Annons

Bildhanteringen i efterhand roligare än själva fotograferandet..eller!?

Produkter
(logga in för att koppla)

forstheim

Aktiv medlem
För mig är det som rubriken lyder..roligare att greja med mina filer/bilder i bildbehandlings-/katalogiseringsprogrammet än att faktiskt utföra själva fotograferandet.

Att fotografera känns i stället nästan mer som ett nödvändigt ont - ett steg man måste passera för att komma till det roliga/roligaste steget helt enkelt. Visst är man också kreativ i den stund då man fotograferar, men det är i bildbehandlingsprogrammet som bilderna ändå "får liv" på något sätt tycker jag. I alla fall är det så jag känner trots att jag inte gör några avancerade/manipulativa saker i mitt bildbehandlande.

Kanske beror denna känsla på att jag mest har fotograferat landskap i mina dar, vilket kräver ett lite annat förhållningssätt än om man spatserar omkring med kameran på axeln och spontanfotograferar människor på stan eller liknande. Landskapsfotograferande kräver inte sällan mer utrustning att släpa på, större noggrannhet vid komposition, kanske behöver man använda filter, ibland står man i märkliga positioner, man kan få vänta länge på rätt ljus, trådutlösare eller timer bör man använda etc. Inte ett särskilt spontant sätt att fotografera på om man säger så.

Jag skulle nästan kunna tänka mig att lägga kameran på hyllan för gott så länge jag i alla fall får hålla på att greja med bilder i mitt bildbehandlings-/katalogiseringsprogram. Kanske mer vanligt att man känner tvärtom i och för sig, d.v.s. att man tycker själva fotograferandet är otroligt kul medan bildbehandlingsbiten och katalogiserandet är det trista i sammanhanget!? Hur känner ni?
 
Nej hoppas jag aldrig kommer känna så.
Den känslan att fånga ögonblick och träffa människor i samband med detta är oslagbar.
Eller känslan att gå ut i naturen och njuta och se en rovfågel dyka ned mot sitt byte....
Stå på en amerikansk fotbollsmatch och se och fånga tacklingarna i luften, se glädjen i ögonen på ungdomar som gör framsteg.. m.m.

Jag gillar bildbehandling också MEN utan känslan bakom kameran skulle det inte vara samma sak.

"My cup of tea"

Ps du bad om en åsikt
 
Jag tycker det allra roligaste är när man just laddat över bilderna till datorn. Det är lite som när man var barn och fick en julklapp - vad ligger i paketet? Ibland blir man glatt överraskad och bilderna är jättefina, ibland är man besviken när det mesta är missar och inte alls avspeglar det man kände när man tog bilden.

Att jobba vidare med bilderna är alltid kul, alltid kan man förbättra dem på något vis. Att lägga till keywords och location är däremot ganska trist. Det jobbet brukar jag göra stötvis för att inte krokna helt.

Själva fotograferandet tycker jag oftast är kul men ibland kan det upplevas lite stressigt om det är en situation där man har kort om tid på sig att fånga ögonblicket. Lyckas man är dock känslan härlig.

Jag skulle nog inte kunna tänka mig att plocka bort någon del av kedjan. Att t ex bara fotografera och sedan lämna bort bilderna till någon annan för efterbehandling skulle kännas helt knäppt. Likaså skulle jag aldrig vilja sitta och pilla med andras bilder i någon större omfattning.

Lite av varje är alltså min melodi.
 
Helt förståeligt att känna så enligt mig. Jag drar ofta paraleller till annat och här kommer en till :). När min bror byggde sitt hus så fällde han först träden i sin svärfars skog, ett sågverk sågade upp det till plankor och brädor. Han gjorde själv alla fönster, dörrar och köksinredning mm där han jobbade. Där är väl själva fotograferandet.
Han byggde sgs allt själv utom el och vvs och sånt. Kan liknas med redigeringen.
Familjen flyttade in> print och inramning.
Ok, det är väl lite extremare att börja i skogen än att fotografera men alla behöver inte vara intresserad av alla steg.
 
Jag tycker det allra roligaste är när man just laddat över bilderna till datorn. Det är lite som när man var barn och fick en julklapp - vad ligger i paketet? Ibland blir man glatt överraskad och bilderna är jättefina, ibland är man besviken när det mesta är missar och inte alls avspeglar det man kände när man tog bilden.

