Jag funderade också så jag höll på bli ännu mer gråhårig än de strån jag nu har på vilket objektiv jag skulle köpa när jag köpte min 30D.
Valet stod mellan de två sigmagluggarna som nämnts, samt canons 18-55 och 17-85 IS. Canons 17-55 IS verkar vara väldigt bra, men för de pengarna den kostar får man en Sigma 17-70 OCH en 70-200/4L.
Jag köpte Sigma 17-70 och är så här långt helnöjd med den. Anledningen till att jag valde denna före Sigma 18-50 var det större brännviddsomfånget. Vikt och storlek är nästan identiska på Sigmagluggarna, så det är mer en smaksak vad man prioriterar mellan bl 2,8 över hela registret eller det längre zoomomfånget. Canon har ju lågt brus vid höga ISO, så det gör att jag inte känner mig begränsad av att ljusstyrkan avtar med brännvidden på 17-70. Hade jag köpt en högbrusig kamera (läs Nikon) hade jag troligen tänkt annorlunda och prioriterat ljusstyrka.
Kitgluggen 18-55 räknade jag bort från dag 1, 17-85 IS hängde med ett bra tag i mina funderingar innan den fick ge vika just för att den inte kändes riktigt prisvärd - även om IS kan vara guld värt i vissa situationer.
Du kan ju alltid komplettera med den plastiga 50/1,8, den är så billig att man nästan bör ha den i kameraväskan enbart för dess optiska prestanda.
Varför valde jag Canon istället för Nikon? Jag har haft Canon sedan tidigt 80-tal (New F-1) och är nog lite märkesskadad, sedan har vi en Eos 33V i hushållet också. Det gör att förhandlingen om objektivinköp går smidigare om den äkta hälften "också kan använda objektivet"...
