Annons

Astrofoto utrustning?

Produkter
(logga in för att koppla)

ViewFinder

Medlem
Hej alla!
Jag började förra mörka säsongen med att fota vintergatan och blev biten.
Nu funderar jag på att införskaffa ett stabilt go-to stativ med autoguide utrustning. Skulle vilja få lite råd vad man bör införskaffa.

Första tanken när jag fotade förra året med 15mm optik (Vintergatan) var att M31 syns ju med blotta ögat, den borde jag kunna fota? Men det behöver man någon form av automatisering för (autoguide?) Eller en vansinnigt massa exponeringar med skyhög ISO att ladda in i datorn, med ändå bara mediokert resultat.

Jag har idag en Nikon Z6, med korta gluggar, "thats it!" Så jag tänkte med att börja komma tillräkligt nära och stabilt, för att längre fram investera i en dedikerad astro kamera med TEC kylning för riktigt långa exponeringar.

Äger ingen laptop, så jag funderade på om en ASIair Pro är ett vettigt alternativ?
Fokal längd på optik? Är spegelreflex OK, eller? (Kollat lite på Wiliams StarCat och liknande, för M31. Men sedan vill man ju längre bort.)

hur långt räcker en Skywatcher EQ3 Pro? Vad skiljer mot 3,5 eller 5? Det man enkelt kan utläsa är ökad payload, men ökar nogranheten med större nummer?

Oavset, verkar det som det kommer kosta mig en slant. Så vill gärna köpa rätt grejer från början, att köpa dubbelt, för att man började köpa fel är aldrig kul.
Alla idéer och förslag uppskattas.

MVH.
Kristian.
 

pdahlen

Aktiv medlem
Intressant tråd som jag ska följa. Jag har idag D500 o D750 och för astro har jag använt Samyang 14/2,8, Samyang 135/2, Nikon 70-200/4 och TC1,4. Har också Sky-Watcher star tracker den mindre som kallas SAM och klarar 3kg. Har funderat på att köpa Nikon 300/4 pf också, med TC1:4 får jag en skaplig brännvidd som ligger inom den vikt jag kan använda. Dock har jag tittat på EQ-35, som klarar 10kg. Jag gjorde en utvärdering att det mer stabila stativet och att den går att använda till latitud 65grader har jag för mig, längst upp i jämförelse med EQ-3 och 5. Med 10kg så skulle jag också kunna använda mitt 200-500/5,6. Har i princip enbart fotograferat astro vid några tillfällen under året, så är äkta amatörer, du kan se några bilder från bloggen, har några fler bloggar om astrofoto om du vill se mer. Jag blev själv ganska imponerad av att jag kunde fotografera Saturnus med ring, handhållet :). Kopierade med en blogg där mina bästa Andromedagalaxen är med. Du kan också försöka få svar på dina frågor på astronet


 

Astroscapist

Aktiv medlem
Är det inte ett ganska stort steg du vill ta?
Kanske börja med nåt mindre?
Hur stora ambitioner har du?
Har själv börjat med DSO på allvar, men jag ville dock inte ta steget till för stor montering. Vill ha det portabelt.

/Stefan
 

ViewFinder

Medlem
Är det inte ett ganska stort steg du vill ta?
Kanske börja med nåt mindre?
Hur stora ambitioner har du?
Har själv börjat med DSO på allvar, men jag ville dock inte ta steget till för stor montering. Vill ha det portabelt.

/Stefan
Tack för input. Jag är öppen för alla varianter just nu, har liksom inte valt väg ännu.
Antingen en liten lätt grunka som ryms i ryggan och kolfiberstativet. Då måste det vara ganska stilla...
Eller en modell större setup? Jag kan tänka mig plocka ut utrustningen ur bagaget på bilen. Rigga upp och sätta mig "i bilen" medans utrustningen jobbar på utsidan.
Portabiliteten är har sin fördel, men jag har den inte som ett krav.

