Ljusmängd och ljusintensitet

[Rumpelstiltskin]

Håller på att försöka lära mig fota makro och stacka bilder och så. Har suttit här och fotat lite vad som helst för övnings skull. Bryr mig inte om resultatet mer än att det ska bli skarpt. Försöker bara öva upp lite teknik och lära mig stackningsprogrammet då jag är nybörjare på detta. Alltså har jag inte brytt mig om ljuset heller. Bara ställt prylarna på en pall under taklampan. Kvittar väl om det blir långa exponeringstider, tänkte jag, stabilt stativ, 12 sek fördröjning av exponeringen o.s.v.

Men så dök en tanke upp som jag aldrig tänkt förut. Kan det vara så att starkare ljus ger skarpare bilder jämfört med om bilden tas i svagt ljus trots att ljusmängden som träffar sensorn är densamma? Tänk er att exponeringstiden och ljusintensiteten är de enda variablerna. ISO och bländare är desamma. Man kan även tänka sig samma ljuskälla med variabel ljusstyrka för att elimera den faktorn också.

Hoppas ni fattar hur jag menar.

 

[Erik Schalin]

Nej
Men starkare ljus ger kortare tider som i sin tur kan ge skarpare bilder.
f64 gruppen så har jag läst om en fotograf som tog nattbilder i staden och OM det körde förbi en bil så brydde han sig inte ens om att framkalla bilden pga skakningar,

 

[jag&bilden]

Om exponeringstiden blir allt för lång så riskerar man också att få signalstörningar pga att sensorn värms upp, internt brus etc.

 

[J O Härnström]

Det bör inte vara någon skillnad annat än i extrema fall. Då kanske reciprociteten påverka kontrasten (möjligtvis).
De flesta använder nog blixtljus eller LED-ljus. Om du t.ex stackar insekter så krävs det korta slutartider.
Jag använder gärna 2 st LED-lampor med diffusionsdukar och får en riktad mjuk belysning.

 

[fotobollfoto]

Vilka insekter är det mest synd om?
Myrstackarna!

 

[Sten-Ola]

Intressant fråga. Om man till att börja med bortser från vibrationer i luften orsakade av värme. Första frågan måste vara; vad är skärpa? Kortaste svaret är - brist på information (mellan objekt eller ytor). Ju längre exponering desto mer information, alltså mindre skärpa. Men, och ett viktigt men, vi människor ser inte världen via näthinnan till mer än 20% resterande information kommer ur minnet. Ju mer vi tittar desto mer ser vi. Man kan säga att vi hela tiden stackar information. Tänkt dig att du står i närmast natt, för ser du inget sen mer och mer. Vi kallar det att ögonen måste vänja sig. Över till frågan igen; Om du samlar mycket information med lång exponering så finns det mer för ögat/hjärnan att hitta skillnader emellan, urskilja. Kan hända att det mesta är av teoretisk natur i frågan, men i princip bör detta gälla.

 

[fotobollfoto]

... men om du blåstirrar in i solen en längre stund ser du snart ingenting.

 

[Sten-Ola]

Jo, men det är en onödig komplikation av problemet, stirrandet in i den starka ljuskällan. Sådana saker som mättnad kommer till. Receptorn ögat mättas otroligt snabbt av informationsmängden och förstörs av överskottet.

 

[Gamle Svarten]

En funderering som jag länge haft, som kan vara något för er som kan ge mer vetenskapliga svar.

Jag har sysslat med makrofotografering till och från under hela mitt liv.
Ofta blir bilderna kassa. Då går det att förstå vad som är fel. Skärpan sitter på fel ställe, skakoskärpa, rörelseoskärpa, osv.
Ibland blir något foto så där extra skarpt. Man kan göra delförstoringar som annars inte går, utan att det ser skrutt ut. Mycket bättre än "vanliga felfria foton".
Jag har kollat de där bilderna, och försökt se vad de har gemensamt.

