Naturfotografer! - Hur stor del av dina bilder är färdiga i kameran??

[jacglenphoto©]

klart man skär ..

Det är väl självklart att man använder de medel som står till buds - en bild kostar väl inte mer för att den är obeskuren?
I så fall är mina rawfiler svindyra ... nästa gång ska jag blunda också , då kan jag säkert livnära mig på detta ...

Tycker hela diskussionen är jättekonstig , vad exakt är det som gör att bilden blir mer värd och i vad består värdet?
Det är just såna här diskussioner som gör att att man tror att folk vill att utvecklingen skall tillbaka hundra år..
Förklara för mig på ett begripligt sätt vad som gör bilden mer värd - mer värd i pengar? eller pratar du om ett affektionsvärde? eller vill att fotografen skall känna sig lite bättre än alla andra för att han minsann inte beskär bilden i efterhand??
Jag förstår verkligen inte och tycker diskussionen som sagt var är jättekonstig.
En snygg bild är en snygg bild - oftast för att någon komponerat bilden från start och sen beskurit det sista hemma i datorn - förr gjorde man det i mörkrummet ...

Dock - ha en bra vecka.
Glenn

 

[afe]

Terje är ingen lodjursfotograf, en lodjursbildstjuvoklippoklistrare eller en terjare på lodjursbilder.

Umm... Vad är Terje inte?

 

[petter.oj.norman]

Mycket bra gissat! Man skulle nästan kunna tro att jag nämnde programvarans namn tidigare i mitt inlägg. Nåväl, du ska få din poäng i alla fall. Vill även tacka för Enelska-lektionen. Jag var inte tidigare bekant med det språket.


Och i själva verket använder jag GIMP, och klistrar in väldigt få lodjur. Det är visst bortkastat att skriva saker "tongue in cheek" (ett sånt där engelskt uttryck, betyder ungefär "på skämt"), trots att man markerar det med en s.k. "smiley" (exempelvis Alec Guinness eller Gary Oldman). Folk tar det "at face value" (bokstavligt) ändå, s.a.s.

Jag tyckte att ditt lodjurs-inlägg var roligt. Och uppfattade det som ett skämt. Men tillförde ändå min lilla kommentar om ordet fotoaffär.
(och "Enelska" . - Det var faktiskt min Android som gjorde stor bokstav. Undrar varför stavningen blev som den blev?)

edit: När det gäller smileysar kan man nog strunta i sådana. Jag uppfattar det som att de lika oftast används dubbelt .Alltså för att på bågot vis dölja/rättfärdiga en elakhet. Om man klämmer in en smiley efteråt kan man skriva vad som helst. Om någon tar illa upp (vilket man egentligen ville) så kan man alltid rädda sig genom att hänvisa till smileyn. Men denna reflexion gäller absolut inte hur jag uppfattar att du använder smileys i lodjursinlägget.

Petter ...

Petter ...

 

[petter.oj.norman]

Det var en period (var det på 80-talet?) när obeskurna bilder var så på modet att filmens perforerade kanter togs med i den färdiga kopian. Allt för att visa att fotografen hade gjort rätt från början"
Sicket löjligt snobberi!

Petter ...

 

[snap01]

det är väl just det som folket retat upp sig på när dom som hävdat att det ska vara klart i kameran utan att göra något med bilden, för sanningen är att även om du kör jpg så har du låtit tex en japansk ingenjör att välja vilken färg,mättnad,skärpa osv bilden ska ha. kör du raw så bestämmer du det själv precis som du gjorde på analoga tiden med skillnaden att du valde vilken film du skulle ha.
Nu börjar fler digitala kameror komma så att du kan välja (film) som tex vissa fuij.
Mångas erfarenhet av dom som stått o mässat om (färdig i kameran) inte har uppfyllt dom direkt själva. Om man beskär en bild så är det oftast för att den ska passa bättre o hade jag kört Hasselblad digital hade jag varit tvungen att beskära 99% av bilderna eftersom dom har 4x3 format o mina kunder kör nästan bara 2x3.

Det som inte är ok är att lägga till,ta bort, klippa klistra om man inte åtminstone talar om det för dom som publicerar,köper,använder bilderna om man arbetar som fotograf är har du bilderna för privat etc så är det upp till dig vad du vill göra med dom.

 

[snap01]

Det var en period (var det på 80-talet?) när obeskurna bilder var så på modet att filmens perforerade kanter togs med i den färdiga kopian. Allt för att visa att fotografen hade gjort rätt från början"
Sicket löjligt snobberi!

