Kamera för 135 film som fotar 72 bilder

[sjohan]

Jag har det senaste scannat mängder med gamla bilder som min far fotat någon gång runt 60 talet skulle vi tro. Kameran fotade med vanlig 135mm film men istället för att få ut 36 bilder på en rulle fick man ut 72 bilder.

Någon som kommer ihåg vad det kallades och kanske till och med kommer ihåg en kameramodell med den funktionen? Jag skulle vilja få tag på en sådan men jag lyckas ej hitta. Har letat på e-bay och tradera men jag vet ju inte riktigt vad jag ska söka på.. Givetvis har jag frågat pappa men han kommer ej ihåg.

Tacksam för tips.

 

[ErlandH]

På svenska kallas det "halvformat". T ex Canon Dial och Olympus Pen.

 

[jelu1661]

På engelska kallas det half frame om du vill ha något att söka på .
Det finns en hel del sådana kameror. Här har du en lista på några: http://www.subclub.org/shop/halframe.htm

 

[sjohan]

Tack så mycket för hjälpen! Då får jag söka på det.

 

[Ventures]

Fujica half. Finns fortfarande hos mina föräldrar och fungerar säkert ännu.
Det var ett elände att behöva vänta tills alla 72 bilder var tagna. Ibland dröjde det år. En ytterligare nackdel är att upplösningen blir sämre.
http://www.butkus.org/chinon/fujica/fujica_half/fujica_half.pdf

 

[Olle]

Under sextiotalet och början av sjuttiotalet var det många som tillverkade halvformatskameror.
Olympus var nog mest på hugget. De gjorde även några systemkameror för halvformat. Olympus Pen FT var min första systemkamera, inköpt 1967.

Fördelen med halvformatet, förutom att kamerorna kunde göras mindre, var att kostnaden för film och filmframkallning halverades. Papperskopior och diaramar kostade förstås lika mycket som för andra format.

Olle

 

[perstromgren]

Fujica half. Finns fortfarande hos mina föräldrar och fungerar säkert ännu.
Det var ett elände att behöva vänta tills alla 72 bilder var tagna. Ibland dröjde det år.

... vilket vi idag bränner av till lunch! Tiderna förändras!

 

[Olle]

... vilket vi idag bränner av till lunch! Tiderna förändras!

Så sant. Jag var en gång för länge sen på studiebesök hos Kodak med företagets fotoklubb. Kodakrepresentanten berättade då att de ibland fick in film för framkallning där det var bilder från tre olika semestrar och tre jular på samma film. Och det var 36-bilders film.

Olle

 

[mapem]

Jag hade en Olympus Pen FT. Kameran var ett litet underverk av precision och kvalitet. Undrar om det inte är den minsta slr som tillverkats. Jag gav bort den till min svåger, som så småningom gjorde sig av med den han också. Men nu har han den digitala efterföljaren E PL-1 Pen, så den gjorde nog lite intryck.

Formatet var 18x24 i stället för 24x36. Det var kul med 72 bilder på en film. Jag tog oftast slut på filmen rätt så snabbt. Man kunde slösa lite mer när varje ruta ruta kostade hälften. Men upplösningen blev förstås sämre jämfört med småbild. Och den projicerade diabilden blev liten om man inte flyttade projektorn lång bakåt, men då blev den ljussvag i stället. Så i längden tröttnade jag. Jag sitter nu med massor av bilder som jag tänker scanna in.

F ö kan man väl säga att 18x24-formatet återuppstod senare med de s k APS-kamerorna och i de flesta moderna dslr-erna som APS-C-formatet som sensorstorlek.

En miodern APS-C dslr är helt överlägsen halvformatskameran med film när det gäller upplösning, trots identisk "sensor"-storlek. I alla fall enligt min erfarenhet. Även en bra kompaktkamera slår den gamla Olympus Pen i bildkvalitet. Optiken var mycket bra, men filmen hängde inte med, om man inte valde extremt finkornig film och offrade ljuskänslighet. Å andra sidan var normalobjektivet en 38:a med ljusstyrkan 1,8, så man klarade svagt ljus rätt bra ändå. Jag har en sån glugg kvar i lådan som minne.

 

[ErlandH]

Jag hade en Olympus Pen FT. Kameran var ett litet underverk av precision och kvalitet. Undrar om det inte är den minsta slr som tillverkats.

Nja, Pentax 110 var nog mindre.

 

[Olle]

En miodern APS-C dslr är helt överlägsen halvformatskameran med film när det gäller upplösning, trots identisk "sensor"-storlek. I alla fall enligt min erfarenhet.

Nu har jag ingen DSLR att jämföra med, men det stämmer säkert. Man skall dock komma ihåg att dagens färgfilmer är enormt mycket bättre än de som fanns på sextiotalet. Det är väl bara Kodachrome II, som kommer i närheten av dagens. Men den var ju på bara 25 ISO. För svartvitt är inte skillnaden alls lika stor mellan då och nu.

