Hur kommer det sig..

[roypeter]

Att Sigma EX 70-200/2,8 APO HSM DG Macro macro bara har f22 som minsta bländare medan t.ex. Canon EF 70-200/2.8 IS USM har f32.

Får inte detta konsekvenser när man vill ha bilder med långt skärpedjup på högsta brännvidden??

 

[Eveningstar]

Ju mer du bländar ner destå mer introducerar du en effekt som kallas diffraktion.

Samtidigt som skärpan ökar, i form av skärpedjup, så försämras bildkvalitén i form av diffraktion och det finns en punkt där där dessa två möts och det alltså inte hjälper att blända ner mer utan det blir bara mer suddigt.
Det kan vara så att denna punkt inträffar någonstans mellan f22 och f32 och att sigma därför valt att inte erbjuda mindre bländaröppningar.

På kvalitétsoptik så börjar man se skärpeförlust av diffraktion redan mellan f8 och f11, så du bör alltså egentligen inte blända ner mer än f11.

 

[roypeter]

Hej och tack för svaret..

Men fortfarande är det ju så att det är svårare att få till ett högre skärepdjup på högre brännvidder. Någonstans måste man väl då komma till en punkt där man måste göra en kompromiss mellan långt skärpedjup och "diffraktion"..

 

[Makten]

Det är faktiskt bara ett steg mellan f/22 och f/32, så det är inte så mycket skillnad som det låter. Samma som mellan f/2,8 och f/4 alltså.

Jag skulle tro att det är ytterst sällan man ens kan blända ner så mycket och få en vettig tid. Teleobjektiv använder man ju sällan vid långa exponeringar på stativ, även om det förstås går.

Här kan du se ett exempel på usel skärpa, där jag bländade ner till f/36 för att få så stort skärpedjup som möjligt:

http://www.fotosidan.se/gallery/viewpic.htm/894982.htm?

Visserligen ett riktigt billigt objektiv, men det visar väl ett av de få extrema användningsområdena för att blända ner ett tele så mycket.

 

[roypeter]

Ok, nä ett steg är ju inte så mycket. Steget från f22 till f32 var inte så dramatiskt då

Tack för svaret!