Beskär du dina bilder i efterhand?

[fargo]

Okej, arleklint!

Det finns en faktor till (säkert flera också som jag inte kommit på bara...) som kan vara värd att diskutera:

- Är det bra eller dåligt att man komponerar bilden ute i fält?

Bland fördelarna måste nog nämnas att man tvingar sig själv att träna upp bildseendet och att alltid fundera extra noggrannt över hur kompositionen kan tänkas stämma överens med det man vill uttrycka. (Det där med pixlar och upplösning är välan redan avklarat?)

Till nackdelarna hör att det är svårt och tidskrävande och att resultatet ändå inte överensstämmer med de intentioner man från början hade... Man kan också tänka sig att man blir hämmad i sitt skapande genom att alltid "teoretisera" innan knäppet. Men, de som kan, säger att det efter en tid sker väldigt intuitivt.

En annan nackdel som oftast nämns är bildformatet, och att det låser fast mig i mitt skapande/knäppande.

Det håller jag inte med om.

Jag ser det snarare tvärtom. Det tvingar mig att anpassa min mycket begränsade förmåga till något som i stort sett är obegränsat (dvs antal möjligheter att göra en bra bild i 24x36 format). Har jag blivit så duktig att jag begränsas av min kamera så, ja...jag vet inte vad!

Ännu en sak: Det är absolut inte lätt att beskära en bild på ett bra sätt. Det kräver också sin träning. Jag skulle nog vilja hävda att för att kunna beskära en bild på ett bra sätt måste man vara en väldans bra fotograf/ha ett bra bildseende.

Ännu en sak, del två: Det här har givetvis också med mina mål att göra. Vill jag producera så många bra/acceptabla bilder som möjligt, så avstår jag från att fundera över beskärning eller inte.

För mig har det aldrig varit ändamålet.

 

[raderad medlem]

Jag fattar inte detta resonemang att "Har jag blivit så duktig att jag begränsas av min kamera så, ja...jag vet inte vad! "

Vill Lisa fem år, när hon skall ta sin första bild, göra ett runt foto av sin mamma, så har hon ju blivit begränsad av kamerans format utan att kunna ett skvatt.

Skulle det då vara "proffisgare" om hon höll upp ett papper med hål i framför objektivet när hon fotade, än om hon lade ett papper under förstoringsapparaten i mörkrummet?

 

[Arleklint]

Jag förstår heller inte kopplingen att man måste vara duktig för att använda sig av "udda" format. Kan du förklara närmare? Vilka format man väljer beror nog inte av skicklighet, utan snarare av en känsla om hur man vill förmedla sitt motiv.

 

[fargo]

Så här ser tankekedjan ut:

Jag har ett format att välja på (det kan vara vilket som helst) och är ute för att fotografera. Ett spännande och intressant motiv dyker upp! Oavsett vilket format jag har med mig kan jag (om inte så lära mig) få till en bra bild utifrån de förutsättningarna. Innan jag har uttömt alla de möjligheterna, som står till buds med mitt enda (för tillfället tillgängliga) format, lär det dröja ett bra tag.

Om jag däremot har blivit så duktig att jag uttömt alla de ovan nämnda möjligheterna (i tanken förstås, där på platsen) och kommit fram till att ett annat format är den enda lösningen. Då är jag alltså så duktig att, ja...jag vet inte vad!

Det här har alltså inte att göra med duktighet vid valet av format. Vad jag däremot menar, är att det nog är bra om man anstränger sig till det yttersta för att lära sig det format man för tillfället släpar runt på. Anledningarna till det har jag försökt argumentera för i tidigare inlägg (kommentera gärna dem!).

Sen vill jag också påpeka att när man för sådana här "princip/teori-diskussioner" så kan steget till det verkliga livet ibland tyckas långt. Även steget till en själv. Men det borde väl inte hindra någon från att fundera och försöka diskutera runt vad man kommit fram till.

Vad gäller Lisa så får hon nog vänta i en sådär 15 år innan hon kan deltaga i diskussionen. Tills dess ska hon bara vara barn och ha kul. Gärna med kamerans hjälp!

 

[Arleklint]

Då ser jag följande skillnad i våra synsätt. Rätta mig om jag uppfattat dig fel.

Du anser av någon anledning att alla de utsnitt som kan göras i kamerans format är att föredra framför andra format. Andra format är inaktuella ända till dess man testat all utsnitt i kamerans eget format. Varför?

