Jag håller med om att jag i mitt första inlägg skulle skrivit att det var en överslagsräkning, samt länkat till någon källa där de som är intresserade och har orken kan förkovra sig i alla detaljer. MEN som jag visade tidigare ger överslagsräkningen en bra uppskattning av bruset (felmarginalen i förra exempelet var 6%). Att kalla det "helt galet" köper jag inte.
För det tredje så drar du återigen felaktig slutsats i slutet på detta inlägg. Det är inte så att att FX-sensorn automatiskt har högre SNR om allt annat är lika - och det framgår av artikeln (se spec punkt 10 under "MYTHS AND COMMON MISUNDERSTANDINGS"). Jag uppmanar därför de intresserade att läsa artikeln (noggrannt) som jag länkade till.
Nej, det är fel! Punkt 10 i artikeln anger tydligt:
"
lenses for larger sensor systems often have larger aperture diameters which gather more light than smaller sensor systems, and thus deliver less noisy images even if the sensor for the larger sensor system is less efficient (to a degree)."
Därefter följer ett resonemang om att man får olika skärpedjup, vinjettering, samt utsnitt då man jämför sensorer av olika storlek. För att få till en ekvivalent jämförelse menar författaren av artikeln att FX-sensorn därför måste beskäras för att motsvara DX. Enligt författaren kan man först då jämföra dem. MEN!!! då jämför man inte längre FX vs. DX, utan en
kraftigt reducerad FX (där 56% av sensorns yta inte används!) mot en DX. Den här tråden handlar om jämförelsen mellan FX och DX och då måste man även acceptera respektive sidas fördelar och nackdelar. Nackdelarna för FX är t.ex. att de är dyrare, kräver dyrare gluggar, väger mer, ... MEN om man är beredd att "uppoffra" detta kan man vinna ett antal fördelar, t.ex. bättre brusegenskaper.
DxOMarks.com som utfört oberoende tester av kamera-sensorer från diverse märken under de senaste 10 åren har summerat de 183 sensorer de testat hittills i diagrammet nedan. På Y-axeln anges DxO:s mätvärde (ju högre desto bättre brusegenskaper samt dynamiskt omfång) och X-axeln visar tidpunkten då kameran släpptes (från 2002-2012). Blå markförer visar FX-sensorer och ljusgröna visar DX.
Diagrammet i full upplösning:
http://www.luminous-landscape.com/articleImages/PvdH3/Fig1_183.png
Diagrammet visar tydligt att FX-sensorerna ligger i ett segment över DX (oavsett om det är Nikon, Canon, Pentax, …). Dock ser man också att utvecklingen går framåt i en rasande fart så att dagens DX-sensorer leverar liknande prestanda som FX-sensorer från säg 2008-09, jämför t.ex. D3200 mot D3/D700. MEN D3200 ligger ändå under dagens FX-sensorer, jämför D3200 mot D600 eller D800. Exakt det jag menar!
Den här snabba förbättringen av sensorer kommer inte kunna hålla på hur länge som helst. Den utveckling vi upplever nu kommer vara en parentes i historien. Förr eller senare kommer fysikens lagar tvinga utvecklingen att stagnera. När detta sker kommer FX-sensorer ha bättre signal-brusförhållande eftersom de kan tillgodoogöra sig fler fotoner än en DX.
Alla som har testat både en DX och en FX (från samma tidsegment får man väl idag tillägga) har ju själva erfarit detta. Knepigt bara att det ska vara så svårt att förklara det.
DxO-artikeln tar upp ett bra exempel också som är likt det jag gav i mitt första inlägg. Pixlarna Nikons D300 sensor kan under bästa förhållandena hålla i storleksordningen 40'000 elektroner som frigörs då de träffas av fotoner. Om vi för enkelhetens skull antar att sensoreffektiviteten är 100% (varje foton som träffar sensorn frigör en elektron) så kommer vid
bra ljusförhållande varje pixel i bildens högdagrar ha frigjort 40'000 elektroner. En uppskattning av signal-brusnivån i högdagrarna blir då roten_ur(40'000) = 200, alltså SNR i storleksordningen 200:1. Om man istället tittar på lågdagrarna i bilden som är underexponerade med säg 4 steg (-4 EV) så får vi 40'000/(2x2x2x2) = 2'500 elektroner, vilket ger en signal-brusnivå på roten_ur(2'500) = 50, SNR=50:1.
Tänk dig nu istället en bröllopsfotografering i en dunkel kyrka där endast det naturliga ljuset används varvid ISO måste ökas från 100 till 3200, alltså 5 steg. I högdagrana får vi 40'000/(2*2*2*2*2)=1250, vilket ger roten_ur(1250) = 36, så SNR=36:1. I bildens lågdagarar (ytterligare 4 steg underexponerade) får vi istället 1250/(2*2*2*2)=78, vilket ger roten_ur(78)=9, så SNR 9:1 (vilket är väldigt brusigt).
Dessa exempel visar den teoretiskt bästa prestanda som är möjlig och där ger en större sensor en klar fördel jämfört med en mindre vad gäller SNR. Helt enkelt eftersom de kan tillgodogöra sig fler fotoner.
När det gäller slutsatsen om direkt jämförelse mellan FX- och DX-sensor "med allt annat lika" (vilket inte går eftersom antalet pixlar inte kan vara samma om pixeltätheten är densamma) så kanske jag och artikelförfattaren inte kan övertyga dig om vad som är rätt, men det må så vara, bara inte ditt påstående får stå oemotsagt.
Det känns som om du verkligen anstränger dig för att missförstå mig. Jag skrev explicit att jag jämförde två sensorer med olika storlek som BÅDA har 12MP. Detta implicerar så klart att de har olika pixeltäthet, ska jag behöva skriva ut sådana självklarheter också? Vad jag menade med allt annat lika var: samma objektiv, samma exponering (slutartid, bländare, ISO), sensoreffektivitet osv. MEN! givetvis kommer utsnitt, vinjettering, skärpedjup m.m. att skilja eftersom man jämför två sensorer av olika storlek, det kommer man aldrig ifrån.
Om du eller artikelförfattaren inte kan motbevisa detta så betyder det väl att jag har rätt. Finns det fortfarande någon tvekan så titta på diagrammet igen, och kom ihåg att när fysikens lagar tvingat utvecklingen att avstanna så ligger FX
fortfarande över DX. Det är även ett förhållande som kommer bestå över tiden.
