Annons
Annons

Poddradio: Ny fotoelit dissar digitalt

Ulf Lundin, Mats Eriksson Dunér och Gunilla Muhr. Foto: Göran Segeholm

Unga konstfotografer intresserar sig mer för gamla tekniker än nya. Göran intervjuar tre makthavare i fotovärlden om aktuella trender. Dessutom: Glädjen och sorgen med ett sprillans 70-200-objektiv. 

Utställningen ”Flyktpunkt”, som nämns i avsnittet, pågår på Centrum för Fotografi i Stockholm till och med 2 oktober. 

Medverkande: Gunilla Muhr, Ulf Lundin och Mats Eriksson Dunér.

Programledare: Göran Segeholm och Alexandra von Kern

Direktlänk till avsnitt 65 för nedladdning.



Magnus Fröderberg
Publicerad 2016-09-22. Läst av 5096 personer.
2016-09-22 12:26   martinot
Gillar själv att hellre betrakta foton och bilder på vernissage, utställningar, museum och gallerier än enbart via skärm. Det blir en annan ram och miljö runt. Förutom möjlighet att träffa konstnären och ha möjlighet att ställa direkta frågor, så blir det fysiska rummet och upplägget/kureringen av hela utställningen (lokal, upphängning, ljus, publik, etc) en stor del av upplevelsen.

Ungefär som att jag fortfarande kan föredra ett komplett musikalbum som ide/koncept, som alternativ till enbart musik i random ordning (även om det också kan vara kul, och ett sätt att upptäcka ny musik på). Albumet blir viktigare och ett högre värde än enbart de enskilda verken (även om de kan vara starka och stå för sig själva).

Samma sak blir det ofta med konsten/bilden. Visst kan man sätta samman utmärkta utställningar på nätet, men det blir ändå inte lika många dimensioner som har möjlighet att påverka sinnet som en fysisk plats där man möts och upplever saker. Verken får ibland också en större upplevelse som en del i ett sammanhang. Gammalt känt, och ingen "rocket science", men missas ändå ofta i vår digitala mediatid.

Vidare, även om jag älskar mycket med digital teknik, så kan jag personligen känna en charm med att inte lägga upp allt på nätet och sociala media. Är väldigt inne på att skaffa en gammal film-Leica igen, men är samtidigt ändå lite lat/otålig över att gå tillbaka att behöva skicka in filmer på framkallning och behöva vänta (men kan ju också vara en kreativ ram/process i sig).

Är därför just nu väldigt inne på idén att kombinera direktheten av bildskapandet, men med ett begränsat och lite långsammare eftertänksammare fotande som ändå kan vara lättsamt kreativt spontant (jag vet, låter som en motsägelse), och även framför allt med ett mer begränsat "exklusivare" och materialistiskt/fysiskt betraktande (som inte lika enkelt hamnar på asociala media) genom att skaffa en odigital kamera med någon form av "instant" filmbaserat media (typ Instax, Lomo, Mint, eller Polaroid/Impossible).

Oavsett detta; Kul att poddradion är tillbaka!
Sten-Åke Sändh   2016-09-26 11:18
Jag förstår att en del unga kan tycka det är intressant att pröva de analoga processerna, det gör jag men jag tror många av oss som växte upp med det analoga minns också dess stora begränsningar. Men inte behöver du väl vänta på någon framkallning om du vill Martin. Det är väl bara att soppa film och fotopapper om man vill gå in i det.

Mer eftertänksamt foto kan man få även med det digitala genom att foto digitalt som man tidigare fotade analogt. Man kan exv. välja att sätta sina gamla analoga 70-talsobjektiv på sin digitala kamera om man vill. Man kan avstå förslappande zoomar och istället köra med fast brännvidd och zooma med fötterna och gå nära och framförallt så kan man fokusera manuellt och avstå från Auto ISO och köra i M-läge.

Om jag uppfattat dig och andra så gillar ni som jag att gå på gallerier, museer och utställningar och många vill skjuta tekniken i bakgrunden och fokusera på själva bilderna. Men det är då jag tycker det blir lite luddigt i diskussionen, för om man har den ansatsen så spelar det väl ingen större roll vilken teknik man använt för att skapa bilderna. Jag tillhör inte de som tycker fotografier har någon särskild extra kvalitet bara för att de är gjorda analogt eller digitalt. För grejen är ju att man med det digitala idag kan mima väldigt mycket av det vi kanske trodde var unika analoga bildkvaliteter. En del här menar dock att vissa bilder inte skulle gå att ta digitalt som kan tas analogt. Jag tillåter mig att tvivla på det och tycker heller det inte är så viktigt.