Givetvis. Bra sensor, bra objektiv, det betyder mycket.
Jag har försökt jämföra olika bländare på olika objektiv. Ett tag fick jag för mig att ett visst objektiv var bäst på bländare 14. osv.
Nu går jag mer på teorin att det är ljuset, för alla de här jätteskarpa bilderna är tagna i ganska skarpt solsken. Kanske ljusvinkeln spelar in också, för alla foton i skarpt solsken blir inte superskarpa.
Skärpa och kontrast är närbesläktade, kanske tvillingar .....

Sedan, slutsats .....
Ifall mer än bara något enstaka foto ska bli superskarpt, slumpmässigt, krävs det nog att även fotografen är skarp (eller ber sina vänner om hjälp).

I övrigt håller jag med Petter.
Myror är nog lämpligast som objekt till stackade foton.

 

[fotobollfoto]

Ja, utan kontrast finns väl ingen skärpa. En bild rakt upp i en klarblå himmel. Är den skarp eller o-.
Upplösning är väl den andra faktorn.

Skyttar använder gärna gulfilter för att få bättre kontrast.

 

[fotobollfoto]

... så vilken typ av ljus torde göra skillnad. Åtminstone subjektivt

 

[Jonas gbg]

[...]
Skyttar använder gärna gulfilter för att få bättre kontrast.

Hur fungerar det egentligen? Ett filter minskar ljusflödet och mindre ljus brukar ge mindre kontrast. Finns det massor av ljus från början förmodar jag att det inte spelar någon roll. Men var kommer höjningen av kontrasten ifrån? Kanske borde jag först fråga hur målet ser ut... är det en vit pappgrej med svarta cirklar eller är det färger med i spelet?

 

[gamleJ]

Håller på att försöka lära mig fota makro och stacka bilder och så. Har suttit här och fotat lite vad som helst för övnings skull. Bryr mig inte om resultatet mer än att det ska bli skarpt. Försöker bara öva upp lite teknik och lära mig stackningsprogrammet då jag är nybörjare på detta. Alltså har jag inte brytt mig om ljuset heller. Bara ställt prylarna på en pall under taklampan. Kvittar väl om det blir långa exponeringstider, tänkte jag, stabilt stativ, 12 sek fördröjning av exponeringen o.s.v.

Men så dök en tanke upp som jag aldrig tänkt förut. Kan det vara så att starkare ljus ger skarpare bilder jämfört med om bilden tas i svagt ljus trots att ljusmängden som träffar sensorn är densamma? Tänk er att exponeringstiden och ljusintensiteten är de enda variablerna. ISO och bländare är desamma. Man kan även tänka sig samma ljuskälla med variabel ljusstyrka för att elimera den faktorn också.

Hoppas ni fattar hur jag

Det ska inte påverka kontrasten. Däremot om vi tänker att du har en dimbar lampa som ger lite olika färgtemperatur vid olika effekter så kan det påverka. Högre temperatur ger bättre kontrast än lägre om jag förstått saken rätt.

 

[J O Härnström]

Starkare ljus kan öka kontrasten. Skillnaden mellan skuggpartierna (som inte är direkt belysta) och de ljusaste partierna kan bli större när ljusintensiteten ökar.
Det är en av anledningarna till att man använder ND-filter och variabelt ND-filter när man filmar. För att få lägre kontrast. (Förutom att man styr exponeringen med ND-filter i stället för med exponeringstid, bländare eller ISO)

 

[laha]

Hur fungerar det egentligen? Ett filter minskar ljusflödet och mindre ljus brukar ge mindre kontrast. Finns det massor av ljus från början förmodar jag att det inte spelar någon roll. Men var kommer höjningen av kontrasten ifrån? Kanske borde jag först fråga hur målet ser ut... är det en vit pappgrej med svarta cirklar eller är det färger med i spelet?

Effekten är nog störst vid snö och klar sol. Skuggorna träffas inte direkt av solljuset, utan av det blå himmelsljuset. Gulfiltret tar bort blått ljus, så kontrasten ökar.

 

[Jonas gbg]

Effekten är nog störst vid snö och klar sol. Skuggorna träffas inte direkt av solljuset, utan av det blå himmelsljuset. Gulfiltret tar bort blått ljus, så kontrasten ökar.

