Byggkvalitet proffsobjektiv 14-24 24-70 min story

[j3n5]

Jo man tänker sig ju att dessa gluggar är gjorda för att hänga på en pressfotograf ute på fältet. Det skulle vara intressant att se servicestatistik från yrkesverksamma fotografer, men jag antar att det inte skulle vara lika positivt för försäljningen av proffsoptik till amatörer.

 

[jorgene]

Jo man tänker sig ju att dessa gluggar är gjorda för att hänga på en pressfotograf ute på fältet. Det skulle vara intressant att se servicestatistik från yrkesverksamma fotografer, men jag antar att det inte skulle vara lika positivt för försäljningen av proffsoptik till amatörer.

Som jag skrev tidigare: "proffs-epitetet" ligger nog inte så mycket i att man skall kunna tappa objektiv rakt ner i stengolv, som att de skall hålla för "vardagligt slit", osunda miljöer och lite mindre småkrockar under lång tid.

Min gissning är, att ett genomsnittsligt konsumentobjektiv inte skulle klara ens normal yrkes- / pressfoto-miljö särskilt länge. Därmed inte sagt att proffsoptik håller för vad som helst och hur länge som helst, men med regelbunden service kan de nog tuffa på ganska länge.

Till sist, så ska man nog komma ihåg, att för varje "katastrof-tapp" i denna tråd, så går det säkert 100-tals mindre och större tapp där byggkvalitén faktiskt visat sig från sin bästa sida. Vad sedan gäller pro-husen, så tror jag kavalitetsskillnaden är än större. Det skall liksom ganska mycket till, innan en D2/D3 packar ihop och ger upp.

 

[Nikonetha]

Ett tips till trådskaparen, kolla upp din försäkring, förhoppningsvis kan du laga optiken via din försäkring.

Själv föll jag nämligen handlöst framåt med mitt 2 dgr gamla 14-24 på D300:an i somras. Optiken slog i en träspång, samt fick hela min tyngd på sig också.. Skadorna blev ungefär som du beskriver dom.. zoomringen fastnade nästan och ena motljusvingen knäckt.. Jag kontaktade mitt försäkringsbolag som tog reparationskostnaden minus självrisken.. Det var min sk allriskförsäkring som gällde här.

För övrigt har jag ramlat med mit 70-200 monterad på min D700.. inget hände.. d700 + 14-24 åkte i skogbacken i höstas och inget hände.. ibland är det jag helt enkelt så att är oturen framme så är den..

Ang att tappa saker.. jag tappade en gång ett Orrefors kristallglas i cementgolvet på min balkong.. det studsade lätt på golvet.. rullade iväg... men höll... jag tappade det från balkongräcket och rakt ner.. så som sagt.. ibland har man tur.. ibland otur...

 

[Jeppe]

Som jag skrev tidigare: "proffs-epitetet" ligger nog inte så mycket i att man skall kunna tappa objektiv rakt ner i stengolv, som att de skall hålla för "vardagligt slit", osunda miljöer och lite mindre småkrockar under lång tid.

Min gissning är, att ett genomsnittsligt konsumentobjektiv inte skulle klara ens normal yrkes- / pressfoto-miljö särskilt länge. Därmed inte sagt att proffsoptik håller för vad som helst och hur länge som helst, men med regelbunden service kan de nog tuffa på ganska länge.

Som vanligt, ett klarsynt svar från dig Jörgen. Yrkesfotograferna tappar inte objektiv från en halv meter. De slår emot, skrapar och mycket annat. kanske t.o.m. släpper det lite halvförsiktigt på en gräsmatta. Men att kräva att något ska hålla för ett tapp rakt ner i ett stengolv från en halv meter? Nja.

Betänk rörelsekraften som uppstår när 1 kg får falla fritt från 0,5 meters höjd.

 

[Erik Schalin]

Jag har fått min F5 med 35-70/2,8 dragen i golvet av dottern från ca 1m och landade på objektivet.
Allt funkar men objektivets skärpa flyttades. Lasses kameraverkstad "skimsade om"(vad det nu betyder) objektivet och gjorde det så rent & fint.

Funkar ypperligt.

Använder min utrustning i storm regn snö fuktig utförsåkning men i dessa för mig extrema fallen så byter jag inte optik.

 

[Grevture]

Som vanligt, ett klarsynt svar från dig Jörgen.