Tvärtom är det väldigt mycket som man kan göra digitalt idag - och ganska enkelt med lite efterbehandlingstekniska kunskaper som inte ens den mest fantastiske mörkrumsfantom har en möjlighet att uppnå. De kontrollen är väldigt svår att matcha analogt.

Men jag vet exv. en arkitekturfotograf som arbetar analogt och sedan skannar in sina bilder. Men jag undrar om det inte mer handlar om vilka processer man trivs med än att det nödvändigtvis skulle ge några särskilda mervärden. Däremot kan jag se andra mervärden man med dessa processer går miste om. Jag tror dessutom att man riskerar att bli avsevärt mindre effektiv.

Nä jag själv förbannar i ett avseende att jag fötts för tidigt när det gäller att när jag tog många av mina resebilder i en värld som var en helt annan än i dagens världsomspännande enhetskultur. Jag hade älskat att ha det digitala redan på 70-talet. Då hade jag sluppit släpa på alla dessa filmrullar och jag vet att jag i en del fall även tagit klart bättre bilder rent tekniskt. På den tiden var det iland ett litet helvete att ens fokusera manuellt med mikroraster och snittbildsskivor. Med dagens focus peaking missar man aldrig på samma sätt. Autofokusen kan verkligen vara en välsignelse den med och jag minns än idag några bilder jag missat men velat ha, där jag stod och vred på min fokusring men inte alls hann med. Till och med mina gamla objektiv presterar bättre i vissa avseenden med det digitala. Tänk bara på det taskiga dynamiska omfång man hade i sina diafilmer och vilken begränsning 18 eller 21 DIN var (Deitsche Indistrie Normen) som i de filmerna höll sig på motsvarande ISO 50 eller 100 .

Det finns några stora fördelar med det analoga och det jag tänker på är att kamerorna inte alls hade så mycket elektronik (i min Pentax ME var det enbart exponeringsmätare och den enda automatiken var tidsautomatiken). Det gjorde kamerorna väldigt oömma och denna ME funkar än idag fast jag släpat runt den på långresor som backpacker mellan 1971 och 1986, vilket är 15 år. Jag skaffade inget nytt kamerahus förrän på 90-talet. Vilken skillnad är inte det mot det digitala köp och slänget. På drygt 10 år så är jag inne på mitt nionde hus. Det kan jag nog tycka känns lite konstigt om jag kollar lite i backspegeln. Det känns inte helt optimalt miljömässigt men om man vänder på det så vet jag inte om dessa framkallningsvätskor är så trevliga heller och vi slipper en stor del av film- och fotopappersindustrins nedsmutsning numera.
2016-09-22 19:14   luminousoctaves
Svårt att motstå en så laddad och spetsig rubrik! :)

Jag tycker det är jättekul med det nyväckta intresset för material och process, i synnerhet då det kommer från en generation som väljer att kliva ut från det digitala för att hitta ett mervärde.
Det kommer troligen att resultera i en hel del intressanta uttryck och samband som vi äldre "analogfödda" saknar förutsättningar/referenser att ge upphov till. Coolt!

I övrigt känns det svajigt att sia om bildkonstens framtid. Det är ju tydligt att vi genomgår ett massivt paradigmskifte då det gäller bild- och informationskommunikation... ingen har en blekaste aning om vart det barkar. Det är bara att hålla i sig.

Känns för övrigt symptomatiskt att den rena dokumentära fotografin förlorar position, det ligger i tiden!
2016-09-23 13:20   Alf-Magnus
Intressant med den skillnad på ”materiella bilder” och digitala bilder. Det är för mig trotsalt när bilden och sitt innehåll materialiseras antingen på skärm eller papper som bilden blir till. Hanväeket är sekundärt och bara intressant i fall den har en betydelse bärande funktion. Tänker på Gerhard Steidl ord i samband med Rober Frank utställningen han och Frank har producerat. Hella utställningen är utskriven på tidningspapper och ryms i ett pappersrör.

“We don’t have to be respectful for the typical form of the photo,” said Gerhard Steidl, the publisher who curated the show. “We have to be respectful for the art and for the lifetime’s work of Robert Frank, but not of the physical form.”
luminousoctaves   2016-09-23 17:12
Jag tycker att Steidls beslut att presentera Robert Franks bilder på tidningspapper instoppat i ett pappersrör är ett klockrent exempel på hur material kan bära på symbolvärden och förstärka ett innehåll. Det var såklart ett fullt medvetet val att "nedvärdera" Robert Franks bilder på tidningspapper, på samma sätt som Daido Moriyama trycker sina bildprojekt på sladdrigt magasinpapper i stället för styvt bokpapper, trots att det senare säkert skulle vara mer gångbart kommersiellt. Medveten materialitet i ett nötskal.

