Annons

Har man slutat diskutera fotografiska bilder?

Produkter
(logga in för att koppla)
Innan man börjat anslysera en bild har det kommit en till och en till och en till. Jag tror det är den stora mängden som gör att ingen orkar ens försöka. Tyvärr.
 
Och där blev tråden en teknikdiskussion :ROFLMAO:
Eller snarare avfärdade vi en teknikfunktion som icke väsentlig för det som (ska?) diskuteras.
Sedan beror det givetvis också i vilket sammanhang man har en utställning; om det är på det lokala biblioteket eller på ett större galleri i någon storstad.
Varför det? Det är förmodligen större sannolikhet att du får en bredare spridning på besökarnas primära intressen om utställningen är på en mindre ort.
Tycker man kan få mycket intressanta perspektiv kring bildskapandet om man diskuterar någon känd fotograf; det kan vara diskussioner kring en fotografs utveckling genom åren och försöka förstå vad som kan ha gett den utveckling.
Samma sak gäller nog vilken fotograf som helst, allmänt känd eller ej. Men det är svårare med den som inte är rikskändis, för då finns det inte för allmänheten lika välkänd historik bakåt i tiden.
 
Innan man börjat anslysera en bild har det kommit en till och en till och en till. Jag tror det är den stora mängden som gör att ingen orkar ens försöka. Tyvärr.
Mer än någonsin gäller ju devisen att skilja agnarna från vetet. Om man är på Instagram blir det ju mycket skrollande innan man hittar ett guldkorn - men det gäller ju också att kanske undvika att "sätta världsrekord" i antal bilder som konsumeras.
 
Eller snarare avfärdade vi en teknikfunktion som icke väsentlig för det som (ska?) diskuteras.
Varför det? Det är förmodligen större sannolikhet att du får en bredare spridning på besökarnas primära intressen om utställningen är på en mindre ort.
Samma sak gäller nog vilken fotograf som helst, allmänt känd eller ej. Men det är svårare med den som inte är rikskändis, för då finns det inte för allmänheten lika välkänd historik bakåt i tiden.
Det beror på vad som är målet, både för fotograf och publik. Alla kanske inte har det som mål att söka stor publik, utan en mer intresserad publik. På ett större galleri stannar publiken ofta längre, diskuterar med utställaren, diskuterar bilderna. På det lokala biblioteket kanske du når en större publik, men du får mindre djupare respons på bilderna. Lite som Instagram, du kan få flera hundra gillanden på en bild - men nästan inga djupare reaktioner. Är de bästa bilderna de som får flest gillanden?

Klart det är lättare att diskutera fotografer om det är mer allmänt kända fotografer - men vi får heller inte här se bort ifrån vilken publik som diskuterar fotograferna.

Centrala frågan: Om regeringen skulle sortera ut vilka konstnärer som skulle få statlig konstnärslön efter vilka konstnärer som flest tycker om - hade vi då utvecklat konsten? En evighetsfråga som är svårt att ge ett klart svar på.

Med risk för att kallas för kultursnobb... ;)
 
Senast ändrad:
Jag tycker tvärt om. Till del i alla fall. Jag tycker att det bör finnas ett tolkningsutrymme i konst för att den ska vara bra. Förklarar konstnären budskapet så tar man ifrån läsaren möjligheten, och förmodligen nöjet av att själv få tolka.

Jag tycker det kan vara bra att veta hur fotografen tänkt. Ta Terjes bild i början som skulle kunna avfärdas som att kameran råkat avfyras i fickan. Kanske har den det, kanske var det en speciell känsla som Terje ville förmedla? Jag tror på det senare i detta fall. Kanske hur Fotosidan upplevs angående diskussioner kring bilden? Jag ser åtminstone inte någon sprittande glädje.
 
Klart det är lättare att diskutera fotografer om det är mer allmänt kända fotografer - men vi får heller inte här se bort ifrån vilken publik som diskuterar fotograferna.
Där är det farligt nära att man som fotograf väljer ut de som diskuterar ens bilder på ett "snällt" sätt, vilket förmodligen är det allra sämsta om man vill bli bättre, eller åtminstone annorlunda, i det sätt man skapar bilder.

Just mina orienteringsbilder publiceras mest på internet och konsumeras förstås mest av de närmast sörjande, alltså de som kanske är med på någon av bilderna. Undantaget är de som väljs ut av en bildredaktör för att komma med i en speciell orienteringstidning, en som fortfarande trycks på papper (rent tekniskt printas den).
Därför hör jag förstås inte så mycket från de som glor på bilderna, utom de som vill köpa någon bild i full upplösning eller de som vill använda dem i någon klubbpublikation. Eller kanske inte vill vara med på internet. Men det händer ibland att någon kommer på en tävling där jag fotograferar och vill antingen prata om en viss bild de sett eller om bilderna i allmänhet. Så lite feedback får jag på det sättet.

Sen är det naturligtvis fritt fram för andra att diskutera dem utan att jag vet om det. Då jag har bilder tillbaka från den tiden när det är skannade diabilder fram till nutid är det ju enkelt att se utvecklingen, både på de som idrottar och på fotografen.
 
