Annons

Hur bäst fixa fokus med manuella objektiv?

Produkter
(logga in för att koppla)
Därför att fokuspunkten (avståndet til fokusplanet) på F/2.8 och F/1.4 är ganska lika oftast... Mätningen sker på 2.8, så precis som Martin skrev så får man en avvikelse från idealet om SA påverkar för mycket...
 
Tänk dig bländaren som.... öh.... en bländare. Allt ljus som passerar in genom bländaren ska koncentreras till EN punkt, EN pixel på sensorn om objektivet är "perfekt".
Tänk dig en kon (av ljus) med spetsen på sensorn och "basen" eller "foten" på bländarens plan inne i objektivet. Beroende på vilken vinkel ljuset faller in i objektivet från så ska den spetsen på konen flytta sig på sensorn. Om nåt står till vänster i bilden (verkligheten) framför kameran hamnar ljuset (spetsen) från denna sak längre till höger på sensorn.

Tänk dig en liten bländare, ett litet ljusgenomsläpp. F/8? Du fotar en vit lysdiod på kanske 3m avstånd, i ett mörkt rum. Den är RAKT framför kameran, perfekt i linje med huvudlinjen genom objektivet. Ljuset från lysdioden går mot objektivet, och träffar ytan som bländaren utgör - bara där släpps ljus igenom. Hela bländarytan träffas ju av ljus, och detta ska fokuseras till en punkt på sensorn.
Konen som bildas bakom bländaren är ganska smal och spetsig.
Om du öppnar bländaren ett steg, till F/5.6 (bländarytan växer lite) så TILLKOMMER det det mer ljus, från en ring utanför F/8-konen. En lite större kon träs utanpå den lite mindre konen kan man säga... Öppna ett steg till - ännu en "ring" av ljus läggs till till summan av alla förgeående.

Både AF och snittbild fungerar som så att man isolerar ljus från bara EN av dessa "ringar" och jämför ljuset från två motstående sidor på ringen - dom ska då falla på samma ställe. Faller dom bredvid varandra så är objektivet felfokuserat. Bredvid varandra på ena hållet = felfokus framför, bredvid på andra hållet = felfokus bakom.

SA gör att ljuset från de enskilda ringarna inte koncentreras på samma punkt, utan ljus från ringen mellan 1.4 och 2 fokuserar lite framför ringen som blir om vi isolerar ut ringen mellan 2 och 2.8. Detta kallas SA, och ger det som benämns "focus shift".
 
Tänk dig bländaren som.... öh.... en bländare. Allt ljus som passerar in genom bländaren ska koncentreras till EN punkt, EN pixel på sensorn om objektivet är "perfekt".
Tänk dig en kon (av ljus) med spetsen på sensorn och "basen" eller "foten" på bländarens plan inne i objektivet. Beroende på vilken vinkel ljuset faller in i objektivet från så ska den spetsen på konen flytta sig på sensorn. Om nåt står till vänster i bilden (verkligheten) framför kameran hamnar ljuset (spetsen) från denna sak längre till höger på sensorn.

Tänk dig en liten bländare, ett litet ljusgenomsläpp. F/8? Du fotar en vit lysdiod på kanske 3m avstånd, i ett mörkt rum. Den är RAKT framför kameran, perfekt i linje med huvudlinjen genom objektivet. Ljuset från lysdioden går mot objektivet, och träffar ytan som bländaren utgör - bara där släpps ljus igenom. Hela bländarytan träffas ju av ljus, och detta ska fokuseras till en punkt på sensorn.
Konen som bildas bakom bländaren är ganska smal och spetsig.
Om du öppnar bländaren ett steg, till F/5.6 (bländarytan växer lite) så TILLKOMMER det det mer ljus, från en ring utanför F/8-konen. En lite större kon träs utanpå den lite mindre konen kan man säga... Öppna ett steg till - ännu en "ring" av ljus läggs till till summan av alla förgeående.

Både AF och snittbild fungerar som så att man isolerar ljus från bara EN av dessa "ringar" och jämför ljuset från två motstående sidor på ringen - dom ska då falla på samma ställe. Faller dom bredvid varandra så är objektivet felfokuserat. Bredvid varandra på ena hållet = felfokus framför, bredvid på andra hållet = felfokus bakom.

SA gör att ljuset från de enskilda ringarna inte koncentreras på samma punkt, utan ljus från ringen mellan 1.4 och 2 fokuserar lite framför ringen som blir om vi isolerar ut ringen mellan 2 och 2.8. Detta kallas SA, och ger det som benämns "focus shift".

Jag har nu stått och stirrat in i min AF-S 50mm f1.4G. Bländaren är vidöppen f1.4 under hela fokusförfarandet. Man hör inget och bländare 2.8 är ju så liten öppning att bländaren täcker halva öppning så det borde man se.

/Karl
 
Bländaren behöver inte täcka för något under fokusering, det sitter optik i både AF och snittbilden som göra att bara en väldigt liten del av ljuset från även en 1.4 går fram till AF-sensorn/okularet i sökaren. Nästan som ett rör med väldigt liten diameter, riktad mot punkten man tittar på... Röret kan ju sen riktas åt olika håll beroende på hur känsligt man vill ha systemet. Ju längre ut från mitten man tittar, ju större blir avvikelsen i systemet per % felfokusering.
 
