WeeBee
Aktiv medlem
Hej,
tänkte rådfråga er mer erfarna hur ni skulle rädda situationen som uppstod ikväll för mig:
Jag satt och hade möte med ett par vänner som ska gifta sig och hade frågat om jag kan vara deras bröllopsfotograf. Vi visste alla från första början redan när de frågade mig för ett halvt år sedan om jag möjligen hade intresse för det att detta skulle vara väldigt låg-budget gig. Jag har dessutom aldrig gjort bröllop som betald fotograf; har fotograferat bröllop 2 ggr; en gång som nybörjare, och en gång mer som gäst än anställd fotograf.
De har absolut noll krav på fotograferingen; de är mest ute för dokumentativa bilder. Behöver inte vara super-wedding-photo-stuff. De ville bara ha bilder från ceremonin och från middagen, samt uppställning med de närmaste utanför kyrkan. Inte mer än så.
Så deras budget för fotograferingen skulle då vara 3000 kr. Jag är fullt medveten om att det är rejält underbetalat även för en nybörjare. Men jag gör det för dem och för att få erfarenhet.
Nåväl, sen kom det fram litet senare under diskussionen att de funderat på att hyra ett photo-booth-maskin för festen sen (dvs där jag inte längre skulle jobba) för att ha det som en liten kul grej där gäster får ta bilder på sig själva och ta med hem som minne. Det var när jag fick reda på att den maskinen skulle kosta 3500 kr att hyra (inkluderar förvisso 1000 st direkt-utskrivna bilder) som min oerfarenhet som fotograf kickade in; Jag blev liksom helt ställd, och gjorde sedan något dumt: Utan att rakt ut säga att det kändes orättvist, så började jag påpeka att jag nog hellre skulle se ett arvode runt 5000 kr istället, med tanke på minst 4 h on-location arbete plus editering.
Jag hade nämnt det kort redan innan foto-maskinen hade nämnts att 3000 kr nog är i undre laget. Så det var iaf inte första gången jag tog upp det. Men det blev liksom värre för mig (och tror det märktes på hur jag började prata efteråt) att jag var väldigt obekväm med att de skulle betala mig 3000 kr, men hyra en maskin för 3500 kr.
Jag tror inte brudgummen tog illa upp, men jag är ganska säker på att bruden noterade detta. Var ju min oerfarenhet (och möjligen avundsjuka?) som började spela in där; jag var ju som sagt helt villig att göra det för 3000 från början (även om jag aldrig nämde det direkt). Och har fotat massor för vänner helt gratis, så att få ens 3000 kr skulle vara extrem uppgång i cash-flow.
Men frågan är ju: Hur räddar jag situationen? För det är ju tre sidor på detta; jag vill ju dels inte att de ska bli sura på mig, dels vill jag ju också hjälpa dem och ge dem bilder från dagen, men känns också som att jag har rätt att inte sälja mig för billigt heller?
tänkte rådfråga er mer erfarna hur ni skulle rädda situationen som uppstod ikväll för mig:
Jag satt och hade möte med ett par vänner som ska gifta sig och hade frågat om jag kan vara deras bröllopsfotograf. Vi visste alla från första början redan när de frågade mig för ett halvt år sedan om jag möjligen hade intresse för det att detta skulle vara väldigt låg-budget gig. Jag har dessutom aldrig gjort bröllop som betald fotograf; har fotograferat bröllop 2 ggr; en gång som nybörjare, och en gång mer som gäst än anställd fotograf.
De har absolut noll krav på fotograferingen; de är mest ute för dokumentativa bilder. Behöver inte vara super-wedding-photo-stuff. De ville bara ha bilder från ceremonin och från middagen, samt uppställning med de närmaste utanför kyrkan. Inte mer än så.
Så deras budget för fotograferingen skulle då vara 3000 kr. Jag är fullt medveten om att det är rejält underbetalat även för en nybörjare. Men jag gör det för dem och för att få erfarenhet.
Nåväl, sen kom det fram litet senare under diskussionen att de funderat på att hyra ett photo-booth-maskin för festen sen (dvs där jag inte längre skulle jobba) för att ha det som en liten kul grej där gäster får ta bilder på sig själva och ta med hem som minne. Det var när jag fick reda på att den maskinen skulle kosta 3500 kr att hyra (inkluderar förvisso 1000 st direkt-utskrivna bilder) som min oerfarenhet som fotograf kickade in; Jag blev liksom helt ställd, och gjorde sedan något dumt: Utan att rakt ut säga att det kändes orättvist, så började jag påpeka att jag nog hellre skulle se ett arvode runt 5000 kr istället, med tanke på minst 4 h on-location arbete plus editering.
Jag hade nämnt det kort redan innan foto-maskinen hade nämnts att 3000 kr nog är i undre laget. Så det var iaf inte första gången jag tog upp det. Men det blev liksom värre för mig (och tror det märktes på hur jag började prata efteråt) att jag var väldigt obekväm med att de skulle betala mig 3000 kr, men hyra en maskin för 3500 kr.
Jag tror inte brudgummen tog illa upp, men jag är ganska säker på att bruden noterade detta. Var ju min oerfarenhet (och möjligen avundsjuka?) som började spela in där; jag var ju som sagt helt villig att göra det för 3000 från början (även om jag aldrig nämde det direkt). Och har fotat massor för vänner helt gratis, så att få ens 3000 kr skulle vara extrem uppgång i cash-flow.
Men frågan är ju: Hur räddar jag situationen? För det är ju tre sidor på detta; jag vill ju dels inte att de ska bli sura på mig, dels vill jag ju också hjälpa dem och ge dem bilder från dagen, men känns också som att jag har rätt att inte sälja mig för billigt heller?