Min kommentar:lowpassfilter, AA-filter etc...vad jag fattat det hela som är att de används mycket för att bruset ska bli mindre samt minska moirée. Rätta mig om jag har fel! Men ju fler pixlar på en yta desto mer risk för brus och sämre DR. Alltså, jag menar att vi dödar detaljåtergivningen med för mycket filtrerat ljus innan det når sensorn.
Detaljåtergivningen/skärpan på en 14mp Kodak Pro SLR/c eller n är väldigt påtaglig jämfört med exv en 1DsMkII innan man bearbetat filen. Kodaken saknar AA-filter, men brusar mer.
AA-filter är bara är till för att minska moirén, i den mån bruset påverkas så beror det på att ögat i en enskild situation råkar bli lurat. Kodaken hade tekniskt sett gett lika mycket brus även om den haft AA-filter.
Sensorstorlek spelar stor roll, men jag måste bli dig svaret skyldig och spekulera här: Jag upplever mindre diffraktion med en macronormal än ett EF 50/1.4. Min spekulation är att macrogluggar kanske tål nedbländning bättre p g a sin konstruktion. Någon som vet?
Önskar få detta frågetecken uträtat.
Mvh Lennart
Använder du båda objektiven på oändligt avstånd, ställer in samma noggrant kalibrerade;-) bländarvärde så blir diffraktionen exakt lika stor i bildens mitt (bländaren måste ha samma form också, men det förutsätter vi). Lita alltså inte på att bländarsiffrorna stämmer, det finns alltid feltoleranser och på minsta bländaren kan de vara rätt stora eftersom det säkert inte har högsta prioritet. Man kan nog dessutom misstänka att tillverkarna går på säkerhet och håller minsta bländaren lite i underkant så att inte feltoleranserna ökar diffraktionen och objektivet kommer i dålig dager
På närmre håll får vi tänka på att det är den effektiva bländarens som gäller och förlängningsfaktorerna är INTE lika med olika objektiv men om vi använder samma slutartid märker vi det på att bilderna blir olika ljusa (och naturligtvis på skärpedjupet, med det är svårare att se).
Notera också att detta om vi ska vara petnoga bara gäller i bildens mitt, utåt hörnen kan det mycket väl finnas skillnader.
Har vi kommit så långt och fortfarande ser skillnader mellan objektiven så vet vi med absolut säkerhet att detta beror på något annat än diffraktion och på att någondera av objektiven alltså är SÄMRE än vad diffraktionen tillåter och absolut inte på att något är BÄTTRE. I det här fallet är min första tanke att 50/1,4 kanske har mer ströljus än makronormalen. Ströljus är om inte annat en bra syndabock att ta till när man inte kan, orkar eller hinner reda ut allting i detalj
Att skärpan minskar p.g.a. diffraktion beror för övrigt inte i första hand på att maxupplösningen blir för liten utan på att konstrasten vid mycket lägre frekvenser sänks.
Skärpa beror på ALLA synliga frekvenser med tonvikten lagd ett gott stycke under ögats upplösningsgräns i de trakter där ögats kvalitetskänslighet (förmågan att avnjuta höga MTF-värden i verkliga livet och inte bara i diagram och siffror

är som bäst. Det är därför helt i sin ordning om, vilket är mycket vanligt med dagens sensorer och objektiv, objektivet bär huvudansvaret när skärpans briljansdel (MTF-värdena i det lägre frekvensregistret) fallerar medan sensorn begränsar skärpans upplösningsdel. Problemet blir inte precis mindre av att många använder ordet upplösning närmast som en synonym för skärpa. Varför har det vackra ordet "briljans" blivit så omodernt?