Att utvecklas som fotograf.

Produkter
(logga in för att koppla)

pdahlen

Well-known member
Tror att man försöker köpa tid med pengar, så har det varit för mig iaf. Man köper bekvämlighet.

När jag började med digitalkamera för en 10 år sedan med nikon D80/D90 och några enkla objektiv, så var jag ute vid 5-6 tiden på morgonen för att få morgondimman och fånga fåglarna och djuren när de vaknade upp, man kunde ligga och vänta ett antal timmar på den rätta bilden. Nu 10 år senare så har jag en helt annan utrustning, känslan är nog att man kan ta bra bilder utan att offra sig lika mycket som förr. Idag tar man bilder på flygande fåglar som man inte kunde för 10 år sedan, men då fick man istället en spindel i det daggklädda spindelnätet i morgonljuset.

Ljuset är svårt att köpa för pengar, men gör mer än något annat för bilden
 

Ventures

Well-known member
Tror att man försöker köpa tid med pengar, så har det varit för mig iaf. Man köper bekvämlighet.

När jag började med digitalkamera för en 10 år sedan med nikon D80/D90 och några enkla objektiv, så var jag ute vid 5-6 tiden på morgonen för att få morgondimman och fånga fåglarna och djuren när de vaknade upp, man kunde ligga och vänta ett antal timmar på den rätta bilden. Nu 10 år senare så har jag en helt annan utrustning, känslan är nog att man kan ta bra bilder utan att offra sig lika mycket som förr. Idag tar man bilder på flygande fåglar som man inte kunde för 10 år sedan, men då fick man istället en spindel i det daggklädda spindelnätet i morgonljuset.

Ljuset är svårt att köpa för pengar, men gör mer än något annat för bilden
Pudelns kärna kanske? Man har inte tid/ork att sitta och vänta på eller söka upp bilden. Då blir det ingen (bra) heller, oavsett hur många kameror man äger...
 

acke

Well-known member
Pudelns kärna kanske? Man har inte tid/ork att sitta och vänta på eller söka upp bilden. Då blir det ingen (bra) heller, oavsett hur många kameror man äger...
Sant. Man brukar ju säga att det krävs cirka 10000 timmars träning för att bli riktigt, riktigt bra på något. Det gäller nog även fotografi. Det går inte att köpa sig fri från hårt och målmedvetet arbete.

En bra kamera kan möjligen ta dig en liten bit, men vill du komma riktigt långt så är det övning, övning, övning som gäller. Det finns inga genvägar.
 

jag&bilden

Well-known member
Jag valde vägen från massor av bilder i sekunden till enbilds-läge.
Och sedan kombinerar jag det med film och analogt i både småbild och mellanformat. Helt manuellt eller med ljusmätare.

Att gå tillbaka till hur jag började men med kunskapen jag erhållet med tiden har varit så skönt.
Backa undan från jakten på prestanda och komponera med mera tanke igen.
Ofta med stativ och alltid utan stress.
Det låter mig se och ta in mera, speciellt under min resor där jag tidigare var upptagen med att fotografera för mycket utan att egentligen uppleva.

Nu för tiden är jag stolt över mina bilder och jag minns både platsen jag fotograferade dem på men kan samtidigt tänka tillbaka på hur plasten upplevdes. Just då, just där det skedde.

Jag väljer svårare motiv, bättre kompositioner, större dramatik och Jag sätter mera exakta exponeringar.
Det är en utveckling som jag trivs med.
 

bach7617

Well-known member
Bra tråd! Apropå prylar: Alla har vi väl hört någon säga:
vilken fin bild du tagit – Du måste ha en väldigt fin kamera!!

Att göra fotoböcker eller att printa bilder till andra ger mycket mervärde – rätt fort glömmer man vilken kamera, objektiv, filter etc man använt. Fotoutmaningar är roliga. Det finns mycket inspiration på youtube, moderskeppet eller liknande. En favorit som fångar in mycket vad fotoögonblicket handlar om för mig är denna video:
https://www.youtube.com/watch?v=7rMydpkjCWA
Jag vet inte varför och då använder jag varken en analog (storbilds)kamera, trästativ eller har hund men den ger mig alltid lust att komma ut och fotografera.
 