Håller med, stryktålighet handlar till allra största delen att tåla det ständiga och upprepade vardagsslitaget. Att objektiv och kameror används, monteras, demonteras och hanteras från morgon till kväll, alla dagar i veckan. Plus att det handlar om bättre täthet mot fukt, smuts, damm och döda insekter (jodå, hittade faktiskt en död tvestjärt i min gamla Canon F1 en gång

Yrkesfotograferna tappar inte objektiv från en halv meter.

Då har jag sett åtskilliga som tydligen borde få yrkesförbud

De slår emot, skrapar och mycket annat. kanske t.o.m. släpper det lite halvförsiktigt på en gräsmatta. Men att kräva att något ska hålla för ett tapp rakt ner i ett stengolv från en halv meter? Nja.

Tappen från halv meter händer nog för alla, oavsett yrkesstatus, men jag förstår vad du syftar på. Proffsutrustning byggs för att klara slitage, som en slags bonus från detta blir de då dessutom en aning mer stryktåliga även mot rena olyckshändelser (den numera berömda halvmetern), även om det senare fortfarande innebär en stor risk för haveri.

Betänk rörelsekraften som uppstår när 1 kg får falla fritt från 0,5 meters höjd.

Rörelsen är inte problemet, det är den tvära inbromsningen

 

[j3n5]

Som vanligt, ett klarsynt svar från dig Jörgen. Yrkesfotograferna tappar inte objektiv från en halv meter. De slår emot, skrapar och mycket annat. kanske t.o.m. släpper det lite halvförsiktigt på en gräsmatta. Men att kräva att något ska hålla för ett tapp rakt ner i ett stengolv från en halv meter? Nja.

Betänk rörelsekraften som uppstår när 1 kg får falla fritt från 0,5 meters höjd.

Mmm, mitt 70-200/2.8 VR rullade via locket på min kameraväska ner på ett plastgolv. Kanske hade otur när VR-motorn pajade, men jag blev förbannad då jag verkligen trodde gluggen skulle klara det. Kan inte varit värre smäll än vad som ofta sker då fotografer trängs vid evenemang. Dock har jag ramlat på klipphäll och i princip tagit emot mig med min D200 + tokina 12-24. Båda tuffar på som vanligt, men kameran har ett riktigt elakt jack i metallen på undersidan. Det finns nog lika många exempel på då utrustningen klarat sådant man inte trodde var möjligt..

 

[Jeppe]

Finns ju alltid otursfaktorn att ta med i beräkningen. Precis som Jörgen skrev, hur många gånger har incidenter utan påverkan hänt för varje incident med en? Det är ju alltid när det händer något som det kommer fram. ingen berättar om de gånger då det inte hände något.

Progluggar är betydligt tåligare, så är det bara. Det är nog alla överens om. Men därifrån är steget ganska långt till att de ska klara alla möjliga påfrestningar.

Jag tror dock inte att vi kommer så mycket längre i denna diskussion. Det blir mest rundgång nu.

 

[afe]

Min D3 åkte ner i ett klinkersgolv från att ha legat på ett frysskåp (som kanske är 70cm högt eller nåt). Det vare sig lät eller såg kul ut; displayen visade ERR och batterilocket var knäckt.

Som tur var hade jag ett lätt objektiv monterat (28/2 Ais), så vare sig glugg eller bajonett tog skada. Batterilocket kostade 300:- på Kameradoktorn, och ERR-meddelandet försvann när jag gjorde en exponering.

Jag hade tur som en tokig, i och med att kameran landade på batterilocket. Hade den landat på sökarhuset hade reparationen kostat drygt 20k (enligt Nikon).

 

[JohanAxelsson]

Jag kanske haft tur då, men jag har tappat min D80 med 18-200VR på 3-4 gånger från 1-1.5 meters höjd. Fästet till min handlovsrem (Nikon AH-4) sprack en gång och det är lite smårepor på kamerahuset. Inga problem dock. En av gångerna rullade kameran 3-4 meter nedför en backe med småsten i efter fallet, men det gick fint det med. Kanske är bra att inte ha för tunga grejer

Dock, mina tapp har gjort mig lite intresserad av Camera Armour inför nästa resa. Nån som testat?

 

[Niclasfoto]

Jag tycker nog det är du som är ute och cyklar ... Visst, kameror och objektiv är finmekanik och skall behandlas så varsamt som omständigheterna tillåter. Men fotogrejer är till syvende och sist till för att användas, inte att bäras omkring som antika porslinsvaser. Vad är ditt förslag? Att alla sätter sina grejer i en skyddad monter och bara visar upp dem till jul?

