Vinnarbild uppenbart arrangerad
Tävling
Vinnarbilden i Hamdan International Photography Award (HIPA) som belönades med 120 000 dollar i vinstpengar har visat sig vara helt arrangerad efter att en bild på hela fotosituationen spridits på sociala medier.
Bilden är tagen av den malaysiske fotografen Edwin Ong Wee Kee. Bilden tävlade i en klass med temat "hopp" och vann förstapris.
En anonym källa uppger för Petapixel att kvinnan med barnet stötte på gruppen av fotografer som Edwin Ong Wee Kee ingick i och lät sig fotograferas. Det är viktigt att påpeka att tävlingen inte har några bildjournalistiska ambitioner. Flera liknande bilder har tidigare prisats i tävlingen.
Publicerad 2019-03-21.
36 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Men en annan bild som har vunnit priser är bilden på den haitiska flickan som dödats av en förlupen kula. Där flockas internationellt meriterade bildjournalister runt hennes sargade kropp, för att försöka hitta den bästa vinkeln. Några av dem vann fina priser med bilder på hennes döda kropp: http://reelfoto.blogspot.com/2013/05/fabienne-cherisma-picture-of-dead.html
Den där bilden är riktigt bra. Några av de bilder som fotograferna tog på den döda flickan är också riktigt bra.
Blev visst fel.
Inget i tävlingsreglerna säger att bilderna INTE får vara arrangerade.
Alltså i vilket sammanhang bilden tagits i.
Så länge man tror att bilden visar nöd och elände är allt bra men avslöjas det att personen på bilden faktiskt inte var hungrig så förlorar bilden värdet.
Så fungerar det för bildjournalistik, där är kontexten helt avgörande. Men detta är en vanlig fototävling och upp till var och en att tolka.
Förr valde du film vid fototillfället, du kunde pressa filmen få en annan karaktär. Samma idag, du väljer (film) när du fotar(om du tex vill ha en mörkare analog känsla så kan tex underexponering göra att bilden funkar bättre) o sedan redigerar bilden. Finns dom som tillverkar preset på ett seriöst sätt, försöker få den att likna film o lägger ner stort arbete på att få till det så.
Men denna bild tycker jag ser rätt dålig ut, inget bra redigering ser bara död ut. Han spar det gröna på kläderna men tar bort det totalt på bakgrunden.
Gillar man fuji filmer så har tex fuji kamerorna rätt bra profiler i kameran annars så finns det fuji preset från tex
https://www.mastinlabs.com/
Med film kan du göra samma saker i datorn efter att du scannat filmen, så där är väl ingen större skillnad?
Just den här tävlingen har ju inga bildjournalistiska ambitioner och om det inte finns regler mot arrangerade bilder är det väl inte något att uppröras över.
Sedan arrangerar ju även bildjournalister hela tiden för att få fram "sitt" budskap, man väljer vinklar och beskär osv. Det var länge sedan jag togs ur villfarelsen att lite på bilder.
Att flaggresningen vid Iwo Jima skulle vara arrangerad för fotografen är ett missförstånd. Man satte först dit en liten flagga som hade ett rör med ett kulhål genom som stöd, den låg där och fick tjäna som stång då. Men man beslutade att sätta upp en ny och mycket större direkt efteråt, man ville den skulle kunna stå kvar längre. Det var vid denna andra flaggresning bilden togs, och den arrangerades inte för att fotografen skulle ta en bra bild. Han fick reda på det av en slump och passade på att följa med upp och ta en bild. Jag har sett en dokumentär om detta nu när jag varit sjukskriven för ryggen. https://www.svd.se/tre-av-flaggresarna-overlevde-on
Rätt skall vara rätt, jag hade fel om Iwo Jima. Men oavsett just den bilden som jag givetvis med facit inte skulle använt som exempel vill jag påstå att olika former av manipulation förekommit så länge som fotografin funnits. Man bör alltid förhålla sig en smula misstänksam när fotografier påstås visa "sanningen". Visst finns hela genrer som bygger på att bilden faktiskt fångats spontant i verkligheten, som gatufoto till exempel, eller bildjournalistik generellt men det är alltid fotografens verklighet jag i bästa fall ser.
Man kan nästan hävda att den inte skulle vinna om den inte varit arrangerad.
Rädda familjen från vad?
Jag menar rent känslomässig så kan man ifrågasätta att fotografer som har råd att resa i världen och med dyra kamerautrustningar fotograferar fattig människor i misär för att tävla med bilderna. Rent teoretisk så skulle värdet av en kamera säkra existensen för mor och barn på bilden.
Jag tror inte att kvinnan och barnet på bilden lever i misär.
Sedan håller jag med om att efterbehandlingen är, som så ofta, alldeles för mycket "extra allt". Det är en ful/absurd bild som har en ambition att förmedla medkännande.
