Mycket intressanta synpunkter här. Så du tycker att du ska äga rättigheter till alla bilder du är på i synnerhet dem som är tagna mot din vilja?
Det där får du gärna utveckla. En modell som agerar framför kameran kan jag gå med på har varit med och skapat bilden på något vis, men någon som har varit helt passiv till fotografen har inte medverkat till skapandet av verket, så någon rätt till bilden tycker jag inte att denne har, inte ens delvis.
Det förklarade jag ju i inlägget du kommenterade.
Nej, där har du fel. Det blir populism i kvadrat och populism har sällan resulterat i något bra.
Man blir inte igenkänd av någon annan än fotografen när man blir fotograferad, och denne kan känna igen folk utan att ens fotografera dem.
Därför att det inte alltid är rimligt.
Så du tycker att det okej att jag tvingas bära med öronproppar eller slösa tid på att ta mig till en annan butik? På samma sätt så bör väl du i rättvisans namn tycka att personer som inte vill bli fotade blr vidta vissa åtgärder för att minimera risken att de stöter på en gatufotograf (det finns ju så många av oss dessutom!).
Jag fotar ofta från mindre än en meters avstånd. Inga problem. Ingen ifrågasätter mig utom i sällsynta fall.Kanske inte sker så ofta från det avståndet, men om det gör det så spelar det ändå ingen roll vad jag tycker.
Fotografen har sin rätt att utöva sitt konstnärsskap
Jag tror med att de flesta fotografer sköter detta på ett snyggt sätt men lagar är till för de som inte har den känslan.
Att be spelar liksom ingen som helst roll om du stöter på en fotograf som ska ha bilden till varje pris.
Respekt går som bekant åt båda hållen, det håller jag med om, men jag tror det är lättare att vara lugn och sansad när man står bakom kameran än om man upplever att man blivit ofrivilligt fotad.
Jag tycker själv förstås att mina ståndpunkter dryper av sunt förnuft. Det finns säkert aspekter av allemansrätten som kan appliceras på det som tråden handlar om men jag tycker nog att du behöver vara lite mer specifik vad gäller detaljerna och konsekvenserna av att, som vissa vill, inskränka rätten att fotografera på det sätt som är tillåtet idag.
Det är när social hyfs inte fungerar som det kan vara lämpligt att peka på vad lagen säger. När jag tänker efter så har jag faktiskt aldrig behövt hänvisa till lag vid en sådan situation. Ja, jag flyttar nog på mig. Överlag så är det sällan jag hamnar i en konflikt.
Ja, Frankrike är värre än Tyskland. I praktiken så är det inte helt glasklart vad gäller gatufoto i Frankrike då man kan sätta det konstnärliga mot det personers integritet. Man vet inte exakt vad en domstol skulle säga. Det intrycket fick jag i alla för något/några år sedan då jag studerade ämnet lite mer i detalj.
Har inte märkt detta med invandrar men jag är inte så ofta i Sverige och fotar. Här i England har jag inte märkt nån skillnad. Förmodligen på grund av att mina subjekt inte inser att jag fotar dem.
Jag tror att det är mycket viktigare hur man för sig på gatan än hur stor kameran är. Men, visst föredrar jag utrustning som är av modellen mindre. Dock, häromdagen var jag i London och fotade med min Pentax K-1 och ett stort 24-70mm f/2.8-objektiv. Händer inte ofta men det fungerade.
Alldeles riktigt. Det bästa är att det fortsätter som förut och att fotografering på offentlig plats är oreglerad.
Jag har inte fotograferat mycket i Paris, men en gång stod jag vid en rulltrappa ner till en tunnelbaneperrong och väntade på att det skulle bli folktomt vid rulltrappan så att jag kunde ta en bild av den. Det var mycket blanka ytor som jag trodde skulle göra sig bra.
Ett problem som jag råkade ut för en gång var att den som råkade hamna på bild, i det här fallet var det råkade, påstod att hon med hänvisning till lagen och att bli kränkt inte ville vara med på bild. Jag visste inte ens om hon hade kommit med på bild för mitt huvudmotiv var en rolig ballong som hängde vid ett försäljningsstånd. Så det var som vilken turistbild som helst, inget jag skulle kalla gatufoto. Jag lät henne titta igenom de sista bilderna jag tagit och hon var med på en bild. Bilden var inte viktig så jag raderade den hon var nöjd och snorkig. Jag tog en ny bild på ballongen och andra människor.
Var alldeles nyss i Paris och tyckte det var helt oproblematiskt för min del -även med Metrobilder men däremot blev jag stoppad på Liljeholmen T i hallen då jag ville ta en bild av ett antal målningar skolbarn gjort som satts upp där för att göra miljön mindre steril. Jag har svårt att se några mönster i detta utan tror mer på att man ibland har otur och råkar på en del maktpåvar som inte har den ringaste distans till sitt jobb. Jag kan än idag inte förstå varför det skulle vara så farligt att jag tar en bild av ett antal elevmålningar - observera att det var fullständigt omöjligt för mig att få något annat än dessa bilder och en del av innertaket på bilden jag tog.
Ja, numera skulle jag nog inte komma undan lika lättvindigt.