Att jobba vidare med bilderna är alltid kul, alltid kan man förbättra dem på något vis. ....
Lite av varje är alltså min melodi.

Just precis så är det, julafton varje gång och alltid lika spännande att köra in SD-kortet i datorn. Sortera bort till raderahög och fixa med några få enstaka som blir kvar. De foton som jag tror blev bra när jag tog dem kan bli en besvikelse, medan andra som liksom bara blev och togs bara av nyfikenhet men i tanke att de förmodligen kommer att hamna i raderahögen kan bli de bästa i "i den rullen". Alltid lika roliga överraskningar.

Spelar ingen roll hur sent man kommer hem efter exv en norrskensstund så bara måste man tjuvkika lite på bilderna innan man går och lägger sig, och så blir man kvar vid datorn alldeles för länge....

Alltid bär man en bild i huvudet som man skulle vilja ta..... men inser att min förmåga är begränsad både vid själva fotograferandet och vid efterhanteringen. Nybörjare som jag är....Men fantisera kan man ju alltid...Lär mig hela tiden.
 
Jag tycker nog att det är lika kul med att både fotografera och att bildbehandla efteråt, 50/50 skulle man kunna säga. Däremot så är de filer som kameran levererar alltid bara 'förslag' på bilder, det slutliga resultatet kommer först efteråt när jag fått redigera bilden och ser det slutliga resultatet, och det är bara då som jag kan bli riktigt nöjd..
Hälsn!
 
För mig så har vissa tillfällen i mitt liv blivit lite förstörda, då jag alltid vill ha med kameran och ta fina bilder. Svårt att njuta av tex norrsken med min flickvän utan att jag skall plocka med mig stativ, kamera och stå där lääänge tills hon ledsnar och fryser.

Jag älskar att fotografera, jag älskar att köpa nya fotoprylar och experimentera med dem.
Men jag gillar lika mycket att sitta framför datorn och pyssla med bilder.
Man kan hitta bilder i bilderna, när man beskär bort saker och fokucera på andra detaljer än vad man ser från början.

Jag skulle dock aldrig vilja arbeta med foto. För mycket press på att få de bästa bilderna och sedan press på att kunden ska ha massor av bilder. Jag lägger då inte lika mycket fokus på att redigera Perfekt utan bara att det skall fungera för att rädda situationen.

När jag fotograferar för min egen skull och redigerar bilderna efteråt så kan jag sitta väldigt länge med bara en bild och få till det precis som jag vill ha utan press. Samma sak när jag är ute själv och fotograferar, typ landskap.

Men svaret på frågan så gillar jag att fota och redigera lika mycket om det är bilder till mig själv eller någon vän.
 
Ligger nåt i det, det är ju slutprodukten man vill åt och det är det man har kvar....... Allt jag gör, all utrustning är ju endast för att få fram min slutprodukt ur datorn (eller skrivaren). Allt annat är ju endast steg på vägen.
 
För mig är bildbehandlingen något nödvändigt ont, fotograferar hellre och gör så mycket jag kan med kameran på plats. Detta är nog något arv efter alla år med fotografering med diafilm där det var närapå omöjligt att göra något med bilden efteråt.
Är mera fotograf än redigerare.
 
För mig är det en och samma process.

Vissa bilder som t ex kunduppdrag kanske är mer fokuserade på själva fotograferingen eftersom det är t ex personalbilder som ska tas fram Andra uppdrag som är mer speciella vet jag redan från början skall redigeras kraftigt och ser därför bilderna som start för jobbet ( och i vissa fall kanske bilder ska läggas ihop till en färdig produkt och då blir det ju än mer uppenbart).

För att även få utlopp för mer avancerad redigering och få sitta och grotta ner mig i detaljer i bilden ser jag till att ha personliga projekt vid sidan om kunduppdragen eftersom denna typ av bilder mycket sällan går att få betalt för om man ser på antalet timmar spenderade. Förra året gjorde jag en utställningsserie med höghastighetsbilder på sönderskjutna julgranskulor. All den tid som lades ner på att ta dessa bilder och pröva sig fram skulle ingen kund velat betala. De färdiga bilderna däremot kunde ju säljas och alla intäkter blev en bonus till mitt personliga projekt :)

Många gånger ser jag det som en fördel att faktiskt ha en utbildning i redigering eftersom jag vid en svår fotograferingssituation kan vara mer flexibel ( vilket kunden uppskattar eftersom arbetet går fortare) eftersom jag redan i det ögonblicket planerar vad som kan åtgärdas i efterhand.