Jag anser att andra (för kameran udda) format i vissa lägen kan vara att föredra framför kamerans eget format. Anledningen är att jag hellre anpassar formatet till motivet än motivet till formatet. Jag vill låta motivet styra utformningen av min bild - inte kameran.
Detta kräver i mitt fall gott om pixlar för att ha råd att offra dem, men det är en ekonomisk fråga och en annan diskussion.

Vad Åsa menade var nog att Lisa var begränsad av kamerans format trots sin bristande erfarenhet om foto, och att beovet att övergå till "udda" format kan finns trots bristande erfarenheter i kamerans eget format

 

[elmfeldt]

Hmm. jag förstår vad du menar, men stämmer det verkligen?

Kan du inte ladda upp ett exempel på detta, där man ser originalet och sedan det valda utsnittet?

 

[Arleklint]

David:
Var det till mig?
Isåfall skall jag söka ett "pedagogiskt" exempel ikväll.

 

[elmfeldt]

Yepp. Vore kalas.

 

[Arleklint]

Ett exempel

Ett exempel som jag omgående tänker på är detta.

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm?ID=46992&set=lp

Bilden är skuren i nederkant för att få linjen att gå från hörn till hörn

Tänk på att mitt digitala format inte är 24 x 36, utan snarare 27 x 36 om man räknar om det.

 

[fargo]

"Av någon anledning"? Inte har väl allt jag skrivit varit förgäves?

Du skriver att du hellre anpassar formatet till motivet än motivet till formatet. Jag ser det snarare som att du väljer format efter motiv (i sådana fall). Den som anpassar formatet till motivet är väl den som låter formatet vara som det är och springer runt och kliar sig i nacken på jakt efter rätt utsnitt osv., eller? (Kanske är det bara orden som spelar oss ett spratt här...).

Min poäng är ju just den att oavsett motiv och alla faktorer man tänkas kan, så räcker det man har för handen väldans långt om man anstränger sig. Känner man sig trots detta begränsad, så måste man uttömt en hel massa möjligheter innan man kommer fram till det ställningstagandet.

Den bild som du visar som exempel, som jag för övrigt tycker är bra, tror jag du kunde fått till utan att beskära den. Dvs. du kunde att satt diagonalen som du ville vid fotoögonblicket.

Och det är väl här någonstans vi går om varandra. Jag är fortfarande ute i fält medan du sitter hemma i "labbet". Men diskussionen började väl någonstans med att "varför beskär vi och/eller är det okej att beskära?".

Sedan har jag hävdat att det nog är fördelaktigt att tänka efter före. Och det av flera anledningar!

 

[Arleklint]

Ja, orden spelar oss spratt

Det känns väldans fel om det ses så att jag inte är ute och inte anstränger mig. Min tid ute är nära nog all min fritid och min tankemöda inför varje exponering är stor. Min tid vid datorn är minimal jämfört. När jag sitter vid datorn vet jag ju redan hur jag tänkt skära - om jag tänkt skära.

Jag står ju ute i SKOGEN och väljer BÅDE format och utsnitt!

Om jag satt "strecket" efter flygplanet från hörn till hörn vid exponeringen hade horisonten blivit sned. Det gillar inte jag.

 

[jimh]

Fast just i exempelbildens fall kunde du ju fått till en perfekt diagonal med lite fotarbete eftersom det inte fanns några viktiga förhållanden mellan de olika bildelementen som inte fick rubbas.

Men bortsett från att just exempelbilden inte var ett så klockrent exempel håller jag med dig. Jag tycker inte att kamerans format är heligt utan frångår det gärna när motivet så önskar.

Kamerans format är trevligt för att sökaren är ett smidigt kompositionshjälpmedel och för att den tekniska kvaliteten blir högst om jag utnyttjar hela mitt dia, men annars känner jag inga bindningar till det. Men jag har full förståelse för de som gör det.

 

[fargo]

Nu blev det lite väl personligt, arleklint.

Jag har aldrig varit ute efter att diskutera just dina bilder, eller din teknik, eller den tid du lägger ned på fotandet. Att du är seriös i ditt fotande har jag faktiskt aldrig ifrågasatt.

Att anstränga sig för att hitta rätt utsnitt, är en formulering som jag tycker man ska kunna använda sig av. Att tanken hos den som läste detta blev "men jag anstränger mig också", hade inte föresvävat mig.

Det var väl något annat än olika personers teknik och inställning vi diskuterade, nämligen beskärning. Och i förlängningen av det har jag hävdat att formatet i sig inte är en anledning att beskära.

