Prisskillnad för ljusstyrka (L)

[Håkan Bråkan]

Det är lätt att glömma starkt ökande utvecklingskostnader för nya modeller som skall fram i en allt snabbare takt. De gamla mekaniska modellerna typ Canon F1 höll i bortemot 20 år.
Dagens hus står sig i bästa fall i 3 år innan elektroniken rusat iväg och kunderna jagar fler pixlar, snabbare autofokus och gud vet allt. Det innebär större utvecklingskostnader och mindre serier så det biter dubbelt.

Nja, Canon F-1 höll nog inte så länge, mellan 1971 och 1981 så presenterades tre versioner, och den sista försvann väl när AF kom och FD-fattningen fasades ut i slutet av 80-talet. Men visst, en helt annan utveckling idag.

 

[lars2]

Man får otroligt mycket mer i ett kamerahus i dag än man fick förr. Är inte detta något som gett fotografen möjlighet att öka sin effektivitet och produktivitet? Om man är ute i tid torde det finnas ett visst andrahandsvärde i kamerahusen man byter ut.

 

[Lucanus]

Kollade Canons kameramuseum på nätet och fick bekräftat mina minnen. 1979-80 när nya FDn-fattningen kom, kostade de olika normalerna följande:
50/1,8: 22 000 yen
50/1,4: 32 000 yen
50/1,2: 50 000 yen
50/1,2L: 90 000 yen

Det innebär att L-objektivet kostade tre ggr så mkt som 1,4:an, men att man för knappt dubbla pengarna ändå kunde få ljusstyrka 1,2.

Idag kostar motsvarande på Cyberphoto:
50/1,8: 1 235 kr
50/1,4: 3 930 kr
50/1,2L: 17 755 kr.

Ok om man argumenterar att L-optiken idag är något helt annat än då, vad gäller byggkvalitet, men skillnaden mellan de ljussvagare objektiven blir mer svårförklarat, 300 procent dyrare mot 50 procent dyrare för 30 år sen. Svaret är nog självklart att de tar ut vad marknaden tål. Idag vet de att de flesta som vill ha de ljusstarkare objektiven ändå betalar för vad de kostar. Det stora flertalet köper ändå inget annat än kitzoomen som följde med.

Det skulle vara intressant att jämföra tidigare och dagens priser inte mot varandra men till inkomstgenomsnittet i sin tid. Jag tror att man skulle kunna se att just de enklare objektiv har blivit mycket billigare idag. Eller har jag fel?
//Stanislav Snäll

 

[Håkan Bråkan]

Man får otroligt mycket mer i ett kamerahus i dag än man fick förr. Är inte detta något som gett fotografen möjlighet att öka sin effektivitet och produktivitet? Om man är ute i tid torde det finnas ett visst andrahandsvärde i kamerahusen man byter ut.

jo, vad gäller teknik är det ju så, men vad gäller mekanisk finmekanik, det som är dyrt att tillverka, så får man ju inte samma valuta. Men skulle inte vilja byta tillbaka, men minns vilken stor grej det var att kameran skulle funka helt mekaniskt och inte behöva batterier, var en stor grej då, därför Nikon FM var så stor tror jag, dels för att det var en bra kamera, men även mekaniknostalgin. Samma fenomen finns ju bland armbandsklockor idag, ska vara mekaniska, de batteridrivna har usla andrahandsvärden (snackar bra märken typ Omega Rolex och uppåt)

 

[lars2]

Jo det är klart, även i stort sett alla gamla objektiv både dyra och billiga var ganska gedigna mekaniska konstruktioner där det var lätt att fokusera manuellt.

Redan på 70-talet när jag köpte min instegskamera blev det en billigare Minolta SG med elektronisk avtryckare, bländarförval och automatiskt tid som visades med ljusdioder i en (jätte)stor och ljus sökare. Sen förstod man att det var bättre och finare med kameror som kunde fungera utan batteri i alla lägen. Iofs var det mycket låg strömförbrukning och de små knappbatterierna varade i evigheter, något realt problem att stå utan ström var det inte även om den typen av batterier var lite special på den tiden.