Inom samtidskonsten har process och material alltid varit självklara ingredienser, men inom fotografin har den analoga processen fram tills nu setts som ett nödvändigt och omständligt ont (...bortsett från ädeltekniken där process och material dominerat helt och därmed resulterat i något slags dekorativt konsthantverk.)

Men nu blir det alltså annorlunda.

Betraktar man det analoga materialet och den analoga processen med en 20-årings ögon, dvs någon som ammats med digital perfektionism och konstant "undo-mentalitet", så blir det bristfälliga, bångstyriga och oförutsägbara något som triggar nya idéer och samband. Bildframställningen blir plötsligt en fysisk process, inte ett abstrakt och förutsägbart klick. Det är ju ett superintressant tankehopp.

Jag jobbar som fotolärare på en folkhögskola nuförtiden, och varje år introducerar jag analog fotografi genom att eleverna får bygga varsin lådkamera av en skokartong. Det intressanta är att de inte alls blir lika imponerade av efterföljande övning – skarpa negativ i förstoringsapparater. Nej, det är när de framkallar sina suddiga, underexponerade spökbilder på 10x15 fotopapper som de blir lyriska. En del fortsätter till och med att göra bilder med skokartong i stället för med skolans Hasselbladare. Det berättar något väsentligt tycker jag.
Sam DSOTM   2016-09-24 12:13
Intressant att du tycker så; min erfarenhet som nybliven fotograf är att folk inte kan sluta prata om vilka metoder de använder, och att metoderna är betydligt viktigare än bilderna. Det ska vara analogt (och helst någon obskyr teknik), och om inte det går så ska det vara Leica eller digitalt mellanformat. Härnäst i status kommer stora systemkameror från NiCan (helst med objektiv som kostar som en mindre nations GDP, eller studioblixtar som orsakar brownouts på det lokala elnätet). Någonstans därefter kommer alla andra, med en viss intern rangordning (vi Fuji-fans börjar ju bli rätt bra på att hävda oss här - är Fuji det nya Leica?;)).

Det kan nog vara olika perspektiv; trenden att gå tillbaka till gamla tekniker är väl några år gammal, så för mig känns det som den pågått sen tidernas begynnelse. Sen har nog fotosidan (och andra fotografcommunities) en större del fotografer som är intresserade av udda tekniker, vilket säkert påverkat min uppfattning om hur stor trenden egentligen är.
luminousoctaves   2016-09-24 12:24
Osäker på om du svarade mig eller Alf nu, men angående teknikfixeringen så tror jag också att den är konstant, med viss överrepresentation hos äldre män (som har en 70-200 på magen, hihi, den hade jag inte hört förut).

Jag tänker att intresset för material och process inte är samma sak som prylfixering / G.A.S. (gear acquisition syndrome) som ju egentligen handlar om grejor och väldigt lite om fotografi och bild.

Är Fotosidan verkligen överrepresenterade av folk som gillar udda tekniker? Jag tänkte det var tvärtom, att det finns andra fotoforum som är betydligt mer specialiserade på sånt. Här är det ju väldigt lite prat om bild och process, och desto mer prat om ny teknik.
Sam DSOTM   2016-09-24 20:07
Det var dig jag svarade :)

Jag pratar inte om teknikfixeringen som i att man köper fler och dyrare leksaker. Det är förvisso en trend i sig, och jag är definitivt medskyldig (och helt okej med det - mer leksaker till folket!) Jag tänker specifikt på att använda tekniker och utrustning som inte är mainstream, och antyda att det är ganska viktigt att folk vet det.

Bland de vanligare kommentarerna jag såg på Fotosidan när jag blev medlem var "Nuförtiden kör jag ju bara analogt...", och de artiklar som handlar om att någon fotar/ställer ut/publicerar bilder producerade med någon obskyr teknik får ganska mycket uppmärksamhet.

Jag har ingen direkt åsikt om det (annat än att jag föraktar den väldigt lilla grupp elitister som tycker att man inte är en riktig fotograf om man inte lärt sig fota med film), men jag tycker definitivt att mediet får ganska stor uppmärksamhet inom foto också, både bland hobbyister och artister.
luminousoctaves   2016-09-25 08:25
Huruvida analog fotografi får (för) mycket uppmärksamhet kan man ha olika åsikter om. Ser man till nytillverkning av prylar så finns det ju knappt någonting att prata om, visst. Men å andra sidan handlar fotografi i första hand om bilder, processer och metoder, och där finns det ju över 150 års kunskaper och erfarenheter att utbyta. Kanske inte så konstigt att de analoga forumen fortfarande flödar av iver att dela med sig.

