Det där är inte en riktigt sann beskrivning.
För det första var och är korrekturläsarna journalister, inte grafiker. Många av dem har visserligen bortrationaliserats i samband med datorisering och allmänna nedskärningar.
För det andra är det inte korrekt att säga att journalisterna "tog över mycket av grafikernas jobb". Mycket av grafikernas uppgifter försvann när man började använda datorer som redskap istället för skrivmaskin, papper och penna. Grafikerna behövde t ex inte skriva in texterna i sätterisystemet eftersom reportrarna skrev direkt på datorer.
Trots det förekom det under flera år att man skrev ut text från datorsystemet på papper för att perforatriserna (grafikerna) skulle få skriva in texten igen (!) i samma system. Denna kontraproduktiva omväg lyckades grafikernas fack tviunga fram i sina avtal.
För det tredje var Bonniers tidningar inte de som stod vid fronten när det gällde grafikerna. Landets A-presstidningar (ägda av arbetarrörelsen) var de som först övergick till datorstödd produktion och började fasa ut grafikerkåren.
För det fjärde föll kvaliteten säkert under en omställningsperiod. Jag vågar dock påstå att i dag är kvaliteten på tidningar och tidskrifter (även den grafiska kvaliteten) skyhögt över den som i allmänhet rådde på 1980-talet.
Om du jämför produktionskedjan för och efter så ser du ju att det blev journalisterna som faktiskt kom att göra en stor del av det grafikerna gjort tidigare.
Grejen med kampen på DN var att den skedde mellan det "privata" och fackföreningsrörelsen och det har ofta lett till betydligt hårdare konfrontationer än när det skett inom "rörelsen" och arbetarpressen så länge det funnits en sådan.
Att det mest våldsamma slaget kom att stå på DN var naturligt eftersom det var de grafikerna som tilltvingat sig de bästa lönerna och villkoren genom stenhård facklig kamp. För DN och deprivata tidningsägarna var det viktigt att knäcka just DN/Expressen grafikerna eftersom de drev upp kostnaderna för hela branschen. Det var ju också därför de som kunde lade ut produktionen till andra länder.
När det gäller korrekturläsning så var en av mina barndomsvänner en sådan på DN och han var mycket riktigt journalist men jag pratar inte enbart om titeln utan faktiskt lika mycket om funktionen Erland och det har säkert du säkert också gjort när du skrev att en text tidigare kunde läsas av kanske tre personer innan den gick i tryck. Alla dessa var inte journalister. De som satte tidningen såg ju även de felen och såg förhoppningsvis till att de korrigerades. Sedan skapade ju sättarna i värsta fall egna fel men det är ju en annan sak även om även det kunde påverka slutresultatet.
Tror också att tidningarna idag ofta är bättre än de var på 80-talet och jag vet att de problem man tidigt hade med "Direktlito-tekniken" på DN var stora. Enorma mängder papper gick rakt ner i källaren i form av makulatur bl.a. p.g.a. "fejdade" offset-plåtar innan de fick fram bättre plåtar. Stavnings- och avstavningsprogrammen har utvecklats i många år nu de också.
Men en sak tycker jag verkligen sticker ut och det är den enormt ojämna kvalitet många av dagstidningarnas bilder uppvisar. Ansikten har hudtoner som varierar mellan rött och rödorange till likblekt och få verkar bry sig. Förr så var alla bilder svartvita och det var nog betydligt enklare för tidningarna att hantera det vad det verkar.
