Om idén är att fotografera på film, oavsett vilket skäl man kan ha till att göra det, så är det väl bra att ha så goda förutsättningar som möjligt när man bestämmer hur man ska exponera. Den information som man kan få ut ur en digitalkamera är mer detaljerad än vad man kan få från en ljusmätare, och den kräver inte lika komplicerad omräkning som när man mäter med spotmätare.
Urban, min ljusmätare är mindre än en tändsticksask och betydligt mindre än alla kompaktkameror jag sett. Hade jag behövt en större mätare så hade jag nog låtit bli. Kamerorna jag använder den till är bland annat en Hasselbladare där man direkt på objektivet ställer in EV-värdet, så man behöver inte göra några omräkningar alls från det som mätaren visar. det går mycket snabbt och smärtfritt.
Äpplen och päron?
Jag har även en kompaktkamera som är ungefär lika stor och lätt som en tändsticksask, och som också mäter ljuset och kan presentera exponeringsdata. Förmodligen ger den ungefär lika detaljerad information som ljusmätaren, men din kommentar stämmer ju inte med användningen av de olika instrumenten och metoderna.
Om man har en ljusmätare som ger en lite mer allmän uppfattning om ljuset, vare sig det gäller reflekterat eller infallande ljus, och om vissa kameror, som Hasselblad 500C eller Retina Reflex direkt kan ställas in på en enda siffra som ljusmätaren visar, så är ju inte det riktigt samma sak som att använda en spotmätare och utvärdera motivets olika toner för att placera dem där man vill ha dem i zonsystemet. Jag vet att man kan göra en betydligt mindre komplicerad procedur genom att utvärdera motivet visuellt och med ledning av värdet från en ljusmätare bestämma sig för hur man ska ställa ljusvärdet på sin Hasselblad. Man gör exakt likadant som när man ställer kompensation i dagens kameror. Ljust motiv, mätaren visar 13 och jag ställer kameran på 12. Mörkt motiv, mätaren visar på 11 och jag ställer på 12.
Men ljusmätningen med spotmätare kräver kanske lite mer bollsinne, eftersom man också måste bestämma vilken zon man ska lägga det mätta i. Man gör en högdagermätning och lägger värdet i zon VIII, och en skuggmätning och lägger det i III. Man måste alltså på något sätt hålla i huvudet att man ska exponera två steg mindre än skuggmätningen och två steg mer än högdagermätningen. Om de två värdena man får inte stämmer, måste man bestämma sig för om man ska ändra framkallningen för att stämma med omfånget, eller om man ska låta det ena eller andra området falla i en annan zon. Hela den proceduren är väldigt mycket enklare när man kan utvärdera en "normal" framkallning visuellt från en bild.
Det här är inte något nytt påhitt, och Ansel Adams förfinade sin teknik så pass att han i regel var ganska säker på vad han kom hem med. Eftersom han använde bladfilm, kunde han helt enkelt skriva upp på en etikett på kassetten hur filmen skulle framkallas, och därmed fick han förutsägbara resultat. Det var Adams som påverkade industrin att ta fram spotmätare för fotografer. På sextiotalet tillverkades ett polaroidbakstycke till Hasselblad, och jag kände då flera fotografer som använde det, särskilt i studio, för att visuellt kunna utvärdera ljussättning och exponering, både när lampor användes och när man använde blixt.
Det finns flera olika sätt att förhålla sig till ljusmätningen, flera olika sätt att mäta, och flera olika sätt att gestalta ett motiv, där visualiseringen är en nyckelfunktion, och där ljusmätaren är ett verktyg för att fatta välgrundade beslut. I ditt svar här får du det att se ut som om man direkt får ett resultat från ljusmätaren, vilket är enklare än ditt eller datt. Jovisst! I vissa fall ger ljusmätaren ett resultat som kan användas direkt, utan någon kompensation, och med vissa kameror behöver man inte fundera över någon tid/bländarkombination, eftersom ljusvärdet direkt ger dem. Men jag förutsätter inte att alla har Hasselblad 500C eller Retina Reflex, och jag förutsätter inte att alla har lärt sig hur man utvärderar motivet visuellt och bestämmer sig för om man ska sikta på ljusare eller mörkare än mätaren visar. I dagsljus när det inte är särskilt komplicerat, klarar jag att ställa in exponeringen utan mätare. Men Ansel Adams, som faktiskt hade ganska stor erfarenhet, använde ändå mätaren. Och Edward Weston utvecklade också ett system för att få mer förutsägbart resultat.
Och det är väl vad vi använder ljusmätningen till, att få förutsägbart resultat?