Petter ...

det kanske inte bara var snobberi för det var rätt snyggt ibland att se klippen på kanten som tex Hasselblads kamerorna gjorde ;-) Det finns tex i one software program frames mängder med snygga filmkanter om man går i gång på det.

 

[Janne H]

Beskär självklart!

1.
Jag önskar göra kompositionen klar i kameran......men läser mer och mer att bilder beskärs.
Min personliga inställning ( o många av mina privata kunders) är att en bild är helt klart "värd" mer om den är obeskuren. Det är ju svårare. Och presenterar jag en beskuren bild är jag tydlig med det.

Vissa motiv passar bättre i kvadratisk beskärning, andra i långsmala liggande typ panorama.
För att göra bra bilder måste man helt enkelt se hur motivet ser ut först!
Att bara använda kamerans ursprungsformat-beskärning känns som en helt onödig begränsning av kreativiteten tycker jag.
Hälsn.
/Janne
www.helikopterbild.se

 

[Erik Schalin]

Det var en period (var det på 80-talet?) när obeskurna bilder var så på modet att filmens perforerade kanter togs med i den färdiga kopian. Allt för att visa att fotografen hade gjort rätt från början"
Sicket löjligt snobberi!

Petter ...

Nej det är inte snobberi.
I alla fall inte om man gör det rätt.
Det är snyggt. Det blir en naturlig ram.
Dessutom pekar det på att man är noggrann i efterbehandlingen.

 

[Erik Schalin]

Umm... Vad är Terje inte?

En lodjursfotograf.

 

[Henry Fredrikson]

Umm... Vad är Terje inte?

Han var en prisbelönt lodjursfotograf, som det har visat sid, klippt och klistarat och som fått göra avbön.

 

[iSolen.se]

Han var en prisbelönt lodjursfotograf, som det har visat sid, klippt och klistarat och som fått göra avbön.

Fotade han verkligen lodjur? Trodde han bara klistrade in dem från andras bilder.

 

[Studiomats]

Nej det är inte snobberi.
I alla fall inte om man gör det rätt.
Det är snyggt. Det blir en naturlig ram.
Dessutom pekar det på att man är noggrann i efterbehandlingen.

Det pekar mer på att man var noga med inkopieringen av ramen efter att man beskurit bilden.
En ram kan alla sätta runt sin bild, men det är likförbaskat bilden som är det viktiga, ramen blir bara en snygg accessoar.
Så visst är det allt lite snobberi.

 

[Erik Schalin]

Fotade han verkligen lodjur? Trodde han bara klistrade in dem från andras bilder.

Nä Terje tog inga egna lodjursbilder.
Han lånade andras.

 

[Erik Schalin]

Det pekar mer på att man var noga med inkopieringen av ramen efter att man beskurit bilden.
En ram kan alla sätta runt sin bild, men det är likförbaskat bilden som är det viktiga, ramen blir bara en snygg accessoar.
Så visst är det allt lite snobberi.

Jag blir lite nyfiken.
Har du någonsin kopierat i ett mörkrum?

I princip så skulle jag nog kunna kopiera in en fejkad negativram i exponeringen mha en mask. Men det är fan inte lätt. Speciellt inte mina neg där exponeringsdatan står inpräntad i kanten.

 

[Henry Fredrikson]

Nä Terje tog inga egna lodjursbilder.
Han lånade andras.

OK - var det så illa! Jag uppfattade det som att några var äkta men att merparten var fusk. Ja då var ju skammen välförtjänt.

 

[Erik Schalin]

OK - var det så illa! Jag uppfattade det som att några var äkta men att merparten var fusk. Ja då var ju skammen välförtjänt.

Ja tyvärr har nog denne fotograf och duktige inspiratör bränt alla sina skepp.
Jag har varken sett honom eller Malin i Mullsjö sen den här historien rullades upp.

 

[Jimfear]

Verkar inte vara många som förstår sig på charmen i att inte jobba så mycket efter exponeringen. Skall försöka förklara hur jag tänker, eftersom jag hör till dem som ser mer värde i en bild som är mindre efterbehandlad.

Eftersom jag är uteslutande hobbyfotograf ser jag själva fotograferandet som huvudmålet i hobbyn, är föga intresserad av digital efterbehandling (även om jag måste erkänna att jag är svag för analog dito). Alltså blir målet att skapa en så bra bild som möjligt i fotoögonblicket, det viktiga är det som sker medan slutaren är öppen.

