Jag vill hävda att det finns rätt och fel när fotografin har vissa syften. I bildjournalistiken gäller det att vara trovärdig, då kan man inte gå ur långt som helst i bildbehandlingen. Att ta bort och lägga till element i bilden blir då fel. Många försöker hitta tekniska gränser, men det blir svårt. Precis som för en skrivande journalist gäller det att hålla en linje som skänker trovärdighet.

För naturfoto finns också problem med trovärdigheten. Men att mörka och ljusa handlar ofta om framhäva känslan som man upplevde. Kameran klarar inte av att fånga allt rakt av.

Fast här handlar det inte om rätt eller fel utan om trovärdighet, det är nog inget fel på en journalistisk bild som är mörkad eller uppljusad det handlar väl mer om en journalistisk attityd där man har noll tolerans för att kunna leverera en sk verklighet. Vet att många tidningar ibland väljer att publicera svartvita bilder från tex krig eller katastrofer just för att höja dramatiken. Detta är en sorts manipulation om man nu skall vara petig men då vi är vana vid att se svartvita bilder så reagerar vi inte men vad hade hänt om de tex gjort bilderna rödvita :-)

Allt är i betraktarens ögon och ingen har egentligen någon rätt att döma ut något bara för att det inte stämmer överens med en mall som egentligen bara finns som något spöke.

Journalistiken bryr sig inte heller om den tekniska kvalitén på samma sätt som annan fotokonst gör, huvudsaken är att bilden säger något, medan Ansels bilder säger något pga av den tekniska kvalitén olika sidor av samma mynt.

Ja, kanske något för FS att spinna vidare på, hade varit intressant att läsa om hur journalistiska fotografer ser på detta med bildmanipulation, vad sägs om en artikel med tex någon bildchef på någon tidning om just detta. Jag kan varmt rekommendera Lars Dareberg på Sydsvenskan.