Fråga eller inte fråga motivet vid gatufoto
- Trådstartare Casimir
- Start datum
levitte
Aktiv medlem
Det är lite svårt att sätta sig i "offrets" skor då man inte vet vad "offret" faktiskt känner sig utsatt för... det har ännu inte framgått.
Mvh,
Richard ( och tyvärr, bara det där med att ha en (inte alls ful) bild av sig, tittande på sin iPhone (gissar jag) med ett leende, publikt på nätet, det har jag väldigt svårt att förstå problemet med )
benjamineidem
Avslutat medlemskap
Nej vad hemskt. Någon säger ja till att bli fotograferad, ångrar sig sedan. Kallar på sin pappa som inser allvaret i situationen och springer ikapp fotografen för att utan någon vettig anledning försöka få honom att radera bilden.
"Offret" kanske ska försöka få någon form av ersättning från brottsoffermyndigheten.
Sedan så känns tidelag kopplingen inte helt 100. Tidelag var lagligt om djuret som ingick i sexakten inte tog skada, men tror sedan att det blev olagligt pga svårheten att veta om djuret tar skada eller ej.
Hade man med 100% säkerhet vetat att djuret gillade det så är ju inte tidelag moraliskt fel.
levitte
Aktiv medlem
OT!
Det har diskuterats att kriminalisera tidelag, men det är en annan sak.
Mvh,
Richard
Nej, tidelag är inte kriminaliserat än så länge. Om djuret tar skada tar djurplågerilagarna vid.
Det har diskuterats att kriminalisera tidelag, men det är en annan sak.
Mvh,
Richard
knobloch
Aktiv medlem
Förstår inte riktigt varför just tidelag måste tas upp som exempel. Jag förstår visserligen vilken poäng som eftersöks, men det finns väl en massa saker som har med hyfs och sunt förnuft att göra som inte regleras i lagen. Man är ju inte juridiskt skyldig att hålla upp dörren för någon, att erbjuda sin plats till en äldre människa på bussen, att hjälpa någon med barnvagn uppför trappan, osv. Är man en idiot om man inte gör det? Jag tycker det. Men inte alla verkar det som...
Casimir
Aktiv medlem
Undvika publicitet
Om syftet med ditt agerande har varit att undvika att andra människor ser en bra bild på din vuxna dotter så har du misslyckats. Jämfört med andra bilder är det mycket större personer som sett henne.
I och med att du använder ditt riktiga namn på Fotosidan så borde det vara ganska enkelt att identifiera henne. Kanske inte så väl genomtänkt från din sida.
Om syftet med ditt agerande har varit att undvika att andra människor ser en bra bild på din vuxna dotter så har du misslyckats. Jämfört med andra bilder är det mycket större personer som sett henne.
I och med att du använder ditt riktiga namn på Fotosidan så borde det vara ganska enkelt att identifiera henne. Kanske inte så väl genomtänkt från din sida.
Gucco
Avslutat medlemskap
Groth
Aktiv medlem
Kanske klassas som förlegad information.
Däremot kan du förbjudas fotografera på privat område. Exempel på detta kan vara i någons hem, på en restaurang, i en butik, i ett köpcenter, på Scandinavium, på en nattklubb, på ett museum, på en skola, i en fabrik och så vidare.
http://www.fotosidan.se/cldoc/vad-far-man-fotografera.htm
Däremot kan du förbjudas fotografera på privat område. Exempel på detta kan vara i någons hem, på en restaurang, i en butik, i ett köpcenter, på Scandinavium, på en nattklubb, på ett museum, på en skola, i en fabrik och så vidare.
http://www.fotosidan.se/cldoc/vad-far-man-fotografera.htm
levitte
Aktiv medlem
Bra fråga om hur det är. Däremot innebär "privat plats" inte automatiskt att det är förbjudet att fotografera. Jag lutar mig mot den här artikeln, i videoklippet (1:19 in i klippet) sammanfattar Göran Segeholm det med "du har alltid rätt att anta att du får fotografera". Som jag begriper det kan någon som har mandat för det förbjuda fotografering på den privata platsen, och det har så vitt jag förstår inte skett i det här fallet.