Jag tycker det kan vara bra att veta hur fotografen tänkt. Ta Terjes bild i början som skulle kunna avfärdas som att kameran råkat avfyras i fickan. Kanske har den det, kanske var det en speciell känsla som Terje ville förmedla? Jag tror på det senare i detta fall. Kanske hur Fotosidan upplevs angående diskussioner kring bilden? Jag ser åtminstone inte någon sprittande glädje.
Vi kan fundera på viken intention Terjes åtelkamera hade när den plötligt registrerade en rörelse och därför aktiverade slutaren. Vilka känslor ville maskinen förmedla. Jag tror inte vi hittar ett svar. Kompositionen stod älgen för.
Vad Terje ville med publiceringen här i tråden har han beskrivit.
 
Lite här och där i tråden nämns "bra bilder" och "duktiga fotografer". Detta är begrepp som måste vara sammanhangsberoende. Tänker jag. En duktig orienteringsfotograf är inte nödvändigtvis en duktig älgfotograf. En bra orienteringsbild kan bara ur vissa aspekter jämföras med en bra älgbild.

Eller har jag fel i ovanstående?
Vilka är de allmängiltiga adpekterna vi kan diskutera osvsett motiv och genre utan att blanda inteknik?

Adjektiven är dessutom för många av oss subjektiva mått.

Pixlar, färgdjup, skärpa mm har vi lätt att enas om de objektiva mätvärdena.
Medan adjektiven är svårare att sätta gemensamm mått för.


När vi nu vill börja diskutera Bild, och då särskilt de duktiga fotografernas bra bilder, då är det väl bara att sätta igång. Men då kan inte jag bidra med något frö att starta diskussionen med. Jag räknas inte in bland de duktiga som tar bra bilder.
 
Lite här och där i tråden nämns "bra bilder" och "duktiga fotografer". Detta är begrepp som måste vara sammanhangsberoende. Tänker jag. En duktig orienteringsfotograf är inte nödvändigtvis en duktig älgfotograf. En bra orienteringsbild kan bara ur vissa aspekter jämföras med en bra älgbild.

Eller har jag fel i ovanstående?
Vilka är de allmängiltiga adpekterna vi kan diskutera osvsett motiv och genre utan att blanda inteknik?

Adjektiven är dessutom för många av oss subjektiva mått.

Pixlar, färgdjup, skärpa mm har vi lätt att enas om de objektiva mätvärdena.
Medan adjektiven är svårare att sätta gemensamm mått för.


När vi nu vill börja diskutera Bild, och då särskilt de duktiga fotografernas bra bilder, då är det väl bara att sätta igång. Men då kan inte jag bidra med något frö att starta diskussionen med. Jag räknas inte in bland de duktiga som tar bra bilder.
Om vi bortser från de tekniska aspekterna som t.ex. exponering och skärpa, så är väl komposition och uttryck två något mer subjektiva attribut man kan diskutera. Lite knepigare blir det när fotografen t.ex. använder sig av vad som rent tekniskt skulle anses vara dålig exponering för att skapa ett uttryck…

Det är många delar på det här spettet.
 
Komposition lärs ut i fotoböcker. Den som har läst tillräckligt många såna slutar nog att känna bild och refererar hellre de normer som han tagit till sig. Gyllene snitt och allt det där. Eller?
 
Om vi bortser från de tekniska aspekterna som t.ex. exponering och skärpa, så är väl komposition och uttryck två något mer subjektiva attribut man kan diskutera. Lite knepigare blir det när fotografen t.ex. använder sig av vad som rent tekniskt skulle anses vara dålig exponering för att skapa ett uttryck…

Det är många delar på det här spettet.
Ibland är fel exponering rätt, ibland är rätt helt fel... Men en bild är ju så mycket mer än att relatera till skärpa och exponering. Vad kan det vara som gör att vissa som är rätt enligt "regelboken" blir helt fel - och hur kan något som är helt fel blir fullkomligt rätt? Och möjligt nyskapande.

Det subjektiva har stor betydelse, men vi fotografer tenderar att hålla oss till det objektiva. Varför?
 
Komposition lärs ut i fotoböcker. Den som har läst tillräckligt många såna slutar nog att känna bild och refererar hellre de normer som han tagit till sig. Gyllene snitt och allt det där. Eller?
Förstår dig inte helt... Att vara kunnig och påläst kan nog ge tråkiga och förutsägbara bilder, men då har man kanske inte tagit till sig kunskapen och det man läst på rätt sätt. Möjligen?
 
Kanske det. "Rätt sätt" enligt vems definition?

Här är orienteringsbilden igen, fast annorlunda beskuren. Det här är definitivt "utanför boxen", inte enligt de flesta fotoböcker, helt tvärt emot Terjes fars normer och lämnar plötsligt fler obesvarade frågor.

