FlyerOne skrev:
Men förstår du inte konsekvenserna av att köpa en D40/D40x - Jim beskrev ju det ovan?
Man sparar ett par tusenlappar ENBART ifall man inte kommer att använda den som något annat än en Point & Shoot-kamera med bättre IQ, och nöjer sig med kitobjektiven. Så fort man vill börja bygga ett system med en sådan kamera, så förlorar man ju mycket mer än dessa "sparade" tusenlappar!
För det första är man utestängd från i stort sett hela Nikons begagnatmarknad, och för det andra så är det, med undantag från kitobjektiven, bara väldigt dyra objektiv som går att använda. Och OM man skulle bli så intresserad att man börjar köpa dessa exklusiva objektiv, vem i herrans namn skulle då nöja sig med en liten D40??? Antingen får man sälja av den (mera förluster), eller också blir den liggande, och då blir ju kapitalförlusten ännu större.
För egen del anser jag att detta är ett stort multinationellt företags tydligen mycket framgångsrika (beklagligtvis) försök att föra oss fotokonsumenter bakom ljuset: Den aningslöse tror sig göra ett fynd genom att till ett mycket lågt pris få tillgång till ett av marknadens största utbud av objektiv. Men i själva verket finns det enbart ett fåtal Nikonobjektiv som går att använda och inte kostar skjortan. Då skulle det ju finnas mångdubbelt fler objektiv att välja på t.o.m. ifall man valde att köpa någon av "småttingen" Pentax kameror än denna "med-tillgång-till-Nikons-stora-objektivprogram-fast-det-ser-bara-så-ut" D40/D40x!
Vi ska inte inbilla oss att det är något annat än pengar som gäller för den högsta ledningen i dessa företag - inte att ge oss bästa möjliga kameror. Speciellt i en bransch där det redan nu råder en sådan mördande konkurrens som för digitala systemkameror, en konkurrens som dessutom hela tiden hårdnar. Kampen om vilka som kommer att överleva är i full gång, och om vi konsumenter okritiskt accepterar allting, så kommer detta bara att resultera i att såväl Nikon som alla de andra kommer att bli slappa när det gäller att ge oss utrustningar med egenskaper som är till nytta för oss vid praktiskt fotograferande, och istället avsätta en allt större del av sin utvecklingspersonal till att hela tiden sitta och hitta på olika fiffiga sätt att fuska på, och slå blå dunster i ögonen på oss.
Vi ser det ju detta tydligt när det t.ex. gäller pixelraseriet. Av marknadsskäl tvingas alla tillverkare nu att lansera kameror som ger SÄMRE bildkvalitet än vad som vore möjligt med lite lägre antal bildpunkter per ytenhet. Man drar iväg med en parameter (eftersom den gör sig bra i reklamen) trots att deras utvecklingsingenjörer naturligtvis är väl medvetna om att detta sänker den totala bildkvaliteten.
Canon sparar kostnader genom att dra ner på kvalitetskontrollen på sina objektiv och släppa igenom en större spridning i kvaliteten. Och de sparar också in genom att göra injusteringen av objektivens autofokus mindre noggrann (det är mycket tidsödande och kostsamt att göra den sista finjusteringen). Istället får användaren själv försöka justera in detta så gott han kan (på de kamerahus som man kan lagra uppgifter för ett antal objektiv om hur mycket feljusterade de är). Men det allra värsta är att dom har mage att marknadsföra detta som en fördel(!)
"AF micro-adjustment, möjlighet att finjustera fokus för 20 olika objektiv.
Bra om någon optik skulle felfokusera, så slipper man skicka kameran på service."
Bra? Jovisst. För Canon!
Som dels slipper att justera in sina objektiv som de naturligtvis borde, och dels slipper undan den efterföljande garantiservicen för att de inte har gjort detta!
De andra tillverkarna har ju ännu inte gått så långt, utan accepterar åtminstone att justera in BF/FF på garantin ifall det behövs. Men hur lång tid kommer det att ta innan alla gör som Canon? Ifall ingen säjer ens ett pip om detta?
Samma sak när det gäller brus. Det har ju knappast undgått kameratillverkarna att den kanske ALLRA MEST AVGÖRANDE egenskapen när det gäller vilket betyg ett kamerahus får bland testarna är bruset vid höga ISO-tal. Här föreföll det som att Nikon D300 var ett steg bättre än Canon 40D och Sony A700. Men så var det någon som nyligen upptäckte att Nikon hade tillgripit tricks för att kunna uppvisa ett lägre brus när man tittar i 100% - man ökade exponeringen och klippte bort skuggpartiet! Om man bara tittar med sin bildskärm och i stor förstoring (vilket verkar vara det enda man tycks göra nuförtiden...) så "vinner" D300. Men om någon skulle komma på idén att kolla bilden på normalt betraktningsavstånd (vilket tekniknördarna aldrig gör, och de/vi är uppenbarligen i majoritet), så att man ser HELA bilden, så blir gradationen i skuggpartierna naturligtvis kass (vilket Nikon hoppas att de flesta inte förstår att se). Någon hade upptäckt att vid inställning på ISO 6400 så exponerade Nikon med 1/30 sekund, medan en annan kamera vid samma ISO exponerade med 1/60-dels sekund. Dvs den andra kamerans ISO 3200 motsvarade Nikons ISO 6400. Och där hade den andra kamera lägre brus än Nikon. Plus MYCKET bättre färgåtergivning!
Om inte vi här på Fotosidan, där det förhoppningsvis finns samlat genomsnittligt betydligt större kunskaper och insikter än Foto-Svensson vanligen har, ska kunna uppmärksamma de olika sätt som fiffiga tillverkare kommer på för att föra oss bakom ljuset, och hojta rejält över detta, så kommer vi alla framöver att få betala alltmer pengar för tveksamma eller t.o.m. direkt negativa finesser och egenskaper.
