Nej, det är inte ogörligt, bara lite krångligt om man vill komma närmre än vad den vanliga avståndsinställningen tillåter.
Själv skulle jag inte rekommendera mellanringar till ett zoomobjektiv, och i synnerhet inte till ett som har väldigt kort brännvidd. Det är helt enkelt ganska besvärligt att använda mellanringar, och det är ännu jobbigare med en zoom än med objektiv som har fast brännvidd. (När man zoomar ut hamnar skärpan innanför frontlinsen i vidvinkelläget om man har mellanring.)
Enklare, betydligt enklare, är att använda en närbildslins, och eftersom det är så pass stort zoomomfång klarar man sig med en enda närbildslins för de flesta motiv man vill ta på mycket nära håll.
Objektivet 18-105 har ganska kort närgräns, som svarar mot ungefär tre dioptrier, men eftersom man också har zoom, är det onödigt att skaffa en så svag lins som tre dioptrier. En lins på fem dioptrier täcker i stort sett allt som gäller vanlig närbildsfotografering, även om man inte kommer ner till avbildningsskala 1:1. En sådan lins som är akromatisk är visserligen inte billig, men resultatet blir bra så länge man håller sig till medelstora insekter, blommor och liknande.
http://www.cyberphoto.se/info.php?article=316567
Linser som inte är akromatiska ger tyvärr inte bra skärpa när man behöver flera dioptriers styrka, så det är ganska meningslöst att försöka hitta ett billigare alternativ. I så fall kan det vara bättre att slå till på ett riktigt makroobjektiv, exempelvis Sigmas 70 mm som är bland det absolut skarpaste som finns, eller något av de alldeles utmärkta objektiven på 90 mm eller mer.
En stor fördel med närbildslins om man bara har det objektivet är att man slipper plocka av det och få damm på sensorn. Det enda man behöver lära sig är att linsens styrka avgör det längsta avstånd som den kan användas på. Med +5 dioptrier måste man vara på tjugo centimeters håll som längst ifrån linsen, och AF kan justera skärpan ner till ungefär tretton centimeter. Storleken anpassar man med zoomen när det behövs.