Mvh,
Richard
MattiasL
Aktiv medlem
Lagligt eller inte tycker jag spelar mindre roll i det här sammanhanget. Jag skulle ha svårt att göra något med en bild om jag visste att den avbildade kände sig obekväm med dess existens. I min vardag är folk för det allra mesta glada över att fotograferas. Men det har också hänt att jag missförstått situationer, lagt ut något på facebook eller min blogg, och någon har tagit illa upp. Visst svider det lite, särskilt om det är en bra bild, men jag skulle inte drömma om att hävda mina formella rättigheter. Det skulle bara skada relationen som medmänniskor, men på lång sikt också som fotograf. Om vi som fotografer inte respekterar folks gränser, tror jag vi får mer problem än vi vinner. Fotografi är trots allt en makthandling, och om vi ska fortsätta åtnjuta det privilegiet så tycker jag nog att vi bör vara tillmötesgående när folk inte vill eller ångrar sig. Det är inte hela världen, det kommer fler bilder.
Sedan finns det förstås tillfällen då det är absolut avgörande att man får bilden, men jag tror det är klokt att spara krutet tills det dyker upp.
Sedan finns det förstås tillfällen då det är absolut avgörande att man får bilden, men jag tror det är klokt att spara krutet tills det dyker upp.
cocuyo
Avslutat medlemskap
Jadu Anders, som fotograf (?) borde du nog inse hur tokigt ditt uppträdande här är, och att du faktiskt har fel, fel, fel. Publiceringen är en icke-fråga i den här tråden, som gäller om man ska fråga eller inte, så det är en avvikelse från ämnet. Men jag undrar så klart i mitt stilla sinne hur du kan vara så korkad, så att du ber någon som har fotograferat att radera bilden. Det är inte uteslutet att man respekterar ett önskemål från den som man har fotograferat, men det är inte vad frågan gäller, och den som har fotograferats har inte dykt upp i tråden, så vi vet egentligen inte mer än vad fotografen har sagt om hur det har framförts. Inte heller lär vi få veta mer, då ord står mot ord i frågan, och åtminstone den avfotograferades ena förälder inte vill hålla sig till vanlig hyfs och tona ner det hela. Att kräva än det ena än det andra av fotografen är dålig stil, särskilt av en som dels själv antas vara aktiv fotograf, och som dessutom står helt utanför.
Och som har framgått rätt tydligt är svaret på vad som frågas av OP en blandning av förhållningssätt. Ibland frågar man, ibland inte, och ibland frågar man efteråt. Ibland tar man bilder utan att ens meddela dem som man fotograferar, och ibland framgår det inte ens att man fotograferar.
Jag tycker att det är rimligt att fråga först i många situationer, i synnerhet när man tar bilder på mycket nära håll. I de flesta situationer ser jag det dock som överflödigt att fråga.
Och det är inte att vi publicerar bilder, eller att vi hårdnackat vägrar att radera dem, som orsakar den här sortens konflikter och kan leda till lagstiftning. Det är tvärtom så att för att inte få våra rättigheter inskränkta, måste vi stå upp för dem och begära att respekteras som fotografer. Det enda offer jag ser här är fotografen, inte den som är avfotograferad. Och om vi vill behålla vår rätt att fotografera överallt, måste vi stävja alla tendenser till att kräva bildradering eller hinder mot publicering av bilder, inte tvärtom vika oss för ohemula krav.
JanKw
Aktiv medlem
Under så lång tid hinner det hända många saker. Men om man bläddrar i boken ser man att många bilder är tagna så nära, i de små rum som tunnelbanevagnar är, att han inte kunde smyga undan. Jag tror visst på ditt citat av BD, men mina exempel är också sanna.
Att man "stjäl" ögonblick motsäger inte att man frågat om lov. Den man frågar kanske inte alls förstår vad man sett som fotograf.