Jag har nu stått och stirrat in i min AF-S 50mm f1.4G. Bländaren är vidöppen f1.4 under hela fokusförfarandet. Man hör inget och bländare 2.8 är ju så liten öppning att bländaren täcker halva öppning så det borde man se.

Det spelar ingen roll vilket bländarevärde du har ställt in. Bländaren står normalt helt öppen under autofokuserandet (och under ljusmätningen). Det är inte förrän du tar bilden som kameran bländar ner objektivet till inställt värde.
 
Det spelar ingen roll vilket bländarevärde du har ställt in. Bländaren står normalt helt öppen under autofokuserandet (och under ljusmätningen). Det är inte förrän du tar bilden som kameran bländar ner objektivet till inställt värde.

Den biten är jag helt med på, därför var jag förvånad över följande citat.

Därför att fokuspunkten (avståndet til fokusplanet) på F/2.8 och F/1.4 är ganska lika oftast... Mätningen sker på 2.8, så precis som Martin skrev så får man en avvikelse från idealet om SA påverkar för mycket...

Ville bara kolla att jag inte blivit tossig och kollade därför i kameran.

/Karl
 
AF-sensorn tittar "där F/2.8 bländarkant" hade varit OM objektivet varit nerbländat. Att bländarkanten är längre ut för tillfället gör ingen skillnad. Se tidigare inlägg.
 
Jag har satt i en snittbildsskiva från Focusing Screen i min D80 och är väldigt nöjd med den.
 
AF-sensorn tittar "där F/2.8 bländarkant" hade varit OM objektivet varit nerbländat. Att bländarkanten är längre ut för tillfället gör ingen skillnad. Se tidigare inlägg.

Det kan väl inte stämma. Bländarens diameter ändras ju med brännvidden så att diametern på bländaren på ett 50mm är ju inte samma som på ett 135mm. Menar du att AF-sensorerna skulle magiskt flyttas efter vilken glugg som sitter på?

Hur skulle det då bli om man satte på ett med sämre ljusstyrka än 2.8?

M
 
Då har du missförstått bländarens/objektivets funktion fullständigt. Vinkeln ut till kanten på en 135F/2.8 är exakt samma som vinkeln ut till kanten på 50F/2.8. Som är exakt samma som vinkeln ut till bländarkanten på ett 300F/2.8, eller ett 28F/2.8.

Och hur det blir när man använder ett ljussvagare objektiv? AF-sensorer som tittar på den vinkeln används inte. De flesta sensorprismorna till AF-enheten brukar vara ställda för F/5.6.
 
De flesta sensorprismorna till AF-enheten brukar vara ställda för F/5.6.

OK men då skulle du väl skrivit det då istället "för AF-sensorn tittar "där F/2.8 bländarkant"".

Hur förklarar du då att vissa tredjeparts gluggar som har 6.3 i ljusstyrka i teleläget men rapporterar 5.6 till kameran för att den inte ska stänga av af fungerar? Eller fenomenet med att tejpa kontakter på telekonvertrar för att behålla AF kombinationer som kanske ger 8 som bästa ljusstyrka.

M
 
Väldigt enkelt.

Om specen är satt på F/2.8 så är verkligheten ca 3.2. Man måste ta hänsyn till mängden retrofokus (pupillavståndet, eller avståndet till första huvudplanet - detta kan även bli ett negativt förhållande) när man designar. F/2.8 är en brännvidd/pupillstorlek räknad på det främre huvudplanets brännvidd och den främre pupillens optiska storlek, räknat med kollimerat ljusinfall - dvs oändlighetsfokus. Relationen till de bakre motsvarighetenrna (som film/sensorplanet "ser") är inte fast. Man måste alltså kompensera en del.

F/2.8 sensor > F/3.2 i verkligheten
F/5.6 sensor > F/6 komma nånting i verkligheten.
 
Och KAN man mäta på "F/2.8" så är exaktheten i mätningen ganska exakt dubbelt så hög som om man mäter på basavståndet "F/5.6". Därför finns det två olika känsligheter att tillgå i en AF-sensor om man inte har en VÄLDIGT enkel kamera. Kan man, så¨är det bättre. Är objektivet ljussvagare används den mindre känsliga sensorn, men då gör det ju ändå inte så mycket. Mindre bländare på objektivet > större skärpedjup > mindre känsligt att fokuseringen placeras exakt rätt.
 
Jag har ett antal manuella Nikkorobjektiv. Bland annat 50/1,2 och 135/2.

Hur gör ni? Är det värt att köpa en Katzeye fokuseringsskiva?
Till min gamla D1:a köpte jag en skiva till FM3 och slipade ner den så att den passade. Den hade mikroprismor och snittbild. Det tyckte jag hjälpte lite.

/johan

Jag köpte en ny mattskiva från focusingscreen.com. Jag har inte testat så mycket, men jag tycker det verkar lovande.
 
Jag köpte en ny mattskiva från focusingscreen.com. Jag har inte testat så mycket, men jag tycker det verkar lovande.

Tråden är från 2009. :)
Men problemet är ju aktuellt fortfarande.
Fast det har väl hänt en hel del bra saker sedan 2009.
Själv har jag kört med katzeye ett bra tag och sedan fick jag tag på en skiva från brightscreen som jag kör med nu.
Tyvärr hjälper det nog inte att byta skiva då en del av problemet ligger i att man blir äldre och får sämre ögon.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto