Finns risk för att detta blir långt…
Kim10D skrev:
förstoringsgraden med en mindre sensor blir ju högre (vid samma utnitt) alltså blir skärpedjupet längre, även om ingångspupillen är samma...eller?
Att förstoringsgraden ökar leder till att vi måste använda oss av en mindre oskärpehetscirkel, om vi t ex använder 0,020 mm till 10D och 0,032 mm till 1Ds (0,032/0,02=1,6) så blir hyperfokalavståndet drygt 11 m (avbildningsskala 1:400) med 28/3,5 (10D) och drygt 11 m (avbildningsskala 1:250) med 45/5,6 (1Ds). För att öka din respekt för ingångspupillens oerhörda betydelse ;-) ber jag dig att notera att oskärpehetscirkeln gånger avbildningsskalan är lika med ingångspupillen i exemplet ovan. Detta är ingen slump utan gäller generellt!
SunKi skrev:
Du påstår alltså att man kan jämföra korn/brus-egenskaperna i vilken film som helst med vilken sensor som helst ?
Ja, vad gäller det statistiska bruset borde man i princip kunna göra det. Filmernas kornighet mäts redan idag med en statistisk metod (RMS-värdet), som går ut på att man mäter ljusets slumpmässiga variationer när man flyttar en liten mätcirkel (oftast 0,048 mm i diameter). Ingenting hindrar oss från att använda samma metod för statistiskt brus i sensorer. Ett praktiskt problem som försvårar sådana mätningar är att filmtillverkarna inte ens har kalibrerat sina egna mätningar, utan tvingar oss att använda omvandlingsfaktorer om vi vill jämföra RMS-värden för t ex negativ och positiv film.
En sak som snuddar vid det här (och är en grundorsak till att jag med sådan envishet pläderar för att objektivens ingångspupiller är en långt viktigare faktor än teoretiskt framräknade bländartal) är att det finns en absolut gräns för hur högt ISO-tal man kan plocka ut ur en sensor av en viss storlek och en viss brusnivå. De statistiska fluktuationer jag talade om, och som bestämmer RMS-värdet, är helt enkelt variationer i antalet registrerade fotoner, dessa fluktuationer minskar relativt sett när antalet registrerade fotoner ökar. När teknikutvecklingen har gått därhän att sensorn lyckas registrera ALLA fotoner som träffar den har vi nått vägs ände!
Jag vet inte exakt var denna gräns är belägen, men låt oss säga att gränsen går vid ISO 1600 för småbild och en viss acceptabel brusnivå i den slutliga bilden. I så fall kommer samma acceptabla brusnivå att inträffa redan vid ISO 640 för en lika bra sensor i samma storlek som dagens 10D, vid ISO 400 för formatet 12x18 mm och vid ISO 6400 för 48x72 mm. (Som synes resulterar detta i att vi får samma slutartider för samma ingångspupiller och utsnitt oberoende av sensorstorlek).
klasb skrev:
Bländarens storlek i mm varierar ju för olika brännvidder, men att säga att ljusstyrkan ändras pga brännviddsförlängningen är väl ändå inte rätt. Ett givet objektiv ädras ju inte för att man klipper bort en del av bilden och det blir ju som Kim säger samma slutartider.
Att ändra brännvidden (skenbart eller i verkligheten) UTAN att samtidigt ändra objektivets ljusstyrka leder till orimligheten att objektivets frontöppning växer mycket påtagligt ju mer man klipper bort av bilden, om vi däremot låter ljusstyrkan sjunka i takt med brännviddsökningen så kan vi klippa hur mycket vi vill utan att öppningen behöver ändras. (Det där med slutartiderna beror bara på att ni av något för mig okänt skäl envisas med att använda samma ISO-inställning med olika stora sensorer och därför får olika mycket statistiskt brus i de färdiga bilderna.)
Tonyeagle skrev:
Gör du inte en riktig tankevurpa när du skriver;"Antag att du tar bilden med en 24x36-sensor och i efterhand bestämmer dig för att delförstora med en faktor 1,6 (jag antar att vi är överens om att detta är samma sak som att redan från början använda en mindre sensor)"?
Hade det däremot funnits 9,6 megapix på den stora sensorn hade bildkvaliteten förmodligen blivit densamma (6x1,6=9,6)
Lösryckt ur sitt sammanhang kan jag hålla med dig. Till mitt försvar kan bara sägas att jag inte hade pixlar som högsta prioritet i sammanhanget utan utgick ifrån att det fanns ”tillräckligt många”. Förresten blir det väl 6x1,6x1,6=15,36