Han säger ju: "Sometimes i didn't ask at all". Alltså "Sometimes".
hornavan
Aktiv medlem
Med vilken rätt krävde du/ni att han skulle radera bilderna? Eller att han inte skulle publicera dem?
Såvitt jag förstår så är det fritt att fotografera vad/vem man vill på offentlig plats. När det gäller publicering så är det också helt lagligt så länge det inte är tydligt kränkande eller att bilden används i tex en annons.
Jag är övertygad om att det är du/ni som far fram väldigt vårdslöst med vår kanske viktigaste grundlag.
I Sverige har vi kanske den starkaste lagliga formen av yttrandefrihet och den skall vi vara mycket rädda om. Det finns säkerligen många som önskar att de kunde tysta både fotografer, talare och skribenter som man kan i vissa andra länder.
Leaflet
Aktiv medlem
Exakt. Och just av den anledningen ska vi som utnyttjar dessa friheter visa respekt och ödmjukhet. Som Mattias uttryckte sig i ett tidigare inlägg, ungefär "spara på krutet". Jfr Allemansrätten. Som ger oss enorma möjligheter att vistas i vår fantastiska natur. Men bara för att vi får så måste vi inte. Hänsyn till känsliga perioder för djurlivet, hänsyn till olika intressen (ex svampplockning-jakt), hänsyn till känslig växtlighet m.m. gör att vi inte bara kan storma fram och hela tiden hävda "vår rätt".hornavan; sa:
Personligen skulle jag i TS fall utan tvekan avhållit mig från att publicera bilden av skäl som redan beskrivits i tråden. Har man dessutom lovat att inte publicera men ändå gör det så känns det långt ifrån seriöst. Ska man hävda sina rättigheter (vilket man givetvis ska göra i vissa fall), så tycker jag att man ska spela med öppna kort (!).
Respekt och förtroende är inget man kan kräva. Det är något man får förtjäna.
Casimir
Aktiv medlem
korrigering
Ett korrigerande till ovanstående.
Motivet sade ja till att jag tog bilden, i syfte att genomföra en fotouppgift, och jag har inte lovat att inte publicera bilden.
Däremot krävde familjen i efterhand att jag skulle radera bilden, resp inte publicera bilden. Något som jag inte sade ja till. Något som jag dessutom har en fullt laglig rätt till vilket i stort sett alla håller med om.
Att inte säga nej till en krav från en person som inte vill presentera sig i ett samtal är inte samma sak som att säga ja, vilket var deras uppfattning.
Ett korrigerande till ovanstående.
Motivet sade ja till att jag tog bilden, i syfte att genomföra en fotouppgift, och jag har inte lovat att inte publicera bilden.
Däremot krävde familjen i efterhand att jag skulle radera bilden, resp inte publicera bilden. Något som jag inte sade ja till. Något som jag dessutom har en fullt laglig rätt till vilket i stort sett alla håller med om.
Att inte säga nej till en krav från en person som inte vill presentera sig i ett samtal är inte samma sak som att säga ja, vilket var deras uppfattning.
nopl
Aktiv medlem
Fotografen:
"Jag frågade en kvinna i Östermalmshallen i lördags om jag fick ta en bild på henne. Hon sade ja och jag tog några porträttbilder då hon höll sin mobiltelefon."
Föräldern, efteråt:
"Vi lät oss nöja med att Casimir Artmann lovade att inte publicera bilden samt att Casimir Ansmann visade oss att han hade raderat bilden från minneskortet."
Publicering kom upp efteråt, i vad som verkar vara en hotfull situation.
Jag är väldigt nyfiken på vad som hade hänt om fotografen inte hade raderat bilderna, inte tagit diskussionen, utan bara gått därifrån.
Det är väldigt viktigt att vi inte stampar på det självklara i att ta en bild. Inte för fotografer, utan för att vi ska kunna ta bilder på när någonting går snett i samhället.
