Jag är en som bryr sig och här är varför. Sedan tror jag inte att 150 Kr stämmer, kommentar nedan. Jag önskar verkligen vi hade haft digitaltekniken för 50+ år sedan. En film var en verklig investering då. På 50, 60, och även 70 talet skallade socialisternas stridsrop ”sanera” – ”reformera” med framlidne finansborgarrådet Hjalmar Mehr som härförare. Metoden var att riva ner och förstöra, asfaltera över och bygga betongstäder. Mycket vackert och värdefullt förstördes, att modernisera var det inte tal om. ”Gropen” i Stockholm mest känd, nu ersatt att ”Plattan” och medföljande ”nya” kulturer. Dom bilder jag och andra tog har ett enormt värde idag, vedspisen i klasrummet, grannen i trädgården, någon som byter däck, ”busungarna” på cyklar, hur vi åker skidor genom skogen till skolan, en skog som har ersatts av kala betongbyggnader och -------. Allt som finns kvar är fotografierna, och hur skall kommande generationer få veta hur det en gång var utan dom fotografierna. Jag har samlat på mitt eget arkiv över sådana ”skräpbilder” av en svunnen värld och tittar då och då på dom.

Kommer inte ihåg var jag har läst/hört det men visst har man väl kommit fram till att digitala förvarings- och arkiveringsmetoder fortfarande har stora brister jämfört med analoga. Inom ljud är det exempelvis vinyl som har längst pålitlighet. Problemet med digitala format är att den apparatur som krävs för att läsa dem åldras och byts ut så snabbt.

Här är en äldre artikel, men jag har nyligen läst/hört ett reportage om detta som säger i princip samma sak.
http://fof.se/tidning/2008/5/digitala-arkiv-inget-for-framtiden

Min poäng är att om de här 40 000 bilderna hade fotograferats digitalt hade de sannolikt varit spridda med vinden ioch evigt förlorade.

En sista grej, Robin, kan du inte vara snäll och skippa dina återkommande politiska åsiktskampanjer på Fotosidan, det känns både krystat och fånigt hur du väver in kritik mot svensk 1960-talssocialism i en artikel om filmframkallning.

Dess utom herr Gustavsson är Sergelstorg med tillhörande Sergelgatan ett lysande exempel på den tidens arkitektur, ett mästerverk. Platsen som sådan rätt utnyttjad så har den enorma möjligheter. Städer är inga museer. Gå i väg och fotografer fängelser nu, så tar vi hand om historien.

»»Min poäng är att om de här 40 000 bilderna hade fotograferats digitalt hade de sannolikt varit spridda med vinden ioch evigt förlorade.««

Självkorrigering: är det mellanformat och bildutsnitt 6x9 (vilket det ser ut att vara) snackar vi snarare strax under 10.000 bilder, 1.200 x 8. Petitess...

Om vi lämnar fysisk destruktion åt sidan för ett ögonblick, fördelen med digitaltekniken är att den enkelt kan kopieras och distribueras samt att inget sönderfall sker över tiden som med analog film till exempel. Ett värdefullt arkiv kan placera på många olika platser runt jorden, och det ger säkerhet. Att skapa analoga arkiv och distribuera dom är betydligt mer komplicerat, och framför allt dyrt. Att läsa gamla floppy disks eller tapes är inget problem idag, jag har själv sparat mina och kan använda dom, och många labs kan också utföra en migration.

Och Erik, bara för din information, detta är varken politik eller åsikter, utan en fakta och saklig beskrivning av vad som hände, vad jag personligen upplevde, och en motivering varför jag känner mycket starkt för att bevara gammal fotografi, även om andra ser det som skräp. Det var en miljö jag personligen arbetade i, känner mycket starkt för, bittert saknar, och som yngre generation aldrig kommer att uppleva, utom genom vår fotografi. Vill du föra in samtalet på politik förslår jag att byta till något annat forum.