Vad är det som händer till vänster?
Vem är det som håller i kartan?
Varför är personen inte på bilden?
Vem var så klantig och gjorde en sådan bild?
När får vi reda på vem det är?
Kommer det en bild till som visar personen?
Är det någon som springer eller är det bara banläggaren som inte vill skylta på bild?

Samt den största av dem, blev bilden bättre eller sämre?

OL-kap.JPG
 
Förstår dig inte helt... Att vara kunnig och påläst kan nog ge tråkiga och förutsägbara bilder, men då har man kanske inte tagit till sig kunskapen och det man läst på rätt sätt. Möjligen?
Jag avsåg diskussionen om bild. Inte skapandet. Den påläste refererar gärna de vedertagna principerna som finns.
Sedan är det nog så att bilder som verkligen sticker ut gör det för att de faktiskt bryter mot dessa principer.
 
Kanske det. "Rätt sätt" enligt vems definition?

Här är orienteringsbilden igen, fast annorlunda beskuren. Det här är definitivt "utanför boxen", inte enligt de flesta fotoböcker, helt tvärt emot Terjes fars normer och lämnar plötsligt fler obesvarade frågor.

Vad är det som händer till vänster?
Vem är det som håller i kartan?
Varför är personen inte på bilden?
Vem var så klantig och gjorde en sådan bild?
När får vi reda på vem det är?
Kommer det en bild till som visar personen?
Är det någon som springer eller är det bara banläggaren som inte vill skylta på bild?

Samt den största av dem, blev bilden bättre eller sämre?

Visa bilaga 178686
Ha ha, underbart!
Ja den gav onekligen nya vinklar att diskutera.
 
Fast sannolikheten att det skulle vara något annat än en orienterare som viftar med en karta 4m från en orienteringskontroll är låg, så man behöver nog livlig fantasi för att komma på något annat.

Vem det är säger mig lika mycket både när jag bara ser en hand och när jag ser hela personen. Men jag har inte följt sporten mycket efter att jag lade av att utöva den, vilket var för ca 35år sedan. Då var nog inte denna utövare ens född.
Det var inte Annichen Kringstad, men det är knappt ens säkert att jag skulle känna igen henne längre.
 
Jag körde lite instapublicerigar under sommaruppehållet för något år sedan. Hårt beskuret. Endast fötter på spelare. Uppmanade min följarskara att gissa spelaren. Det var en bagatellartad uppgift tydligen. De gissade rätt direkt.

Följarskaran är liten och antalet möjliga spelare inte heller så många.

Men ja, det blev ju ett lite särskilt sätt att "diskutera bild" den sommaren :)

Screenshot_20251031_171750_Instagram.jpg
 
Det var inte Annichen Kringstad, men det är knappt ens säkert att jag skulle känna igen henne längre.
Då gör jag det lite lättare genom att visa en bild som är tagen 1982, på 5-dagars i Luleå. Sista kontrollen sista dagen. Hon vann, inte helt otippat.

DIA037-12.jpg

Insåg att jag borde tala om att tjejen på den första bilden är Alma Svennerud, Karlskrona SOK. Årets komet 2024, landslagslöpare i seniorlaget redan som junior och den som spurtade hem ungdomarnas 10-mila åt Karlskrona när 10-mila gick i Glimåkra 2019. Hon avancerade från tredje till första plats mellan sista kontrollen och mållinjen, där hon vann över OK Ravinen med en (!) sekund.

Jag har en bild på det också, men det var kanske inte bara orientering vi skulle diskutera här...
 
Senast ändrad:
Fast sannolikheten att det skulle vara något annat än en orienterare som viftar med en karta 4m från en orienteringskontroll är låg, så man behöver nog livlig fantasi för att komma på något annat.
Nej, även banläggaren är ju också en orienterare. Möjligen om vi snävar in det till en tävlande orienteringslöpare kan det finnas alternativ.
 
Då gör jag det lite lättare genom att visa en bild som är tagen 1982, på 5-dagars i Luleå. Sista kontrollen sista dagen. Hon vann, inte helt otippat.

Visa bilaga 178699

Insåg att jag borde tala om att tjejen på den första bilden är Alma Svennerud, Karlskrona SOK. Årets komet 2024, landslagslöpare i seniorlaget redan som junior och den som spurtade hem ungdomarnas 10-mila åt Karlskrona när 10-mila gick i Glimåkra 2019. Hon avancerade från tredje till första plats mellan sista kontrollen och mållinjen, där hon vann över OK Ravinen med en (!) sekund.

Jag har en bild på det också, men det var kanske inte bara orientering vi skulle diskutera här...

Den där bilden är värd att diskutera, t.ex vad har hon på högerskon.
Var bilden alltid så svag i färgerna eller är det dom 43åren som blekt bilden?
Vann hon totalt eller var det någon man som kunde rå på henne?
Vad är det som sticker ut i högerkant på bilden?
Varför valde fotografen att stå just vid den kontrollen?
Hann fotografen med att Hejja på orienterarna också?
Förstod fotografen att detta var en orienteringsstjärna som då bara vunnit (visserligen dubbla guld) på ett VM?
 
ANNONS
Götaplatsens Foto