Kvinnan i centrum under 30 år
Again? New York 1997 © Ellen von Unwerth
Under 30 år har modefotografen Ellen von Unwerth fotograferat världens supermodeller för exklusiva varumärken och prestigefyllda magasin. Samtidigt har hon passat på att ta sina egna bilder av modellerna - lekfulla och provocerande bilder som osar sex.
För von Unwerth handlar det aldrig om objektifiering, snarare om att leka med arketyper och stereotyper, med högt och lågt. Och kanske kan en och annan få med sig några nya frågor att fundera på kring vad som egentligen är fint och fult, både vad gäller uttryck och känslor.
– Mycket av det jag gjort hade aldrig fått publiceras idag, när så mycket anses för provocerande. Det är som att flyttas tillbaka till långt bak i historien när puritanismen definierade vår gemensamma verklighet. Dit vill jag inte tillbaka och om jag kan få någon att börja reflektera över hur galet det vore så är jag stolt, säger Ellen von Unwerth.
Utställningen Devotion! 30 Years of Photographing Women visas på Fotografiska i Stockholm fram till den 20 maj.
– Vi älskar Ellen von Unwerth, så är det bara. Ända sedan hon gjorde de knasiga roliga galna Dieselannonserna har hon haft ett särskilt hjärta för Sverige och vi för henne. Hon var med i samlingsutställningen Fashion! 2010 och att nu ha henne i huset igen är verkligen spännande, säger Johan Vikner på Fotografiska.
Läs mer
Claudia Schiffer 1989 © Ellen von Unwerth
8 Kommentarer
Logga in för att kommentera
Alf Jagnell.... GÄSP!
Hon skrattar förmodligen hela vägen till banken....
Och?
Vad är problemet?
@Jens det gör hon säkert och, det är snarar Fotografiskas förutsägbara ord om sina från Camera Works inlånade utställningar som får mig att gäääspa. Lite lagom sexistisk, kittlande och dekadent lagom för att locka publik utan att behöva anstränga sig för mycket medans man får ta sig till Umeå för att se en av aspiranterna till årets fotoutställning Mishka Henners Remote Possibilities på Västerbottens museum https://www.vbm.se/utstallningar/remote-possibilities/ intresant.
Ja och samtidigt i en Holländsk stad https://www.foam.org/museum/programme/exhibitions och i en Tysk stad https://www.co-berlin.org/article/exhibitions och så kan jag fortsätta stad efter stad, land efter land alla dessa utställningar vi äntligen skulle få se på hemmaplan. Vist skal det sägas att både Viviane Sassen och Zanele Muholi fick/får mig att funder på att ta den trista promenaden ut på Stadsgården, men annars så känns det som de sjunker djupare och djupare ner i träsket