[...]
Dom lite billigare alternativen till originalen har jag inte testat, där lägger jag nog dom extra slantarna originalen kostar.
Vilket man väljer kan bero på flera olika saker. Jag nämnde tidigare att jag har glädje av ett Sirui 85/1.4 på min Sony-kamera.
Sirui kände jag till tidigare efter att ha stått och klämt på några av deras stativ. Objektiv från dem har jag inte provat tidigare.
Hur fick jag för mig att testa det? Prislistan förstås:
Sirui Aurora 85/1.4 kostar 6 500kr
Sony 85/1.4 GM kostar 18 000 kr och
Sony 85/1.4 GM ii kostar 25 000 kr.
Sedan finns det andra märken också. Nu valde jag Sirui eftersom de bilder jag sett visar hur bakgrundsoskärpan är mjukare samtidigt som objektivet är vad jag kallar "tillräckligt skarpt".
Några av Sonys senare objektiv är "onödigt skarpa". Det resulterar i stökigare bakgrundsoskärpa. Det gäller några av piratobjektiven också. Sirui-optiken i det här fallet tecknar på ett lite mer traditionellt sätt. Jag är nöjd med bilderna och med ekonomin.
Sirui är oprövat men om det går sönder om några år går jag ändå inte i personlig konkurs. Det är inte heller en brännvidd som är mycket viktig för mig.
Jag köper inte originaloptik längre för sakens skull. Det är mer mina önskemål om vad jag vill att objektive ska göra för mig som får styra.
Till exempel:
En superbra normaloptik för krävande jobb: Voigtländer Lanthar 50/2 APO, en mer normal normal med fin teckning av tillvaron: Sigma 50/2 DG DN contemporary, ett litet men ändå fultt användbart objektiv som klarar regn: Sony 40/2.5 G eller 50mm-versionen förstås.
Sådär kan man hålla på, brännvidd efter brännvidd. Ibland föredrar man ett original och ibland en pirat.
Pirat är nog en gammaldags benämning idag. Vad säger man nu för tiden? Tredjepart?