Är dwt ingen som kommer i håg när Aftonbladet hade en artikel om nån som upptäckt att skolfotona var retucherade? Det var en en unge som fått ett ärr borttrollat. Det artikeln skapade ett ramaskri och insändarstorm utan dess like och den allmänna opinionen var att skönhetsidealen inte skall appliceras på barn. Denna debatt höll i sig i veckor och fotofirman fick förklara sig i nått debattprogram på teve, och höll nästan på att konka.
Jag skulle tro att bästa sättet att begå kommersiellt självmord är just att retuchera barn om föräldrarna råkar märka det. Personligen tycker jag inte man skall retushera vuxna heller (så de märker det). Photoshop är ett elände när det hamnar i händerna på överambitösa fotografer.
Själv tycker jag retusheringen kommer till rätt när det gäller att trimma fotografens, kamerans, miljöns tillkortakommanden. Olyckligt blixt är ju tex inte så smickrande och släpljus är inte snällt mot rynkor. Likaså registerar en kamera mer nyaser och detaljer än vad vi själva lägger märke till och det är det man skall lägga krutet på tycker jag.
Bulor i pannan, ärr, rynkor, leverfläckar skall sitta kvar även om man kan reducera dem något om de sticker ut mer på foto än man upplever dem i verkligheten. Grums i ögonvrån kan man ta väck, matrester mellan tänderna åker väck, irregulariteter och ytliga blodkärl kan man reducera, tycker jag. Kalkfläckar på tänderna och rödsprända ögon kan minskas om det känns naturligt. Men kan föräldrarna upptäcka att man varit och kladdat så har man misslyckats.
Däremed är det inte sagt att man kan bli sittade länge med retush om det skall bli smakfullt. Att göra om en unge till persika är varken svårt eller särskillt smakfullt.
Avslutningsvis retar jag mig fortfarande på när mina barn kom hem med skolfoton där de rufsiga i håret, har mjölkmustash eller av blåbärssoppa, och ena kragen utanpå och andra innanför tröjan. Har inte skolfotografer en hårborste, en blöt trasa och ögon att se med?
Dte är min humla.