För att lyckas med det måste man planera, förbereda, komponera och tajma avtrycket, har man lyckats få allt att sammanfalla medan slutaren är öppen är det helt klart mer imponerande än att fixa till det efteråt.

Jämför en stavhoppare som i ett svep tar sig över ribban, och en annan person som tar in en kran och hissar upp sig själv till ribban och kliver över. Resultatet blir det samma, men i alla fall jag är klart mer imponerad av stavhopparen.

Jag förstår fullt personer som ser slutresultatet som det enda viktiga, då blir processen mer lik andra bildproducerande konstarter, det är ett skapande mer än ett fångande. Medan bilden ur kameran ofta är slutet på processen för mig, är det råmaterialet för andra.

Visst fixar jag mina bilder i efterbehandlingen, men att beskära en bild är för mig att rätta till ett misstag som inte borde ha skett från första början. Därav är en bild som är mindre efterbehandlad mer värd för mig än en som ser likadan ut men som är tillfixad i efterbehandlingen. För att dra det vidare kan man säga att personen som tog den första bilden är mer fotograf, medan den andra är mer bildskapare. Vill poängtera att detta inte är något sorts snobberi utan bara olika arbetssätt, och min metod för att hålla reda på det som är intressant för mig.

 

[Erik Schalin]

..., eftersom jag hör till dem som ser mer värde i en bild som är mindre efterbehandlad.

Den här meningen innehåller hela kärnan.

Hur ser du det på en kopia som hänger på väggen?

I fotoklubben har vi inga efterbehandlingsregler. Det finns ingen som kan bedömma om man har följt dem och då blir det meningslöst.
& så har vi Torbjörn, letar man tillräckligt länge så brukar man hitta honom själv i bilden. Ofta finurligt undangömd. Det är lite kul.
Den enda klass där man kan kolla detta var dia. Men idag kan man göra ett dia ifrån en digital förlaga.

 

[Jimfear]

Hur ser du det på en kopia som hänger på väggen?

Det gör jag inte. Däremot kan bilden (vad man nu än har för åsikt om den där den hänger på väggen) bli mer eller mindre intressant om man får veta bakgrunden. Det fungerar nog som med de flesta andra meteriella ting. Det är inte bara saken i sig som har betydelse, utan även historien bakom.

 

[Henry Fredrikson]

Verkar inte vara många som förstår sig på charmen i att inte jobba så mycket efter exponeringen. Skall försöka förklara hur jag tänker, eftersom jag hör till dem som ser mer värde i en bild som är mindre efterbehandlad.

Eftersom jag är uteslutande hobbyfotograf ser jag själva fotograferandet som huvudmålet i hobbyn, är föga intresserad av digital efterbehandling (även om jag måste erkänna att jag är svag för analog dito). Alltså blir målet att skapa en så bra bild som möjligt i fotoögonblicket, det viktiga är det som sker medan slutaren är öppen.

För att lyckas med det måste man planera, förbereda, komponera och tajma avtrycket, har man lyckats få allt att sammanfalla medan slutaren är öppen är det helt klart mer imponerande än att fixa till det efteråt.

Jämför en stavhoppare som i ett svep tar sig över ribban, och en annan person som tar in en kran och hissar upp sig själv till ribban och kliver över. Resultatet blir det samma, men i alla fall jag är klart mer imponerad av stavhopparen.

Jag förstår fullt personer som ser slutresultatet som det enda viktiga, då blir processen mer lik andra bildproducerande konstarter, det är ett skapande mer än ett fångande. Medan bilden ur kameran ofta är slutet på processen för mig, är det råmaterialet för andra.

Visst fixar jag mina bilder i efterbehandlingen, men att beskära en bild är för mig att rätta till ett misstag som inte borde ha skett från första början. Därav är en bild som är mindre efterbehandlad mer värd för mig än en som ser likadan ut men som är tillfixad i efterbehandlingen. För att dra det vidare kan man säga att personen som tog den första bilden är mer fotograf, medan den andra är mer bildskapare. Vill poängtera att detta inte är något sorts snobberi utan bara olika arbetssätt, och min metod för att hålla reda på det som är intressant för mig.

För mig låter det korkat. Alla begår misstag och går det med beskärning så är ju bilden räddad men skulle Du behövt mer så är bilden körd. Jag fotograferar mycket där tillfället aldrig återkommer och skulle inte drömma om att riskera bilderna med för snäv fotografering. Men det är Din sak det får Du gärna hålla på med, det minskar bara konkurensen. Jag reagerar bara på att man försöker vända en extremt dålig taktik till något fint.