Om det är något fel som allmänt görs så är det snarare en rejält överdriven rädsla att bära med sig fotogrejer och att faktiskt använda dem.

Vanliga amatörkameror tål mer än de flesta ägare tror. stadigt byggda semiproffskameror ännu mer och renodlade proffskameror ytterligare mer. Dessutom behöver inte saker bli oanvändbara bara för att de fått en buckla eller två ...

Jag har tappat, slagit i, blött ned, smutsat ned och drällt med fler fotogrejer än jag kan komma ihåg. Min fortfarande fullt fungerande Sigma 30/1,4 hamnade i en vattenpöl så det var en halv tesked vatten innanför frontlinsen - borta efter en natt i ugnen Min 80-200 gick i stenläggningen med en smäll när någon oväntat placerade ett trappsteg där jag gick (baklänges) - efter det slutade zoomen kärva vid 135 mm ... Jag har en kompis som regelbundet haft med både sin sin D200 och D300 ner i fuktiga leriga grottor fulla med elaka vassa utstickande kanter. De funkar fortfarande även om D200 tidvis varit mer brun än svart ...

Visst, ingen precisonsmekanik tål vad som helst och alla kan ha otur. Men det största misstaget jag tycker många gör är att de snarast är för överdrivet rädda om sina grejer och missar bra bilder. Den värsta misshandeln man kan utsätta en kamerautrustning för är att lämna den oanvänd ...

Jag har erfarenheter får olika håll.. både proffsprylar och rena amatörprylar.. både positiva och negativa vad gäller båda två.

Men utan den minsta tvekan så råder det en stark tro på att konsumentprylar skall hålla för verkligt tuffa tag. det är min upplevelse av "kollegor"..

Därmed inte sagt att enkla prylar (liksom dyra proffsgrejer) kan hålla för de mest otroliga konfrontationer med naturens under av olika slag. Helt klart kan de det.

Men i ärlighetens namn så förstår jag inte att man inte skyddar sina saker mer än man ofta gör.,.. precis som om det var svårt.
Har upplevt hur andra fotografer frågar mig typ så här,, "-varför skyddar du dina prylar,, du som har proffsprylar å allt" När de själva står där med kreti å pletiprylar som inte alls skall tåla lika tuffa tag som mina prylar.. jag svarar..enkelt.. varför skall jag utsätta dem för det ? är det ngt ändamål i sig själv? Det är typ noll svårt att skdda sina prylar ifrån regn,, (om vi nu tar det exemplet). (NOLL svårt..)
Så om man då misstänker att ens konsumentkamera borde klara en given påfrestande situation så förstår iaf inte jag att man inte bättrar oddsen till sin fördel,, med så enkla medel som tex ett regnskydd. Har verkligen nol förståelse.

MVH Niclas,

 

[Grevture]

Jag har erfarenheter får olika håll.. både proffsprylar och rena amatörprylar.. både positiva och negativa vad gäller båda två.

Men utan den minsta tvekan så råder det en stark tro på att konsumentprylar skall hålla för verkligt tuffa tag. det är min upplevelse av "kollegor"..

Därmed inte sagt att enkla prylar (liksom dyra proffsgrejer) kan hålla för de mest otroliga konfrontationer med naturens under av olika slag. Helt klart kan de det.

Men i ärlighetens namn så förstår jag inte att man inte skyddar sina saker mer än man ofta gör.,.. precis som om det var svårt.
Har upplevt hur andra fotografer frågar mig typ så här,, "-varför skyddar du dina prylar,, du som har proffsprylar å allt" När de själva står där med kreti å pletiprylar som inte alls skall tåla lika tuffa tag som mina prylar.. jag svarar..enkelt.. varför skall jag utsätta dem för det ? är det ngt ändamål i sig själv? Det är typ noll svårt att skdda sina prylar ifrån regn,, (om vi nu tar det exemplet). (NOLL svårt..)
Så om man då misstänker att ens konsumentkamera borde klara en given påfrestande situation så förstår iaf inte jag att man inte bättrar oddsen till sin fördel,, med så enkla medel som tex ett regnskydd. Har verkligen nol förståelse.