Nu åter till sak. (Hoppas jag

 

[Arleklint]

Fargo: din mening:

"Jag är fortfarande ute i fält medan du sitter hemma i "labbet". - kändes personlig och fel.

Ja, åter till sak... låt oss komma ett steg till.
Tror du att du kan försöka förklara vad det är som gör att du föredrar just 24x36 format. Varför känns det fel att lämna det om motivet "står och ber om" 24x24? Är en bra bild 24x36 bättre än en klockren bild 24x24?

 

[Arleklint]

Jim:
Jag förstår inte vart du menar att jag skulle förflyttat mig, men detta skall vi inte göra en sevdo-diskussion av.

 

[fargo]

Formuleringen fält/labb var ett sätt att försöka sätta fingret på var vi gick om varandra i diskussionen, ingenting annat. Det var alltså inget värdesättande av fält- respektive labbarbete. Bägge är naturligtvis nödvändiga i processen.

Själv har jag inget favoritformat! Men de kameror jag äger "råkar" ha just 24x36 och det försöker jag lära mig behärska. Hade det varit 24x24 hade arbetet koncentrerats på det (och i sådana fall hade jag nog inte varit intresserad av att göra bilder i 16x24).

Nu används "jag"-et ovan som bärare av det sakliga. Jag vill så lite som möjligt blanda in mina egna tillkortakommanden i det här!

Anledningarna har jag diskuterat tidigare, och de ingår som en del i den syn jag har på utrustning och prylar överhuvudtaget:

- Utnyttja din kamera till fullo! (Här har vi olika tolkningar av "utnyttja", helt klart.)
- Låt inte kameran begränsa dig! 99% av uppgiften ligger ändå på dig och din förmåga att använda det du har för händerna på bästa tänkbara sätt. Eller med andra ord: Världens bästa fotograf behöver inte världens bästa kamera.
- Använd aldrig ordet "om". Försök igen!

Det här är alltså några av de funderingar jag har i bakhuvudet när jag försöker knyta ihop allt på ett konsekvent sätt.

 

[Arleklint]

Vi gick inte om varandra i diskussionen angående fält/labb. Vi gör båda vårt arbete i fält och resonerar således utifrån liknande erfarenheter.

Jag söker "grundorsaken" som gör att vi tänker olika, utifrån dina avslutande punkter gör jag följande tokningar. Är de rätt?

DU vill utnyttja din kamera till fullo och menar då att du vill lära dig skapa det bästa som går utfrån dess förutsättningar och format.
JAG vill utnyttja motiven till fullo och med ett godtyckligt verktyg återge det motivet så tydligt som möjligt utifrån vad jag ser i det.

Finns det utifrån detta en skillnad mellan oss i att du utgår från kameran och jag från motivet? Jag misstänker en skillnad som kanske kan vara orsak till våra olika sätt att jobba.

DU anser inte att man skall låta sig begränsas av kameran.
JAG håller med dig fullständigt. Just därför kan jag t.o.m tänka mig att frångå kamerans format.

DU säger "Använd aldrig OM - försök igen"
JAG säger Jajjamensan, försök tills det funkar!

 

[elmfeldt]

Hmm. Jag förstår inte det där med motivet till fullo. I exemplet ovan skär du lite i underkant och det skulle du kunnat gjort på plats. Det finns ju inget i förgrunden som är avgörande för kompositionen och som du riskerar att få fel pespektiv i.


Vad jag däremot förstår är att komponering med tanke för panorama eller kvadratiskt format inte kan åstadkommas. Men mellantingen?

 

[Arleklint]

Vad angående motivet förstod du inte? Jag är rädd att svara på fel sak.


Angående exempelbilden så skar jag den givetvis inte fysiskt på plats, men tog bilden med vetskapen om att jag skulle skära nertill när jag kom hem till datorn.

Orsaken till att jag (i fält) bestämde mig för att skära bilden var att jag ville ha "strecket" efter flygplanet exakt från hörn till hörn i bilden. Jag inser inte att jag skulle kunnat komponera mig till detta i kamerans format.

Om panorama, kvadrat och 24x36 är bra format, vad är felet med mellantingen?

 

[fargo]

Nja. Som jag tidigare nämnt så känner jag inte till några motiv som bara låter sig fångas av ett visst format.

Orden "begränsas av" har vi, som du förstår, olika tolkningar av.

Men på den sista punkten tycks vi vara fullständigt överens!