Utställning
Ann Eringstams utställning In Search of Wonderland bjuder på drömbilder i ett till synes nationalromantiskt landskap. På torsdag, den 26 april, talar hon om sitt fotograferande på Eskilstuna konsthall där bilderna är utställda.
Ann Eringstam tog en mastersexamen på Fotohögskolan 2006 och vill förmedla något undanglidande mänskligt med sina bilder. Vad söker de halvdolda och kanske utomjordiska kvinnogestalter efter?
Sedan hon avslutade sin examen har hon behandlat filmens utopiska bild av människan. Hennes konstverk kontrasterar de ideala men orealistiska bilder av den fiktiva verkligheten med våra egna tankar om verklighet, norm och identitet.
Eringstam gör resor till olika platser för att färdigställa sina verk. Inför In Search of Wonderland var hon på Island. Nästa resa bär av till Azorerna och sedan till Lofoten för att fortsätta arbetet. Bland annat har hon badat bland isflak och balanserat på kanten av hundragradiga källor. Något man kan se i hennes senaste verk.
Utställningen In Search of Wonderland visas fram till den 13 maj på Eskilstuna konsthall. Senare i år kommer utställningen att visas på Kungsbacka konsthall och Finlands fotografiska museum.
Mer info om föreläsningen den 26 april.

17 Kommentarer
Logga in för att kommentera
/Thomas
Jag har sett många bilder från Island förr, men jag tycker det blev ännu mer spännande på det här viset. ;)
Det börjar bli kliche i alla dessa människor som sitter/står i olika former placerade i landskap,.
/Thomas
Vad som verkligen är kliché är att tillskriva en bild ett adjektiv som på nåt sätt försöker associera till drömmar så fort det är en naturbild med lite dimma och en kvinna i nån form av klänning.
haha gött sura ni är! :D
Ungefär som att säga att det börjar bli kliché i att fotografera ansikten eller träd eller byggnader med fyra väggar. Det är inte motivet som är grejen. Allt beror på hur man gör det. Och den här fotografen gör något nytt och egensinnigt.
//CZ
www.zayaphotography.com
/pia
...men jag kan inte få nog av det. :)
Intressant att använda en så udda figur som pojkscout som någon form av gestalt för mänksligheten, som jag ser det.
Men är man bara intresserad av att gnälla så kan man klart slå ett öga på två bilder här och utgå från att det representerar en persons hela konstnärsskap och sen kalla det cliche.
Jag brukar titta på gnällspikarnas egna bilder, om det överhuvud taget finns några. Det brukar räcka.
Huvudet på spiken! Lätt att gnälla; svårt att göra något som är värt att vila ögat på mer än en tjugondels sekund.