Jag är en ganska nybliven fotoentusiast och har en liten fundering.

De senaste helgerna har jag gjort utflykter till fjärillshuset vid Haga och Eskilstuna Zoo. Vid båda tillfällena fanns det andra fotografer i farten, så står man där med 2 meters lucka och knäpper bilder av samma motiv. Man sneglar på varandras utrustning (åtminstone gör jag det) men säger man något? Hälsar man på varandra?

Jag gjorde det inte då jag fick en känsla att min medfotografer undvek min blick och helst ville hålla sig på sin kant.

I mina andra hobbies är det ganska naturligt att man börjar snacka om ditten och datten när man ser att man har en likasinnad omkring sig.

Hur är det med amatörfotografer? Brukar ni börja snacka med varandra när ni är ute och knäpper eller anses det vara opassande att "störa"?

Nyfiken!

Nej, fotografer är inte skygga. Däremot är vissa människor det. Mestadels tror jag att det är just amatörfotografer som "håller sig på sin kant medans kanske de mer vana fotograferna nog är mer öppna. Men det är nog mer från person till person.

Jag kan framstå som lite skygg om man fotograferar tillsammans med andra. För jag har varit med om att en del ha kommit fram till en och gett oprovicerad kritik och det kanske är en av anledningarna till att jag gärna vill "hålla mig på min kant." Så jag vet vad du menar att vissa inte vill komma fram och hälsa kanske. Vissa ser ju andra medfotgrafer som "hot" med, det kanske är en av anledningarna. Fast den biten kan nog vara lite vanligare hos tjejer kanske, vad vet jag. /Cicci.

Jag är en sådan som gärna pratar foto en lång stund med någon likasinnad om jag får chansen. Så det är nog väldigt olika.

Hehehehe.......... sprang på två andra fotografer kl 05,00 i söndags morse vid pagoden i Hornborgasjön!, en med en 20D och 400/5,6 och den andre med ngn Pentax och ngt som såg ut som Sigma 70-200. Själv hade jag 350D:n med 400:at + convertern på stativ och höll aldrig på att komma därifrån! =) trevligt.

//Mats

I min fotografiska kursklass på gymnasiet, så behandlade alla varandra som fiender. Det var riktigt stel stämning i mörkerrummet strax innan deadline. Om man råkade snegla på grannens verk så kunde man få en blick. Ganska skrattretande om man tänker efter.

Jag brukar väl vara normalt social och nicka och säga hej om det finns en annan person med kamera i närheten (eller en person utan kamera för den delen). För övrigt är jag mer intresserad av att få ta mina bilder (det är ju därför jag befinner mig på en viss plats med en kamera) än att snacka om fotografi eller kameror. Kanske det kan uppfattas som att man är skygg, för mig handlar det snarare om att vara målinriktad och målet är helt enkelt att ta bilder, inte att snacka bort tiden med främmande personer.

Var på Kolmården i lördags. På rovfågelvisningen så sitter en äldre herre bredvid mig och jag ser i ögonvrån att han hela tiden sneglar på min kamera(D200 + batt.gr. + Sigma 70-200/2.8).

Efter ett tag så frågar han vad jag har för objektiv, när jag svarat så säger han bara;
"-Jaha..."

För övrigt såg jag många vita gluggar med röd ring, flertalet D80 med 105 VR samt 18-200 VR. Jo, jag sneglar jag oxå...och tillhör den tystlåtna skaran.

OT Tips:
Vad gäller rovfågelvisingen så skall man STÅ bakom publiken för att överhuvud taget ha möjlighet att fota Slagfalk som dyker med full fart. Får bli nästa gång...

/Hasse

Tror inte fotografer generellt är skygga. Även om jag är skygg, jo jag är nog bland de skyggaste som finns.

Jag gömmer alla prylar så länge och långt bort jag bara kan, bor på platser där ensamheten är fysiskt nära.. osv.

Visst, jag har fotat änder i stadsparker också men då är det ingen som ser mitt ansikte, eftersom jag gömmer mig bakom hålet i kameran (sökaren heter det väl på kameraspråk) och ber en bön om jag inte kan bli osynlig i ett ögonblick.

**

Det hela beror ju på vad man fotar skulle jag tro. Fotar man som jag helst fåglar och öde landskap så behöver man ofta ensamheten!
Fotar man gatudokumentärt så är människor oftare en del av framen..
Det ÄR intressant att studera de succérika fotograferna och hur de var/är som personer, hur de närmade och interagerade med sina omgivningar/miljöer.
Det som slår mig varje gång jag tänker igenom detta är att folk med en väldigt synlig person/karaktär (dominerande..) också tycks fotografera ganska "stage,ade" bilder.
De kanske mest succérika fotograferna har å andra sidan en tydlig självsäkerhet i sitt sätt att vara men med en slående ödmjukhet, de dominerar inte utan liksom smälter in som en naturlig del av miljöerna. OBS! Utan att smyga OBS!

MVH Niclas,

AFJ skrev:
Jag är en ganska nybliven fotoentusiast och har en liten fundering.

De senaste helgerna har jag gjort utflykter till fjärillshuset vid Haga och Eskilstuna Zoo. Vid båda tillfällena fanns det andra fotografer i farten, så står man där med 2 meters lucka och knäpper bilder av samma motiv. Man sneglar på varandras utrustning (åtminstone gör jag det) men säger man något? Hälsar man på varandra?

Jag gjorde det inte då jag fick en känsla att min medfotografer undvek min blick och helst ville hålla sig på sin kant.

I mina andra hobbies är det ganska naturligt att man börjar snacka om ditten och datten när man ser att man har en likasinnad omkring sig.