Falumas

Well-known member
Sant. Man brukar ju säga att det krävs cirka 10000 timmars träning för att bli riktigt, riktigt bra på något. Det gäller nog även fotografi. Det går inte att köpa sig fri från hårt och målmedvetet arbete.

En bra kamera kan möjligen ta dig en liten bit, men vill du komma riktigt långt så är det övning, övning, övning som gäller. Det finns inga genvägar.
Man kan ju strunta i kameran och köpa jättebra bilder istället. Det kräver nog inte så mycket.

Jag tror dock att dom flesta som hänger här faktiskt tycker det är kul att fotografera.
 

fotobollfoto

Well-known member
[...]
Jag väljer svårare motiv, bättre kompositioner, större dramatik och Jag sätter mera exakta exponeringar.
Det är en utveckling som jag trivs med.
Det är roligt med foto att det finns så många olika sorter och därmed så många olika utmaningar att anta.

Jag själv njuter av stunden bredvid fotbollsplanen. Där och då är det bara jag, kameran och den pågående matchen.

Innan matchstart behöver jag välja var jag vill sitta - alltså välja bakgrund och ljusvinkel, samt om jag mest vill fånga anfall eller försvar.
Ibland visar det sig att jag valde fel.
Under pågående match är utmaningen att fånga åtminstone en användbar bild per spelare i det lag jag följer. Alla vill ha en bild på dig själv.

Eftersom det är en sport där mycket händer, händer fort, och händer på olika delar av planen behöver jag vara aktiv och hänga med. Ofta får jag ta flera bilder i varje situation för att åtminstone någon ska bli bra. Men även jag försöker begränsa antalet.

En del av övningen är att lära sig hur ett lag spelar. Genom att ha koll på detta kan jag ligga steget före och lättare hinna vrida kameran till den som tar emot en pass - exempelvis.
 

acke

Well-known member
Man kan ju strunta i kameran och köpa jättebra bilder istället. Det kräver nog inte så mycket.

Jag tror dock att dom flesta som hänger här faktiskt tycker det är kul att fotografera.
Jag ser ingen motsättning mellan nöje och ansträngning. Tvärtom. Att utveckla förmågor och färdigheter genom målmedveten träning är det roligaste som finns. Gäller livet i största allmänhet, inte minst fotografi. 🙂
 

Falumas

Well-known member
Jag ser ingen motsättning mellan nöje och ansträngning. Tvärtom. Att utveckla förmågor och färdigheter genom målmedveten träning är det roligaste som finns. Gäller livet i största allmänhet, inte minst fotografi. 🙂
Absolut! Problemet när man har en gammal kamera som man kan innan och utan är dock att det är svårare att skylla på utrustningen. Med en ny kan man ju alltid skylla på att någon knapp flyttat sig en mm åt vänster om man misslyckas någon gång. :)
 

Falumas

Well-known member
En del av övningen är att lära sig hur ett lag spelar. Genom att ha koll på detta kan jag ligga steget före och lättare hinna vrida kameran till den som tar emot en pass - exempelvis.
Att kunna/förstå det man fotograferar brukar vara det absolut viktigaste. Att stå på rätt plats och rikta kameran åt rätt håll är oftast det viktigaste.

En roddfotograf som inte vet att det är kotym är slänga styrmannen i det vinnande laget i vattnet brukar missa bra bilder t.ex.
Skulle jag fotografera cricket skulle jag säkert komma hem med tekniskt bra bilder, men skulle förmodligen missa alla viktiga händelser eftersom jag inte kan spelet alls.
 