Men den där analoga "elitismen" känner jag inte igen. Ge några konkreta exempel.

I mina ögon har samlandet av och skrävlandet kring teknik ingenting med fotografi att göra. Om ett fotografis existens motiveras med att man har tagit den med en särskild kamera och en särskild film så är den sannolikt fullständigt ointressant. Och det gäller oavsett det är en oskarp analog Lomo-bild eller en knivskarp Fuji X-Pro2-bild.

Men pod-avsnittet handlar väl om någonting annat? Unga fotografer väljer den analoga processen för att den öppnar upp helt nya områden att utforska och skildra. Att exempelvis fånga ett regns rörelser och strukturer är ju en jättefin idé. Hade det ens gått att göra med en digitalkamera? Kanske, men resultatet hade blivit annorlunda.
2016-09-25 01:17   marmit
Jag såg Tuija Lindströms röda strykjärn ur serien Kvinnorna vid Tjursjön (http://www.omkonst.com/04-lindstrom-tuija.html) på Modernas samlingsutställning "Ett sätt att leva" 2014, men kunde då inte min fotohistoria så väl att jag förstod den storm som hennes konstnärsskap och professur framkallade i början av nittiotalet. Efter att ha lyssnat på poddradioavsnittet var jag tvungen att söka svar.

Tuija Lindström kritiserade svensk pressfotografi som "dödstråkig" och att svenska tidningsfotografer främst var gubbar över 50 (http://www.dn.se/kultur-noje/bilder-fran-ett-kvarts-sekel/). Den tidigare ordföranden i pressfotografernas klubb replikerade i Expressen med "håll dig till dina flytande lik, din jävla strykjärnsprofessor, annars kör vi ner teleobjektivet i halsen på dig" (!) (http://www.procenter.se/butiken/fotografintervju/jacob-forsell).

Tuija Lindström kommenterar i en artikel (http://www.kristianstadsbladet.se/kultur/bortom-estetiken/) den hätska debatten: "Det handlade ju inte om dokumentärt foto i allmänhet, utan om det kolonialistiska pressfoto som saknande ifrågasättande. Det jag ville införa var helt enkelt ett större medvetanade".

Introduktionen med referens till Tuija Lindström passar väl in till det som följer i poddavsnittet och frågorna till konstfotograferna är alldeles lagom spetsiga och utmanande.

Och Göran: Jag antar att din nya zoom är utrustad med en låsfunktion ;-)

För den som vill läsa mer om svenska kvinnliga fotografer på 80- och 90-talet så hittade jag denna skrift av Iréne Berggren: http://ojs.ub.gu.se/ojs/index.php/tgv/article/viewFile/1965/1732.

Beträffande avgångselevernas faiblesse för analogt och ädeltekniker, kan det vara så enkelt att de flesta är "digital natives" d v s de växte upp med digitala bilder endast, behövde aldrig lära sig hantverket och slasket i mörkrummet, och därför går de tillbaka till gamla tekniker för att utforska mediets rötter? Hursomhelst kan de säkert, med den oräddhet som den digitala "undo-mentaliteten" ger, skapa helt nya bildupplevelser - även med historisk teknik. Jag förutspår att avgångsklasserna om femtio år kommer experimentera med gamla digitala kameror med bara ett objektiv och där man var tvungen att i förväg bestämma sig för fokuspunkt och skärpedjup!

Till sist, tack för bra avsnitt och så en undran: Har Poddradions fotograf sålt sin själ till bildbanken - Koelnmesse Image database? Jag hoppas att undertexten till avsnittets bild med de vackra blå färgmatchningarna bara är en kvarleva från förra avsnittet ? :-)
luminousoctaves   2016-09-25 07:58
Bra researcharbete Martin!
Chockerande hatisk ton från pressfotografernas dåvarande klubbordförande. Man blir ju mörkrädd.
gors   2016-09-25 11:01
Väl genomfört researcharbete, Martin. Jag kan lugna Erik en smula med att citatet från Procenters intervju med Jacob Forsell är delvis taget ur sitt sammanhang. I ursprungssvaret skriver Forsell någonting i stil med (jag tar det här ur minnet, pga har inte tillgång till materialet där jag sitter just nu) "Tujia Lindström ska vara glad att vi pressfotografer är så godmodiga att vi INTE skriker "håll dig till dina jävla lik..." [...] Fortfarande grovt, men inte fullt lika mycket så.