Jag har inte ens bestämt om jag skall satsa på en längre optik, eller gå på teleskop.
Söker guidening därav tråden. Ordet är fritt! :)
 

pdahlen

Aktiv medlem
Jag tror inte om du behöver satsa på autoguide med en gång och med det så behöver du inte heller tänka på någon PC. Om stegmotorn i tex EQ-35 är lika bra som den mindre SAM så kan man ha någon minut/minuter med tele utan någon drift. Håller du dig vid några minuter så behöver du troligen ingen kylning heller. Man stackar ju ändå bilderna så någon minut bör räcka. EQ-35 är ju inte svindyr och kan ju vara kul med goto, samt att man kan byggare vidare med den med både autoguide och teleskopet. Annars så finns ju den nyare varianten av SAM enligt länk nedan. Har ju en liknade och den är ju portabel, dock är det ju en återvändsgränd om man vill vidare.

 

Astroscapist

Aktiv medlem
Håller med Peter. Satsa på nåt litet som Skywatcher adventurer Pro (2I är senaste modellen) eller den mindre Skywatcher adventurer Mini (SAM).
Köp astrofotopaketetsom innehåller bl.a. motvikt för längre brännvidder och tyngre utrustning.
PRO och 2I kan du nog växa med en längre tid.
Har ägt PRO i och numera kör jag SAM och iOptron.

Denna är tagen med 85mm och SAM med FF-kamera. 2min exponeringar utan guidning.

/Stefan
 

Bilagor

holmbo

Aktiv medlem
Som Peter och Stefan säger så kommer man rätt långt med Skywatcher Star Adventurer. Jag köpte den tidigare utan WiFi i Pro-versionen (innehåller motvikter, bättre montering mm.). Här har du en bild på Andromeda tagen med en D850 och 300mm/2.8 @2.8, 7 exponeringar a 120 sekunder och 800 ISO. Jag har provat med 600/4 (blir runt 5 kg med D850 + 1.8 kg för motvikter mm) också men det blir för tungt och ostadigt för Star Adventurer. Men 500/5.6 funkar rätt bra, även om man får rensa bort lite bilder i serien. Har funderat på Skywatcher EQ3,5 också men man förlorar lite av mobiliteten.
Andromeda 7 x 120 sek 300mm.jpg
 
Senast ändrad:

pdahlen

Aktiv medlem
Som Peter och Stefan säger så kommer man rätt långt med Skywatcher Star Adventurer. Jag köpte den tidigare utan WiFi i Pro-versionen (innehåller motvikter, bättre montering mm.). Här har du en bild på Andromeda tagen med en D850 och 300mm/2.8 @2.8, 7 exponeringar a 120 sekunder och 800 ISO. Jag har provat med 600/4 (blir runt 4 kg med D850) också men det blir för tungt och ostadigt för Star Adventurer. Men 500/5.6 funkar rätt bra, även om man får rensa bort lite bilder i serien. Har funderat på Skywatcher EQ3,5 också men man förlorar lite av mobiliteten.
Visa bilaga 151594
Vacker bild. Får inte riktigt ihop din viktberäkning för 600/4, borde det inte bli 5kg +1kg för huset, så tillkommer väl en kula och även motvikten bör man väl ockdå räkna in, så jag hamnar närmare 7,5-8kg. Men 500pf bör fungera
 

