Annons

Fotograf misshandlad

Produkter
(logga in för att koppla)

Det står ju inte uttryckigen att hans fotograferande utlöste händelsen, men man får ju den känslan. Mannen blödde kraftigt från ansiktet och togs till sjukhus, men var tydligen OK för övrigt.
Fy vad hemskt! Man får ju fotografera på allmän plats. Det står i lagen. Jag hoppas att man får tag i dem och att de åker dit ordentligt.
 
Ja. Vi hade ju en tråd om det där men den blev tyvärr kapad. Jag blir själv ofta ifrågasatt när jag fotar på stan, trots att jag, precis som offret här, fotar mijön, inte tränger mig på folk. Särskilt på kvällen. Riktigt hotad har jag bara blivit en gång och jag tog det nog inte på allvar även om jag kunde ha satt dit den överförfriskade ynglingen om jag höjt handen och viftat till mig en polisbil som stod i nästa korsning. Ångrar ibland att jag inte gjorde det.

Aldrig känt mig rädd på riktigt, däremot besvärad och obehaglig till mods. Inte så kul när nån ilsket morrar "Vad fan håller du på med?" eller liknande. Men sånt här få en att tänka.
 
Sverige är det enda landet jag blivit ifrågasatt av flertalet personer, årligen. Även hamnat i ganska hätska debatter, men jag älskar att debattera så det har mest varit kul. Jag fotar dock mycket och nästan dagligen när jag är i Sverige. Fotat i över 15 andra länder utan några problem. Från de fattigaste byarna i Sri Lanka, surfbyar i Australien till lyx på Rivieran och folk i Lofoten. Just nu i Indonesien vilket är det absolut lättaste landet att fota i om man vill fota människor. Kan varmt rekommenderas. Här känner sig personer ärade och glada om man tar en bild på dom, även candid om de upptäcker det i momentet. Vid flera tillfällen har de hämtat vänner, släkt eller sina barn för att vara med på bild. De ler och skattar alltid efteråt och begär inte ens att se bilderna på skärmen. Bara glada att någon fotade dom.
Visa bilaga DSCF0250-01.jpeg
 
Ja. Vi hade ju en tråd om det där men den blev tyvärr kapad. Jag blir själv ofta ifrågasatt när jag fotar på stan, trots att jag, precis som offret här, fotar mijön, inte tränger mig på folk. Särskilt på kvällen. Riktigt hotad har jag bara blivit en gång och jag tog det nog inte på allvar även om jag kunde ha satt dit den överförfriskade ynglingen om jag höjt handen och viftat till mig en polisbil som stod i nästa korsning. Ångrar ibland att jag inte gjorde det.

Aldrig känt mig rädd på riktigt, däremot besvärad och obehaglig till mods. Inte så kul när nån ilsket morrar "Vad fan håller du på med?" eller liknande. Men sånt här få en att tänka.
 
Det har hänt ett fåtal gånger att folk krävt att jag ska radera bilder, vilket de heller inte har rätt att kräva.
 
Gick runt på Söder/Sthlm. 2005, tror jag. Fotade en liten scen... Plötsligt kommer en kille i 25-års åldern rusande från sin bil - drygt tjugo meter bort, och i kamerans riktning (jag hade en normalzoom). Och krävde att jag skulle ge honom kameran. Vägrade förstås. Då uppstod en brottningsmatch på trottoaren, vid en servering. Ett dussin människor stirrade på uppträdet.
När han inte lyckades slita till sig kameran, knuffade han mig så jag ramlade handlöst baklänges... in i en bil och fick backspegeln i sidan. Den knäcktes.
(Sprickor i några revben, kände senare). Han hotade sen att döda mig om han inte fick minneskortet. Visste inte om han bar kniv... gav honom kortet.
Stod och snackade med vittnen, när tokfan helt oväntat dyker upp, och lämnar tillbaka kortet !!) Och säger: Gör inte om det där. ; - )
Lämnar vittnesmål till polisen, och när de får killens bilnummer, ser de på varandra och nickar. /Förklarar kanske bakgrunden till situationen?/

Annars är det lugnt. Och bara det faktum att Stockholm nu för tiden är så
proppfullt med folk... bidrar väl till att ingen orkar eller har tid att bry sig?
 