MVH Niclas,

Ah, då förstår jag bättre vad du menar och håller med dig. Sorry att jag misstolkade dig först.

Kameror tål mer än många tror, men det är ingen ursäkt att inte ens försöka skydda dem mor regn, fall, smuts, barn eller andra destruktiva naturkrafter.

Som du säger, det gäller ju att förbättra sina (eller rättare sagt kamerans odds att klara sig.

 

[Niclasfoto]

jag kan vara väldans otydlig också 8)

 

[Lorryquai]

Har tappat D3:a i backen då jag skulle ta ur fotoväskan ur bilen. D3 med sigmaoptik åkte iväg 2,5 meter på asvalt. Resultat: D3an obemärkt, sigmaoptiken RIP.

//Lorry

 

[Makten]

Jag kanske haft tur då, men jag har tappat min D80 med 18-200VR på 3-4 gånger från 1-1.5 meters höjd.

Hur har du lyckats med denna fummel-bedrift? Ofta ser man fotografer med kameran i handen och remmen hängandes löst. Jag fattar inte hur man kan riskera sin utrustning på det viset. Remmen är ju till för att användas.

 

[Niclasfoto]

jag har aldrig tappat ngn kamera och har också svårt att förstå hur det går till, när det upprepas. Jag har heller aldrig haft rem på kameran,, förutom vid ngr turer på båt där det har hängts över relingen.. kanske på ngn bro också.
Har alltid haft kameran mellan ett par fingrar.

kanske tappar man kameran lättare när den ofta hänger och dinglar i remmen.. har man ingen rem så lär man sig kanske bära,

 

[jorgene]

Hur har du lyckats med denna fummel-bedrift? Ofta ser man fotografer med kameran i handen och remmen hängandes löst. Jag fattar inte hur man kan riskera sin utrustning på det viset. Remmen är ju till för att användas.

Rem ser jag i allmänhet som enbart "ett jädra elände", som ständigt har en förmåga att vara i vägen. Min D2 har jag normalt en rem på, då jag normalt använder den när det är "lite högre risker" av något slag. Men på de andra? Nej...

(Självklart finns det tillfällen då rem är högst befogat)

 

[Makten]

Rem ser jag i allmänhet som enbart "ett jädra elände", som ständigt har en förmåga att vara i vägen. Min D2 har jag normalt en rem på, då jag normalt använder den när det är "lite högre risker" av något slag. Men på de andra? Nej...

(Självklart finns det tillfällen då rem är högst befogat)

När är remmen ivägen? Jag har den runt halsen, vilket många verkar undvika för att det skulle se oproffsigt ut. På axeln däremot vågar jag inte ha remmen, eftersom den lätt glider av.

För övrigt har jag också skrotat en kamera, men det var när jag inte ens var i närheten av den. Den stod på stativ på en kajkant, och plötsligt bestämde stativet sig för att gå i pension, med följden att hela rasket blev sopor mot en betongbrygga några meter nedanför. Kamerahuset (D50) sprack, objektivet gick av och ligger på Värtahamnens botten.

 

[Nikonetha]

Jag håller nog med, remmen är många gånger en billig "Livförsäkring" för kameran.. visst kan den vara ivägen ibland när man har kameran på stativ.. men vadå.. hellre ivägen ibland, än att tappa kameran i vissa situationer bara för man inte hängt den runt halsen

 

[jorgene]

När är remmen ivägen? Jag har den runt halsen, vilket många verkar undvika för att det skulle se oproffsigt ut. På axeln däremot vågar jag inte ha remmen, eftersom den lätt glider av.

Inte oproffsigt kanske, men däremot tycker jag det är direkt obekvämt. Särskilt om vi talar om större kameror och objektiv.

Sedan "turistar" jag sällan med min kamera -- i meningen "går runt med den på magen i timmar" -- utan när jag fotograferar, så fotograferar jag. Övrig tid åker kameran ned i en "civil" liten ryggsäck. Vilket berör en annan aspekt med att gå "med kameran på magen". I städer som London och New York (dit jag åker på fotoresor), -- och säkert på andra ställen också -- så skriker det fullkomligen "jag är turist; kom och råna mig".

Men, normalt sett kan man ju så klart bära sin kamera precis som man vill. Faktum är dock att jag, på snart 30 års fotograferande, inte kan dra mig till minnes ett enda kameratapp av betydelse. Händer det så händer det (och då kommer drulleförsäkringen ta värsta smällen).