dJb

Aktiv medlem
Om du vill fota DSOs med dslr och vanliga gluggar på typ upp till 200 mm brännvidd, så fungerar en bättre ekvatoriell startracker. Fördelen är mobilitet och du klarar dig långt utan guidning. Med 200 mm så är man i vidaste delen av "wide field" astrofoto. Om du vill ta ett steg ytterligare, så skulle jag nog rekommendera att hoppa över EQ3 och satsa på EQ5 eller EQ6. Jag har själv en EQ6r-pro. När det gäller tub så är ett vettigt "insteg" t ex en refraktor som SW Evostar 80ED som med en fokalreducerare landar på 480 mm brännvidd som ger ett utsnitt med en dslr som passar fint för de vanligaste DSOs som M31 och de större galaxerna, hästhuvudnebulosan, plejaderna, hjärtnebulosan osv. Den brännvidden är förlåtande att börja med och en montering som EQ5 eller EQ6 ger möjlighet att växa om du sedan vill skaffa en större tub för att nå mindre DSOs som galaxer. I början är det dock en hel del meck att lära sig med polinställning, guidning, skärpeinställning m.m. m.m. så de flesta rekommenderar inte att direkt gå på större långsamma spegeltuber med långa brännvidder - det säger sig självt att det krävs noggrannhet för att köra guidade 10 min exponeringar på brännvidder på 1200-2000 mm. (De är ju ofta rätt långsamma f/8-f/10 så för att få en vettig signal-to-noise-ratio krävs långa slutartider. Med t ex Evostar 80ED så kör jag vanligen typ 4-5 min exponeringar vilket tillsammans med den kortare brännvidden gör det mer förlåtande.)
ZWO Asiair pro är verkligen att rekommendera! Jag har till i år kört allt från en pc men, det är verkligen inte "plug-and-play" alla gånger för att få alla program att synka med varandra och monteringen. Med Asiair så har du allt "inbyggt" med väldigt smidig funktion för polinställning, plate solve m.m. Jag testade för ett tag sen och blev såld direkt, så nu väntar jag på en egen Asiair pro! Man slipper en hel del sladdtjorv och behöver inte heller en dator som i sig behöver strömförsörjning. Nu har den dessutom stöd för autofokus (kräver ZWOs motoriserade fokuserare) och kör du monokamera med filterhjul så styr den det också genom appen. Grymt smidig mojäng!
Nedan en bild på hjärtnebulosan och hästhuvudnebulosan fotad just med SW Evostar 80ED och en modifierad EOS 60D och EQ6r-pro. Brännvidden är alltså 480mm och ger det utsnittet med aps-c. Sammanlagd exponeringstid 1 tim h-alpha och ca 1,5 tim rgb för båda bilderna från en bortle1 plats utanför Jokkmokk.
Kul hobby i alla fall. Jag fotar det mesta men har mina perioder av astronörderi! :)

HeartNebula_k5.png
Horsehead32_1600px_RGB_2.png
 
Senast ändrad:

Astroscapist

Aktiv medlem
Vacker bild. Får inte riktigt ihop din viktberäkning för 600/4, borde det inte bli 5kg +1kg för huset, så tillkommer väl en kula och även motvikten bör man väl ockdå räkna in, så jag hamnar närmare 7,5-8kg. Men 500pf bör fungera
Om ni pratar om maxlast så vad jag förstår så räknas inte motvikten med i specen.

/Stefan
 

pdahlen

Aktiv medlem
Om du vill fota DSOs med dslr och vanliga gluggar på typ upp till 200 mm brännvidd, så fungerar en bättre ekvatoriell startracker. Fördelen är mobilitet och du klarar dig långt utan guidning. Med 200 mm så är man i vidaste delen av "wide field" astrofoto. Om du vill ta ett steg ytterligare, så skulle jag nog rekommendera att hoppa över EQ3 och satsa på EQ5 eller EQ6. Jag har själv en EQ6r-pro. När det gäller tub så är ett vettigt "insteg" t ex en refraktor som SW Evostar 80ED som med en fokalreducerare landar på 480 mm brännvidd som ger ett utsnitt med en dslr som passar fint för de vanligaste DSOs som M31 och de större galaxerna, hästhuvudnebulosan, plejaderna, hjärtnebulosan osv. Den brännvidden är förlåtande att börja med och en montering som EQ5 eller EQ6 ger möjlighet att växa om du sedan vill skaffa en större tub för att nå mindre DSOs som galaxer. I början är det dock en hel del meck att lära sig med polinställning, guidning, skärpeinställning m.m. m.m. så de flesta rekommenderar inte att direkt gå på större långsamma spegeltuber med långa brännvidder - det säger sig självt att det krävs noggrannhet för att köra guidade 10 min exponeringar på brännvidder på 1200-2000 mm. (De är ju ofta rätt långsamma f/8-f/10 så för att få en vettig signal-to-noise-ratio krävs långa slutartider. Med t ex Evostar 80ED så kör jag vanligen typ 4-5 min exponeringar vilket tillsammans med den kortare brännvidden gör det mer förlåtande.)
ZWO Asiair pro är verkligen att rekommendera! Jag har till i år kört allt från en pc men, det är verkligen inte "plug-and-play" alla gånger för att få alla program att synka med varandra och monteringen. Med Asiair så har du allt "inbyggt" med väldigt smidig funktion för polinställning, plate solve m.m. Jag testade för ett tag sen och blev såld direkt, så nu väntar jag på en egen Asiair pro! Man slipper en hel del sladdtjorv och behöver inte heller en dator som i sig behöver strömförsörjning. Nu har den dessutom stöd för autofokus (kräver ZWOs motoriserade fokuserare) och kör du monokamera med filterhjul så styr den det också genom appen. Grymt smidig mojäng!
Nedan en bild på hjärtnebulosan och hästhuvudnebulosan fotad just med SW Evostar 80ED och en modifierad EOS 60D och EQ6r-pro. Brännvidden är alltså 480mm och ger det utsnittet med aps-c. Sammanlagd exponeringstid 1 tim h-alpha och ca 1,5 tim rgb för båda bilderna från en bortle1 plats utanför Jokkmokk.
Kul hobby i alla fall. Jag fotar det mesta men har mina perioder av astronörderi! :)