fotobollfoto

Well-known member
Absolut! Problemet när man har en gammal kamera som man kan innan och utan är dock att det är svårare att skylla på utrustningen. Med en ny kan man ju alltid skylla på att någon knapp flyttat sig en mm åt vänster om man misslyckas någon gång. :)
Om jag skulle fotografera fotboll med min gamla Minolta SRT-101 eller pappas Nikon F2 (utan motor) skulle jag behöva jobba väldigt annorlunda.
Dels skulle jag inte hinna med att fokusera medan jag följer en spelare. Jag skulle behöva bestämma ett avstånd där jag antar att spelaren kommer att vara, och exponera bilden i rätt ögonblick. Om spelaren någonsin hamnade där.
Jag skulle inte heller kunna mata på i samma frekvens som idag. Varje ruta skulle kräva manuell frammatning.
Dessutom skulle jag nog inte ha råd att ta mer än en rulle per match. Istället för femhundra bilder.

Så i mitt fall så är det nog tvärtom. Förr hade jag kunnat skylla på utrustningen. Nu kan jag bara skylla på mig själv. Eller åtminstone mest på mig själv.
Fast egentligen: Förr, när alla hade samma förutsättningar i analog utrustning utan af, hade jag inte kunnat skylla på utrustningen. Proffsen kunde ta hejdlöst bra fotbollsbilder då också.
 

fotobollfoto

Well-known member
Att kunna/förstå det man fotograferar brukar vara det absolut viktigaste. [...]
Ja, och det är nog universellt. Gäller lika oavsett om man smyger på björn i skogen, tar vidunderliga landskapsscener, fotograferar modeller till modemagasin, fångar familjen på släktträffen eller vad det än må vara man försöker dokumentera.

Upptäckte själv bara häromveckan hur himla svårt det är att fånga just familjen på ett naturligt vis under en släktträff. Där är jag fullständig novis.
 

Ventures

Well-known member
Man kan utvecklas genom att t.ex. kolla på B&Hs maratonföreläsning Depth of Field på youtube:
https://www.youtube.com/watch?v=guXWEE9yEBo&feature=emb_rel_err
Såg just en tänkvärd slide av en framgångsrik bröllopsfotograf (Sal Cincotta) angående utrustningen som säger ungefär: Spara pengar genom att köpa rätt från början, dvs investera i bra glas och bra ljus. Det kommer att duga i många år.
Själv har man snålat och uppgraderat flera gånger vilket har kostat det dubbla mot vad det hade kostat att köpa rätt från början. Men hur skulle man motivera att slänga upp 50.000 som trevande nybörjare?
I övrigt många andra bra tips.
 

Terje H

Well-known member
Jag ser ingen motsättning mellan nöje och ansträngning. Tvärtom. Att utveckla förmågor och färdigheter genom målmedveten träning är det roligaste som finns. Gäller livet i största allmänhet, inte minst fotografi. 🙂
Precis! Det stora nöjet är ju processen i sig (ansträngningen); efter mer än 40 aktiva år som fotograf där jag alltid fotograferat så mycket som möjligt, men även varit synnerligen metodisk och gått genom utvecklingen från hopplöst dåliga bilder under de första åren, kan jag idag kunna konstatera att jag är mer aktiv än någonsin. Har under alla dessa år aldrig haft en enda downperiod, aldrig känt att inspirationen varit sämre.

Genom åren har prylmängden successivt ökat i volym, men fokus har alltid varit mot själva bildskapandet och fotograferingen. Hur och varför har alltid varit centralfrågorna, mer än vad eller vilket. Har sett mängder av fotografer komma och sedan försvinna, vissa av dessa fulla av både fantastiska tips och goda råd - men få har varit där under alla åren.

Enda vägen mot att utvecklas till en riktigt bra fotograf är att fotografera mycket och ofta. Och att prioritera den tid som behövs till detta. Det finns inga genvägar som håller över tid. Kanske på kort sikt, men inte som är hållbart i längden.

Mvh Terje
 

fotobollfoto

Well-known member
Precis! Det stora nöjet är ju processen [...]
Enda vägen mot att utvecklas till en riktigt bra fotograf är att fotografera mycket och ofta. Och att prioritera den tid som behövs till detta. Det finns inga genvägar som håller över tid. Kanske på kort sikt, men inte som är hållbart i längden.

