs mer
Plusmedlemskap kostar 349 kr per år
26 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Ja, det handlar om bilder och det verkar som att du har helt rätt.
https://geoscience-au.maps.arcgis.com/apps/Cascade/index.html?appid=038a72439bfa4d28b3dde81cc6ff3214
Huvudorsaken att vi tog upp reportaget på FS är att det är ett av de mest uppmärksammade och mest lästa svenska bildreportagen i år. Och därmed en naturlig nyhet för oss. Att det sedan tydligen retar upp några medlemmar får vi nog helt enkelt lära oss att leva med.
Ni som tror att det handlar om pengar och att sälja har nog inte förstått riktigt hur det funkar. Nästan alla sätt att tjäna pengar är lättare. Sådana här projekt ger man sig på för att det är viktigt.
... den tusenårigt förtryckta västerländska mannen.... den har man ju hört talas om... stackarna har aldrig fått styra och ställa över någonting.
Visst, jag vet att du hatar Fotosidan (vilket gör det märkligt att du lägger din tid här), men är det verkligen skäl nog, eller drivs du av att sprida skit?
--
"...sidan drivs ju av fotoamatörer som inte verkar vara så insatta i fotografering."
https://www.fotosidan.se/gallery/viewpic/2149600.htm?set=mp
--
Varför kan du inte bara antingen uppskatta att Fotosidan skriver artiklar om fotografer, eller scrolla vidare?
Alla andra (bortsett från två andra personer) klarar av att göra det.
Det du gnäller om finns inte ens att läsa om på Fotosidan. Möjligen i någon kvällstidning, men varför ska Fotosidan få skit för vad en kvällstidning skriver?
Det är ungefär lika logisk som att kalla dig för pedofil, bara för att en annan vit man är det.
Menar du att berättelsen hade gjort samma intryck utan bilder? Jag är mycket skeptisk till det, då hade det mer blivit en rapport, eller ett pm. Torrt och ganska haltande. Och visst, bilderna utan text hade också haltat, då hade man tappar sammanhang och hur de hör ihop.
För att ställa en konkret motfråga: Hur hade du velat utforma berättelsen på ett effektivare sätt?
Anmärkningsvärt uttalande från Fotosidan-medlem. ;)
Ditt påstående är väldigt svepande. Fotografi har haft en avgörande roll inom journalistiken, även bilder som inte direkt avslöjar något kan bidra med viktiga pusselbitar. Ta översiktsbilden på kvarteret, den etablerar massor av viktig info och känsla.
Det är givetvis hopplöst att försöka trycka ner en grundkurs i bildjournalistik i dig här och nu, men det finns några enkla och bra deviser på hur man arbetar som fotojournalist och ett par av dem kan du hitta i det här sevärda klippet med Anna Clarén.
https://vimeo.com/61712038
Texten kanske rent av hade blivit bättre om den där fotograferen inte varit med. För av din artikel får jag intrycket att han var i vägen, skrämde folk med sin kamera osv.
Hade reportern varit där för att researcha en bok eller formell rapport hade jag hållit med dig. Men nu var han där för att skapa något som får många människor att få syn på och skapa sig en första uppfattning om ett problem (ett arbete som vi i dagligt tal kallar 'journalistik' :) och då är verkligen bilderna viktiga för att ge närvarokänsla, för att konkretisera texten.
Jag skulle också hävda att siffrorna kring det här reportaget talar sitt tydliga språk - det är helt exceptionella siffror för ett svenskspråkigt medie. Att så oerhört många människor lagt uppemot en kvart på en enskild artikel är faktiskt extremt ovanligt i dagstidningsvärlden. Det är en bra siffra för ett magasin, en tidningsform som är helt byggd kring längre läsning.
Och jo, jag är ganska säker på att bilderna spelar en mycket stor roll i detta.