Ljusstark Leica-zoom för Micro Four Thirds
Panasonic lanserar en ovanligt ljusstark zoom med maxbländare f/1,7. Brännvidden är 10-25 mm, vilket motsvarar 20-50 mm med småbild (fullformat).
Med sin ljusstyrka och brännvidd passar Leica DG Vario-Summilux 10-25 mm f/1,7 Asph bra för reportagefotografering, men Panasonic tänker sig också att objektivet ska passa videofilmare. De kan ha nytta av att objektivet är parfokalt, det vill säga att fokusplanet inte flyttas under zoomning.
Bländaren är steglös så att ljusinsläppet kan ändras på ett snyggt sätt under filmning. Genom att dra fokuseringen mot sig kopplas objektivet om till manuellt fokusering.
Objektivet är vädertätat och den optiska konstruktionen är avancerad. Det finns 17 linselement i 12 grupper, tre av dem är asfäriska och fyra består av högbrytande ED-glas. Bländaren har 9 blad. Närgränsen är 28 cm.
Vikten är 690 gram och filterdiametern är 77 mm. Det rekommenderade priset är 1799 US-dollar.
Läs mer
18 Kommentarer
Logga in för att kommentera
I så fall är det ett väldigt dyrt alternativ
Eller är det en 20-50/1.7 som gör vi kan ta bilder i sämre ljus om vi nu råkar ha en rätt kamera.
Fast eftersom det med ekvivalens är en riktigt dyrt alternativt som jämfört med min 24-105/4 IS är superdyr så somnar jag snabbt om.
Trodde under mardrömmen att att det var sant att 4/3 kunde matcha min FF.
Efter lite ekvivalensräkning insåg jag att jag kunde sova vidare med min FF, med 24-105/4 IS under kudden. Det hade bara varit en mardröm.
Däremot kan man jämföra storlek och vikt. Nu finns dock inget 20-50/3,5 till FF vad jag vet, men ditt 24-105/4 är ganska precis lika tungt.
Varför skulle MFT "matcha FF"? Största vitsen är ett mindre system, där det finns skitsmå objektiv när man behöver det.
Den här kameran har 2 stegs skillnad mot FF där APS-C har ett steg.
Då bör man ekvivalent också beskriva egenskaperna på samma sätt som man gör när man beskriver APS-C.
Jag har tittat på DPR och deras första bedömning av objektivet. Det är dyrt men också väldigt bra.
Nu fotar jag både med både med FF och APS-C. Alltid hatat snacket om ekvivalens. Det vänds alltid till varför det är det format som gud välsignat. Jag har lite svårt för religioner och det gäller också inom fotografi.
Men det som räknas är ju den totala mängden insamlat ljus. Och där samlar FF-objektivet in fyra gånger så mycket eftersom dess sensor är 4x så stor. Så ekvivalensen måste ta hänsyn till detta.
Tex är 25mm, f2, ISO 200, 1/100s på M43 ekvivalent med 50mm, f4, ISO 800, 1/100s på FF. I båda fall får man samma bildvinkel, samma skärpedjup och samma brusnivå, vilket är naturligt eftersom sensorerna träffats av samma mängd ljus.
Har en ganska intressant test här: https://www.4kshooters.net/2017/09/03/full-frame-vs-micro-four-thirds-sensor-size-can-you-spot-the-difference/
Det går inte att se hur mycket en sensor har exponerats när man betraktar en färdig bild. Man måste ha varit med och sett kamerans inställningar eller titta i bildfilens EXIF-data.
Ljusheten i en bild är inte samma sak som exponeringen av sensorn.
Vid samma inställningar (bländare och slutare) blir exponeringen av sensorn densamma oavsett storlek på sensorn.
För att få samma brusnivå måste man dock ha en lägre förstärkning (ISO) av signalen från en mindre sensor jämfört med en större, men förstärkningen är oberoende av exponeringen.
Ljusinsamling är intressant eftersom det i praktiken blir ett mått på informationsinsamling, och hur mycket information man har tillgängligt för att skapa en bild påverkar kvaliteten på olika sätt. Till exempel i form av brus och dynamiskt omfång.
Så nej, ekvivalens handlar inte bara om skärpedjupet (de du kallar fokusdjup), det handlar också om dynamiskt omfång och brus.
20/3,4 = 5,9
10/1,7 = 5,9
När ingångspupillen är lika stor så släpper objektiven in lika mycket ljus _totalt_sett_ om bildvinkeln är samma. Skärpedjupet är också samma.
Samma skärpedjup = samma ljusinsläpp, om bildvinkeln är lika.
Exponering (ljus per yta) är helt irrelevant om man inte också tar sensorstorleken i beaktande.