Detta skedde hyfsat nära platsen där tre personer sköts ihjäl den 29 april. Jag känner mig osäkrare som gatufotograf i min hemstad Uppsala än i många andra mycket större städer, vilket är bedrövligt.
 
Det här är väl någonting relativt nytt antar jag att man riskerar att kränka någon lättkränkt gängkriminell med hyfsat stort våldskapital. Det är ju en sak att få en snyting och en helt annan att bli skjuten.

Om sedan även en svårt gängkriminell enligt lagens mening inte har någon formell rätt att kräva att man raderar bilder eller överlämnar minneskortet så är väl det rätt egalt med tanke på att många blivit dödade av ett antal av hans polare av mycket sämre skäl än det.

Det finns faktiskt få saker som retar upp folk lika mycket som fotografer med blaffiga systemkameror och det gäller gäller långtifrån bara gängkriminella.
 
Folk beter sig så lustigt. Har ett litet kontinuerligt projekt som gjorde att jag en dag stod och fotade en portal som utgör ingången till en kyrkogård. Jag stod alltså utanför och 5-6 meter ifrån. Jag ville inte ha männskor i bilden, så väntade ut några som var på väg ut. Sen tyckte jag det var grönt.

Då kommer ett äldre par bakifrån på väg mot kyrkogården. De hade helt klart sett vad jag höll på med. De passerar mig (först då jag lägger märke till dem), vänder sig mot mig med näsorna i vädret och mannen säger med högdragen min och snorkig ton: "Vi undanber oss verkligen att bli fotograferade!". Sen skrider de utstuderat långsamt mot och igenom porten, stela som pinnar i ryggen.

De såg mig och min kamera, jag såg inte dem. De kunde bara ha väntat ett par sekunder om de inte ville hamna på bild. Men nej, de måste göra en stor affär av det och manifestera sin hållning i frågan. Vad är det för fel på folk?
 
En sak jag aldrig fattat är att man ger sig på folk med stora systemkameror samtidigt som nästan alla låter mobilkameror flyga under deras radar. Det är ett visst meck att få upp en bild från en systemkamera på nätet till allmän beskådan medan det tar fem sekunder med en mobil.

... tänkte inte på det som Peter Dalles korkade uppfinnare brukade säga.
 
Folk beter sig så lustigt. Har ett litet kontinuerligt projekt som gjorde att jag en dag stod och fotade en portal som utgör ingången till en kyrkogård. Jag stod alltså utanför och 5-6 meter ifrån. Jag ville inte ha männskor i bilden, så väntade ut några som var på väg ut. Sen tyckte jag det var grönt.

Då kommer ett äldre par bakifrån på väg mot kyrkogården. De hade helt klart sett vad jag höll på med. De passerar mig (först då jag lägger märke till dem), vänder sig mot mig med näsorna i vädret och mannen säger med högdragen min och snorkig ton: "Vi undanber oss verkligen att bli fotograferade!". Sen skrider de utstuderat långsamt mot och igenom porten, stela som pinnar i ryggen.

De såg mig och min kamera, jag såg inte dem. De kunde bara ha väntat ett par sekunder om de inte ville hamna på bild. Men nej, de måste göra en stor affär av det och manifestera sin hållning i frågan. Vad är det för fel på folk?
Jag hade nog svarat att "-Jag vill verkligen inte plåta er heller." (bara för att dom betedde sig så alltså). Hade någon undanbett att bli plåtade på ett normalt sett hade jag naturligtvis respekterat det och låtit bli syrlig kommentar.
 
En sak jag aldrig fattat är att man ger sig på folk med stora systemkameror samtidigt som nästan alla låter mobilkameror flyga under deras radar. Det är ett visst meck att få upp en bild från en systemkamera på nätet till allmän beskådan medan det tar fem sekunder med en mobil.

... tänkte inte på det som Peter Dalles korkade uppfinnare brukade säga.
Jomen jag tror jag fattat det till slut. En systemkamera antyder nån slag professionalism. Tror inte folk är rädda för att bli fotade i sig (de tror inte vi tar deras själ..). De är rädda att hamna i tidningen eller på nätet.

