En laptop är per definition en kompromiss, för det går tydligen inte att tillverka en bärbar dator som är maximalt bra för varken både det ena och det andra. Jag vill också ha en Windows-dator så Macbook har jag uteslutit.
Instämmer i det här med kompromissen, i en bärbar dator måste ju tillverkaren ta till mycket tuffare kompromisser än i en stationär. Till exempel så blir strömförbrukning en dominerade begränsning.
Men som andra påpekat, det går utmärkt att köra Windows på Macbook, just den kompromissen är inget problem längre
Som någon skrev innan så är det i stort sett bara LED-skärmar som ger möjlighet till bra ljus och färgrymd. Men inte hellet det är en garanti - eftersom en laptop är en kompromiss.
Med risk för att sväva iväg lite från ämnet skulle jag vilja förtydliga lite kring det här med led-belysning. Många har fått uppfattningen att led-belysning är lite av en automatisk biljett till bättre färger, det är tyvärr inte riktigt så enkelt.
Det är en hel rad faktorer som styr färgvisningen i en skärm, men de två viktigaste komponenterna är färgfiltren i panelen och ljuskvaliteten från bakgrundsbelysningen. Det är sällan tillverkare bryr sig om att sätta in riktigt bra färgfilter i bärbara datorers skärmar eftersom dessa med få undantag har enkla tn-paneler som av många skäl ändå inte lämpar sig för mer avancerat färgarbete.
Dioder
kan ge bättre ljus än lysrör, i synnerhet kan man få bättre ljuskvalitet till ett lägre pris, både räknat i kronor och i strömförbrukning. Men, dioder har ett problem, deras färgegenskaper varierar kraftigt med temperaturen. Så diodebelysta skärmar är ofta bättre när dioderna är i det optimala temperaturomfånget, men blir de för varma eller för kalla ger de snabbt sämre ljuskvalitet än vad lysrör ger. Titta till exempel på Samsungs XL-skärmar med sin diodmatris bakom skärmen - de har en kylfäkt för att försöka hålla temperaturen någorlunda stabil.
I bärbara datorer sitter belysningen nästan alltid längs skärmens underkant, vid gångjärnen så att säga. Detta gäller både för dioder och lysrör. Det här gör dels att dioderna ofta blir ganska varma, plus det allmänna problemet att man tvingas ha en ganska rejäl effekt på belysningen för att kunna sprida ljuset någorlunda jämnt i den tunna skärmen (det vore enklare att uppnå jämn spridning om man kunde ha en tjockare skärm).
Av vad jag har hört från tillverkare så är ofta huvudmotiven att införa diodbelysning i just bärbara att det på sikt (inte just nu) kommer att bli billigare, att det drar en aning mindre effekt, att dioderna håller längre och är mindre känsliga för fysisk åverkan. Bättre färgegenskaper kan man få, men det är enklare att få till genom att förbättre färgfiltren i panelen. Just idag är diodbelysning en dyrare teknik, något man har i lite mer påkostade modeller - som då ibland också får bättre färgfilter i panelen vilket nog gör mer skillnad.
Tydligen ska
Lenovo Thinkpad W700 vara en av de bästa bärbara datorerna för fotografer, men priset (runt 40 000 kr inkl värdtingskärmen) är tyvärr avskräckande - i alla fall för min plånbok.
När jag först såg den här datorn sa jag som Gert Fylking: Äntligen! Det mesta såg så lovande ut. Men tyvärr, skärmen är byggd med en vanlig medioker tn-panel och den inbyggda kalibratorn är en billig Huey (snålt i en så dyr dator!) och skärmen har fortfarande inte styrelektronik som låter dig påverka färgtemp och gamma - allt kalibratorn gör är precis som hos alla andra bärbara, den profilerar skärmen.
Lenovo tänkte nästan rätt, men fuskade tyvärr bort idén.
En annan mer prisvärd dator i samma kategori är den SONY VAIO AW11Z som någon annan nämnde. Den verkar i alla fall ha en lite mer påkostad skärm, även om det fortfarande är tn-panel och den fortfarande inte kan kalibreras.