Visa bilaga 151595
Visa bilaga 151596
Två fantastiska bilder, här gör nog platsen väldigt mycket med level 1 som är svårare att köpa för pengar. Asiair verkar vara en makalös manick, hade inte hört talats om den tidigare men den ser ut att kunna göra allt. Kan den t.o.m göra en färdig stackad bild live eller är det enbart en simulering som visas? Har nog väntat ett par månader nu med att göra ett försök med hästhuvudnebulosan , men det blir aldrig rätt väder, är det inte molnigt så är det fullmåne så det är många hinder i denna typ av fotografering.

Till TS så undrar jag också hur stor nytta man har som fotograf av goto, den kräver också någon kalibrering, de objekt som är intressanta hittar man ändå skapligt lätt med hjälp av en app.
 

dJb

Aktiv medlem
Två fantastiska bilder, här gör nog platsen väldigt mycket med level 1 som är svårare att köpa för pengar. Asiair verkar vara en makalös manick, hade inte hört talats om den tidigare men den ser ut att kunna göra allt. Kan den t.o.m göra en färdig stackad bild live eller är det enbart en simulering som visas? Har nog väntat ett par månader nu med att göra ett försök med hästhuvudnebulosan , men det blir aldrig rätt väder, är det inte molnigt så är det fullmåne så det är många hinder i denna typ av fotografering.

Till TS så undrar jag också hur stor nytta man har som fotograf av goto, den kräver också någon kalibrering, de objekt som är intressanta hittar man ändå skapligt lätt med hjälp av en app.
Tackar. Jo platsen gör mycket och man slipper använda ljusföroreningsfilter, men folk tar ju fantastiska astrofoton från ganska muggiga stadshimlar också. Men det är förstås lite mer utmanande och kräver filter.

Jag gissar att Asiairen bara simulerar stackningen.

Det är många hinder som sagt. Väldigt frustrerande! I måndags såg det bra ut framåt kvällen så jag började rigga upp allt och hällde upp kaffe i thermosen, men hann bara i princip göra en polinställning så drog ett molntäcke in.. När det gäller månsken så kan jag rekommendera att skaffa ett h-alphafilter. Jag har ett av "clip-in" modell som jag helt enkelt trycker in framför spegeln i kamerahuset. Det gör att man när det är månsken (eller annat störande ljus) i alla fall kan samla h-alphadata från emissionsnebulosor. Rena monokroma h-alpabilder tycker jag kan vara rätt snygga i sig också.

Med en Asiair pro så är Go-to inget som behövs. Den "vanliga" go-to-funktionen i en SW-montering bygger på att man först gör en "three-star-align" och sen använder handkontrollen som har en databas med objekt. ZWO Asiair har dock en plate-solvefunktion inbyggd som används för både polinställning och för att styra teleskopet - den tar helt enkelt en bild och jämför stjärnmönstret med en databas och beräknar sedan vart teleskopet pekar. När man sedan väljer ett objekt, säg hästhuvudnebulosan, så styr plate-solve automatiskt teleskopet och centrerar det på objektet. Den vanliga go-to är så att säga passiv och bygger på att man gjort en bra polinställning och en bra three-star-align (blir mycket svengelska) medan plate-solve är aktiv.

