Som Plus-medlem får du: Tillgång till våra Plus-artiklar | Egen blogg och Portfolio | Fri uppladdning av dina bilder | Rabatt på kameraförsäkring och fotoresor | 20% rabatt på Leofoto-stativ och tillbehör | Köp till Sveriges mest lästa fototidning Fotosidan Magasin till extra bra pris.

Plusmedlemskap kostar 349 kr per år

Annons

Canon EF 70-200/4L IS II och 70-200/2.8L IS III

Produkter
(logga in för att koppla)
Kan någon förklara varför f/2,8 versionen har IS på 3,5 EV och f/4 har 5 EV? Inser att i verkligheten kommer vikten och balansen göra att den verkliga prestandan skiljer sig men i närmast teorin, alltså i specarna, varför skiljer de sig? Är det verkligen olika IS enheter?
 
Jag får känslan av att det är samma IS som sitter i båda men på grund av den optiska konstruktionen så begränsas den ljusstarkare 2.8-optiken, IS-enhetens möjlighet att korrigera fler steg.
 
Kan någon förklara varför f/2,8 versionen har IS på 3,5 EV och f/4 har 5 EV? Inser att i verkligheten kommer vikten och balansen göra att den verkliga prestandan skiljer sig men i närmast teorin, alltså i specarna, varför skiljer de sig? Är det verkligen olika IS enheter?

Kan bero på att linselementen i F:4-versionen är mindre = väger mindre = kan styras effektivare/snabbare. Liknande anledning ligger antagligen också bakom att micro4/3-systemet ofta har mkt effektiv stabilisering, då pga att sensorn väger mindre i fallet sensorbaserad stabilisering, och pga mindre linselement vs APS-C/FF-optik i fallet optisk stabilisering internt i objektiven.
Kan finnas mer djuplodande (och annorlunda) förklaringar naturligtvis... t.ex. kan teknisk sofistikation ordna en del och denna kan ju variera mellan tillverkarna oavsett system/format.
 
Mats har sannolikt rätt, att det är storleken på IS-elementet som styr, dels därför att ett mindre element är lättare, men ett mindre element behöver också flyttas kortare distans (eftersom förflyttningen är relativ elementets storlek)
 
Nu förstår jag ingenting. Det verkar som om f/2,8 versionens enda nyhet är "air sphere coating" och "fluorine coating". Det är samma antal linselement och samma antal UD glas och ett fluoritelement. Canons officiella effekt av stabilisatorn i den gamla var 4 steg medan de anger 3,5 steg för den nya.

Tittar man på Nikons FL variant i tester från Lens Rentals är denna lite bättre än Canons gamla. Jag trodde att Canon skulle försöka återta tronen och jag skulle bli förvånad om endast ytbeläggningar gör detta. Sympatiskt nog är priset lägre än Nikons FL.

Även f/4 versionen förefaller ha samma optiska konstruktion som dess 12 år äldre föregångare. Det nya är ytbeläggningar och ny IS enhet. Den gamla angav 4EV IS och den nya 5EV. Det låter ju inte som så mycket hänt på 12 år.
 
Mats har sannolikt rätt, att det är storleken på IS-elementet som styr, dels därför att ett mindre element är lättare, men ett mindre element behöver också flyttas kortare distans (eftersom förflyttningen är relativ elementets storlek)

f/4 II har en nykonstruerad IS-enhet med "mode 3"-funktion.

f/2,8 III har samma IS-enhet som version II från 2010. Att specifikationen sjunkit från 4 till 3,5 steg beror på att mätningarna gjorts efter olika standarder. Cipa-standarden infördes 2013.
 
Mer noggrann autofokus torde vara en skillnad. Ver II verkar designats precis innan skiftet mot mer noggrann AF.

I alla fall enligt Lensrentals undersökning (70-200 2.8 II):
https://wordpress.lensrentals.com/blog/2012/07/autofocus-reality-part-3a-canon-lenses/

Enligt Canon är 70-200/2,8L IS II USM det första objektivet en satsning som gjordes för att öka fokusprecisionen för att matcha kommande högupplösta kameror på 50 megapixel (5Ds R).

Man införde bland annat "closed loop" som innebär att objektivet kan bekräfta att skärpan verkligen ställts in på det avstånd som kamerahuset bestämt. Den typen av feedback-information ansågs ge för stor datamängd när EOS-systemet introducerades på 80-talet.
 
Enligt Canon är 70-200/2,8L IS II USM det första objektivet en satsning som gjordes för att öka fokusprecisionen för att matcha kommande högupplösta kameror på 50 megapixel (5Ds R).

Man införde bland annat "closed loop" som innebär att objektivet kan bekräfta att skärpan verkligen ställts in på det avstånd som kamerahuset bestämt. Den typen av feedback-information ansågs ge för stor datamängd när EOS-systemet introducerades på 80-talet.
Finns det mer utförlig information om "Closed loop"?
 
Fast just 70-200 2.8 IS II mätte lensrentals upp till sämre värden (i linje med övriga non-accurate lenses), jämfört med t.ex. 70-300 L (i gruppen accurate lenses), som uppbarligen har closed loop, och kom samma år.

Kanske 70-200:ans closed loop implementation inte blev lika lyckad som objektiven som släpptes därefter (ren spekulation)? Som man kan läsa i lensrentals artikel var de också lite överraskade, eftersom båda dessa släpptes under samma år som skiftet för closed loop verkade ske (non-accurate vs. accurate lens)

Ang. closed loop så beskrivs det i en tidigare artikel i samma serie
https://www.lensrentals.com/blog/2012/07/autofocus-reality-part-ii-1-vs-2-and-old-vs-new/

Edit: I ett senare inlägg i samma tema, så finns mer resonemang om closed loop:
https://www.lensrentals.com/blog/2012/08/autofocus-reality-part-3b-canon-cameras/
 
För språkordningens skulle kan jag kanske påpeka att "closed loop system" heter "återkopplat system" på svenska.

Det är en väletablerad term sen länge, men jag blir inte sur om ni använder den engelska termen ändå. :)
 
5DMKII är 10 år gammal ärvde den inte delar av autofokus från 20D, skillnaderna borde vara givna mot MKIII kan man tycka, Den nyare 5DMkIV borde vara med.
 
ANNONS
Götaplatsens Foto