Vad gäller bildtexten så skyller vi slarvet på Magnus, men bannar oss själva för att vi inte bifogade att bilden föreställer i tur och ordning Ulf Lundin, Mats Eriksson Dunér och Gunilla Muhr. Bilderna i bakgrunden nämns i avsnittet, det är de motivlösa cyanotypierna som fått ligga ute i regn.
luminousoctaves   2016-09-25 11:55
»» I ursprungssvaret skriver Forsell någonting i stil med (jag tar det här ur minnet, pga har inte tillgång till materialet där jag sitter just nu) "Tujia Lindström ska vara glad att vi pressfotografer är så godmodiga att vi INTE skriker "håll dig till dina jävla lik..." [...] Fortfarande grovt, men inte fullt lika mycket så. ««

Eller bara grovt och fegt. (Men eftersom vi inte har originaltexten ska jag inte dra några förhastade slutsatser.)
2016-10-02 17:01   Alf-Magnus
Jo var och såg utställningen vet inte var ni fått att det var så mycket klassisk fotografi, mycket video och digitalt plus några analog kopior och en utställare med en serie blåkopior. Käns som att de flesta utnyttjar de nya metoderna.

Fler avsnitt

1 2 3 ... 7 Nästa 

Extreme landskap makeover

Göran går på fotoboksmingel, men misslyckas med klädseln. Alex auto-pimpar landskapsbilder och vi tar tillsammans en närmare titt på ett par av vinnarbilderna från Årets bild. Läs mer...

Vänner

Var ska en leta efter de intressanta fotomotiven? På bussen på väg till jobbet eller på en gruppresa till savannen? Eller varför inte skaffa nya, intressanta vänner? Alex och Göran tar en titt på en fin gammal fototradition som lever starkt än idag. Läs mer... 3

Vilken teknik älskar du imorgon?

Tekniska innovationer gör djupa avtryck i det fotografiska bildspråket. Tekniskt baserade trender – som till exempel tilt-shift, HDR, extremt kort skärpedjup och ringblixt – avlöser varandra. Fotosidan poddradio bjöd in tre kloka och tekniskt intresserade bildmänniskor till en paneldiskussion. Läs mer... 102

'Det är snyggt när det är vackert'

Vad ska man egentligen tycka om en bild? Det är inte alltid så lätt att bestämma sig, och allra svårast är det när bilderna är ens egna. Men idag hjälper tre duktiga, professionella bildbedömare några fotografer att rangordna några av sina bilder. Panelen tillåts inte att komma överens i förväg, så räkna med intensiva diskussioner. Läs mer... 18

Prylarna det ryktas om

Magnus Fröderberg plockar russin ur rykteskakan inför Photokina 2016, fotografen Carol Highsmith stämmer Getty Images på 8,5 miljarder(!) kronor och Göran smider planer inför Stockholms fotomaraton. Läs mer... 4

Poddradio: Bländare f/360

Vi bygger om Alex lägenhet till en gigantisk kamera. Dessutom pratar vi om kameraförståelse på skolschemat och om hur ramar kan användas på ett unikt sätt. Läs mer... 1

Galen i prylar

GAS, Gear acquisition syndrome, är en åkomma som drabbar många fotointresserade. Finns det något sätt att skilja mellan behov och begär? Dessutom: Vad menade Henri Cartier–Bresson egentligen med ”det avgörande ögonblicket” och vi startar ett instagramkonto.. Läs mer... 21

Fotosidan Poddradio: Don’t blink

Robert Frank beskrivs som ”världens nu levande mest inflytelserika fotograf". En ny dokumentärfilm om honom har haft premiär. Dessutom: Ordet ”fauxtography” fyller tio år och vi spekulerar i vad Hasselblad menar med ”game changer”. Läs mer... 12

Fotosidan Poddradio: Himlabilder

Varför är så många upprörda över att Erik Johansson blivit utsedd till Årets naturfotograf med sina fotomontage? Hur resonerade juryn? Vi tittar också på tre fotografer som fotograferat moln. Och hur kom Mästerbilden 2016 till? Läs mer... 5

For the Love of Pods

Fotosidan poddradio inventerar: Vilka andra svenska fotopoddar finns det? Dessutom: Alex och Göran enas kring en åsikt om den världsberömde fotografen Steve McCurry och hans photoshoppande. Och: Modefotoikonen Robert Nettarp uppmärksammas i ny bok. Läs mer...
1 2 3 ... 7 Nästa