Att hitta objekt manuellt är extremt svårt skulle jag säga om det inte är "lätta" som ex M31 eller Orionnebulosan. De flesta syns ju inte överhuvudtaget och kräver att man tar en några minuter lång testbild så att man ser att teleskopet pekar rätt. Det finns ju förvisso skalor på både rektascension och deklinationsaxlarna på monteringen men nä, med plate-solve så är det galet mycket snabbare och smidigare. Den underlättar också att göra en väldigt noggrann polinställning, vilket är väldigt svårt att göra endast visuellt genom polskopet. En bra polinställning är väldigt viktigt för att få en bra guidning.

När det gäller kamera så har jag själv kört ett tag med en egenmodifierad EOS60D. Den kom ju även i en astrovariant, men har fördelen att den är hyfsat "lätt" att modifiera själv och är billig begagnad. Det går ju också att beställa professionellt modifierade kameror för några tusenlappar från t ex Tyskland. Nästa steg är ju en dedikerad astrokamera som t ex ZWO Asi 533MC och sen kommer man in på monokameror och kameror med CCD istället för CMOS.
 

StaffanW

Aktiv medlem
Tror det bästa man kan skaffa (om man inte redan har) är en bil, för att ta sig till ställen där det är riktigt mörkt. Gärna en bil som inte drar så mycket bensin dessutom, då det kan bli ganska långa bilturer för att hitta det riktiga mörkret (kanske 5-6 timmar från Stockholm tex). :)
 

holmbo

Aktiv medlem
Vacker bild. Får inte riktigt ihop din viktberäkning för 600/4, borde det inte bli 5kg +1kg för huset, så tillkommer väl en kula och även motvikten bör man väl ockdå räkna in, så jag hamnar närmare 7,5-8kg. Men 500pf bör fungera
Tack! Jag förstår din kommentar. Det skulle var runt 5 kg. Objektivet väger 3,8 och kamerahuset 1 kg. Men jag räknade inte med dovetail och kamerahållare. Dom väger tillsammans 1,8 kg, vilket ger 6,6 kg och är lite i överkant. Men det fungerade även om det inte blev riktigt bra. Här Plejaderna med 600/4@f4, 8x120 sek, ISO1600 :cool:_Pleiaderna Seq-Redigera_FB_2048.jpg
 
Senast ändrad:

Astroscapist

Aktiv medlem
Jag kör enkelt (till att börja med). Tracker (Star Adventuer), Fujifilm X-T2, objektiv Samyang 12/2, Samyang 135/2 och Nikon 300/4 PF (med adapter).
Enkelexponering 30s. Stackning kan ge bättre resultat men det är inte natt och dag.
Får inte du stor skillnad på enkelexponering och stackat?
Själv får jag enorm skillnad på det i form av brus och detaljer.

EDIT: La till en en singelbild och en stackad bild. Samma redigering i LR utom vitbalansen som justerats manuellt så de ska matcha varandra.

/Stefan
 

Bilagor

Senast ändrad:

objernulf

Aktiv medlem
Får inte du stor skillnad på enkelexponering och stackat?
Själv får jag enorm skillnad på det i form av brus och detaljer.

EDIT: La till en en singelbild och en stackad bild. Samma redigering i LR utom vitbalansen som justerats manuellt så de ska matcha varandra.

/Stefan
Jag har bara provat att stacka 4-5 bilder. Jag tror att det blir betydligt bättre med 30-40 bilder?
 

Astroscapist

Aktiv medlem
Jag har bara provat att stacka 4-5 bilder. Jag tror att det blir betydligt bättre med 30-40 bilder?
Ju fler desto bättre, men ju fler nivåer det blir desto mindre syns att att man har fler bilder.
Men du borde se skillnad på 4st ändå.
Planetfotografering är nog den värsta sorten. De som kör med sånt filmar och stackar över tusen bilder.

/Stefan
 
ANNONS