Jag pratade med en Leica-kunnig person som sa att beslutsprocessen förmodligen var ganska enkel: Man hade det redan då etablerade kino-formatet (cine) på 24x18 (3:2-bilder på högkant på en 35 mm film), och när man istället i stillbildkameran kunde köra liggande format (ur filmens synvinkel) kändes det väl naturligt att behålla sidförhållandet och helt enkelt dubbla ytan och köra 24x36. Man hade förstås kunnat köra 24x24, 24x30, eller något liknande men objektiv som klarade 24x36 blev som sagt ändå inte så mycket större ...
Kort sagt, 24 mm bildhöjd var ganska givet i och med att man ville använda den vanligaste (och därmed mest prisvärda) filmtypen, att det sedan blev just 36 på bredden ... Tja, det verkade väl helt enkelt lagom