Att det finns flera fotografer på samma motiv tycker jag är störande ur integritetssynpunkt - kvinnan har inte mycket att välja på.
För en tid sedan vandrade jag i Nepals berg och tog en del fina porträtt: Noga med kontakttagande (respektfullt) och godkännande. Minimala direktiv men bakgrunden så klart viktig. I många av porträtten ser man inte bara hur personen ser ut - man visar sin personlighet. Det är då det blir en bra bild.
Det jag finner stötande är hela situationen. Välbärgade människor med dyr fotoutrustning på eländessafari exotiserar fattigdom.
Man får hoppas att kvinnan har ett modellkontrakt och fick bra betalt. (Tror jag inte!)
Kjell
Jag tror inte att kvinnan är så jättefattig. Både hon och barnet har hela och rena kläder som inte ser slitna ut.
Jag håller helt med Dig!
Per: All fattigdom är inte absolut utan relativ. Tycker dock inte att all dokumentation av relativ fattigdom är fel i sig. Den behövs ibland. Men att tävla i den grenen känns ju lite märkligt.
Men ibland blir det ju verkligt märkligt och jag tänker ju osökt på en del av de bilder som togs i Haiti efter den senaste stora orkanen där ett helt gäng pressfotografer fotade ett visst "motiv" som flugor runt något illaluktande och någon annan istället fotograferade fotograferna - ungefär som i detta fall. Sådana bilder väcker ju uppenbarligen en del frågor.
En del aningslösa fotografer blir även utnyttjade i propagandistiska syften där någon som kanske i andra sammanhang skulle motsatt sig fotografering mer eller mindre handgripligt istället poserar för att väcka sympati för sin sak.
Om man ska tala om relativ fattigdom så ska man nog jämföra med den närmaste omgivningen. Annars är nog alla i Sverige fattiga.
Dessutom kanske inte rikedom alltid ska räknas i pengar.
Så om jag åker till ett annat land med lägre BNP per capita än Sverige och tar bilder på folk där är jag alltså på eländessafari och exotiserar (relativ) fattigdom. Hur stor ska skillnaden i BNP vara då innan det övergår från vanliga semesterbilder till exotiserande sådana? Och borde jag få betalt och begära ett modellkontrakt om en norrman, med sin mycket högre BNP per capita, vill ta en bild på mig?
Shejk Hamdan bin Mohammed Al Maktoum tycker uppenbarligen det.
Inte bara fattigdomen är relativ. Det är rikedomen också.
"6,5 miljoner dollar – "Phantom" av Peter Lik Såld 2004 till en privat samlare, som samtidigt köpte Liks fotografier "Illusion" för 2,4 miljoner dollar och "Eternal Moods" för 1,1 miljoner dollar – det vill säga en enda affär för 10 miljoner dollar – drygt 90 miljoner svenska kronor." (Källa: DigitalFoto
Vi kan tycka vad vi vill om hur mycket vi tycker ett foto är värt men uppenbarligen finns ju de som tyckte en enda bild var värd dessa pengar och de har så pass onödigt mycket pengar att de tycker det är värt det. I det här fallet är ju en dryg miljon småpengar dessutom.
Jag tycker vinnaren kan skicka 100 000 till kvinnan på bilden. Det skulle säkert räcka att försörja kvinnan och hennes barn livet ut.
Och när blir ett fototillfälle arrangerat? Om någon ser en människa, eller en hund för den delen, ropar något och människan, eller hunden, stannar till, och sedan tar ett fotografi, övergick tillfället från att vara spontant till arrangerad då?
Får intrycket att andra fotografer mest är sura på att de själva inte kom på idén att skicka in den här typen av bilder till en fototävling.
Ett gäng turister går med en guide upp i bergen och hälsar på i nån by, käkar middag och sover över. Guiden vi hade sist var mycket mån om byn och var noga med att vi alla köpte med oss div skolmateriel till by-barnen.
Om vi hade varit utan förstånd och skam hade vi kunnat ställt upp nån mager tant med valfri unge i famnen och gruppfotograferat dem.
Inget konstigt med en samling fotografer i en by någonstans alltså, däremot är det ju ett respektlöst beteende som med tiden kommer rasera hela byn om alla ska tjäna pengar på att sitta och se ledsna ut.
Bilden är skitful om ni frågar mig. Hudtonerna är helt väck och fotografen verkar precis ha hittat "klarhets-reglaget" i Lightroom och tyckte det gav modellerna en skön sotig känsla eller nåt. Sedan har han efterbelyst höger öga ljusare än allt annat i hela bilden. Hade han grisat lite mycket med blodlutsaltet i mörkrummet på hotellmuggen hade jag fattat det...
It takes two to tango. Enligt artikeln lät sig kvinnan med barnet fotograferas. Jag tycker att det är att visa respekt när man frågar någon om denne vill vara med på bild.
Ja, det är ingen vidare bra bild.