elmfeldt skrev:
För mig är det också en utbildningsfråga. Ett konkret exempel. Jag såg bilder på Emma Andersson i ett nummer av Café för ett tag sedan och slogs av att de hade skön känsla över dem. Ganska "dokumentära" i sin känsla istället för de mer klassiska studioljus, utsmetad PS hud, som annars fungerar väldigt bra i den genren. Jag tyckte att det var kul med en annan typ av bild.
Jag upplevde det som det var negativ färgfilm och kanske pressad. Kornet var ganska tydligt, men ljuset var mjukt (kändes som om det kom från ett fönster) och jag gillade verkligen känslan i bilderna. Jag imponerades av tekniken, användandet av ljuset och hur han hade fått "kontakt" med modellen. Jag funderade över hur han lyckats få den känslan i bilderna och jag funderade på om det inte skulle kunna gå att efterlikna när tid och plats infann sig med hjälp av rätt filmval, ljussättning etc. Jag kände mig tämligen övertygad om att det var ett original jag såg. Jag la bildidéen/tekniken på "framtida idé hyllan".
Var på besök hos ett labb förra veckan och fick kika in hos bildredigeringen. Och till min "besvikelse" fanns original och tillfixad bild där. Originalet var inte helt fel. Kornet fanns där, och grundljussättningen också. Men redigeraren hade maskat av, hade lagt på en snygg toning, justerat färgerna rejält och fått fram en sanslöst snygg bild!
Jag blev besviken för nu visste jag att jag aldrig skulle kunna skapa samma känsla om jag försökte. Redigeraren hade 30 års erfarenhet av redigering och kunde verkligen sitt jobb. Det han hade gjort är ett yrke i sig.
Bilden är lika toksnygg fortfarande, men jag är besviken på att jag aldrig kommer att kunna att ta en liknande. Hade alla bilder varit varudeklarerade så hade jag fått en bättre grund när jag tänker på hur bilderna skapats och när jag funderar hur jag skulle kunna ta en liknande.