Hur är det med amatörfotografer? Brukar ni börja snacka med varandra när ni är ute och knäpper eller anses det vara opassande att "störa"?

Nyfiken!

Klicka för att se resterande...

Tur att du inte träffat mig!
Tar alltid chansen till ett samtal!
/Bengan

Ps. Tror, tror det har en aning med åldern att göra....

Tack för alla intressanta synpunkter! Jag kan förstå att man är skygg om man är ute på "allvar" för att fota t ex vilda djur, men i miljöer som djurparker och ankdammar får man väl räkna med ett visst social inslag.

När jag tänker på det så visst har jag stött på mera pratglada fontoentusiaster, t ex på grabbens friidrotts träning när jag skulle testa nyinköpta 70-200:an. Vaktmästaren i idrottshallen visade sig vara fotoentusiast och vi snackade väl foto i en halvtimme - blev inga testbilder alls!

Som vanligt finns det väl alla sorter - skönt så!

Jag går ut och fotograferar som terapi. Då vill jag var i min egna värld och inte bli störd av andra...

Men utan min kamera är jag nog trevlig tror jag.

Shuriken skrev:
I min fotografiska kursklass på gymnasiet, så behandlade alla varandra som fiender. Det var riktigt stel stämning i mörkerrummet strax innan deadline. Om man råkade snegla på grannens verk så kunde man få en blick. Ganska skrattretande om man tänker efter.

Klicka för att se resterande...

Visst verkar det vara löjligt. Men jag tolkar det som att varenda en i gänget känner sig osäker på sig själv.
Och en del av "blygheten" som gör att fotografer inte tar kontakt med varandra bottnar förmodligen också det i någon sorts osäkerhet, för vi ska ju ha ett visst mått av kunnande som är i paritet med hur dyr och bra vår utrustning är. Eller hur, är det inte så vi tänker lite till mans?

Jag går alltid fram och pratar med folk om allt möjligt; med bilintresserade, datornördar, fotografer...

Brukar prata med vimmelfotografer om deras utrustning, och ironiskt nog kan jag ofta mer om den tekniska biten än de själva... "Jag vet inte, jag bara fotograferar".

hmmm.... ser mig själv som en social person och kommer foto, manga, postmodernism, konst, film, filosofi, datorer (gärna linux), videoredigering eller annat nörd ämne upp så får man aldrig tyst på mig. Speciellt foto kan jag prata om i timmar men folk vill oftast inte prata med mig om foto i min omgivning. Att vara ensam foto nörd på en student nation är inte kul =(

Är jag mitt inne i ett uppdrag/projekt så kan jag vara lite ut spajsad och helt inte lägga märke till folk, men petar man på mig så brukar jag komma igång ganska ordentligt.

E ni i Lund och vill snacka foto så släng i väg ett mail bara, jag pratar med vem som helst om foto =)

Kijana skrev:
Och en del av "blygheten" som gör att fotografer inte tar kontakt med varandra bottnar förmodligen också det i någon sorts osäkerhet, för vi ska ju ha ett visst mått av kunnande som är i paritet med hur dyr och bra vår utrustning är. Eller hur, är det inte så vi tänker lite till mans?

Klicka för att se resterande...

Har precis köpt en kamera med objektiv vars pris vida överstiger mitt kunnande och jag är livrädd för att någon ska få för sig att jag är så bra som min utrustning ger sken av

Jag brukar hålla handen framför andra fotografers objektiv och skrika, "Luften är fri! Luften är fri!"

Upplever att det finns rätt många udda personer som håller på med fotografering men jag är rätt van för själv jobbar jag med IT.

Det jag retar mig på är denna prylhysterin och alla dumma komentarer man får att man fortfarande kör analogt. Min motfårga är "får du bättre bilder då?" och konstigt är att jag aldigt fått svaret ja utan oftast en hel utläggning på hur bra denna teknik fungerar.....

Testar digitalt en del men det motiverar mig inte än att byta. Man kan ha roligare för pengarna. Bästa bilderna jag har tagit har varit med enkla kompakt kameror.


// Fredrik

Jaaa.....vad har du tänkt dig att man skall prata om? Bildsyn? Kanske inte ett ämne man tar upp omedelbart med obekanta - även om de bär en kamera. Fotoprylar???? Svårt att tro det. Skulle tycka att det vore som att börja prata bilar och biltillbehör med folk jag möter på storköpens parkeringar eller rastplatser längs vägen..... det sker bara inte.
Så varför skall man börja prata med folk just för att de bär en kamera? Skall man börja tala om portabla regnskydd med dem som har paraply med sig om man själv medför ett sådant - eller en regnrock? Skulle nog tycka att det vore betydligt naturligare (och intressantare) att inleda ett samtal om fjärilar - om man nu är i fjärilshuset.
Us
PS. kanske beror min syn på detta på att jag fotograferat så länge och det därför är så längesedan jag tyckte att själva fotoutrustningen i sig var något intressant??
Ds

Ulf,
Varför är man med på ett foto-forum? Varför har man en hobby? För min personliga del är utbytet med likasinnade en stor del i mitt hobbyutövande. Visst kan jag gå ut på golfbanan ensam men det blir ju så mycket roligare tillsammans med andra. Man behöver ju inte nödvändigtvis prata om utrustningen om man träffar en fotointresserad, det går ju lika bra att prata om ljuset, motivet, vädret eller något annat.

Det förefaller som jag inte var helt fel ute i min inledande observation - bland foto amatörer finns det en inte obetydlig andel som helst håller sig på sin kant. Helt OK för min del.

Mvh
Anders