Mig har de räddat från bubblor som sabbar kanterna av filmen

Men allt annat är vansinnigt mycket värre och jobbigare än med plastspiral. Av ren nyfikenhet, vad har du sluppit för problem?
Klausul: Jag har bara använt EN plastspiral och EN stålspiral, så jag har inte direkt någon tillförlitlig statistik;-)
Jag har aldrig haft några problem med stålspiraler.
1.Det gäller att veta när man går in i mörkret åt vilket håll den utåtkrökta avslutningen på ena spiral sidan skall peka. Bort från mig som är högerhänt.
2. Jag fäster filmen i mitten (efter ha klippt bort fliken om det är 135-film). Filmen buktar lättare åt ena hållet. Jag ser till att filmen fästs så att den konkava sidan (jag har för mig det är acetat-bas sidan, inte emulsionssidan) är vänd mot rullens centrum.
3. Jag fattar filmens kanter lätt mellan tumme och pekfinger på höger hand precis så att filmen kupas en aning och lägger tummens och pekfingrets fingertoppar mot spiralens sidor
4. Jag roterar sedan spiralen försiktigt motsols samtidigt som höger hands tumme och pekfinger lätta bromsar filmen så att filmen viks över pinnarna nära spiralens centrum som pekar inåt.
5. Jag fortsätter sedan att rulla spiralen motsols framför mig genom att hålla i den med höger hands tumme och pekfinger på vardera spiralkant samtidigt som den lätta bromsar rullen samtidigt som jag roterar spiralen med vänster handen. Tumen och pekfinger på högerhanden tillsammans med kupningen och den lätta bromsningen av filmen med samma fingrar gör att filmen går på spiralen vinkelrät mot spiralkanterna vilket gör att den inte spårar snett. Om den mot förmodan börjar göra det så rullar man försiktigt tillbaka tills den känns som den spårar rak igen, det går inte att få den spåra rakt genom att fortsätta rulla på. Under upprullningen kupar jag högerhanden lätt vilket gör att den håller emot film-behållaren (med 120-film brukar jag låta den hänga rakt och täckpapperet fungera som en vikt som förhindrar upprullning av spolen.
6. När jag kommer till slutet av rullen så att filmbehållaren tar stopp mot sidan av handen (ca 8-10cm kvar att rulla på av rullen) släpper jag greppen och klipper av rullen (pillar av täckpapperstejpen på 120-film) och då brukar filmen i princip styra sig själv sista biten.
För 120-film finns det ett tillbehör som man kan fästa på sidorna av spiralens centrum för att sköta högerhandens filmguidning vilket kan underlätta.
Men förstås, pröva detta i dagsljus först för att förstå hur man gör och få en någorlunda naturlig känsla för det innan det är dags för mörkret.
Jag kanske har uslats med runt femtio plastspiralsladdningar men hundratasl med stålspiral som jag blev kär i från första försöket efter plastspiralfrustrationen.
Plastspiraler tycker jag är ett riktigt otyg som oftast leder till problem med 36-bilders film mot slutet, speciellt om luften är lite fuktigt eller gud förbjude spiralen är fuktig, dessutom blir det lätt kladdig beläggning på spiralerna som bromsar påskjutandet. En metallspiral skjuter man inte på filmen utan lindar på så den kan t.o.m vara blöt. Vinsten med metallspiral upplever jag som störst på lång 135-film, 120 brukar gå bra på plastspiraler också om den inte är fuktig.