@ Robin: Läs artikeln som jag länkar till. Det stora problemet med digital arkivering inte är att information faller sönder som analog information (det händer visserligen också, t.ex. med DVD eller magnetband). Det kluriga är att våra programvaror uppdateras ungefär vart tredje år. Dessutom kräver många digitala verktyg, som exempelvis kameror, en särskild hårdvara för att läsa informationen (kortläsare).
Låt säga att vi hittar ett 60 år gammalt minneskort med 10.000 bilder i ett primitivt raw-format. Vi måste alltså först hitta/bygga en fungerande kortläsare, sedan skapa ett program som kan avkoda och omvandla informationen till moderna plattformar.

Men visst, inget är omöjligt att genomföra, men det blir helt säkert dyrare än 15.000 dollar.

Och ser man framåt, vad är det som säger att vi använder tvådimensionella bildskärmar om 60 år?

Jag förstår och håller med, men samma problem finns idag med analoga rullar.
Det är inte lätt att själv framkalla en analog färgbild om man hittar en rulle.
Dock är det som du säger att den tekniska utvecklingen kommer att gå framåt och om 60 år kommer vi troligen ha andra format(därför predikar jag med flera att man bör bara använda öppna format med öppen programvara).

"detta är varken politik eller åsikter, utan en fakta och saklig beskrivning av vad som hände"
Till och med jag som första gången läser ett inlägg av dig anser att det innehöll stark politiskt kritisism och var din åsikt.
Det var mycket färgat av värderande ord och skrivet utifrån din egna agenda.
Dock håller jag med dig och anser att fotografi är en viktig dokumentationsform om man anser att det är viktigt att bevara historien, men det du skrev var inte "bara fakta" utan flödade av bitterhet.

»Jag förstår och håller med, men samma problem finns idag med analoga rullar. Det är inte lätt att själv framkalla en analog färgbild om man hittar en rulle.«

Nu är jag inte helt säker på vilket inlägg du svarade på, men självklart kan det finnas stora utmaningar i att framkalla 60 år gamla exponerade filmrullar. Har de inte förvarats i en någorlunda lämplig miljö är det oftast kört.

Samtidigt finns det goda förutsättningar att ta reda på hur man gör och faktiskt genomföra det.
Att blanda egen kemi är inte rocket science, det går fortfarande att få tag på de flesta baskemikalierna (tror jag), och gäller det klurig färgfilm kan man troligen köra en alternativ framkallningsprocess som ger svartvita bilder.
Själva framkallningsprocessen är busenkel, mycket enklare än att laga asiatisk wook (jag får aldrig till rätt smakbalans... men det är ju en helt annan diskussion...)

Jag har dålig koll på hur man resonerar kring digital arkivering. Jag förutsätter att man på statlig nivå har framförhållning då det gäller att digitalisera och uppdatera viktigt material till dagsakutella plattformar (Digisam m.m.). Samtidigt vet jag att man på en del konstmuseer i USA och Europa väljer att göra analoga backuper av viktiga verk, alltså högkvalitativa utskrifter på arkivbeständigt papper, för att gardera sig mot bristerna i den digitala hanteringen. Det är kort sagt ett klart intressant ämne.

PS. Hittar du en gammal färgrulle så kan det vara en god idé att prova på t.ex. Crimson. De har framkallat 60 år gamla färgrullar åt mig tidigare, som svartvitt ska tilläggas. Det jobbar (jobbade?) någon gammal räv där som kunde trixen.

Håller med dig Robin, detta är verkligen en bildskatt.. Har glömt det som fanns av det gamla i byn när jag var barn.. Vet nu hur otroligt mycket vackra miljöer som offrades av de styrande i min kommun då.. Själv började inte inse värdet av fota miljöer i stället för husdjur och kompisar tillräckligt snabbt..

Var det inte också någon spionhistoria med rysk fotofilm där CIA klippte av små bitar negativ som framkallades i olika sorters framkallare tills man träffade rätt? Spännande det där med mörkrum!

@Erik. Låter mer som storspionen Stig Wennerströms sovjetiska spionfilmer som Säpo bad en kemiprofessor framkalla. Han fick klippa allt mindre och mindre bitar innan han hittade en framkallare som fungerade.

Så var det ju!