Men för mig är detta ingen stor diskussion eftersom vi alla arbetar olika och resultatet är för mig viktigare än vägen dit. Kamera och Photoshop är för mig två lika viktiga delar i mitt arbetsflöde.
 
Nej hoppas jag aldrig kommer känna så.
Den känslan att fånga ögonblick och träffa människor i samband med detta är oslagbar.
Eller känslan att gå ut i naturen och njuta och se en rovfågel dyka ned mot sitt byte....
Stå på en amerikansk fotbollsmatch och se och fånga tacklingarna i luften, se glädjen i ögonen på ungdomar som gör framsteg.. m.m.

Jag gillar bildbehandling också MEN utan känslan bakom kameran skulle det inte vara samma sak.

"My cup of tea"

Ps du bad om en åsikt

Jag förstår dig helt och hållet och uppskattar din åsikt! :)

Själv vistas jag väldigt mycket ute i naturen som fågelskådare, så jag får min dos av naturnjutning den vägen kan man säga. Däremot kan jag inte njuta i alls samma utsträckning om jag är ute i naturen med kameran eftersom motivsökandet, kamerainställningar, grejande med filter, ens fokus på att exponera i rätt ögonblick osv delvis kommer i vägen för det. Nu fotograferar inte jag så mycket människor, men om jag gjorde det så är jag säker på att jag skulle tycka att själva fotograferandet vore roligare än vad jag just nu tycker att det är. Dels för att alla möten med människorna skulle berika en på olika sätt och dels för att fotograferandet blir lite mer spontant (oftast).
 
Jag skulle gärna lämna bort urvalet av bilder samt redigeringen av bilderna till någon annan om jag kunde. I viss mån kan man ju göra det har jag hört, kanske att jag skulle prova det?
Urvalet är ju svårare att lämna bort men redigeringen kanske?

När jag plåtar så tar jag väldigt många bilder så det blir väldigt tidsödande att gå igenom bilderna, göra urval och sen redigare. Jag behöver dels bli bättre på att göra urvalet och även snabbare på att redigera bilderna, lär mig hela tiden men säkert mycket kvar att lära!

En väg att gå kan också vara att från början lära mig att ta färre bilder fast det känns lite osäkert. Idag vet jag att av de bilderna jag tar så blir ca 10 % av dem så bra att jag kan leverera till kund så ett stort antal tagna bilder blir en slags garanti för mej själv att jag har något att leverera.
 
För mig är fotograferandet viktigast; det kan vara rent meditativt när man har en tidslucka där-och-då med kameran utan störning. Även om ljuset är skit och motiven sådär så utmanar jag mitt seende, letar motiv, bildvinklar och utsnitt och kan försjunka totalt i det. Häromdagen tillexempel skjutsade jag min pappa till sjukhuset och medan han utsatte sina ögon för medecinsk behandlig hade jag 35 minuter vid Naturrum Oset i soluppgången. Det var frost. Både ljus och motiv var toppen. Jag har säkert ett 10-tal riktigt fina bilder på mitt minneskort. Jag vet inte exakt, för jag har inte laddat över dem i datorn än.

Men när den dagen kommer att jag tittar på dem så kommer det säkert att kännas kul att färdigställa dem med rätt efterbehandndling. Men det är alls inte huvudsaken.
 
För mig är fotograferandet viktigast; det kan vara rent meditativt när man har en tidslucka där-och-då med kameran utan störning. Även om ljuset är skit och motiven sådär så utmanar jag mitt seende, letar motiv, bildvinklar och utsnitt och kan försjunka totalt i det. Häromdagen tillexempel skjutsade jag min pappa till sjukhuset och medan han utsatte sina ögon för medecinsk behandlig hade jag 35 minuter vid Naturrum Oset i soluppgången. Det var frost. Både ljus och motiv var toppen. Jag har säkert ett 10-tal riktigt fina bilder på mitt minneskort. Jag vet inte exakt, för jag har inte laddat över dem i datorn än.

