Vad exakt är "TN"? Jag har ingen koll alls på skärmteknologi, men trodde i min enfald att den ganska billiga skärm jag har nu skulle vara rejält omkörd även på den bärbara fronten. Kanske ni misstar mina krav som högre än vad de i själva verket är?
Jag har för mig du själv skriver långa forminlägg emellanåt, så jag hoppas du inte misstycker ...
Enkelt uttryckt, tn är en teknik för att ordna och styra de flytande kristallerna i en platt skärm. Det är den äldsta, billigaste och mest strömsnåla tekniken. I stort sett alla bärbara datorer och i stort sett alla riktigt billiga platta skrivbordsskärmar (typ de du köper för 2000 kr eller billigare hos elektronikkedjorna) använder tn-teknik i lcd-panalen.
Ur färgsynpunkt har tn-skärmar flera nackdelar, den mest uppenbara är att färgegenskaperna förändras en hel del beroende på betraktningsvinkeln. Titta uppifrån eller nerifrån på en tn-skärm (till exempel på din Phlips 170C
och färgerna förändras rejält, färgtemperaturen likaså och gråskalor förskjuts. Rejält irriterande när man jobbar med bilder.
Eftersom tn-teknik dessutom används just när man vill få en så billig skärm som möjligt så framstår många gånger tn-tekniken dessutom som sämre än var den egentligen är - att många tn-skärmar är ojämna över ytan beror ju i sig inte på tn-tekniken utan på att man bygger de flesta tn-skärmar med billigast möjliga bakgrundsbelysning. Dessutom får de ofta enklast möjliga styrlektronik och inte mycket möda läggs på att kalibrera skärmarna under produktionens gång.
Så, kort sagt, för oss färgmänniskor finns det ofta skäl att undvika tn-skärmar: dels för att tekniken är dålig ur färgsynpunkt och dels för att tn-teknik så att säga är en varningsflagga att alla övriga komponenter i skärmen är av billigaste och enklaste slag.
Sedan finns det mer påkostade skärmar, från säg 3500-4000 kronor och hela vägen upp till 40000 kronor som byggs med bättre panelteknik, som ips eller mva/pva. Vartefter du kliver uppåt i prisnivå får du dessutom förbättringar som mer påkostad bakgrundsbelysning, bättre och mer påkostad elektronik som ger exaktare färger och mer korrekt tonåtergivning. Skärmarna får dyrare färgfilter så du kan återge större färgrymd. I de riktigt dyra modellerna mäts och kalibreras varje enskilt exemplar som en del av tillverkningen och de kan kalibreras automatiskt via program i datorn.
Det tråkiga är att bland bärbara datorer så har alla ungefär lika kassa skärmar. Oavsett om du köper en billig netbook för 3500 kronor eller ett stort släpbart prestandamonster för 35000 kronor så får du ungefär samma sunkiga bildkvalitet. Ok, dyrare laptops har större skärmar och en del har lite bättre belysning och med en blank yta kan man få en rätt medioker skärm att se snygg ut. Men det som retar mig är att man inte har samma valmöjlighet vad gäller skärmkvalitet som med lösa skärmar. Visst, jag kan ansluta en bra skärm till min laptop, men det hjälper föga när jag sitter ute någonstans och snabbt vill gå igenom en bunt bilder på plats.
Till råga på allt är skärmarna i bärbara av flera skäl ännu sämre än ens de billigaste stationär skärmarna. De är ojämnare belysta eftersom de i allmänhet bara har en enda ljuskälla (längs underkanten) och eftersom man vill göra skärmen tunn vilket försämrar ljusspridningen. Av effektskäl drar man ned på belysningen och skall man då få hyfsad kontrast får man prioritera ljusgenomsläpplighet framför kvalitet i färgfiltren vilket ger extra liten färgrymd. Dessutom har jag aldrig till denna dag sett en bärbar skärm som har en den enklaste form av kalibrering, till exempel att du kan ändra RGB-mixen - något som faktiskt finns även i de billigaste stationära skärmarna (med några noterbara och ibland dyra undantag
Angående blank eller matt yta så ser jag för- och nackdelar med båda. En matt skärm kan vara helt bedrövlig i dagsljus inomhus eftersom HELA jävla skärmen blir dassig av diffusa reflektioner, medan en blank skärm istället bara ger en spegelbild som stör mest när man har punktljuskällor.
Jag hör till dem som avskyr blanka skärmar, mycket beroende på att jag ofta vistas och jobbar i miljöer där det blir mycket störande blänk och speglingar. Andra tycker det är helt ok, och en del rent av gillar det. Mycket en smakfråga.
Tillägg: Jag har förresten funderat lite mer över användningsområdet på den eventuella dator jag köper, och kommit fram till att portabilitet kanske är minst lika viktigt. Finns det några datorer med låt säga 10-tumsskärm där skärmen är skaplig? Det värsta med dessa fjuttskärmar är nog att de i stort sett alltid verkar vara i bredbildsformat, och jag plåtar mer på höjden än på bredden:-/ Tanken med datorn bildbehandlingsmässigt sett, vore att ha den med på landet, resor eller dylikt, där man kanske inte behöver så stor yta men väl skaplig koll på hur bilden kommer att bli gällande färg och kontrast, om man sitter och bildbehandlar och väljer vilka bilder man ska radera eller behålla.
I stort sett alla bärbara datorer, oavsett storlek, har - ur färgsynpunkt - ungefär lika kassa skärmar. De mindre har ju dessutom ofta spännande bildstorlekar som 1366x768 eller liknande vilket jag personligen tycker är hämmande när man arbetar med bilder.
Men, skall en bärbar vara just bärbar ... Så bör den ju vara lätt och liten så man verkligen tar den med sig. men mycket till skärm får man inte, det blir en sak man får kompromissa bort.