Mvh Terje
Finns det någon definition - någon skala - att jämföra sig mot?
Vad betyder bra jämfört med riktigt bra?
Hur bra vill jag bli?

Jag fotograferar för att det är roligt och för att det är givande att dela med sig av bilder. Jag fotograferar inte för att bli en bra (eller riktigt bra) fotograf. Men jag blir nog lite bättre efterhand ändå. Framförallt har resultaten börjat bli mer stabila. Om de få riktigt bra bilderna förut var en slump, så är det lite oftare som slumpen inträffar numera (för att parafrasera en känd skidåkare).
 

Bengf

Well-known member
Om man är trött på uppgraderingsfrågor så är det bästa att bara scrolla sig förbi, man behöver ju inte gå in och läsa/besvara dessa trådar :)

Ser inte de uppgraderingsfrågorna som ett problem faktiskt, man scrollar förbi och man behöver inte besvara trådar om man inte vill :) Däremot de trista svaren va lite ts behöver för "kameran för inte bilden, fotografen gör" och "bästa kameran är den du har med dig" och följande 5 sidor med forumrävarnas tekniska tuppfäktning sinsemellan om nått jäkla flangeavstånd ts aldrig undrat över som riktigt tråkig.
Inte sällan besvarat av någon som själv leker med 2-3 system...ett streetfoto-hus när fullformataren får vila hemma, för man kan ju inte använda m4/3-resekameran då :)

Sen har jag nog fasen aldrig köpt ett hus eller objektiv som gjort mig sämre som hobbyfotograf, och jag fick en riktig fotografisk rush när jag äntligen kunde byta mitt 55-250 med variabel bländare mot ett 70-200/2,8 även om min fototekniska kunskap inte då kunde motivera köpet.
Och jag kan erkänna utan omsvep att varje köp jag gjort har min kunskap varit lägre än prylens förmåga.
Och jag tror det gäller säkert 95% av fotosidans alla medlemmar om vi ska vara ärliga ;-)

Ser inget fel i den lust och nyfikenhet som väcks och släcks av ett inköp någon vill göra.
Du gör helt rätt, fortsätt precis som du själv önskar och vill och känns bra för dig.
Vill du byta din magnifika A7RIV mot den nya superkameran EOSR5 så gör du så.

Jag tänker att 80% av alla människor med inkomst flera gånger under sitt liv köpt grejer från mopeder till bilar, kläder, hus, båtar, väldigt ofta för att visa på sin status och för att man kan, resa utomlands var ett måste för många, inte gick det att komma till jobbet efter semestern och säga att man varit hemma, men den statusen kommer nu, det blir ryggdunkningar när du berättar att du inte flugit på 5 år. telefonen är 8 år gammal osv.

Och måste man bli så förbaskat bra på sin hobby, jag har varit intresserad av natur och djur hela mitt liv men inte skulle jag kunna ställa up i 10000 kronor frågan, jag skulle inte klara av inträdes försöken första frågor förmodligen.
 

fotobollfoto

Well-known member
[...]
Och måste man bli så förbaskat bra på sin hobby, jag har varit intresserad av natur och djur hela mitt liv men inte skulle jag kunna ställa up i 10000 kronor frågan, jag skulle inte klara av inträdes försöken första frågor förmodligen.
Helt enig. Varför måste man bli duktig?
Sannolikt har du lagt en hel del pengar på prylar som gjort livet i naturen både bekvämare och roligare, men utan att i sig göra dig duktigare.
 

acke

Well-known member
Helt enig. Varför måste man bli duktig?
Sannolikt har du lagt en hel del pengar på prylar som gjort livet i naturen både bekvämare och roligare, men utan att i sig göra dig duktigare.
Man kan definitivt ha foto som hobby utan att vilja bli duktig. Nöjet räcker för många. Men trådens ämne är hur man bäst utvecklas som fotograf. Man får alltså anta att trådskaparen vill bli duktigare (vad duktig nu innebär).
 

Elinchrom ELC 125 - ELC 500 studioblixtar