Tack. Det går jag med på, absolut.
Men vid skytte? Man måste väl anta att hela måltavlan är jämnt belyst. Är det svarta trycket i skugga så är den vita bakgrunden också det.

Man ser också ofta friidrottare ha gulfärgade glasögon, exempelvis löpare. Hmm... Kanske är det en egenskap hos våra ögon jag inte känner till.
Eller är det psykologi och en trendig grej?

 

[Rumpelstiltskin]

Tack för svar och synpunkter. Det där med kontrast är nåt att tänka på. Det stämmer ju att starkare ljus ger högre kontrast. Eller gör det? Kanske upplever vi det bara så. Det är väl egentligen mer riktat ljus som ger högre kontrast. Eller?

Är solljus kontrastrikt för att det kommer från en starkare eller mer riktad ljuskälla jämfört med en ljus men molnig himmel? Molnen tar ju så klart ner ljusintensiteten, men framför allt funkar de som diffusor.

Märkligt hur osäker man blir när man böjar fundera på nåt som man tyckt varit självklara!

Vill bara klargöra igen att jag så klart inte tänker fota insekter under taklampan (om jag kommer att fota dem alls). Det här är bara rent teoretiska fundering. Men viss praktiskt tillämpning bara för mina "övningsbilder". Ville minimera antalet faktorer att hålla redan på och slippa krångla med ljussättning, som också är något jag behöver lära mig mer om då jag nästan alltid fotat i befintligt ljus, och bara fokusera på tekniken att flytta skärpan manuellt och stacka.

 

[Rumpelstiltskin]

Förresten, det där men att man ser bättre i mörker efter ett tag beror nog inte så mycket på att hjärnan fyller i från minnet som på ögats mörkeradaption. Näthinnan anpassar sig helt enkelt genom att öka mängden synpigment, men det tar en stund. En funktion som dessvärre blir sämre med åldern.

Nåt som är rätt intressant är att adaptionstiden skiljer mellan olika däggljusarter. Hundägare har säkert lagt märke till att en del hundar kan vara lite "spökiga" på kvällspromenaden, speciellt som unga, typ stanna och stirra misstänksamt på en vanlig papperkorg o.s.v. Och så tänker man att hundar har dåligt mörkerseende. Men egentligen har de bättre mörkerseende än oss, men mycket längre adaptionstid. Minns inte exakt, men det rör sig om uppåt en halvtimme. Så har man en spökrädd hund är det en god idé att låta den vistas i ett mörkt eller svagt belyst rum en halvtimme före kvällspromenaden!

Sorry, det där blev kanske lite väl OT, men det är intressant detta med ljus och mörker, hur vi uppfattar det och varför. Och nån husse eller matte kan kanske ha nytta av det.

 

[Sten-Ola]

Adaptationen är både och, dels växlingen mellan fokus på stavar versus tappar dels växelverkan hjärna/minne och synimpuls. Jag strök det ena för att fokusera på det relevanta för frågan. Så det är inte mer det ena än det andra, som du säger. Men allvarligt är problemet stort. Som ung valde jag Tri-X 400 ASA för skärpans skull, de små bländaröppningarnas skull, de korta tiderna. Visst blev bilderna skarpa dvs mycket svärta omkring men mycket gick förlorat i svärtan. Där är problemet, som jag ser det.

 

[Rumpelstiltskin]

Nja, det där med att hjärnan fyller i med minnen av hur något ser ut gäller ju bara om man sett det förut. Men att så faktiskt sker kan man ju lätt konstatera på kvällspromenaden. Man känner igen en ölburk eller plastkasse på marken nästan innan den är synlig alls. Om det istället är ett ovanligt föremål man inte är van att se på marken som ligger där dröjer längre innan man kan urskilja det och se vad det är och det kanske kräver närmare granskning.

Men det här påverkar ju bara hur vi ser det, inte hur kameran gör det. Men det är ändå intressant, tycker jag. Som kommen lite till åren tycker jag jag borde märka sämre mörkerseende, men det gör jag inte faktiskt. Jo, jämfört när man var barn, men det kom redan i övre 20-årsåldern. Efter det har jag inte märkt nånting. Vilket ju inte utesluter att det skett en gradvis försämring.