Men när den dagen kommer att jag tittar på dem så kommer det säkert att kännas kul att färdigställa dem med rätt efterbehandndling. Men det är alls inte huvudsaken.

det är så intressant att läsa hur olika vi ser på vårt fotograferande!
Fortsätt att delge hur ni ser på det!
 
det är så intressant att läsa hur olika vi ser på vårt fotograferande!
Fortsätt att delge hur ni ser på det!

Det är just därför som det ibland är nästan helt hopplöst att diskutera fotografering - vi har så olika uppfattning om vad som är viktigt.

Själv ser jag efterbehandlingen som en del av skapandeprocessen. Det är då man får möjlighet att forma bilden så att den verkligen ser ut som verkligheten gjorde vid exponeringstillfället.
 
Det är just därför som det ibland är nästan helt hopplöst att diskutera fotografering - vi har så olika uppfattning om vad som är viktigt.

.

ja precis och det är därför det är så intressant med en sån här tråd där varje inlägg blir lite mer beskrivande av hur var och en ser på sitt fotograferande, inte så mycket tyckande om vilken sensorstorlek som är bäst (finns många andra såna trådar)

jag tycker verkligen det är ap-kul att fotografera, jag trivs i själva rollen som "fotograf" men jag jag aldrig varit i närheten av att upplevt det som meditativt, snarare att jag får adrenalinkickar av det!

och när jag sen tankar över bilderna i datorn och vet att det är flera tusen bilder så känns det ungefär som när man har en jättestor gräsmatta framför sig som skall klippas med en liten gräsklippare, man vet att det måste göras och man vet att det kommer att ta tid. Man vet också att det blir INTE roligare att skjuta upp det till senare! ha ha ha

fast jag kan också tycka om den kreativa bit som finns i redigeringen, tyvärr har jag oftast inte särskilt mycket tid att vara kreativ på varje bild utan jag vill egentligen bara så snabbt som möjligt nå fram till bästa möjliga bild inom rimliga gränser, "tillräckligt bra - tillräckligt snabbt" typ. :)
 
Jag kan även tycka det är kul att bränna av sådär 300 bilder.
Låta dem ligga i datorn och plocka fram en bild då och då när jag känner för det.

Kanske man hittar en 2 år gammal bild man börjar fila på och få den snygg.
Man utvecklas ju även på sättet man ser i bilderna. Då jag fotar i raw så kanske jag får till en helt annan redigering idag än när jag tog bilden för 2 år sedan. Brukar gå tillbaka och jämföra osv.
 
Det där med att gå tillbaka till gamla bilder kan jag känna igen. Så här på vinterhalvåret fotar jag mindre än på sommaren och då händer det att jag tar en mörk kväll och plockar fram några gamla bilder som jag redigerar på nytt.

Känner att jag ofta får ett resultat som jag tycker är bättre än första gången.

Om det verkligen är så kan man fundera över. Mina egna preferenser om hur en bild skall behandlas varierar nog lite över tid. Ibland har jag en period när jag vill beskära allt hårt och gärna använder 5:4 format, ibland är det tvärtom där jag gillar lite mer luft och helst behåller originalformatet 3:2.

Helt klart en kul del av bildbehandlingen att då och då gå tillbaka till gamla bilder.
 
För mig är bildbehandlingen något nödvändigt ont, fotograferar hellre och gör så mycket jag kan med kameran på plats. Detta är nog något arv efter alla år med fotografering med diafilm där det var närapå omöjligt att göra något med bilden efteråt.
Är mera fotograf än redigerare.



Så slapp jag skriva själv :)
Exakt så, ute i markerna är det bästa. Dock var det trevligare att klippa och montera dia på den tiden. Pilligt när en liten bit skulle beskäras med en synnerligen tunn silvertejp t.ex
 
lika roligt båda men....finns alltid ett men...tycker dock bildbehandling är aningen jobbigt att inte få bilden som jag tänkt mig å tycker många gånger den "förstör" känslan med tanken hur jag ville att bilden skulle bli när jag tog den, lyckas jag .. då är jag nöjd
 
ANNONS
Götaplatsens Foto