Nordiskt fotoförbund bildat
Fotoklubbarna i Sverige, Norge och Finland har fått en nordisk paraplyorganisation: Nordiska Förbundet för Fotografi – NFFF.
NFFF bildades den 18 augusti 2015, men redan hösten 2013 började samarbetet mellan riksförbunden i Sverige, Norge och Finland. Det danska förbundet (Selskabet for Dansk Fotograf) deltog länge i de förberedande samtalen, men deras nuvarande styrelse har valt att stå utanför NFFF tills vidare.
Medlemmar i NFFF från starten är: Riksförbundet Svensk Fotografi - RSF, Norsk Selskap for Fotografi - NSFF och Suomen Kameraseurojen Liitto - SKsL.
– NFFF är skapat för att ge medlemmarna i de klubbar som är anslutna till ett nationellt förbund ytterligare mervärden. Bland aktiviteterna kommer att märkas en internationell circuit, nordiskt fotomästerskap och mycket annat. På längre sikt kommer ytterligare ett stort antal aktiviteter att presenteras, uppger Nils-Erik Jerlemar som är ordförande i RSF och NFFF.
I stadgarna tas upp flera mål för verksamheten, som gemensamma bidragsansökningar, bildutbyte över gränserna, gemensam hemsida med galleri, fototräffar och workshops med mera. Hemsidan har adressen www.nordic.photo och är under uppbyggnad.
En fotoklubb som är ansluten till RSF, NSFF eller SKsL är automatiskt ansluten NFFF. Någon extra medlemsavgift behöver inte betalas för att delta i NFFF:s aktiviteter.
Läs mer
9 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Behövs det verkligen? Jag är tveksam.
Intressant analys. Jag har inte tänkt på att man kan bedöma en organisation utifrån förkortningen. Jag brukar titta på vad de gör och vill göra.
Jag tycker att fotoklubbarnas olika paraplyorganisationer borde kunna förnya sig. De websidor på nationell och distriktsnivå är oinspirerande, dåligt uppdaterade och saknar information. Nyheter från t ex Riksförbundet Svensk Fotografi, RSF, skickas ofta via mejl till fotoklubbarna och finns inte läsbara på hemsidan.
Nu ska det bildas ytterligare en organisation. Kommer den att vara mer lätttillgänglig och öppen för klubbarnas medlemmar än nuvarande organisationer? Jag är rädd för att NFFF kommer att köra vidare i 'gamla fotspår'. Men jag kan ha fel.
Eftersom vi har klarat utan den strukturen hittills så är jag tveksam till att den verkligen behövs. Det vore intressant, som många har kommenterat, att få veta varför Danmark har hoppat av. Kanske Fotosidan skulle kunna ta reda på vad som ligger bakom det beslutet.
Det hade inte varit svårt att publicera stadgarna om det nu finns sådana.
Det enda innehåll som fanns nu var en presentation och galleri av en Seppo.
Jag tycker inte det är det första som ska ut på en sån sida så länge det inte är ett privat projekt.
Och jag håller med föregående, vad är poängen med detta?
Det är ju så ibland att man även i sverige kan fundera på RSF och vad det ger vår lokala klubb.
Poängen med hemsidan eller förbundet? Svaret på det senare framgår väl av artikeln?: Ett djupare samarbete och utbyte.
Vi publicerar adressen till webbplatsen för att den informationen ska vara tillgänglig framöver. Innehåll på Fotosidan brukar hamna högt vid Google-sök.
Poängen med förbundet, och Ja den står i artikeln, men hur det blir i praktiken får vi se.
Min "kritik" på den nyöppnade hemsidan står jag för. Släpper man en domänadress publikt bör man ha en viss grund färdig för att ge ett seriöst intryck tycker jag.
Vad det ska vara bra till?
Det framgår ju i texten, men för yrkesverksamma (och glada amatörer) är det ju jättebra? Mer samarbeten, nytt blod, nya kontakter, nya möjligheter. Skönt att fler inser vikten av att se varandra som kollegor snarare än konkurrenter. Det utvecklar både branschen i sig och medlemmarna själva, om det sköts rätt och om folk förstår och tar vara på möjligheterna det här ger.
Om någon kan se något konkret negativt, får hen gärna motbevisa mig.
Samarbete mellan fotoklubbar är perfekt och kan fungera väldigt bra på lokal eller regional nivå, det finns det flera exempel på i Sverige.
Så det där med konkurrens känner jag inte igen.
Jag har tidigare jobbat nordiskt i många år och ofta upplevt att danskarna i vår koncern gärna deltog engagerat i våra nordiska projekt, hela vägen till beslut, bara för att sedan åka hem och göra något helt annat.
Det här bekräftar självfallet mina eländigaste och mest sega fördomar om vårt broderfolk men precis så här såg det ofta ut. Finnarna gjorde alltid som de blev tillsagda eller i enlighet med konsensus precis som vi konsensusdopade svenskar. Norrmännen hakade på om bara svenskar och finnar hakat på men fortfarande lite på distans (för de förstår egentligen varken svensk koncensus eller finsk underkastelsediciplin) men inte så mycket på distans att man hamnade helt utanför.
Länge leve nordismen ;-)
Jag förstår fortfarande inte myten om att vi skulle vara så lika här uppe i Norden.