Jag vet, det haltar ändå. De flesta bilder på sajter som Fejjan och Insta är tagna med mobiler. Och en skrämmande mängd tidningsbilder också. Men jag tror ändå att systemkamera signalerar att man har något, antagligen illasinnat, syfte med fotandet. Medan mobilknäppare bara knäpper helt utan tanke. Mobilen är vår tids Instamatic. Ingen blev rädd för en Instamatic heller.

Men märkligt är det.
 
Senast ändrad:
En sak jag aldrig fattat är att man ger sig på folk med stora systemkameror samtidigt som nästan alla låter mobilkameror flyga under deras radar. Det är ett visst meck att få upp en bild från en systemkamera på nätet till allmän beskådan medan det tar fem sekunder med en mobil.

... tänkte inte på det som Peter Dalles korkade uppfinnare brukade säga.

Precis samma tanke. Jag fotade en gång monteringen av en byggkran från utanför stängslet på byggarbetsplatsen, precis vid en central gata där tusentals människor passerar varje dag. Så klart ska byggherren komma och börja ifrågasätta om jag fotar för en konkurrent eller något annat märkligt. Jag tänkte bara "skulle jag vilja göra det så hade jag ju fotat diskret med mobilen, som alla andra hundratals personer som passerar här skulle göra". Särskilt nu för tiden när alla har 10x zoom på mobilerna.

Gamla fördomar som inte har hängt med i utvecklingen helt enkelt.
 
[.klipp..] Mobilen är vår tids Instamatic. Ingen blev rädd för en Instamatic heller.

Men märkligt är det.

Ligger nog mycket i det men sedan får man inte glömma att många som ser en mobil kanske inte direkt eller enbart associerar det med en kamera så som de flesta här ser en kamera. Det kan lika gärna vara någon som kommunicerar via t.ex FaceTime eller tar ett självporträtt ( "selfie"). Stå en stund och studera människor som passerar - ska vi gissa att bra många fler än hälften traskar runt med en mobil i handen (och i många fall med blicken i densamma....)
 
Om man vill vara smart. Se till ha en kamera som har två minnekort plats. Det blir mer och mer modeller har två. En tom att "ge bort" för att hålla kontroll över jobbigt situation. Man öppnar luckan och ger bort ....
 
Angående det där med att det ser poffsigt ut. Jag besökte en av äcklet Paludans tillställningar. Med viss tvekan, ska sägas. Vill ju inte få en sten i huvudet, men det gick så lugnt att han inte ens brydde sig om att bränna.

Jag gick runt och fotade men hade en fast punkt jag återvände till brevid en invandrarpappa med två barn. De var väldigt trevliga och vi pratade en hel del. Till slut frågade pappan var jag kom ifrån. Jag blev konfunderad då jag jag är hyfsat blond och svenskan är det ju inget fel på heller. Men jag sa Sverige, men en annan stad. Nej, nej, sa han. Jag menar vilken tidning kommer du från. Till saken hör att att jag hade en ynklig Olympus, iofs med en kort men rätt stor telezoom, och det var rätt gott om "riktiga" fotografer med stora kameror och även TV var där med riktigt stora grejer.

Nu känns det plötsligt som om jag berättat det här förut. Ursäkta i så fall.
 
Min erfarenhet är att när jag kommer med min Eos 1dx mark lll i kombination med 70-300mm f/4-5.6L IS USM så kommer det fram folk och vill bli fotograferade, vill att jag ska ta kort på dom med deras mobiler m.m. Det har aldrig varit någon som ifrågasatt vad jag håller på med. Däremot har folk varit nyfikna, och många som trott att jag fotograferar för någon tidning.

Häromdagen när jag fotograferade en bekant, så kom det fram en kvinna från ett helt annat håll och sa att hon absolut inte ville bli fotograferad.
Jag försökte förklara för henne att jag fotograferade min bekant, som stod på ett helt annat ställe.
 
Det tycker jag inte är någon bra lösning. Då ger man ju dem rätt som tror att de har rätt att kräva att man raderar bilder. Ok, i en extremt hotfull situation kanske med risk för misshandel, men generellt sett, nej.
Om man vill vara smart. Se till ha en kamera som har två minnekort plats. Det blir mer och mer modeller har två. En tom att "ge bort" för att hålla kontroll över jobbigt situation. Man öppnar luckan och ger bort ....
 
ANNONS
Götaplatsens Foto