Olle

 

[PeGe]

Många kommer säkert ihåg "Canon Dial 35" (även Bell & Howell), som hade fjäderverksmotor för seriebildstagning.. Canon Dial

 

[Graal]

Inom kinofilmen är fortfarande halvformatet dominerande. Man kör där med 135-film på tvären. Filmen scannas sedan och redigeras i dator, för att slutligen åter kopieras på ny 135-film för visningskopior på biografer. Fantastiskt att det är så hög kvalitét med 135-film i halvformat att det går att både filma råmaterialet på, samt visa på biografernas jättedukar utan att publiken klagar.

 

[Jorgen_S]

Olympus Pen FT var den första systemkamera jag hade. Min far köpte den på 60-talet och den finns fortfarande kvar i min ägo. Det var riktigt billigt att plåta dia och utnyttja erbjudandet att få ramning i priset för framkallning. Visserligen pappersramar, men 72 st på en rulle till priset av 36 var ju helt ok. Dock fick man ställa projektorn längre från duken för att få samma bildstorlek...

 

[mapem]

Precis den uppsättningen hade jag. Jag blir nostalgisk....

Jag körde mest Kodachrome 64 eller Ektachrome 100 eller 200 och de var inte så finkorniga direkt. Men det kanske var projektorn som var problemet egentligen. Den var ju avsedd för fullstora småbildsdior. Hälften av ljuset hamnade på ramen i stället för att lysa ut bilden. Det ska bli intressant att se hur kvaliten egentligen är när jag kommer mig för med att scanna.

Undrar vad de har för emulsioner på biofilmen. Det ska ju finnas plats för ljudspår också, så bildytan blir väl t o m mindre än 18x24. Dessutom blåser man ju ut formatet till vidfilm med cinemascopesystemet. Å andra sidan är det ju aldrig riktigt skarpt på bio och det väntar man sig inte heller.

 

[J. Patric]

Fantastiskt att det är så hög kvalitét med 135-film i halvformat att det går att både filma råmaterialet på, samt visa på biografernas jättedukar utan att publiken klagar.

Bildkvaliteten är betydligt sämre än småbild 24x36 mm, men på filmduken visas varje bildruta bara 1/24 sekund så man hinner inte få en uppfattning om kvaliteten hos enskild bildruta, så det ger en illusion om finare korn och högre upplösning. Till och med 16mm-film med rutor på 8x10 mm duger i biosalonger.

Tänk er att man har ett tryckt 13x18 cm stort svartvitt fotografi med mycket grovt raster, t.ex. 2 mm mellan varje rasterpunkts center. Det skulle upplevas väldigt kornigt och ha låg upplösning. Men om man gör en "film" med samma bild där rasterpunkterna inte ligger exakt på samma ställen från ruta till ruta, så skulle den helt plötsligt bli mycket skarpare och rastret förvandlas till en jämn gråskala.

 

[Graal]

Om 8x10-rutor på 16mm film dög så skulle man väl använda det istället?

 

[ErlandH]

Tänk er att man har ett tryckt 13x18 cm stort svartvitt fotografi med mycket grovt raster, t.ex. 2 mm mellan varje rasterpunkts center. Det skulle upplevas väldigt kornigt och ha låg upplösning. Men om man gör en "film" med samma bild där rasterpunkterna inte ligger exakt på samma ställen från ruta till ruta, så skulle den helt plötsligt bli mycket skarpare och rastret förvandlas till en jämn gråskala.

Ja, det är ju precis därför vi står ut med t ex tv-sändningar och smalfilm, trots att det ser ut som sk*t om man tar ut en stillbild ut materialet.

 

[Bofoto2]

Om 8x10-rutor på 16mm film dög så skulle man väl använda det istället?

Antagligen så behövdes den bättre kvalitet med 35mm än 16mm
när dom började med färgfilm.
Naturfilmaren Ingemar Lind använde fortfarande 16mm
för några år sen. Kanske har inte 16mm dragits upp lika
mycket som 35mm på vita duken?

På 60-talet(även en del senare) använde jag pappas Yashica Half 17 RAPID
en del, påminner ganska mycket om Fuji X100, fast enklare.
En ring för exponeringen och en för fokus...

 

[J. Patric]

Om 8x10-rutor på 16mm film dög så skulle man väl använda det istället?

16mm-film duger gott och väl för tv och flera spelfilmer för vita duken har filmats med det formatet, ofta för att det är billigare än 35mm.

Jag googlade efter mer information. Det är ett intressant ämne

Filmen "The Hurt Locker" spelades visst in på Super 16mm-film (7x12mm).
http://www.youtube.com/watch?v=2GxSDZc8etg

Det ser helt ok ut.

Wikipedia: "The 2009 Academy Award winner for Best Picture, The Hurt Locker, was shot using Aaton Super 16 mm cameras and Fujifilm 16 mm film stocks. The cost savings over 35 mm allowed the production to utilize multiple cameras for many shots, exposing over 1,000,000 feet of film."

Men det kan visst bli dyrare om 16mm måste konverteras till 35mm för att passa de flesta bioprojektorer:
http://www.youtube.com/watch?v=TfoKbYnwZFg